I projektet "I mediernas ljus: Skärmbildsundersökningen i Sverige 1940-1970", som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, utforskar Solveig Jülich bland annat samspelet mellan medicinska institutioner och medier när det gäller de massundersökningar som genomfördes för att bekämpa TBC.

Över hela Sverige åkte skärmbildsbussar fyllda med röntgenutrustning runt i storstäder och byar.

– Med hjälp av omfattande propaganda vädjade medicinalstyrelsen till auktoritetstro, medborgaransvar och föräldraomsorg för att få människor att delta i undersökningen, berättar Solveig Jülich.

Tidningarna skrev artiklar om skärmbildsbussarna som innehöll fotografier, roliga teckningar och historier. I rapporter om genomförda skärmbildsundersökningar framhölls ofta den muntliga propagandans betydelse. Hembesök och personliga samtal kunde övertyga motsträviga personer om att de borde undersöka sig på skärmbildsbussarna. Statliga Nationalföreningen mot tuberkulos använde sig bland annat av lockande affischer med bilder av skärmbildsbussars interiör, flygblad och inslag på radio för att propagandan skulle nå alla.

– Mina preliminära resultat visar att skärmbildsundersökningens utbyte mellan medicin och medier kan beskrivas på olika nivåer. En nivå är att de informations- och propagandakampanjer som bedrevs i anslutning till skärmbildsundersökningen medförde att personliga och organisatoriska länkar etablerades mellan medicinska institutioner och framförallt pressen som fick betydelse även mer långsiktigt, säger Solveig Jülich.

Framförallt tillskrevs den lokala pressen genom sin kännedom om orten och de som bodde där en avgörande roll i propagandaarbetet. Journalister från lokaltidningarna bjöds ofta in till evenemang där de fick träffa landshövdingen och andra personer i centralkommittén som var aktiva i kampanjer mot tuberkulos. Det anordnades exempelvis en hälsodag på Gotland som en förberedelse innan skärmbildsbussarna anlände. Pressen som var inbjuden skrev sedan entusiastiskt om evenemanget.

Småbildkamerans teknik förenklade

– En annan nivå är att skärmbildsundersökningens utbyte mellan medicin och medier stimulerade till en samutveckling av medicinska instrument och medietekniker, säger Solveig Jülich.

Den viktigaste innovationen var en apparat för framställning av röntgenbilder i miniatyrformat som kombinerade sjukhusens röntgenteknik med den nya småbildskameran som pressfotograferna började använda i slutet av 1930-talet. Det handlade om ett slags blandmedium som värderades högt för sin förmåga att synliggöra kroppens inre men också för egenskapen att komprimera, förminska och sprida denna information. Skärmbilderna samspelade därmed med annan utveckling inte minst utvecklingen och användningen av miniatyriseringstekniker, till exempel mikrofilmen som användes för att reproducera böcker, handlingar och dokument.
En tredje nivå är att skärmbildsundersökningens utbyte mellan medicin och medier gav upphov till skapandet av experter, publiker och patienter.

– Den bitvis komplicerade granskningen av miniatyrbilderna tränade läkare att bli specialiserade betraktare som formade sin professionella identitet genom den nya visualiseringstekniken. Dessa experter ansågs uppfatta bilderna på ett annat sätt än allmänheten och de potentiella patienter som behövde undervisas för att förstå hur skillnaden mellan friska och sjuka lungor avtecknade sig i röntgenljuset, berättar Solveig Jülich.

Det är också tydligt att propagandan riktade sig mot speciella grupper i samhället trots talet om att allmänheten skulle undersöka sig. Exempelvis fanns en scen i Nationalföreningen för tuberkulos film med namnet "Medan det ännu är tid" där en läkare övertalade en äldre man att genomföra en skärmbildsundersökning. Filmen skapades eftersom man ansåg att äldre personer var mer konservativa till ny teknik än yngre och därmed mer motvilliga att undersöka sig.

Projektet baseras på en mängd olika källor, bland annat insamlat arkivmaterial, medicinska publikationer, affischer, broschyrer, fotografier, offentligt tryck och journalfilmer. Studien bidrar till att problematisera den föreställning om historisk förändring som ofta förknippas med en tilltagande medialisering av samhällets och kulturens olika områden.

– Medierna är inte en utifrån kommande kraft som transformerar och upptas i en passiv medicin. På motsvarande sätt utövar inte heller medicinen en enkel påverkan på medierna. Det kulturhistoriska perspektivet som jag utgår ifrån öppnar för ett mer dynamiskt synsätt i vilket medier förstås som en integrerad del av medicinens produktion och kommunikation av kunskap, säger Solveig Jülich.