Almedalen är talarnas mardröm, sade Helena Dyrssen. Retorik i klassisk bemärkelse är inte gångbart i Sverige, ansåg Henrik Berggren, medan Erik Åsard rådde politiker att bli mer personliga och konkreta i sina tal.

En månghövdad publik tog del av SAMspråks retorikseminarium och såsom anstod ämnet var panelen rappa i talet. Den bestod av Erik Åsard, professor i nordamerikastudier, Engelska institutionen, SINAS vid Uppsala universitet, Henrik Berggren, historiker och journalist på Dagens Nyheter samt Helena Dyrssen (FP) som är statssekreterare på samordningskansliet, statsrådsberedningen, och har haft ansvar för samarbetet mellan partierna i Alliansen.

Henrik Berggren inledde med att han tyckte det var en förlust att politiker nu för tiden inte håller tal som är uppbyggda som berättelser.

– Talen ska passa tv-mediet, de är uppstyckade och därför perfekta att klippa i.

I Sverige är det heller inte i många sammanhang som någon avancerad talekonst egentligen behövs, resonerade han. I riksdagen är många frågor i princip redan färdigbehandlade i utskotten då de kommer upp.

– Poängen med retorik är ju att få människor att göra det de inte redan hade bestämt sig för att göra och att vilja det de inte redan visste att de ville.
Med retorik marknadsför politikerna sig själva och sina budskap, men traditionerna skiljer sig mycket mellan olika länder. Henrik Berggren beskrev det svenska talarspråket som byråkratiskt, men garnerat med folkliga vändningar från bondesamhället. Talaren kan gärna vara blyg – det viktigaste är att han eller hon är autentisk. Erik Åsard identifierade rötterna till svensk politik i folkrörelsernas framväxt. I de sammanhangen var det skriftspråk som gällde: ”ordförande förklarar mötet inlett”.

– Retoriken är ofta opersonlig – man talar hellre om vi än om jag. I Australien och England är politikerna ofta personliga och dräpande. Men i Sverige är de flesta talen sakliga och det man eftersträvar är enighet och samförstånd, konflikter undviker man gärna. Den bild som media ger av svensk politik är därmed märklig. I tidningarna är det striden som uppmärksammas och det är personer, inte sakfrågor, som sätts i fokus.

Talekonsten är bara intressant om du vill bli partiledare, menade Helena Dyrssen. Hon skiljde på två olika typer av politiker: De som aspirerar på att bli partiledare och de som inte gör det. Många inriktar sig mer på repliker än på tal och i den politiska vardagen är det framförallt sina meningsfränder man vänder sig till i talen. Att få mycket applåder är viktigt. Förhållandena i Almedalen beskriver hon som allt annat än optimala:

– Det är det svåraste stället. Man talar rakt ut i luften, ingen vägg finns. Hälften av publiken är de egna, den andra hälften är ointresserade eller kritiska och ofta lätt berusade.

Hur stor betydelse har då retorik, frågade kulturjournalisten Ulrika Knutson, som var moderator för alla SAMspråksseminarierna.

– Barack Obama skulle inte ha blivit president utan sin talekonst, replikerade Erik Åsard. Och efter att ha tjänstgjort i fem månader har Obama nu hållit 173 tal.

Följande retoriska grepp skulle enligt Erik Åsard stärka svensk talekonst: Var mer konkret och använd exempel! Var mer personlig, utan att bli privat, och använd en visuell retorik, peka på saker!

– Säga vad man vill om Reagan, men det var han duktig på. Svenska politiker borde odla mer självironi. Sådant är svårt och den som använder sig av det lever farligt. Men lyckas man stärker det talet och där var John F. Kennedy mästare. Att förbereda sitt tal är A och O, men underskattat i Sverige.

– Svenska politiker lägger ner mycket tid på sina tal, invände Helena Dyrssen. De har medarbetare som gör research åt dem, men de flesta skriver talen själva.

Henrik Berggren förordade personval – det skulle premiera talarkosten eftersom politikerna då inte kan gömma sig bakom sitt parti. Han efterlyste också djärvare politiker.

– De är så skickliga på att inte säga fel saker till media. Det finns inget retoriskt mod, belöningen då man lyckas står inte i proportion till bestraffningen då man misslyckas.

Diskussionen kom in på den inverkan de nya medierna har på talekonsten.

– Nutidens politiker måste behärska fler kommunikationstekniker, sade Erik Åsard.

– Därmed blir varje del i sig blir mindre viktig, sade Helena Dyrssen.

Att bilder spelar en stor roll i retoriken var alla i panelen eniga om. Helena Dyrssen var övertygad om att det faktum att medlemmarna i Alliansen såg trevliga och glada ut tillsammans var en viktig del av deras framgång.

– Göran Persson å sin sida underskattade den betydelse bilden av hans herrgård hade, inflikade moderatorn Ulrika Knutsson.

/Ragnhild Romanus

Uppdaterad 2009-09-07