Studier av småsyskon ger bättre bild av autism

2018-02-13
Studier av småsyskon ger bättre bild av autism

Terje Falck-Ytter har kunnat koppla bebisars blickmönster till att de senare får en autismdiagnos. Hans pågående projekt, där forskare undersöker småsyskon till barn med autismdiagnos, är unikt i Norden.

Någon form av så kallad autismspektrumstörning förekommer hos ungefär ett barn på hundra i Sverige. Terje Falck-Ytter, forskare vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet, undersöker inom Projekt Småsyskon just småsyskon till barn som har fått en autismdiagnos.

– Mellan 10 och 20 procent av småsyskonen får en autismdiagnos när de kommer upp i två-treårsåldern. Att vi kan följa dem som spädbarn gör att vi kan studera vad som föregår diagnosen och hur dessa barn utvecklas jämfört med barn som inte får en diagnos, säger han.

I dag ingår drygt 180 barn i projektet, som är det enda i sitt slag i Norden. Inom projektet studeras barnens hjärnor, både under sömn och vakenhet, och de undersöks i olika situationer, bland annat med så kallad eye-trackning, alltså att barnens ögonrörelser följs och mäts. Det är ett sätt att objektivt mäta intresse och uppmärksamhet hos små barn.

Att följa andras blick

Förra året publicerade forskarna en studie i Journal of Autism Developmental Disorders, där 61 småsyskon och 18 andra 10-månaders bebisar deltog. En forskare lekte med barnet under tio minuter och vid inövade tillfällen höjde testledaren blicken och tittade på barnet. De flesta barnen följde själva efter med sin blick och fick ögonkontakt, men när forskarna mätte hur snabbt barnen reagerade syntes en skillnad. De barn vars äldre syskon hade autism, var en knapp sekund långsammare när det gällde att möta testledarens blick, än vad de barn som inte hade ett storasyskon med autism var. 

– Skillnaderna var tydliga i våra mätningar, men så subtila att de inte skulle gå att lägga märke till i en vardaglig situation, säger Terje Falck-Ytter.

Ett nästa steg är att när barnen blivit äldre undersöka om detta resultat kan kopplas specifikt till barn som senare får autism-diagnos.

Svårare att uppfatta synkronitet mellan ljud och rörelse

Gruppen har dock nyligen kunnat visa en att ett visst slags blickbeteende hos bebisar kunde kopplas till ökad sannolikhet att barnet senare skulle få en autismdiagnos. Sammanlagt 33 småsyskon fick titta på två animerade filmsnuttar med klappande händer, varav den ena spelades till höger och den andra till vänster på skärmen. Det som skilde filmsnuttarna åt var ljudet. Först var klappljudet bara synkront med rörelserna på högra sidan. Nästa gång var ljudet i stället synkront med rörelserna i filmen som visades på den vänstra sidan. Forskarna mätte hur länge bebisarna tittade på höger och vänster sida av skärmen.

Då det senare stod klart vilka av barnen som hade fått en autismdiagnos framträdde de resultatet som publicerats i Journal of Child Psychology and Psychiatry.

– Vi såg att de 10-månaders bebisar som lika gärna tittade på den osynkade filmen som på den synkade, oftare än andra fick en autismdiagnos när de blev äldre. Vi tolkar deras beteende som att de var sämre på att koppla ihop sinnesintrycken, säger Terje Falck-Ytter.

Han betonar att de nya resultaten gäller för grupper av barn, inte på individnivå.

– Nu vill vi gärna att andra forskare ska återupprepa studien och se om de får liknande resultat, säger han.

Viktigt med långsiktigt stöd

År 2015 beviljades han stöd från Riksbankens Jubileumsfond för sina studier av autism och av tidiga tecken på adhd och språkstörning, i programmet Tidig utveckling hos spädbarn med risk för autism och adhd. Enligt Terje Falck-Ytter är stödet mycket välkommet.

– Det betyder allt! Långsiktig finansiering är nödvändig för att vi ska kunna göra dessa studier och det är glädjande att Riksbankens Jubileumsfond är överens med oss om att denna typ av forskning kan ge vinster, både vad gäller kunskap och för samhället, säger han.

Terje Falck-Ytter använde ögonrörelseavläsning som metod när han gjorde sitt mastersarbete och började intressera sig för autism när han arbetade vid habiliteringen i Uppsala, bland annat med utredning och tidiga insatser. Att hitta bättre diagnosmetoder är ett av hans forskningsmål.

– För mig som psykolog är det fascinerande att studera barns utveckling! Och kan vi ställa en korrekt diagnos tidigare, kan vi också snabbare sätta in adekvat stöd, exempelvis utbildning för föräldrarna, säger han.