Alla tjänar på Flexit

Jonas Andersson och Anna-Maria Rimm är precis i början av sin Flexitperiod, medan Susanna Toivanen har längre erfarenhet. Men alla är överens om att det är både utmanande och utvecklande att som forskare vistas i näringslivsmiljön.

Flexit-forskarna står med ena benet i akademin och det andra i näringslivet. Under tre år forskar de 75 procent av tiden och ägnar den resterande fjärdedelen åt arbete i det företag som är med i Flexit-samarbetet.

Jonas Andersson disputerade år 2010 i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Goldsmiths, University of London, och hans forskning handlar om mekanismerna bakom människors internetanvändande, med fokus på fildelning och sociala medier. Sedan den 1 mars i år har han vistats hos reklambyrån Forsman & Bodenfors. Han beskriver byråns arbetsmiljö som kreativ och kollektiv – alla arbetar överlappande i projekten – och med sin vetenskapliga bakgrund får han agera både idéspruta och broms.

– En kampanj i sociala medier bör inte bli för uppenbar, av typen ”gilla oss på Facebook så får du en glass”. Istället handlar det om att användarna bygger sitt personliga varumärke genom att gilla saker som gör att de framstår som engagerade, ger dem gott samvete och den status det innebär att ha koll. Det är så kampanjer som ”stoppa nedskräpningen i Nigerdeltat” fungerar, exemplifierar Jonas Andersson.

Hans arbete inom byrån handlar främst om internutbildning och workshops. Här räds han inte att skapa friktion.

– Jag får lov att vara nejsägare och dessa arbetsuppgifter känner jag inte krockar med vad jag arbetar med som forskare.

Inom forskningen har han börjat skapa fokusgrupper för att intervjua unga om deras internet- och medieanvändning, med inriktning på det ovanstående. Även frågan om fildelning ska belysas i ett annat projekt där han med webbenkäter undersöker bland annat hur tv-tittandet på nätet ser ut.

– Tidigare beskrevs fildelning som ett utbyte av gåvor, men i en ny artikel skriver jag att det snarare kan liknas vid blodgivning där den som vill ge eller få kopplar upp sig mot en bank, säger Jonas Andersson.

Han tycker att det har varit givande att ha en fot i näringslivet.

– Det jag forskar på är något som äger rum i samhället just nu och att då komma nära inpå branschen ger en helt annan inblick, säger han.

Anna-Maria Rimm håller med. Hon är anställd av förlagssammanslutningen De oberoende som består av tolv mellanstora förläggare.

– För mig är det värdefullt att ta del av det kontaktnät som förläggarna har och jag får också möjlighet att sätta mig in i bokbranschen, säger hon.

Hon disputerade 2009 vid Uppsala universitet på en litteraturvetenskaplig avhandling om förlagsbranschen under svenskt 1700-tal. Och det går att dra paralleller till nutiden.

– Egenpublicering var vanligt, något som vi ser även i dag. Under mitten av 1700-talet fick vi också förläggare som hade hela kontrollen över boken från tillverkning till försäljning, det som idag kallas vertikal integration, säger hon.
 

Hennes forskning kommer att inbegripa en kartläggning av hur bokbranschen ser ut i dag, där hennes första projekt inriktas på att jämföra Sverige och Tyskland, två länder med liknande syn på böcker och med samma boksmak, men som ändå skiljer sig åt.

– I Tyskland är de fysiska bokhandlarna fortfarande mycket starka och man har också fasta bokpriser, säger hon.

Hennes arbete för förläggarna ägnar hon just nu åt att kartlägga e-bokens potential. Hon känner att hennes åsikter och synpunkter tas väl emot och upplever inte att hon hämmas – ”jag känner mig inte styrd för fem öre!” som hon uttrycker saken. Anna-Maria Rimm rekommenderar andra akademiska humanister att söka till Flexit-programmet för att skapa kontakter med näringslivet.

– Båda världarna har nytta av ett utbyte. På universitetet arbetade jag exempelvis bara med arkivforskning och tryckta källor, men nu är det istället nättidningar, twitter-flöden och intervjuer som är mina källor och det är nytt och roligt, säger hon och fortsätter: Vi humanister och litteraturvetare borde vara ute mer i samhällsdebatten - våra perspektiv behövs!

Den åsikten delas av Susanna Toivanen, docent i sociologi, som nu i två år arbetat vid bygg- och fastighetsutvecklingsbolaget NCC i Malmö. Hon har startat ett eget forskningsföretag och kan tänka sig att fortsätta samarbete med NCC i rollen som fristående forskare.

– Det är vanligt bland naturvetare att start egna kunskapsbaserade företag men även vi inom hum-sam har kunskaper som är viktiga för samhället, säger hon.

År 2007 disputerade hon vid Stockholms universitet på en avhandling om arbetsrelaterad hälsa och såg arbetet vid NCC som ett sätt att nå ut.

– Vi har massor av forskning som visar att arbetslivet och arbetsmiljön påverkar hälsan och ändå byggs det exempelvis öppna kontorslandskap som inte är optimala att sitta i, säger hon.

På företaget har Susanna Toivanen varit delaktig i den arbetsgrupp som uppgraderat NCCs dialogverktyg Future office som är en presentation som handlar om framtidens utmaningar och möjligheter vad gäller arbetsliv och kontor. NCC ville stärka presentationens koppling till vetenskaplig kunskap. Här har hon haft nytta av sin kartläggning av befintlig forskning om framtidens arbetsliv och arbetsplatser som hon gjort inom ramen för sin forskning. Hon har även gjort en intervjustudie med arbetslivets aktörer om hur de utifrån sina olika positioner ser på framtiden arbetsliv. Det tredje och sista delprojektet är att fånga medarbetarnas perspektiv kring framtidens kontor.

Att vistas på NCC tycker hon har varit berikande.
– Det har varit en stor deltagande observation från början till slut! säger Susanna Toivanen.

Hennes råd till den som vill arbeta inom Flexit-programmet är att under tiden aktivt utveckla sin vetenskapliga plattform.

– Jag har en vetenskaplig referensgrupp vid min gamla institution och har även skaffat mig nya kontakter som jag kan bolla frågeställningar med. Gör man inte det är risken att man på dessa tre år kan känna att man tappar mark vetenskapligt.

Hon tycker att tiden på företaget – trots att det tidvis varit mycket intensivt och i det närmaste utmattande – har varit mycket utvecklande.

– Det är bland det bästa jag gjort! Växelspelet mellan akademin och näringslivet bidrar till en dynamik som saknas i en renodlad forskarroll. Som arbetslivsforskare är det ovärderligt att vara ute i samhället och jag har nu kunnat formulera nya frågeställningar som jag aldrig kommit på om jag suttit i mitt rum på universitetet, säger hon.

Läs mer om Flexit

Läs Flexit-forskaren Alexandra Borgs blogg