– Hur ska vi handskas med det faktum att de flesta ryska invånare inte vill ha demokrati, frågade sig Björn von Sydow, riksdagsledamot för Socialdemokraterna och före detta talman och försvarsminister, under SAMspråksseminariet om Ryssland.

Hans samtalspart var Kristian Gerner, professor i historia vid Lunds universitet. Kristian Gerner kunde redogöra för hur Ryssland genom åren gjort upprepade men misslyckade försök att bli demokratiskt. Den ena demokratiseringsreformen efter den andra har avbrutits i landet.

– Men varför har Ryssland aldrig blivit någon bestående demokrati, undrade kulturjournalisten Ulrika Knutsson, som var moderator under samtliga SAMspråksseminarier.

– Tron på en stark ledare är så inpräntad i landet, konstaterade Kristian Gerner.

Boris Jeltsin hade en tid ett starkt stöd, menade Björn von Sydow.

– Jag har pratat med flera ryska politiker som uppskattade honom. Han hade valt underdogens väg och identifierade sig med den lilla människan. Det kunde gå hem hos många. Men hyperinflationen och bankkrisen undergrävde honom.

Björn von Sydow berättade om sin besvikelse då andra kriget i Tjetjenien utbröt.

– Jag trodde på Jeltsins intentioner till avspänning. Som försvarsminister hade jag arbetat för att få till normala försvarsmässiga relationer mellan Sverige och Ryssland och tagit en del stryk för det, nu tror inte heller jag att sådana är möjliga.

Man kan inte genomföra détante (politisk avspänning) när man inte kan lita på den andra parten, slog Björn von Sydow fast. Ryssland följer inte de avtal som ingåtts.

Kristian Gerner var av samma åsikt.

– Så länge press, opinionsbildning och politiska partier inte är fria kan man inte lita på rysk utrikespolitik.

Han oroade sig över forskningssituationen i Ryssland. Regimen Medvedev-Putin stryper den fria debatten om samhällsproblemen, menade han.

– Det verkar som om man vill att forskningsresultat om missförhållanden bara ska vara tillgängliga för makthavarna, precis som för trettio år sedan – det vill säga före Gorbatjovs glasnost.

Så hur ska då Sverige agera? Ryssland är vårt grannland, det handlar också om vår säkerhet, resonerade Björn von Sydow. Med en så instabil och nyckfull utrikespolitik som den ryska är det nödvändigt att insatsorganisationen i försvaret har en närvaro tillsammans med ett väl övat hemvärn på Gotland.

På Ulrika Knutsons fråga om Dmitrij Medvedev kan vara en potentiell demokrat, uttryckte både Björn von Sydow och Kristian Gerner en tvekan.

– Medved sprattlar, man vet inte vart han är på väg, sade Kristian Gerner.

Ändå gav han uttryck för en viss optimism när det gäller Rysslands möjligheter att trots allt införa ett demokratiskt statsskick. Han tryckte också på att om vi i Sverige ska kunna öka förutsättningarna för det måste vi göra oss av med den skräckbild som fortfarande finns – föreställningen om Ryssland som det stora hotet. Den är ingen bra grogrund för samarbete.

I stället ville Kristian Gerner lyfta fram en annan relation mellan länderna, som han menade också är väl rotad. I den har närheten dem emellan framför allt inneburit att man räknat med varandra. Den svenska skepsisen gentemot Ryssland kan ses i detta perspektiv – som en frustration över någon som står en nära men ständigt gör en besviken. Och i det ryska folkets ögon är Sverige inget litet land. I många sammanhang har Sverige betraktats som en förebild. Den karolinska svenska staten fick exempelvis stå modell för rysk statsförvaltning under tsar Peter I. Att man i Ryssland vet en del om svensk historia är också ett konkret uttryck för att Sverige betraktas som ett land att räkna med.

/Ragnhild Romanus

Uppdaterad 2009-09-07