Fartygens väg från vaggan till graven

2021-03-24
Fartygens väg från vaggan till graven

En gång i tiden var Sverige en sjönation med en stor seglande örlogsflotta. Nu är de flesta av skeppen vrak på havsbotten. Historiker, arkeologer och etnologer ger i ett nytt tvärvetenskapligt forskningsprogram en helhetsbild av fartygen. Den kan bland annat påverka hur vi ser på vårt kulturarv.

Forskningsgreppet kallas livscykelperspektiv. Forskarna tar fram information om allt från virket som skeppen tillverkades av till deras slutförvaring på exempelvis museer. Det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet ska ta fram fullständiga livsberättelser för örlogsflottans fartyg, en flotta som fanns mellan 1400- och 1800-talet.

Några av fartygen används som fyllnadsmaterial under kajer. Ett av skeppen, Vasa, ställs ut i sin helhet. Det finns också ett antal föremål från dem på museer.

Historikerna tar fram fakta om hur skeppen byggdes och användes i krig och fred. De använder sig av arkiv och andra skriftliga källor. Marinarkeologer undersöker vraken på havsbotten och lämningar av dem som exempelvis fyllnadsmassa. De arbetar bland annat med dykningar, fotografering med hjälp av robotar och 3D-teknik. Slutligen undersöker etnologer och kulturarvsforskare hur skepp, eller föremål från dem, används på museer och i andra sammanhang. 

– Livscykelperspektivet visar att de olika infallsvinklarna behövs. Det är det vetenskapliga argumentet till att programmet behöver vara tvärvetenskapligt, säger Leos Müller, professor i historia och programansvarig.

Unik forskningssituation

Genom att arbeta tillsammans med olika slags källor och material tar forskarna fram en helhetsbild av en till stora delar dold kulturskatt. 

När forskningsprogrammet avslutas ska det finnas en databas med fylliga beskrivningar av upp till 750 fartyg, stora som små, ur örlogsflottan. En hel del av informationen ska också publiceras i bokform.

De svenska arkiven är omfattande och vrak bevaras väl i Östersjön, där det inte finns skeppsmask och bottnarna och vattnet är gynnsamt.

– Vi har unika förutsättningar att genomföra den här forskningen. Det finns så mycket bevarat, både skriftligt material i arkiv och material på havsbotten. Materialsituationen är unik för både arkeologer och historiker, säger Leos Müller. 

Museers roll och funktion

Utöver den historiska och arkeologiska forskningen ska programmets forskare undersöka hur fartygen förvandlats till kulturarvsföremål på museer eller delar av dem används som exempelvis inredningsmaterial. 

– Det handlar till exempel om vilken roll och funktion museer har. Vad får det för konsekvenser att vi glömmer bort delar av historien som vi inte minns via våra museer? säger Simon Ekström, professor i etnologi och ansvarig för programmets kulturarvsdel.

Vad vi väljer att bevara och lyfta fram får följder för både vår hågkomst och historieskrivning. Det är ett exempel på hur en tvärvetenskaplig undersökning av ett relativt litet forskningsfält – lämningarna efter den svenska örlogsflottan – leder till ett större samhälleligt, kulturellt och historiskt sammanhang.

Nyskapande metoder och arbetssätt 

Samarbetet mellan forskare från olika områden innebär också att nya metoder prövas som kan få betydelse för senare forskning. Skriftliga historiska källor används tillsammans med exempelvis naturvetenskapliga metoder för åldersbestämning av trä och 3D-visualiseringar av vrak i syfte att ge en helhetsbild av fartygen.

– Själva kombinationen av olika material i projektet innebär en metodologisk förnyelse. Det gör även kombinationen av forskningsämnen och deras olika metoder, säger Leos Müller.

Ett annat syfte med forskningsprogrammet är att stärka den tvärvetenskapliga miljö som byggts upp vid projektets heminstitution Centrum för maritima studier, CEMAS.

– Jag tror också att programmet blir viktigt när det gäller den tredje uppgiften. Vi kommer att producera publikationer och annat material som blir intressant för väldigt många. Inte bara för dem som intresserar sig för vrak utan även för kulturarvsfrågor och förhållandet mellan glömska och minne, säger Simon Ekström.

Om forskningsprogrammet

Den glömda flottan. Sveriges "blå" kulturarv c. 1450–1850 är ett forskningsprogram som pågår 2020–2026.

Det genomförs vid Centrum för Maritma studier, CEMAS, i samarbete med Statens maritima och transporthistoriska museer, SMTM, och Museiverket i Finland.

Målet är att kartlägga, dokumentera och beforska skeppen från den svenska örlogsflottan.

Programmet kombinerar fyra forskningsperspektiv: historia, marinarkeologi, kulturarvsstudier och etnologi. Elva forskare arbetar med olika delprojekt utöver databasen med fartygen. De handlar bland annat om skeppsarkitektur, svartek från vrak, bronskanoner, krigsföring till havs och hur fartygen och saker från dem används som kulturarvsföremål på museer.