Mänsklig handling - en fråga för filosofer

2013-12-18

Vad är en mänsklig handling? Den till synes oskyldiga frågan har sysselsatt filosofer och tänkare åtminstone sedan Aristoteles tid. Och nu pågår ett forskningsprogram där landets filosofiska elit har sammanförts för att undersöka frågan.

Vårt vardagliga sätt att beskriva mänskliga handlingar skiljer sig från vetenskapliga beskrivningar. Handlingen att gå till affären och köpa mjölk innehåller i den vardagliga framställningen en målsättning, ett syfte. De komponenterna finns inte alls när en fysiker redogör för samma händelse. Då handlar det enbart om molekylers förflyttningar, inte varför de förflyttar sig. Men det är ändå viljan som gör att molekylerna förflyttar sig, eller är det?

Inte heller en nationalekonoms beskrivning av den nyttomaximerande economic man inrymmer de målsättningar som en människa kan ha. I dessa modeller är det svårt att se att människorna skulle ha en egen vilja, personlighet eller etiskt tänkande, eftersom agenten i en nyttomaximeringskalkyl automatiskt väljer det alternativ som ger den största nyttan. Var finns viljan där? Detta leder till att de modeller som beskriver mänskligt handlande ofta är starkt förenklade och att människor har svårt att känna att de får plats i dem.

Modellerna skaver alltså mot verkligheten. Är detta nytt eller har det alltid sett ut så? På medeltiden brottades filosoferna med en liknande motsättning, men då handlade det inte om människans förhållande till vetenskapen utan om människans förhållande till Gud. Fanns det en mänsklig vilja som bestämde hennes handlande eller var vi på medeltiden tomma kärl som Gud fyllde med ande och mening?

I forskningsprogrammet Mänsklig handling går man till botten med hur filosofer genom tiderna har sett på frågan om vad som kännetecknar en mänsklig handling, och vilka skiljelinjer som finns idag. Ett femtontal filosofer på olika läorsäten, läser, tänker och skriver kring begreppet handling. De översätter gamla filosofiska texter på grekiska, latin, engelska och arabiska – och ser dem plötsligt i ett nytt ljus. Har vi verkligen förstått vad tänkare som Aristoteles (född 384. f.kr) och John Locke (1632-1704) velat säga oss? Eller har felläsningar av deras texter fortplantat sig genom århundradena?

– Det här är ett projekt som placerar Sverige på den filosofiska forskningskartan, säger Tomas Ekenberg, filosof vid Uppsala universitet och biträdande projektledare för programmet.

Vad är att handla rationellt?

Det är ingen liten fråga projektet omfattar. Den griper rakt in i vad det är att vara människa på jorden. Vad det innebär att handla rationellt. Att ha skäl för en handling. Att själv orsaka den eller att styras av omständigheterna. Och vidare: vad som är grunden till att handlingar är moraliskt riktiga eller goda. Vilken roll spelar den moraliska karaktären i vår bedömning av handlingar? Och är våra vanliga uppfattningar om skäl, rationell överläggning, mål och moraliskt ansvar, förenliga med dagens vetenskapliga syn på naturen?

Thomas Ekenberg är filosof och studerar mänskliga handlingar.

– Genom att studera dessa frågor får vi möjlighet att problematisera och reflektera över begrepp och utgångspunkter som vi tar för självklara. I andra vetenskaper och i livet finns en massa grundantaganden i botten. Det vi filosofer gör är att vi undersöker dessa grundantaganden, säger Thomas Ekenberg.

Programmet har sammanfört forskare från filosofins olika delområden och från hela Norden. Forskarna har ett tydligt historiskt perspektiv. De tar avstamp i antiken och sysslar egentligen inte med något som är yngre än tidigt 1800-tal. Det har väckt en del invändningar, inte minst i Sverige, där filosofin sedan andra världskriget har blivit allt mer tekniskt analytisk och där man betraktat filosfisk historia som en sorts museal idéhistorisk verksamhet.

– Man resonerar i termer: vad kan de lära oss? Vi vet bättre idag. Men gör vi? För även om vår kultur och miljö har förändrats så har den den tänkande människan inte förändrats. Det har funnits en tendens inom vetenskapen att så fort man har kommit på något nytt, så vill man kasta allt det gamla på soptippen. Och så märker man 150 år senare att man måste ta plocka fram det igen. För om jag säger så här: det har alltid funnits otroligt smarta människor, säger Thomas Ekenberg.

Målet är sålunda att undersöka hur teoribildningar och tankegods framvärktes av de gamla grekerna, omvandlades under renässansen och den tidigmoderna perioden för att passa in i den framväxande mekanistiska naturvetenskapens nya förklaringsideal.

– Ett av syftena är att klargöra dess betydelse för 1600- och 1700-talets mest inflytelserika filosofiska teorier om handling, kausalitet och frihet och deras status i den vetenskapliga världsbilden.

Viljan starkt ifrågasatt

Som detta att ha en vilja. Viljan har blivit starkt kritiserad under 1900-talet. Inom psykologin finns den bara kvar hos psykodynamikerna, den kognitiva beteendepsykologin tar ganska lite hänsyn till huruvida människan har en intention med sitt handlande.

Låt oss nu göra det bara lite krångligare: En man går omkring i sitt hus om kvällen och han tänder en lampa för att lysa upp omkring sig. Utanför huset lurar en inbrottstjuv som skräms bort av att ljuset slås på i huset och avlägsnar sig. Kan man då säga att mannen varskodde tjuven genom att tända lampan? Eller var det en oavsiktligt effekt?

Hur ska man då beskriva mänsklig handling? Är det som andra skeenden på jorden, molekyler som rör på sig från en plats till en annan, eller finns det något särskilt med att just människor handlar? Detta särskilda skulle då vara avsikten, motivet, som i exemplet ovan ter sig allt mer perifert för händelseförloppet.

Sedan den vetetenskapliga revolutionen på1600-talet har två ståndpunkter brottats med varandra: den teleologiska som säger att allt som händer på jorden har ett syfte och den Carteisanska som separerar natur och ande. Aristoteles talar om alla tings naturliga förmågor, en sten har en stens förmåga och vilja att falla mot jordens mittpunkt. Detta ändrades när Rene´Descartes (1596-1650) klev in på scenen. Det var genombrottet för den moderna naturvetenskapen som vände sig mot teleologiska förklaringar till varför handlingar uppstår. Descartes frågar inte varför saker händer, utan vill med matematiska modeller ge rena beskrivningar av vad som händer i naturen. Den räcker som förklaring.

- Descartes menar att materia och tänkande är två skilda saker, av vilka den första materien eller naturen kan förstås vetenskapligt, men inte den andra, tänkandet, anden. Denna dualism kommer både att härska och ifrågasättas under flera århundraden framåt, och även detta program ifrågasätter denna tudelning.

Det odelade självet

Under medeltiden funderade man mycket över förnuftets räckvidd. Man tänkte att människan hade en massa lägre begär som hon inte riktigt kände till. Då kunde hon säga "det var inte jag som gjorde dessa dåliga saker, utan onda delar av mig själv." Själen var delad, det fanns ett rationellt jag och ett begär-jag.

- Frågan uppstod då förstås huruvida man skulle identifiera sig med hela jaget eller inte.

Själva begreppet mänsklig handling var överhuvudtaget inte något filosofer och tänkare problematiserade under medeltiden. Utom möjligen indirekt då man talade om intellektets räckvidd i förhållande till passionen, aptiten, lusten. Eller den enskilda människans vilja i förhållande till änglarnas eller Guds. Det Tomas Ekenberg och hans kollegor fått göra är att rekonstruera dessa fragment och utifrån det konstruera teorier om handling så som de skulle se ut ifall de hade funnits.

Det ställer höga krav på kunskaper i latin och grekiska och programmet har samlat all filosofisk-historisk expertis med kunskaper i latin och grekiska som finns i landet. Problemen växer sig ännu större när de arabiska texter filosoferna ska läsas och granskas. Det har nämligen visat sig att det filosofiska utbytet mellan Europa och den islamska delen av världen var större under medeltiden än någon gång senare, och de handlingsteorier som fanns inte skiljde sig så mycket åt. Det är väl känt att Thomas av Aquino läste arabiska filosofer som Averroes och Avicenna – att dessa båda läste Aristoteles.

- Det var till och med så att merparten av det man kallade Aristotelisk filosofi hade man lärt sig med hjälp av de arabiska kommentatorerna, säger Tomas Ekenberg.

Problemet för forskarna är bara att det inte finns en enda filosofihistoriker i landet som behärskar arabiska. men som tur är finns det några i Finland, av vilka man knutit en till sig.

Vem bestämmer handlingen, individen eller lagarna?

Programmet har även en politisk gren. Filosofen Lena Halldenius vid Malmö Högskola är koordinator för den grenen. Hon och hennes medforskare undersöker synen på hur politiska omständigheter och institutioner har förhållit sig till mänsklig handling. Politiska filosofer har under olika tider och i olika politiska skeenden haft skilda uppfattningar om hur handlingar förhållit sig till samhällets institutioner och när en handling kunnat räknas som personens egen, eller som en fri handling. Inte minst under tidigmodern tid, på 16- och 1700-talen, blev det här helt centralt då den politiska filosofin navigerade någonstans emellan den framväxande naturvetenskapen och teologin.

Lena Halldenius talar om behovet av att gå tillbaka till källorna. Läsa originaltexerna, inte som rena texter utan att placera in dem i det sammanhang, den tankesfär som rådde när de skrevs.

– Det finns mycket dålig filosofihistorisk läsning. Man läser kommentarer, och sedan kommentarer till kommentarer. Och till slut har man hamnat ganska långt från textens ursprung. Man måste kunna läsa filosofer utfrån den kontext de var nedsänkta i utan att deras idéer för sakens skull blir daterade. Alla filosofer vill ju både vara relevanta för sin samtid och på samma gång säga något varaktigt, säger Lena Halldenius.

Kan man säga att ni läser filosofer som tusentals andra har läst genom århundradena och upptäcker att andra som läst dem inte har förstått vad de velat säga?

– Lite är det så, utan att vilja låta allt för kaxig. Ta John Locke till exempel, han är misshandlad på grund av att han är så populär. Han talar om att makten ska vara begränsad, om frihet och mänskliga rättigheter. Allt det där som vi gillar. Då sätts Locke i ideologiskt arbete, då finns en risk att man läser hans originaltexter genom den förväntan och att man då bortser från sådant som inte passar in.

När det gäller en annan filosof, Thomas Hobbes (1586-1679, gäller snarast motsatsen. Han är stämplad som hårdför monarkist och med en skeptisk syn på människans förmåga att hantera frihet.

- Men vad var det för problem han försökte lösa? Vad var det för projekt han drev? Han levde på 1600-talet i chockvågen av blodiga inbördeskrig. Han pekade på orimligheten i nationell enighet och människans tendens till konflikt. Det försökte han stävja och läser man Hobbes så blir han avsevärt mer sympatisk.

Lena Halldenius är politisk filosof och därtill jurist och har disputerat med en avhandling som undersöker frihetsbegreppet. Så hur gör man då när man forskar som filosof?

– Vi tänker, läser och skriver. Och så träffas vi och diskuterar varandras texter.

Programmet forsätter till 2013. Lena Halldenius märker ett större intresse för filosofihistoria. Hon nämner projekt i Helsingfors och Olso och tycker sig se embryot till ett nordisk kluster på området.