Normer och makt i Hyresgästföreningen

2015-09-08

– Det talas mycket om samverkan mellan universitet och om det omgivande samhället, men tyvärr skapas sällan utrymme för humanister och samhällsvetare att verkligen
få tid till den här typen av samarbeten.

Det säger Anna Adeniji universitetslektor i genusvetenskap vid Linnéuniversitetet som gläder sig över att ha fått en Flexit-tjänst på Hyresgästföreningen.

Anna Adeniji har länge engagerat sig i samverkan mellan universitet och det omgivande samhället, bland annat har hon haft ett särskilt uppdrag att arbeta med samverkansfrågor på sin egen institution på Linnéuniversitet. Hon är mycket positiv till möjligheterna som ges att kombinera samverkan och forskning genom Flexit.

Hennes uppdrag på Hyresgästföreningen handlar om normer och makt i Hyresgästföreningens ledningsorganisation.

Anna Adeniji– För Hyresgästföreningen handlar det om att få en bredare presentation i deras förtroendevalda styrelser och få bättre kunskap om vilka normer som präglar deras egen organisation för att de ska kunna förbättra sitt arbete. För min del, som forskare, handlar det också om att se hur makt fördelas i en frivilligorganisation och jag hoppas ju att mina analyser ska vara användbara även för andra organisationer.

Hon har just börjat på Hyresgästföreningen och allting fungerar bra. Men finns det några problem som skulle kunna uppstå?

– Jag skulle inte tänkt på det om jag inte fått frågan, men en svårighet som eventuellt kan uppstå kan vara hitta ett gemensamt språk för de förväntningar vi har på projektets resultat. Forskning är ju en relativt långsam process där det är oerhört viktigt att resultatet bearbetas och processas noga innan slutsatser kan dras. Min tidigare erfarenhet av frivilligorganisationer är att de behöver snabbare svar eftersom de arbetar mer omedelbart med samhällsförändring.

Anna Adeniji är inte orolig för att Hyresgästföreningen ska begränsa hennes frihet som forskare.

– Även om Hyresgästföreningen inte har haft den här typen av forskningstjänst tidigare så är de vana vid att medarbetare jobbar självständigt och tar stort eget ansvar. Mitt projekt är ju ett samarbete där jag kommer att ha tät kontakt med organisationen men det betyder inte att mina slutsatser inte är självständiga. Det är också ett projekt som lägger fokus på själva på förändringsprocessen. Eftersom jag är inspirerad av normkritisk pedagogik och feministisk aktionsforskning blir det relevant att fråga sig vad som händer i en organisation när en forskare går in och aktivt ställer kritiska frågor och arbetar tillsammans med de förtroendevalda för att skapa förändring, säger Anna Adeniji.

Hon kommer medvetet använda sig av aktionsforskning och vill slå hål på myten om den utanförstående forskaren.

– Många gånger tänker man sig forskning som ett utsnitt i tiden, en ögonblicksbild som fryser fast och som forskaren analysera och beskriver utan att påverka. Men alla som arbetar med exempelvis etnografiskt fältarbete vet att verkligheten är mycket mer rörlig och bångstyrig än så. Då gäller det att behålla sin kreativitet och omförhandla sina arbetssätt. Med aktionsforskning skapas större möjligheter för deltagare och forskare att arbeta tillsammans för förändring.

– Tidigare forskning har också visat att förändringsarbete inte är smärtfritt och det kan uppkomma både motstånd och nya insikter under ett sådant här forskningsprojekt. Det är naturligtvis en utmaning. Den stora möjligheten och samtidigt svårigheten är att se att förändringsprocessen också är själva materialet som analyseras.

Anna Adeniji kommer nu att vara på Hyresgästföreningen under två år, det tredje året av Flexit-tjänsten är hon åter på Linnéuniversitet. Hon tror att den här perioden kommer att ha en positiv påverkan på hennes akademiska karriär.

För det första ger RJ:s finansieringsmodell goda möjligheter att forska och publicera sin forskning. Det påverkar naturligtvis karriären på ett positivt sätt. Förutom detta ger Flexit en möjlighet att testa nya områden och utveckla nya kompetenser som kan vara svåra att nå när man endast arbetar på universitetet. Eftersom samverkansfrågor blir allt mer relevanta, så tror jag att jag kan ta med den här erfarenheten tillbaka till universitet och bidra med något viktigt där.