Peter Jagers

Populationer utvecklas genom att individer förgrenar sig. Detta gäller växter, djur och människor men också individer i mer överförd betydelse, från atomer som splittras eller DNA-molekyler som replikeras till abstrakta enheter som arter eller språk. I sannolikhetsteorin studeras mönstret bakom sådana under namnet förgreningsprocesser. Vänder man på tiden och spårar en gammal population bakåt, får man en sorts dual process som kallas en koalescent: I stället för att förgrena sig flyter släktlinjerna samman. Medan förgreningsprocesser har studerats under mycket allmänna villkor, har koalescentprocesser endast analyserats under starkt förenklade antaganden såsom att tiden löper diskret, att populationen har en konstant storlek eller reproduktionen är enkönad. Inom projektet avser man att utforska mer generella koalescenter. Men det finns också andra retrospektiva aspekter på populationsutveckling än de genealogiska. En intressant fråga är hur naturligt utslocknande, utan mer eller mindre drastiskt ändrade betingelser (utifrån kommande katastrofer) kan ha gått till. Hur kan man med andra ord skilja på utdöende orsakat av en miljöändring och utdöende som beror på den egna populationens dynamik? En annan fråga är hur stor en population kan ha varit ett antal generationer tidigare. Den uppkommer till exempel inom molekylärbiologisk (PCR) teknik, om man vill beräkna urspungskoncentrationen av en viss molekyl. Frågeställningarna har också ett betydande allmänintresse, t.ex. för att vi skall förstå vår egen genealogi.