Mikrobloggar ny möjlighet för grävande journalister i Kina

2014-01-21

I Kina har på bara två år mikrobloggar vuxit från noll till 200 miljoner användare. För landets grävande journalister innebär det en ny publik i ett hårt kontrollerat mediesamhälle.

- Via mikrobloggar som är den kinesiska motsvarigheten till Twitter går det att få ut saker som inte går att skriva i tidningen, säger Marina Svensson från Lunds universitets centrum för öst- och sydöstasienstudier.

Hon har mer än 20 års erfarenhet av Kina och tack vare pengar från Riksbankens Jubileumsfond har hon de senaste tre åren på nära håll kunnat följa utvecklingen inom grävande journalistik och göra djupintervjuer med kinesiska grävande journalister.

- De är luttrade och vana vid att skriva saker som sen inte kan publiceras. Glädjeämnena är när man lyckas publicera någonting som berör folk och ändrar saker. Och något som jag upptäckt är att just nätverkandet mellan de grävande journalisterna via nya medier varit väldigt viktigt så att man inte ska känna sig ensam utan har kontakt med andra som också drivs av samma ideal och jobbar för samma saker, och för utbyte av idéer, säger hon.

Ett aktuellt exempel var ett antal reportage förra året om så kallade illegala häkten, där folk som kommer till Peking för att protestera togs i förvar och där häktena drevs som privata bolag. Frågan om hur protesterande behandlas är känslig och en tidning kunde inte publicera något. Istället tipsades en annan tidning som kunde publicera artiklar och fenomenet uppmärksammades.

Många av de grävande journalisterna är mycket unga och kommer från fattiga förhållanden.

- De drivs av starka ideal och känner att de vill ge någonting tillbaka och står därför på de svagas sida, säger Marina Svensson.

De kinesiska myndigheterna tillåter idag en viss grad av kritiskt granskande journalistik:

- Kommunistpartiet inser att en modern ekonomi behöver information. Kina vill vara en innovativ stat och då behövs relativt fria informationskanaler, säger Marina Svensson.

Samtidigt använder också myndigheterna själva grävjournalistik för att föra ut sitt budskap. Förpackat som vi känner det från Uppdrag Granskning med dolda kameror och konfrontationsintervjuer på bästa sändningstid. Men alltid med ett lyckligt slut där myndigheterna reder ut problemen och rättvisa skipas.

Ändå för myndigheterna en ojämn kamp. Marina Svenssons sammanfattning är att mycket tack vare mikrobloggarna kan grävjournalistiken idag ibland ligga steget före myndigheterna.

- Även om innehållet censureras så sprids innehållet så snabbt via mikrobloggarna att skadan redan är skedd, ur kommunistpartiets perspektiv.

Marina Svenssons förhoppning är att snart kunna ge ut en bok om grävjournalistik i Kina.

Med i projektet är dessutom Johan Lagerkvist, som går att nås via Utrikespolitiska institutet (johan.lagerkvist@ui.se). Inom projektets ramar har han bland annat skrivit boken After the Internet, Before Democracy: Competing Norms in Chinese Media and Society från 2010. Hans forskning finns dessutom redovisad på bland annat YaleGlobal Online, i UI:s skriftserie Världspolitikens dagsfrågor, SvD och DN. Dessutom har han översatt fredpristagaren Liu Xiabo för (hans syn på Kinas mediesystem) för DN under projekttiden.