Några av seminarierna var så välbesökta att publiken faktiskt inte fick plats. Kanske är det inte att förvåna att många som besökte Almedalen var intresserade av politiskt retorik. Där diskuterade Henrik Berggren, DN, med Helena Dyrssen (FP) och statsvetaren Erik Åsard under mycket underhållande former.

Astrid Pettersson och Martina Mossberg diskutrar kunskapmätningar.

Men många var också intresserade av skolfrågan, vilket blev tydligt på seminariet ”Blir skolan bättre av kunskapsmätningar?”. Två politiker från Haninge, Robert Noord (S) och Martina Mossberg (M) diskuterade under en timme kunskapsmätningar och hur de kan användas i skolan tillsammans med pedagogikforskarna Astrid Pettersson och Elisabet Nihlfors. Astrid Pettersson, som forskar framför allt i matematikdidaktik, konstaterade att de internationella undersökningarna som bland annat visar att svenska barn blivit sämre i matematik, rymmer så mycket mer än enbart kunskapsmätningar, vilket borde tas tillvara bättre.

Elisabet Nihlfors, huvudsekreterare för utbildningsvetenskap på Vetenskapsrådet, var kritisk till att många kunskapstest, och menade att mätningarna används på fel sätt. Här fick de medhåll och mothugg av politikerna, som trots att de representerade olika partier var rörande överens om att man måste kontrollera hur långt barn nått. Men, då är det viktigt att komma ihåg att mätningarna bara ger en bild av hur långt skolan nått och om skolan lyckats i sina målsättningar.

Panelen var också enig om att det är viktigt att skilja på politikernas och de professionellas uppdrag. Politikerna ska sätta upp målen, men det måste vara lärare och skolledare som bestämmer hur man bäst når dem. I Haninges fall handlade det till exempel om att politikerna bestämde att alla elever skulle ha knäckt läskoden när de var sju år, men lärarna bestämde hur barnen lämpligast lärde sig läsa.

Trots att forskarna hävdade att kunskapsmätningar inte gör skolan bättre, menade politikerna att det är viktigt att använda sig av kontroller, framför allt för att se om skolan uppnått de mål som politikerna slagit fast. Men det var alltså inte eleverna, utan skolan, som kontrollerades, och det var viktigt att understryka.

Seminarierna under båda dagarna leddes alldeles utmärkt av kulturjournalisten Ulrika Knutson. Hon undrade också om det inte var så att skolforskningen faktiskt halkat efter verkligheten, och om det inte därför fanns ett glapp mellan teori och praktik.
 

Det ville inte forskarna riktigt hålla med om, även om de kunde konstatera att det tidigare funnits ett inomvetenskapligt fokus på forskning om skolan, snarare än för skolan.
 

- Men så är det inte längre, sade Elisabet Nihlfors. Den utbildningsvetenskapliga forskningen rymmer många intressanta forskningsresultat för utbildningsområdet. Men man måste komma ihåg att forskning tar tid och att det dröjer innan forskningsresultat når praktiken. I den kommunikationen finns mycket att göra!
 

/Jenny Björkman

Uppdaterad 2009-09-07