ESOF imponerar

Vid European open science forum (ESOF) i Dublin i juli samlades 4000 forskare, beslutsfattare och intresseorganisationer och ämnena som avhandlades spann från arkeologi till gastronomi.

I Sverige är frågan om antibiotikaresistens väl känd och användningen går ner. Så ser det inte ut i resten av Europa och de svenska forskningsråden hade detta som tema. Här lyftes problemet med att inga nya antibiotika utvecklas samtidigt som bakterier utvecklar resistens på grund av slappt nyttjande. I Sverige förbjöds antibiotika som tillväxtfaktor till köttdjur redan år 1986, men motsvarande åtgärd inom EU dröjde tjugo år, till år 2006. Här hade det varit intressant att från socialmedicinare, samhällsvetare och psykologer få klarhet i hur befolkningen i olika länder skiljer sig åt och vad som skulle kunna leda till striktare användning i de länder som i dag överutnyttjar antibiotika, som exempelvis patientriktad information.

Frågan om information i ett betydligt längre perspektiv aktualiserades vid sessionen Arkeologi möter radioaktivt avfall. Här var frågeställningen hur dagens människor ska kunna förmedla budskapet till framtida generationer att det är oklokt att gräva där vi i dag väljer att slutförvara kärnavfall som behöver 100 000 år på sig för att radioaktiviteten ska klinga av. Samma budskap försökte egyptiska faraoner förmedla med sina pyramidbyggen, men dessa fungerade ju istället lockande. En av deltagarna i panelen var arkeologen Anders Högberg vid Linnéuniversitetet och han bedriver utgrävningar i Sydafrika och hanterar fynd av verktyg och konstföremål som användes för 100 000 år sedan. Han pekade på att även om dåtidens människor såg ut som vi gör betyder det inte att de hade samma slags symbolspråk eller abstrakta tänkande som vi, något som sannolikt kommer att vara fallet även framåt i tiden. ”Vi kommer inte att bli förstådda som vi skulle vilja”, som han uttryckte saken.

Ett betydligt kortare tidsspann överbryggdes när genetikern Craig Venter höll ett uppdaterat föredrag på temat Vad är liv? vid anrika Trinity College 69 år efter att fysikern och nobelpristagaren Erwin Schrödinger där höll sina likabetitlade föreläsningar.

Vita husets chefskonditor Bill Yosses som lagade mousse med hjälp av kolsyreis. Foto: Lotta Fredholm

Även vid ESOF-mötet fanns chans att lyssna till en nobelpristagare då James Watson talade, men de som inte lyssnade till honom kunde istället bevista den parallella sessionen Vetenskap och framtidens kök. Där presenterade pionjären inom molekylär gastronomi, fysikern Hervé This, sina tankar kring rätter som byggs upp helt av syntetisk smak och textur, medan läkaren och stamcellsforskaren Mark Post beskrev sitt arbete med att odla kött från just stamceller. Mest spektakulär var dock Vita husets chefskonditor Bill Yosses som lagade mousse med hjälp av kolsyreis.

Den så kallade tredje uppgiften är en utmaning oavsett forskningsområde och organisationen Vetenskap och allmänhet anordnade rundabordsdiskussionen Hur ska vi få forskare att samverka med allmänheten? Här framkom många förslag på hur forskare kan uppmuntras att engagera sig varav ett exempel är att införa ett prestigepris till framgångsrika kommunikatörer. Mer om detta går att läsa här.

/Lotta Fredholm

Konferenscentret i Dublin dit forskare från hela världen rest. Foto: Lotta Fredholm 

Också RJ:s vd Göran Blomqvist besökte ESOF, och var imponerad. Större delen av evenemanget ägde rum i det Convention Centre som för några år sedan uppfördes i Dublins Docklands. Göran Blomqvist, vd vid RJ, deltog på konferensen:

– Konferensen pågick på flera på många ställen, bland annat Universitetet Trinity College med ”Science meets Poetry” och musik- och teaterföreställningar. Under rubriken ”Scence in the City” fanns dessutom en rad öppna aktiviteter. Många bibliotek och museer hade intressanta utställningar, till exempel kunde man fördjupa bekantskapen med diktaren och Nobelpristagaren William Butler Yeats. Ljudupptagningen med hans suggestiva recitation av sin kända dikt ”Lake Isle of Innisfree” är ett starkt minne därifrån.

Forskare från hela Europa – och i en del fall från resten av världen – hade skickat in 450 förslag till program. Av dessa fick cirka 150 grupper och individer chansen att framträda och förmedla sina budskap.

– Det var inte enkelt att välja mellan de många olika inslagen. Arrangörerna hjälpte oss på traven genom att strukturera programmet i olika teman: presentation av vetenskapliga resultat, keynote addresses av ledande forskare, karriärprogram, science-to-business samt partnership symposier. Jag fick under samtalen med många besökare intrycket att arrangörerna hade lyckats åstadkomma något lyckat. Deltagandet från Kina, Korea och Japan var tydligt och profilerat, medan USA var mindre synligt. Däremot deltog den smått legendariske Albert Teich, under lång tid chef för Science and Policy inom AAAS.

Göran Blomqvist är på hela taget positiv till evenemanget men har några kritiska synpunkter på ESOF 2012. Bland annat att det behövs mer experiment med former som befrämjar tankeutbyte.

– De allra flesta programpunkterna är – fortfarande vid det femte ESOF – envägskommunikation från podiet. Detta måste utvecklas! Veckan före deltog RJ under Almedalsveckan med SAMspråk (länk), som erbjöd mycket mera av utbyte mellan publik och scen. I Dublin var Vetenskap & Allmänhet såvitt jag vet den enda arrangören som vågade kombinera korta presentationer med ”bikupor”, där 8–10 deltagare diskuterade vid varje bord. Upplägget visar att det går att sätta igång samtalet och få nerv i ett ämne som ”How to motivate scientists to engage with the public.”

Han är också kritisk till att humaniora och samhällsvetenskap hade en alltför undanskymd roll.
– Jag vet inte om ordet ”science” hade varit avskräckande med sina associationer till naturvetenskap. På direkt fråga sa arrangörerna att de inte hade fått många ansökningar från humanister och samhällsvetare. Det är i så fall en passivitet som känns svårförståelig med tanke på humanisternas och samhällsvetarnas befogade kritik av EU:s Horizon 2020. Jag samtalade med en tysk stiftelsekollega som också känner oro över att humanister och samhällsvetarna inte ser hur forskningslandskapet förändras, säger Göran Blomqvist.

Men det fanns undantag. Göran Blomqvist lyssnade på ett par arkeologer från Linnéuniversitetet, som under rubriken ”Archaeology meets radioactive waste” (vilket man kan läsa om ovan) ställde en rad frågor om vårt ansvar gentemot våra efterkommande.

RJ har varit med och stött ESOF sedan början. Det första arrangerades i Stockholm 2004, och därfter har ett ESOF genomförts vartannat år. Tillkomsten av ESOF inspirerades av AAAS i USA.
 

– Detta det femte ESOF visade att den europeiska avläggaren har utvecklats självständigt, vilket är bra, säger Göran Blomqvist. ESOF är ett av de gemensamma europeiska projekten som har ångan uppe i en tid när entusiasmen över viktiga inslag i det europeiska samarbetet faller. Förmodligen finns anledning att se över och förändra organisationen bland annat som följd av att den finansiering av ESOF Hub som RJ och några andra stiftelser har stått för nu upphör.
Nästa ESOF äger rum i Köpenhamn i slutet av juni 2014, och där är redan föreberedelserna i full gång.

ESOF 2012 program. Observera att det går att klicka fram längre beskrivningar av varje inslag, inte bara rubriken.