Det har varit intressant att blogga. Kortformen styr som i en lexikonartikel. I övrigt är formen fri. Bloggen är strävan efter snabbhet. Allting är sin motsats - bloggen är svaret på informationssamhällets flöde. Denna massa av information möts av det avskalat snabba så vi kan äta så många rätter som möjligt på det väldiga smörgåsbordet.

Vad är det mest njutbara ögonblicket i forskningen? Att få den färdiga boken (artikeln) i handen? En stunds glädje (dämpad av det först upptäckta tryckfelet), så lägger man den åt sidan. Att få recensioner? Uppmuntrande om de är positiva, men konstigt nog brukar de flesta komma ihåg dåliga recensioner bäst. Utmärkelser, goda placeringar i sakkunnigbedömningar, goda omdömen i peer review? N&aum...

Alla, nästan, i akademin strävar uppåt: att få fast position, att bli professor. Detta är en drivkraft. När de nått dit klagar de flesta. Varför? Jag tror att det är som med bönder. Bonden ser ut över dignande sädesfält och suckar över kommande katastrofer och dåliga priser - som en besvärjelse. Beröm din skörd innan den är bärgad och du får en hagelstorm i sommaren.

Arbetar med biografi om Folke Dovring, historiker som emigrerade till USA. Förvånande upptäckt: förbudet mot inbreeding, inavel, kom sent. Efter Sputnik-chocken 1957 samlade sig det amerikanska universitetsväsendet till ett språng, som slutligen skulle ge dem ledningen i världen. Mer pengar, strukturella förändringar.

Börjat jogga igen, knäont, men springer nu sjukgymnastinstruerat. Har sprungit sedan tonåren, aldrig tävlat (utom i lumpen, då vann jag). Tar aldrig tid, springer olika rundor för att inte kunna jämföra. Det akademiska livet är så fyllt av tävlan att springandet måste vara frizon.

Universitetsskrået sluter sig. Kraven på den som skall ha högre tjänst blir väldefinierade. Du skall gå påbjudna kurserna, skall ha universitetsundervisning, skall ha administrerat på universitet. För högre tjänst skall du ha handlett minst en doktorand. (De nya kraven om en specifik publicering kräver sin egen mässa.)

Läser att Herman Lindqvist skrivit femtio böcker på fyrtio år. På antikvariat, frågar ägaren, omedelbart och tvärsäkert: Lindqvists böcker kommer att hamna i tio-kronorslådan, om ens där, men inte Harrisons.

Såg om Mephisto av István Szabó. Filmen griper tag, funderar på hur jag själv skulle gjort, flytt eller anpassat mig? Boken som filmen bygger på har en talande historia.

Jag hittade skriften, instucken bland papper på bordet. Skriver förordet till Hebbes bibliografi över äldre lantbrukslitteratur, som KSLA skall ge ut på nytt. Den skrift jag förlagt var ”Wälmente tanckar om goda miölkekoors utwäliande” av Swen Lagerlöf från 1719, en av de äldsta skrifterna om lantbruk i Sverige.

Jag hittar inte ett värdefullt gammalt dokument, letar och letar. Jag översköljs av en bävan. Varför blir jag så bedrövad? Försöker minnas känslan.

Läser korr på min kommande bok. Det är nästan magiskt hur fel kan smyga sig in. I litten, i texten och i rubriker. Jämför gårdagens blogg, där jag tryckte på knappen och sekunden senare står det ”cath-up” istället för ”catch-up” i rubriken.

Terminen rullar igång. Sommarens långa ganska obrutna arbets- och ledighetspass är över, och jag har drabbats av catch-up-effekten. Allt det jag borde ha gjort men inte hunnit med måste göras nu, genast. Ingen panik – allt på en gång. Nej så går det inte, jag måste ta en sak i taget.

Har varit i Finland, Helsingfors. Akademiska bokhandeln, Nationalmuseet. Plågsamt att inte kunna finska. Alla som sysslar med äldre svensk historia borde gå kurser i finska. Som det nu är kan vi inte tillgodogöra oss en stor del av forskningen om den östra delen av Sverige. De flesta svenska historiker tycker nog att det är ett konstigt förslag. Varför det? I hela östra Europa, från Balkan till Finland, måste man kunna flera spr&...

Har varit på bokförlaget Natur och Kultur och diskuterat min bok om humanvetenskap och naturvetenskap, "Spelets regler" som skall komma i oktober. Cyklar förbi Hedengrens, stannar och slår en lov i denna härliga bokhandel. Mina ögon faller på: Jerome Kagan ”The Three Cultures. Natural Sciences, Social Sciences, and the Humanities in the 21st Century”, Cambridge University Press 2009.

Våra idrottsstjärnor är skadade. De har tränat för hårt. Sportjournalisterna talar förnumstigt om detta. Stjärnorna har drivit sig för hårt för att tillfredställa oss med medaljer. Därför är de skadade. Men vilka är de som driver dem? Jo, just sportsjournalisterna i sin oförlåtande inställning. När världsmästerskapet i friidrott inte ger Sverige tillräckligt med medaljer ...

Har varit på den första världskonferensen i miljöhistoria, i Köpenhamn. Universiteten i Roskilde och Malmö arrangerar, men vi tillbringar den mesta tiden i Köpenhamn. Tio sessioner eller mer samtidigt, femhundra deltagare. Inte en jättekonferens, men tillräckligt stor för att den där känslan av lätt overklighet skall infinna sig: alla dessa med ett specialintresse samlade på en plats. Att gränsen mellan naturvet...

Hej jag heter Janken Myrdal och skall blogga en månad. Jag är blogg-novis och vet inte om det är en fördel eller nackdel, det visar sig.

Bloggen är som en loggbok men mindre krävande – loggboken är ju ett dokument där enbart fakta skall stå – som sedan rederiet skall kunna kontrollera. Inget får suddas ut. Ungefär som svarta lådan på ett flygplan.

Styrmannen få...

Efter en dryg månad med med Emma Stenström tar nu Janken Myrdal över stafettpinnen på vår gästblogg. Han är professor i agrarhistoria vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala, och i grunden ekonomhistoriker. Till skillnad från många andra vid akademierna har Janken Myrdal också rika erfarenheter av att arbeta med forkskning vid museer. Han har skrivit om medeltiden och jordbruk, men har under senare år också kommit att intr...