Pro Futura - för forskareliten

2017-02-02

Pro Futura är en återkommande satsning inom humaniora och samhällsvetenskap. Särskilt begåvade forskare i början av sin karriär erbjuds en exklusiv möjlighet att etablera sig och utveckla sin forskning.

Till Pro Futura går det inte att söka, utan universiteten som nominerar kandidater. Även några utvalda utländska universitet kan nominera.

Nedanstående artikel beskriver en del av den intressanta satsninen. Den är från 2011.

– Vi brukar säga att Pro Futura är ett post-postdok program. Det innebär en fantastisk möjlighet för unga forskare att få utveckla sina forskningsidéer. Dessutom kan vi erbjuda internationellt mycket kvalificerade forskare som mentorer, vilket är en oerhörd styrka, säger Britta Lövgren.

Programmet riktar sig till forskare i början av sin akademiska karriär. Minst tre och högst åtta år ska ha gått sedan doktorsexamen och det är inget hinder att personen i fråga redan har haft en postdok-tjänst. Nivån är hög, till exempel var alla som antogs 2009 redan docenter. Det är Riksbankens Jubileumsfond som bekostar lönen de första åren, men SCAS, Swedish Collegium for Advanced Study, i Uppsala är organisatör. Här får Pro Futura-forskarna vistas i SCAS vackra lokaler belägna i Uppsala Botaniska trädgård, där det ges tillfälle till rikligt umgänge med framstående forskare från en rad länder och från ett brett spektrum av ämnen. Dessutom tillbringar de minst ett år av tiden på en internationellt ledande forskningsinstitution utomlands.

– Det ger möjlighet för unga forskare att inte enbart citera kända forskares arbeten utan även att dagligen umgås med sådana personer. De unga forskarna får möjlighet att tidigt skapa vetenskapliga kontakter som kan vara ovärderliga i deras fortsatta arbete, säger professor Björn Wittrock, chef på SCAS och den som tillsammans med RJ:s dåvarande chef, Dan Brändström, initierade Pro Futura.

En svensk version av Princeton

Björn Wittrock menar att det måste finnas platser för riktigt självständiga forskare, och SCAS ska erbjuda en optimal forskningsmiljö.Bild av Björn Wittrock

– Högt kvalificerade seniora gästforskare och lovande Pro Futura- forskare bildar en livaktig vetenskaplig gemenskap. Det är lite som att bygga upp en forskningsinstitution i Princetons klass varje år, fortsätter han.

Begåvade forskare i början av sin karriär kan ibland ha svårt att få fotfäste inom akademin i Sverige, trots strålande meriter och med prestigefull forskning och tjänstgöring utomlands i bagaget. Det här är ett problem som Pro Futura syftar till att råda bot på.

– Lärosätenas nominering innebär att de åtar sig att tillsvidareanställa forskarna om de visar goda resultat, säger Britta Lövgren.

Under hela programmet ska Pro Futura-forskarna behålla kontakten med det nominerande lärosätet. Under de perioder som de vistas vid universitetet, undervisar de 25 procent av tjänsten. Även under den perioden är de i kontakt med de andra forskarna och mentorerna i programmet och möter dem vid en arbetskonferens på SCAS varje termin.

Ett syfte är också att stimulera den akademiska rörligheten. Varje lärosäte får i fortsättningen nominera upp till fyra kandidater, men då ska minst två av dessa forskare ha examen från, och vara verksamma vid, ett annat lärosäte. Minst en av forskarna måste också vara verksam i ett annat land än Sverige.

Genom nålsögat för att bli antagen

Pro Futura, som startade 1999, erbjuder extraordinära möjligheter. I år nominerades 20 kandidater, varav fyra stycken antogs. Riksbankens Jubileumsfond vill gärna se ännu fler kandidater och till den nomineringsprocess som inleddes i december förra året, inbjuds även universiteten i Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Tartu.

Eftersom det inte går att söka till programmet är själva nomineringsprocessen central och den tar sin tid. Information om utlysningen skickas till rektorerna vid universiteten. Därefter är det upp till varje lärosäte att nominera.

– Många universitet gör stora ansträngningar för att nominera bra kandidater, berättar Björn Wittrock.

Hur universiteten vaskar fram sina kandidater varierar. I Göteborg kopplas utländska bedömare in redan vid framtagningen av kandidater. En urvalskommitté på SCAS som består internationellt kända forskare tar därefter vid. De gör en noggrann genomgång av kandidaternas meriter och forskningsplaner. Några kallas därefter till intervju och då har två till tre personer i urvalskommittén grundligt studerat deras avhandlingar och andra delar av deras produktion.

– Det finns få urvalskommittéer som gör en lika ingående prövning, säger Björn Wittrock.

Mellan 10 och 20 procent av de nominerade blir i slutändan Pro Futura-forskare.

Frågan kan infinna sig vad den som nominerar ska tänka på för att ha goda möjligheter att få in sin kandidat i Pro Futura-programmet. Björn Wittrock poängterar att det är universitetens sak att nominera, men han har vissa önskemål.

– Jag tycker att det är viktigt att man vågar nominera självständiga och originella forskare, säger han och menar att Pro Futura-forskarna behöver ha en genuin passion för forskning.