Sopor!

2014-01-13

Sopbergen växer. Inte bara till följd av grishuvudet som förr var allt annat än bara en sopa. Utanför megastäder lever folk på bokstavligen på sopbergen. I Arktis karga klimat har sophanteringen skapat andra problem: det sena 1900-talets konsumtions- och förpackningskultur hotar bokstavligen de arktiska miljöerna. Och här hemma öppnar Nordiska museet den 18 februari en utställning om just sopor.

Förr fanns det knappast sopor. Allt återvanns. Men med det nya konsumtions- och massamhället ökade problemen med sophanteringen. Mer av det som förr återvunnits slängdes, och i de täta städerna blev sopor ett problem. 1923 introducerades det första sopnedkastet i ett hus på Valhallavägen, en effektiv uppfinning av HSB-profilen Sven Wallander. Effektivt och rationellt och under 1930-talets blev det standard i HSB-hus. Överskottet från patentet skulle tillfalla HSB:s föreningar. I dag är de flesta sopnedkast plomberade och sopor har återigen blivit ett problem.

Forskningen om sopor har vuxit i takt med att problemen ökat – och det handlar inte bara om naturvetenskapliga perspektiv. Otto von Busch som varit knuten till HDK vid Göteborgs universitet har undersökt ”molekylär design management” vilket bland mycket annat handlar om återbruk av kläder. Mer traditionell forskning kring till exempel sophantering i Arktis eller sopbergen i Sydamerika har undersökts av Lisbeth Lewander och Thaïs Machado-Borges. Och nyligen avslutade också etnologen Lynn Åkesson ett projekt kallat Sopornas universum. En etnologisk studie av kulturell nedbrytning.

Hon har inte hittat några grishuvuden, men ett resultat är att sophantering i dagens Sverige till viss del attraherar den undre världen. Det finns en illegal hantering av sopor. Det handlar bland annat om att dumpa miljöfarligt avfall i fattiga länder, men inte bara. Det behöver undersökas mer, menar hon.

I dag är Lynn Åkesson kopplad till Naturvårdsverkets satsning ”Towards a sustainable waste management”. Det är ett tvärvetenskapligt program som består av tio olika delprojekt där hennes del har varit just återvinningen och källsorteringen.

Annars är det stora dilemmat med sopor i dag lukten.

-Folk är rädda för lukt i dag. Och det kan faktiskt vara ett problem för den goda sophanteringen. Hur det luktar omkring oss i dag och bara för femtio år sedan har förändrats drastiskt, säger hon och räknar upp matos, fuktigt ylle och svett som gamla lukter.  

Det är inte så mycket lukter som själva rädslan för stank som är ett problem i dagens sophantering . För att sopor ska förmultna måste de ruttna men många tror att det luktar och lägger därför lock på sopkärlen. Det leder emellertid till att förruttnelsen avstannar, eftersom det inte kommer in tillräckligt med luft och då börjar det lukta.  

-Det är det många i dag som inte känner till, säger Lynn Åkesson.  

En viktig del av hennes forskning har varit att just peka på hur man kan få folk i gemen att återvinna mer. -Och det visar sig att en bra sophantering till stora delar handlar om legitimitet. Om folk tror att soporna verkligen återvinns och om det är praktiskt och enkelt, då brukar det fungera. Det är också så att det är svårare att få det att fungera i större hyresfastigheter än i mindre bostadsrättsföreningar. Många hyresgäster tror helt enkelt inte att fastighetsbolaget gör vad de ska utan bara försöker tjäna pengar på dem.  

Men det finns ytterligare en viktig förutsättning för att sophanteringen i de nya återvinningsstationerna ska fungera – det handlar om att det ser rent och snyggt ut.  

- Ja, en återvinningsstation som ser smutsig ut eller där det ligger förpackningar utanför kan ha en rent demoraliserande verkan på de som kastar soporna. Det får varken lukta eller se för smutsigt ut, för då havererar det ofta. Det här har lett till att en del större bostadsbolag faktiskt har anställt så kallade sopvärdinnor, som ska hålla ordning på soporna.  

- Vi intervjuade bland annat en sådan sopvärdinna, och hon flyttade sopor varje dag. Ett rent och fräscht sopställe leder helt enkelt till en bättre moral vad det gäller att sortera soporna.

Lynn Åkesson har däremot inte stött på några så kallade sopspioner i sin undersökning. Men det problem som de omtalade sopspionerna försökte komma åt, nämligen felsortering av sopor, är detsamma som sopvärdinnan försöker lösa. (Den som vill kan notera att värdinnorna är kvinnor, men de tuffare sopspionerna i de flesta fall är gamla poliser, och ofta män.)  

- Folk har svårt att förstå att det är en förpackningssortering, utan tänker mer i material. Den som har en gammal stekpanna slänger gärna den i metall, fast det ju självklart inte är en förpackning.  

Det finns en viss återvinning i hela sophistorien. Förr var återvinning något självklart. Att inte ta tillvara varenda liten pinal var inte bara dumt utan direkt oekonomiskt, och samma sak gäller fortfarande i många delar av världen där det inte är arbetskraften eller tiden som är dyrbar utan materialen. Att slänga är en lyx som bara få kan unna sig.  

Men grishuvudet då? Hur gick det med det? En granne fick till slut själv se till att det hamnade i sopbilen eftersom sopgubbarna själva inte tyckte att det var deras ansvar. ”Tänker ni ta grishuvudet”, frågade en hon. ”Nä, sörru, om vi skulle ta allt folk slänger….”.