Genomsyras försvarsforskningen av humanistisk kunskap?

2018-12-03
Genomsyras försvarsforskningen av humanistisk kunskap?

Fredrik Bertilsson, idéhistoriker på Kungliga Tekniska Högskolan, ska undersöka om den humanistiska kunskapen har utvecklats och använts inom kunskapsdomäner utanför universiteten, i det här fallet på Försvarets forskningsanstalt.

Enligt en vanlig uppfattning förlorade humaniora mycket av sin genomslagskraft i det moderna samhällsbygget under andra halvan av 1900-talet. Humaniora anses ha fört en tillbakadragen eller direkt undanträngd tillvaro i byggandet av det moderna Sverige, ofta hänvisade till universiteten där istället viktiga kritiska och teoretiska perspektiv utvecklades. Men hur väl stämmer den bilden? Är det kanske snarare så att den humanistiska kunskapen om mänskliga känslor, erfarenheter, trosföreställningar, och mycket annat som rör människan, faktiskt har utvecklats och använts även inom kunskapsdomäner utanför universiteten, men som inte uttryckligen har kallats humanistiska? Fredrik Bertilsson, idéhistoriker och forskare vid Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö på Kungliga Tekniska Högskolan, kommer att undersöka en sådan arena: den svenska försvarsforskningen, med särskilt fokus på Försvarets forskningsanstalt och Avdelningen för humanvetenskap, FOA 5, som bildades 1974.

På senare tid har humaniora lyfts fram som en viktig problemlösare för att hantera kriser och globala utmaningar, vid sidan av naturvetenskaperna teknik och medicin liksom samhällsvetenskapen. De humanistiska kunskaperna uppfattas nu allt mer som en oprövad resurs eller ett komplement till dessa. I Fredrik Bertilssons projekt, Humanistisk kunskap i den svenska försvarsforskningen, undersöker han hur humanistisk kunskap utvecklade en modern roll och bidrog till samhällsbygget under efterkrigstiden. Han studerar hur humanistisk kunskap användes i en mer tillämpad form, bland annat i hanteringen av risker och kriser samt för att bilda säkra och hållbara samhällen. Målsättningen är att kunna ge en annan syn på den humanistiska kunskapens betydelse för samhällsbyggandet under efterkrigstiden.

– Den vedertagna uppfattningen exkluderar på ett effektivt sätt en bred uppsättning av tillämpningar av humanistisk kunskap och karriärvägar för humanister. Projektet kommer att belysa förutsättningar för om eller hur tillämpningar av humanistisk kunskap även har funnits historiskt, men möjligen i mindre uppenbara former, säger Fredrik Bertilsson.

Kan du ge något exempel på vilket sätt humaniora har haft betydelse?

– Det är det jag ska undersöka. Försvarsforskningen är ett exempel på en praktikorienterad humanvetenskap. Rollen som ett kritiskt eller teoretiskt perspektiv är förstås väldigt viktig, men det kan samtidigt finnas anledning att titta närmare på rådande uppfattningar om humanioras praktiska betydelser och studera exempel på när humanistisk kunskap faktiskt har kommit mer praktiknära.

Projektet består av tre överlappande avsnitt. Det handlar för det första om en grundläggande studie av FOA 5 och dess framväxt, i sammanhanget av humanistisk kunskapsproduktion å ena sidan och försvarspolitiska överväganden å andra sidan. För det andra handlar det om den humanistiska försvarsforskningens olika kunskapsformer med fokus på risk- och krisforskning. Som en tredje och sista fas studeras olika spridningsformer och anknytningar mellan den humanvetenskapliga försvarsforskningen och den praktiska verksamheten inom samhällsförsvaret. Projektet ger en bild av hur den humanistiska kunskapen har utformats i gränsytorna mellan universitet, samhälle och stat.

Projektet bygger på och bidrar till det teoretiska begreppet samproduktion som handlar om att synliggöra den samtidiga produktionen av kunskap och politisk ordning eller makt. I det här sammanhanget handlar det om att samproduktion också tillhandahåller andra perspektiv för att synliggöra genomslaget av forskning och vetenskap istället för att kategorisera olika typer av forskningsanvändning i planerings- eller policyprocesser. Politiska institutioner betraktas som ett slags platser för samproduktion som förstärker och cementerar politiska förhållanden genom att mobilisera och distribuera kunskap. Samproduktion kan i det här fallet vara ett sätt att få nya perspektiv på hur humanistisk kunskap har utvecklats i en mer tillämpad form.

Fredrik Bertilssons projekt var ett av de treåriga forskningsprojekt som fick medel från Riksbankens Jubileumsfond under 2018.