HS och AI – oförenliga akronymer?

2018-10-15
HS och AI – oförenliga akronymer?

Efter inspirerande samtal om AI ser RJ:s vd Göran Blomqvist inga tecken på någon koppling till HS-sektorn. Var är de, finns det ingen koppling?

Under 2018 firar Japan och Sverige 150-årsjubileum för de diplomatiska förbindelserna mellan länderna. Överenskommelsen då träffades i en brytningstid. I Japan innebar den så kallade Meijirestaurationen att kejsardömet återupprättades. I Sverige hade tvåkammarriksdagen införts två år tidigare. Japanexperten Bert Edström skildrar förtjänstfullt i den vackra och välskrivna boken Sverige-Japan. 150 år av vänskap och samarbete, utgiven av Sweden-Japan Foundation, hur förbindelserna mellan de båda länderna har utvecklats sedan dess.

2015 arrangerades det första mötet mellan japanska och svenska universitet om samarbete inom högre utbildning och forskning. Ett resultat blev MIRAI – ett ord som på japanska betyder "framtiden" - som erbjuder en plattform för vetenskapligt samarbete mellan sju svenska och åtta japanska lärosäten. STINT (Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning), som är motorn i kontaktsträvandena, har beviljat pengar till MIRAI. De har även publicerat en analys av vilka effekter insatserna har för att stärka de vetenskapliga förbindelserna i form av sampubliceringar av de olika insatserna, "Academic collaboration: Sweden-Japan". Enbart inom MIRAI samarbetar fler än 170 forskare från båda länderna inom så vitt skilda områden som åldrande och materialvetenskap.

Den 6 oktober i år arrangerades i Kyoto det andra högnivåmötet, "Sweden-Japan University and Research Leadership Summit - Impact from Strategic University Initiatives". Denna gång deltog förutom ett stort antal universitetsrektorer även företrädare för statliga och privata finansiärer. Diskussionerna var konstruktiva och innehållsrika. Inom vissa områden illustrerar erfarenheterna att det finns påtagligt intresse bland forskarna - inte bara bland rektorerna - av fördjupade kontakter. Mest påtagligt är detta inom delar av naturvetenskap, teknik och medicin. Men det finns givetvis både pågående och planerade initiativ inom åldringsforskning, demografi, psykologi och rättsvetenskap.

RJ:s Japanrelaterade insatser finansieras inom de reguljära stödformerna och bygger därmed på forskarnas bedömningar av vilka samarbeten som är mest ändamålsenliga för att lösa de aktuella forskningsuppgifterna. Detta är enligt min mening en vettig ordning som bygger på den så kallade bottom-up-principen. Risken för att forskningskontakterna därmed blir fragmenterade går inte att förneka, men den får ställas mot den styrka som ligger i att forskarnas nyfikenhet är den främsta drivkraften i kunskapsutvecklingen. Däremot har plattformar som MIRAI visat sig erbjuda fördelar som skulle kunna utnyttjas för att lyfta fram fler forskningsfrågor av gemensamt intresse.

I anslutning till mötet med rektorer och finansiärer ägde den femtonde upplagan av Kyoto STS Forum rum. Merparten av vår tids stora och globala utmaningar för samhälle och vetenskap behandlades där under tre dagar. Arrangörerna hade lyckats få ditt ett antal av de stora namnen, inom forskning, storföretagande och politik. Nobelpristagare givetvis, Kyoto University känner berättigad stolthet över i år kunna räkna in ytterligare en bland sina anställda. Premiärminister Abe deklarerade att hans regering satsar på "Innovation, Innovation, Innovation". Skillnaderna mellan Japan och Sverige är stora, men en likhet är att båda staterna i så hög grad är kunskapsbaserade ekonomier.

Som sagt, de stora utmaningarna avhandlades. Talarna i plenum - omotiverat många medelålders och äldre herrar tycker jag, - la fram en rad viktiga och även minnesvärda iakttagelser. Däremot saknade jag i plenarförhandlingarna en helhetssyn på de utmaningar som vältaligt behandlades från talarstolarna. Och jag lyckades inte uppfatta några kommentarer till FN:s klimatrapport IPCC 2018, som med betydande uppmärksamhet presenterades medan STS Forum pågick. Den stora inspirationen gav i stället de tematiskt inriktade grupparbetena, som ofta genomfördes med imponerande sakkunskap, kringsyn och engagemang. Och där var utrymmet tack och lov större för kvinnor och yngre forskare.

Det är svårt att precisera vad som var verkligt nytt i det som framkom vid STS Forum. Däremot gjorde intensiteten i samtalen om artificiell intelligens (AI) starkt intryck på mig. Jag har inte känslan av den forskningen får lika mycket uppmärksamhet i Sverige förutom genom WASP, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelses satsning där universiteten är medfinansiärer. Talande är att WASP ursprungligen - och det är inte för alls länge sedan - var en förkortning för Wallenberg Autonomous Systems Program. Nu står akronymen i stället för Wallenberg Artificial Intelligence, Autonomous Systems and Software Program. Långt och krångligt. Men en illustration till att utvecklingen i fråga om artificiell intelligens går i ett rasande tempo.

I Kyoto noterade jag inga samhällsvetare eller humanister som deltog i AI-diskussionerna. Det borde verkligen finnas både utrymme och behov av rättsvetare, etiker, språkforskare, beteendevetare, kognitionsforskare, arbetslivsforskare, pedagoger och andra. Jag vet inte om de hålls utanför, eller om de finner andra forskningsområden mera fruktbara. Jag noterar i det utkast till forskningsöversikt för humaniora och samhällsvetenskap som ämnesrådet inom VR har presenterat att begreppet "artificiell intelligens" bara nämns på ett enda ställe, och då som exempel på en företeelse som behöver uppmärksamhet från etiskt håll. Det kan ingen bestrida, men är det verkligen allt? Eller handlar det om ett förbiseende från ämnesrådets sida??