Det första felet vi gör när vi diskuterar upphovsrätten är att tro att det bara finns en upphovsrätt. Det konstaterade Rasmus Fleischer, historiker och debattör i frågor kring fildelning och upphovsrätt, och Katarina Renman Claesson, jurist vid Stockholms universitet med inriktning mot frågor kring immaterialrätt, när frågan diskuterades på ett av SAMspråks seminarier. Om detta höll också Annie Johansson, riksdagsledamot för Centerpartiet med.

Till skillnad från vid många andra diskussioner om den under våren så heta frågan om fildelning, var alltså enigheten under SAMspråksseminarium ganska stor.

De olika upphovsrätterna har utformats under olika tider och utifrån olika mål – därmed finns det också olika vinnare och förlorare. Det är viktigt att komma ihåg menade både Rasmus Fleischer och Katarina Renman Claesson. Det finns, enligt Rasmus Fleischer, inget som säger att olika rättighetsinnehavare har gemensamma intressen. Tvärtom kan den som skapar musik ha direkt motsatta intressen än skivbolag eller andra vars rättigheter också regleras av immaterialrätten, underströk han.

Katarina Renman Claesson påpekade att det är viktigt att skilja på ”den klassiska upphovsrätten”, som funnits i över 300 år, och skyddet för producenter. Den klassiska upphovsrätten ger fysiska personer (upphovsmän) skydd för de verk som de skapat. Det innebär att de får ett skydd mot att den används utan att de själva tillfrågats och att de, om de vill, får betalt av användaren. Detta i syfte att ge stimulans till fortsatt skapande. De närstående rättigheterna för producenter introducerades först i mitten av 1900-talet och dess syfte är huvudsakligen att skydda producenternas investeringar.

- Ett problem är att dagens upphovsrättsdiskussion inte skiljer mellan den klassiska upphovsrätten och de närstående rättigheterna, menade Katarina Renman Claesson, och det är det många av dagens rättsprocesser handlar om.

Ett annan viktig aspekt är rättsutvecklingen under 1900- och 2000-talen. Sedan 1990-talet har rättigheterna producenterna förstärkts utan att någon egentlig hänsyn har tagits till andra fundamentala intressen som också är viktiga i upphovsrätten, underströk Katarina Renman Claesson. Skyddet för integriteten, informations- och yttrandefriheten, har därmed försvagats.

Därför menade man i panelen att det var viktigt att bryta upp dagens stela upphovsrätt – också politikern Annie Johansson (C) var inne på sådana banor. Fleischer underströk framför allt vikten av att både politiker och folk i gemen börjar förstå att upphovsrätten är kulturpolitik, det vill säga att den inte är huggen i sten, utan går att påverka.

Bland jurister är dessa frågor ingalunda nya. Katarina Renman Claesson berättade att problemen med att rättsutvecklingen enbart varit fokuserad på ett starkare skydd, har diskuterats i upp mot 15 år bland jurister – och inte enbart i relation till fildelning och ny teknik. Fildelningen har bara konkretiserat och skyndat på debatten, menade hon.

- Ledande juristerna har för EU:s räkning redan analyserat hur upphovsrätten bör utvecklas på 2000-talet. En av deras viktiga slutsatser är att balansen till andra demokratiska rättigheter bör återställas genom att inskränkningarna i skyddet ska göras starkare, till och med obligatoriska i vissa fall. De här juristerna avråder dessutom från att ytterligare förstärka producentskyddet, som det nu aktuella skyddstidsförlängningen från 50 till 70 år för ljud- och filmproducenterna. Problemet är att få, vare sig media eller politiker, bryr sig om de utredningar som gjorts, menade hon.

När moderatorn för dagen, Ulrika Knutson, undrade hur man då i framtiden skulle kunna tänka sig att lösa problemen, menade Katarina Renman Claesson att politikerna måste ta sitt ansvar och innan man inför en ny lag noga analysera vilka intressen som påverkas och hur man bäst upprätthåller balansen mellan integritet, informations- och yttrandefrihet.

Rasmus Fleischer framhöll att idén om ett digitalt Saltsjöbadsavtal i klassisk svensk anda, som framförts av en del tidigare, inte är helt lätt att genomföra, bland annat eftersom det inte handlar om bara två parter.

- Det viktiga är att alla delar av upphovsrätten diskuteras och att de diskuteras på sina egna villkor. Journalisters och målares villkor och krav ser inte nödvändigt vis likadana ut, sade han. Så sluta låtsas som det bara finns två parter i den här frågan!

/Jenny Björkman

Uppdaterad 2009-09-07