Ny databas nyckeln till Operan

Nu kan en bredare bild av Kungliga operans historia träda fram. Den nya repertoardatabasen över Operans 239-åriga verksamhet gör det möjligt att ta fram uppgifter på en sekund. Uppgifter som förut kunde ta dagar att sammanställa.

När operasångerskan Birgit Nilsson avled i december 2005 blev Operans arkivarie Helena Iggander kontaktad av journalister och andra intresserade. Hon fick frågan hur många gånger den berömda hovsångerskan uppträtt på Operans scen. Helena Iggander fick ta en kollega till hjälp för att gå igenom pappersarkivet i jakten på ett svar. I två dagar arbetade de med att ta fram listor och förteckningar och göra manuella uträkningar.

– Först var vi tvungna att ha vetskap om vilka operor hon medverkat i. Jag fick tänka efter vilka jag själv kände till, fråga kollegor och bläddra i roll- och programböcker, säger Helena Iggander.

Boka tid för arkivsökning

I dag är det bara att skriva in Birgit Nilssons namn i den nya repertoardatabasen och strax lyser siffran 394 mot oss på skärmen. Helena Iggander ursäktar sig för gränssnittet – än så länge har de kvar det så kallade inmatningsgränssnittet, och databasen kan bara nås från Operan.

– Men alla intresserade är välkomna hit för att söka fram uppgifter. Det är bara att ringa mig och boka en tid, försäkrar hon.

Förhoppningen är att Operan ska få mer projektpengar för att kunna tillgängliggöra sina databaser på internet. Hittills har de fått projektpengar i flera omgångar från Riksbankens Jubileumsfond, för att kunna skapa dokumentationer över Operans samlingar av kostymer och scenografimodeller och nu senast för uppbyggandet av repertoardatabasen.

Unika samlingar

Operahuset i Stockholm har unika samlingar och ett arkiv som sträcker sig ända tillbaka till 1773, det år då kung Gustav III grundade Operan. Under årens lopp har lokalerna och scenerna skiftat, men verksamhetens hjärta har främst varit på den nuvarande platsen, vid Gustav Adolfs torg. Under 1800-talet var föreställningarna i regel inte renodlade, utan sång, dans och talade partier varvades ofta. Dessutom var Operan och Dramatiska teatern (dåvarande Kungliga teatrarna) en enhet med samma administration ända fram till 1880-talet.

Förskonat från krig

Det unika med Operans arkiv är kontinuiteten och att det sträcker sig så långt tillbaka i tiden, något som hänger samman både med att Sverige har varit förskonat från krig och att opera- och teaterverksamhetens lokaler i stor utsträckning har lyckats undgå bränder. Dessutom finns dokument och samlingar kvar på Operan i stället för att ha spritts ut på olika instanser, vilket är fallet i vissa andra länder.

Ytterligare ett skäl till att arkivet är så komplett är att Operan alltid har varit en repertoarteater. Det innebär att ett och samma verk spelas under en längre tid, om än med vissa pauser. Därmed har det också alltid varit angeläget att dokumentera verksamheten. Dåtidens långkörare var operan Gustav Wasa av den tyske tonsättaren Johann Gottlieb Naumann. Den spelades 177 gånger under perioden 1786 till 1886.

– Då var man tvungen att ha stenkoll på kostymer och dekor. De fick ha journaler och förteckningar över sådant, eftersom de medverkande personerna byttes ut efterhand, säger Helena Iggander.

Böter för entré i fel kostym

I Operans arkiv ryms alla dokument som skapats under århundradenas gång, från korrespondens och anställningskontrakt till kostymlistor och planer över scendekor. De dagliga affischer som sattes upp utanför Operan finns också bevarade. På dessa kunde man läsa vilka herrar, fruar och mademoiseller som skulle medverka i kvällens föreställningar – och om någon föreställning blivit inställd på grund av sjukdom. En hel del vardagliga noteringar finns också arkiverade.

– Man kan till exempel läsa att en aktris har fått böta för att ha gjort entré i fel kostym eller att en dansare har befunnits vara ”inte hemma fast sjukanmäld”, säger Helena Iggander och skrattar.

Stort intresse bland släktforskare

Både forskare och den intresserade allmänheten vänder sig med frågor till Helena Iggander, inte minst släktforskare.

– Det kan också vara personer som säger att de såg en fantastisk föreställning på Operan på 1970-talet och att de nu undrar vilka de medverkande var.

Fram tills nu har dessa personer fått boka in en tid hos Helena Iggander, som mött dem i Operans arkivlokaler i Gäddviken i Nacka, där de själva har fått leta bland dokumenten. Arkivet används också flitigt internt av Operan, bland annat när gamla föreställningar sätts upp i nya versioner.

Mångfacetterad verksamhet

Förutom att det har varit tidskrävande att söka i pappersarkivet har det slitit på originalhandlingarna. Dessutom har det varit svårt att få fram säkra uppgifter. I den nya databasen går det fort och enkelt att söka på olika variabler som verk, titel, tonsättare, librettist, översättare, koreograf, scenograf och regissör. Det går att se vad som har framförts på Operans scener dag för dag, och för tiden 1820-tal till 1940-tal finns också dagliga affischer inskannade.
 

Dessa affischer berättar om en mångfacetterad verksamhet. Under en afton på Operan på 1850-talet kunde talteater avlösas av en enaktsopera, som i sin tur följdes av balettinslag och ett rent orkesterstycke. Denna spännande blandning har tidigare studier av Operans verksamhet inte lyckats fånga, enligt Anna Kyhlberg-Boström, som är upphovsrättsansvarig på Operan och chef för avdelningen Musikbibliotek, arkiv och samlingar. Nu kan blandningen lätt studeras i repertoardatabasen, som om några år förhoppningsvis också finns tillgänglig via internet.

Text: Hanna Sofia Rehnberg

Operans arkiv och samlingar