Inte så sekulära som vi tror!

Sverige har under det senaste århundradet förändrats från ett livsåskådningsmässigt och religiöst enhetligt samhälle till en mångkulturell miljö. Detta tar sig uttryck i en större religiös mångfald, som bidrar till att skiften i religiös uppfattning och tillhörighet blir allt vanligare. I dagens samhälle tar sig också byten av religionstillhörighet nya former. Projektets syfte har varit att studera byte av religiös tillhörighet med hänsyn till vilken betydelse konversionen har för den enskilde individen, för religiösa miljöer och för samhället. I våra analyser har vi beaktat en rad olika metodiska aspekter: historiska, intellektuella, psykologiska och sociologiska, och vi har studerat olika religioner och samfund. 

Konversion och omvändelse har varit teman i tidigare forskning, som kännetecknats av några karakteristiska grepp. Emotionellt laddade upplevelser med avgörande förändring av verklighetsbild, livsstil och religiös gemenskap har ofta stått som modell för vad omvändelse och konversion är. Forskarnas intresse har ofta koncentrerats till den process som föregått och lett fram till omvändelsen. Religiös identitet och tillhörighet har i allmänhet uppfattats som medlem¬skap i en religiös organisation. Konversioner har därför i stor utsträckning förutsatts äga rum till och mellan organiserade religioner, sekter, kyrkor och samfund. Forskningens intresse har vidare i hög grad varit inriktat på om¬vändelsens betydelse för den enskilda individen.

Vi menar att dessa forskningsinriktningar och de modeller de anknyter till är relevanta, men alltför begränsade för att fånga de religions- och konfessionsbyten som äger rum i dagens samhälle. I vår studie har vi belyst några aspekter på byte av religiös identitet, som på olika sätt går utanför ramarna för dessa modeller.

Arbetet inom projektet med att belysa religiös rörlighet i detta bredare perspektiv har visat sig mycket framgångsrikt. Det främsta resultatet av vårt arbete är att vi har visat att religiös rörlighet har fler dimensioner än vad som uppmärksammats i tidigare konversionsforskning. En del av dessa resultat har varit oväntade. För framtida forskning indikerar våra resultat att det breda sätt att studera religiös rörlighet som kännetecknat vårt arbete har potential att ge en ny bild av religiösa förändringsprocesser i fler avseenden än dem vi här kunnat presentera.

Lena Löwendahls studie visar att trots att Sverige beskrivs som ett sekulariserat land har många människor någon form av religiös tro, som kännetecknas av att man på egen hand väljer sina trosföreställningar i stället för att ta till sig ett färdigt koncept av dogmer. Man väljer också att utöva sin tro utan att aktivt delta i någon form av organiserad religiös gemenskap. Studien ger fördjupade insikter i de uttryck denna privatreligiositet tar sig.

Vår enkätundersökning till 2000 personer bosatta i Sverige sökte belysa aspekter som religiös självbestämning, socialisation, folktro, den nya individualismen och synen på förhållandet mellan vetenskap och religion. Undersökningen indikerar bland annat att inte mindre än 67 % har någon form av tro som de vill etikettera som gudstro, vilket är högre än resultatet av flera tidigare undersökningar. Skillnaden kan bero på att våra frågeställningar visade större öppenhet för individuellt val av religiositet.

I sin analys av möjliga förklaringar till dessa förhållanden hävdar Lars Ahlin att individens behov av att få sina samhälleliga erfarenheter rättfärdigade i stor utsträckning tillgodoses genom privatreligiösa övertygelser. Detta innebär också att begreppet omvändelse kan ifrågasättas. Den religiösa rörligheten kan bättre förstås som gradvisa rörelser över den religiösa kartan utan bestämt slutmål, eller en flykt undan maktlösheten i samhällets periferi.

Ulf Görmans analys av individuella uppfattningar om förhållandet mellan vetenskap och religion ger vid handen att naturvetenskap och religion i mycket hög utsträckning förstås som kompletterande varandra, och att denna tolkning är vanligare hos personer med högre utbildning. Endast en minoritet har påverkats i sin religiösa tro av de naturvetenskapliga nyheter vi frågat om, men de som ändrar uppfattning blir i allmänhet mindre benägna att tro på en högre makt.

Personligt utformad tro eller livsåskådning kan ofta ses som ett aktivt sökande efter sammanhang i tillvaron.

Inger Littbergers studie av klassiska, moderna och postmoderna omvändelseromaner visar också att den bild som där ges av religiöst sökande och religiös förändring är mångfasetterad, såväl när det gäller själva processen som när det gäller det mål man eventuellt kommer fram till.

Curt Dahlgrens studie av personer som lämnat en kyrka eller rörelse utan att gå med i någon annan visar att det finns många olika skäl till utträde. Bristande tro är inte tillräckligt. Teologiska kontroverser kan ha betydelse, men avgörande är oftare händelser, ståndpunkter eller beteenden man ogillat, eller en besvikelse över en behandling man själv blivit utsatt för.

Anne Sofie Roald har studerat vad som händer efter en konversion till islam. Hennes analyser visar att konvertiters religiösa hållning kännetecknas av en mångfald olika inställningar och reaktioner. Man finner såväl engagemang och nit som besvikelse, ett över tiden utarbetat personligt förhållningssätt, och en sekulariserad tolkning av den religion man konverterat till.

En del av projektet har varit inriktat på relationen mellan olika religiösa samfund. Thomas Stoors studie visar att det hos skilda samfund finns ett stort spektrum av inställningar till konversion, mission och proselytism. Medan en del är tydligt inriktade på mission i betydelsen att vinna över människor till det egna samfundet, så är andra mera inriktade på dialog, ekumeniskt samarbete eller socialt arbete. Stoors studie belyser mångfalden av ståndpunkter bakom dessa skilda förhållningssätt.

Yvonne Werners studie av katolsk mission och konversion i Danmark från 1850-talet och framåt exemplifierar ett sådant förhållningssätt. Hon visar hur konversionen blev ett viktigt inslag i ett projekt för en religiös organisation som ville (åter)etablera sig i ett nordiskt samhälle. Katolska kyrkans projekt beskrivs som ett försök att etablera en motkultur, kännetecknad av ett aktivt arbete för att engagera intellektuella och understödd av normgivande konversionsberättelser.

En del av projektet har belyst förhållandet mellan konversion och samhälle. Erik Sidenvalls analys av de samtida och senare reaktionerna i England på John Henry Newmans konversion från anglikanska till katolska kyrkan 1845 visar att dessa kan förstås genom att hans konversion kom att uppfattas som en utmaning mot ett helt samhälles identitet. Under det sena 1800-talet försvagades denna religiösa identitet, och tankar om tolerans och religiös frihet växte fram. Då kom också attityden till Newmans konversion att förändras. Anders Jarlerts studie visar hur individuell religiös rörlighet kan äga rum också i ett samhälle som påbjuder religiös tillhörighet och förbjuder konversion.

En annan samhällelig dimension framträder i Anne Sofie Roalds studie, som också visar att inte så få av de personer med nordiskt ursprung som konverterat till islam tidigare engagerat sig i samhällskritiska rörelser.