Nyckeln till framtiden finns i historien

Utan klassiska språk tystnar den svenska forskningen om äldre tid. Även om den inte kommer att försvinna, så kommer vi att gå miste om mycket kunskap. Kunskap som skulle kunna vara till glädje och nytta i våra liv i dag, eftersom kunskap om hur världen en gång såg ut kan hjälpa oss att förstå dagens samhälle.

Så skulle man kunna sammanfatta situationen i dag enligt Erika Kihlman. Hon disputerade för ett par år sedan på en avhandling i latin och är nu en av de forskare som är med i Ars Edendi, ett program där äldre och yngre forskare arbetar med att tillgängliggöra medeltida handskrivna källor.

- Latin är tillsammans med grekiska och andra äldre språk en dörröppnare, eller en nyckel till äldre källor, och utan den nyckeln går det inte att komma in, eller att förstå källorna. Och utan källor finns ingen forskning, säger hon.

I Ars Edendi arbetar hon med att ta fram och så småningom också översätta och ge ut texter som finns i medeltida handskrifter. Framför allt försöker man få till stånd ett samarbete mellan textutgivare och andra forskare som har nytta av källorna. Tanken är att man tillsammans ska kunna nå längre och göra bättre utgåvor av de gamla källorna. Till skillnad från vad man kanske skulle kunna tro, finns det fortfarande massor med okänt material från den här tiden.

- Det finns material som inte ens är indexerat. Och stora materialgrupper som få eller ingen forskare hittills har tittat på eller gått igenom. Och stora delar av det här materialet är på latin, grekiska, eller andra äldre språk, förklarar Erika Kihlman, som själv hittade över hundra dittills okända handskrifter när hon höll på med sin avhandling.

Det nya materialet kan ge oss nya perspektiv på vår äldre historia, men utan kunskaper i de äldre språken är det så att säga dött.
- Risken finns att ingen kan läsa det här materialet, om man inte överför kunskaper i språk och editering till nya generationer, säger Erika Kihlman.

Det är nu drygt tre år sedan som RJs områdesgrupp för förmodernitet startade 2006. En rad nya nätverk har också startats och flera konferenser och seminarier har hållits som fått vidare betydelse. Under våren kommer dessutom ett par böcker med perspektiv inspirerade från gruppen Förmoderna livshållningar (Nordic Academic Press) red. Marie Lindstedt Cronberg och Catharina Stenqvist samt Omodernt. Människor och tankar i förmodern tid (Nordic Academic Press), red. Mohammad Fazlhashemi.

Bakom initiativet fanns en oro för att vi håller på att förlora kunskaper och perspektiv som gör det möjligt för oss att genom ”de långa linjernas strategi” kritiskt granska också vår egen tid, som det hette när beslutet togs. Precis som Erika Kihlman vittnat om finns det en rädsla för vad som händer om den kunskap om äldre tid och i äldre språk som finns i dag går förlorad.

Anledningen till oron var det minskade intresset för forskning om äldre tider i vid mening. Det handlade både om att stärka forskning i äldre historia och historiska ämnen, men också om en rädsla för förlorade språkkunskaper och de avbräck för annan forskning som det höll på att få. Det går nämligen inte att studera äldre tid om man inte behärskar andra språk än svenska och engelska. Inte sällan är källorna författade på latin, tyska eller kanske grekiska.

En paradox idag är att samtidigt som forskningen om äldre tid har tunnats ut är det populära intresset för medeltiden och dess värld, hetare än någonsin. Man kan fråga sig vad det beror på.

Är det akademien som är dålig på att fånga upp ett levande historieintresse? Eller är det tvärtom så att det populära intresset för medeltiden är följden av att man vet så litet? Det vill säga att det är just det annorlunda, sagolika man som amatör vill åt?

Janken Myrdal, professor i ekonomisk historia, och en av deltagarna i områdesgruppen, har egentligen inga svar på det.

- Medeltiden är ju lik och olik på en gång, och det kan säkert vara en förklaring, säger han, men understryker att det är viktigt att medeltiden inte blir en bisarr fantasivärld.

Han tror liksom många andra att förklaringen till att allt färre forskar om perioderna före 1700-talet är att det är svårt. Inte bara är det svårt att läsa handskrivna källor, det är också svårt att förstå till exempel latin.

- Man måste helt enkelt kunna fler språk än vad många av dagens unga kan, säger han.

En annan anledning till att så få lockas till forskning om det förmoderna tror Janken Myrdal är att det svåra ofta misstas för det tråkiga. Om man väl lär sig tyda handskrifter öppnar sig en ny värld, därför menar han att man hela tiden måste låta lusten styra, även om man inte får rygga för saker som är svåra.

- Det viktiga är att kulprincipen får styra – bara då kommer vi att kunna få fler studenter och forskare intresserade, men det är ingen dålig princip.

Enligt både Janken Myrdal och Erika Kihlman är det viktigt att man studerar den äldre historien. Det är inte bara viktigt för att vi ska behålla kunskaperna om det gamla, utan viktigt för att vi överhuvudtaget ska kunna förstå vår samtid. Vi befinner oss i dag i ett skapande av en global kultur, menar Janken Myrdal, och det är en enorm förändring.

-Det betyder att vi alla, överallt, tack vare exempelvis den moderna tekniken, är i ett och samma nätverk av reaktioner. Alla religioner tvingas förhålla sig till samma frågor, samtidigt, säger han. Och det är något helt nytt!

Det betyder vad det gäller till exempel kvinnofrågan att händelser över hela jorden hänger ihop. Kvinnors position i Västvärlden tvingar så att säga fram reaktion i exempelvis Pakistan, som i sin tur får människor i Europa att agera, som återigen påverkar situationen i Pakistan.

För historiker är det viktiga i detta sammanhang att hävda och värna källkritiken – överallt blir nämligen historien ett slagträ i debatten, och då gäller det för historiker att kunna argumentera, och framför allt att bekämpa alla tendenser till vad Myrdal kallar en kidnappad historia.

Läs mer om OFFF-gruppen och deras aktiviteter på deras egen undersida.

/Jenny Björkman