Skrik och straff hjälper inte unga på glid

2014-01-14

Som förälder vill man kanske både skrika och straffa tonårsbarn om de begår brott. Men nu visar en studie att föräldrars som blir arga eller straffar sina barn med kyla till och med riskerar att underblåsa barnens brottsutveckling.

Margaret Kerr, professor i psykologi vid Örebro universitet har just slutredovisat sitt och Håkan Stattins projekt Bortom föräldraskapet till Riksbankens Jubileumsfond, och de har flera banbrytande resultat. I årtionden har föräldrar fått höra att de ska reagera med mer kontroll om unga beter sig illa – kontroll av var de är, vem de är med och vad de gör, liksom social kontroll och till och med kameraövervakning har i diskuterats. Men det är fel.

- Mer kontroll fungerar inte alls! Våra resultat bryter med den tidigare forskningen eftersom vi visar att en ökad kontroll och ett negativt beteende till och med kan leda ungdomarna fel.  

Det Margaret Kerr gjort är både en longitudinell studie och en enkätundersökning där unga och föräldrar fått svara på frågor. Svaren har analyserats för att se hur föräldrar reagerar på olika problembeteenden som brottslighet, psykopatiska personlighetsdrag och social ångest hos ungdomarna. De visar att föräldrar ofta snarare opponerar sig mot att ungdomarna beter sig illa hemma än på deras brottslighet, och när de reagerar gör de det både genom att sluta se till barnen, samtidigt som de ofta drar sig tillbaka känslomässigt.  

- Men det leder inte till att ungdomarna begår färre brott utan ofta tvärtom om. Negativa föräldrabeteende som arga utbrott och emotionell kyla kan till och med göra att ungdomarna sjunker längre in i brottsligheten, och det är ett viktigt resultat för alla som vill verka förebyggande, säger Kerr.  

Ungdomarna behöver inte mindre föräldranärvaro utan mer. De behöver föräldrar som respekterar dem och pratar med dem. Det är viktigt också för att ungdomarna i framtiden ska våga ta kontakt med vuxna. De unga som inte känner sig respekterade hemma, riskerar nämligen helt att avstå från kontakter med vuxna.  

- Det är alltså jätteviktigt att prata med ungdomarna och försöka förstå dem, liksom det är viktigt att man inte skriker åt dem eller försöker lägga skuld och skamkänslor på dem, säger Kerr.  

Kerr och Stattin har också kunnat visa att föräldrar ofta inte reagerar som de säger att de gör. De allra flesta föräldrar menar till exempel att de försöker minska eller stoppa sina barns alkoholkonsumtion, men studien visar i stället att föräldrar snarare förändrar sin egen attityd till drickandet och blir mer toleranta till det. Ungdomsfylla blir helt enkelt mindre problematiskt när man som förälder faktiskt stöter på det – inte tvärtom.  

Som en följd av sina resultat har också Stattin låtit utvärdera en rad av de svenska föräldraprogram som i dag erbjuds föräldrar. Ett paradoxalt resultat av det är att kurserna trots att de förespråkar den klassiska lösningen med mer kontroll, fungerar. Anledningen är att tillåter föräldrarna att lufta sin stress och frustration. Därmed reagerar de mindre negativt på de ungas beteende och förmår att faktiskt prata med och inte skrika till sina ungdomar.