Förmodernitet

2013-12-16

Områdesgruppen för forskning om förmodernitet (OFFF)

Styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond beslöt den 8 december 2005 att inrätta en områdesgrupp för forskning om förmodernitet. RJs ordförande professor Eva Österberg, vd Dan Brändström och dåvarande forskningssekreterare Kjell Blückert fick i uppdrag att utveckla en sådan grupp samt att utnämna ledamöter. Detta arbete ägde rum under våren 2006 och i augusti hölls på Sigtunastiftelsen en konferens med ett femtiotal i Sverige verksammma forskare som arbetar med äldre tid för att reflektera över teman och arbetsområden för gruppen.

Arbetet har i dag resulterat i flera nya nätverk, samt i ett antal publikationer.

Ledamöter
VD fil.dr Göran Blomqvist, RJ (ordförande)
Professor Anders Andrén, Arkeologi, Stockholms universitet
Professor Jan von Bonsdorff, Konstvetenskap, Uppsala universitet
Docent Marcia Sá Cavalcante Schuback, Filosofi, Södertörns högskola
Professor Anders Cullhed, Litteraturvetenskap, Stockholms universitet
Professor Mohammad Fazlhashemi, Idéhistoria, Umeå universitet
Professor Eva-Carin Gerö, Grekiska, Stockholms universitet
Professor Janken Myrdal, Agrarhistoria, Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala
Professor Catharina Raudvere, Religionshistoria, Köpenhamns universitet
Professor Eva Rystedt, Antikens kultur och samhällsliv, Lunds universitet
Professor Barbro Santillo Frizell, Antikens kultur och samhällsliv, direktör vid Svenska Institutet i Rom
Professor Solfrid Söderlind, Konstvetenskap, överintendent, Nationalmuseum
Professor Henrik Williams, Nordiska språk, Uppsala universitet
Professor Eva Österberg, Historia, Lunds universitet
 

Britta Lövgren, RJ, områdesgruppens sekreterare

 

Utdrag ur underlaget för styrelsens beslut:

"Riksbankens Jubileumsfond inrättar med jämna mellanrum områdesgrupper för att fokusera frågekomplex som inte förefaller ha belysts tillräckligt i forskningen eller där en injektion av nya idéer kan behövas. [– – –] Det finns skäl att överväga en områdesgrupp som tar särskilt ansvar för humanistisk och religionsvetenskaplig forskning på områden där det dels finns intressanta forskningsteman av relevans för flera discipliner, dels finns skäl att rädda/stärka den vetenskapliga kompetensen. Det gäller att inte förlora de kunskaper och perspektiv som gör det möjligt för oss att genom \'de långa linjernas strategi\' kritiskt granska också vår egen tid.

Under flera år har humanister artikulerat farhågan att den korta forskarutbildningen i kombination med doktorandernas svårigheter att läsa äldre arkivmaterial och dokument på främmande språk tenderar att förskjuta valen av ämnen från äldre tids material till dagsaktuella och lättillgängliga källor. Uppenbart är att det under senare år blivit mindre vanligt att finna doktorander och yngre postdoc-forskare i ämnen som historia, nordiska språk eller litteraturvetenskap vilka valt att fördjupa sig i t. ex. medeltidens förhållanden. Bristande förkunskaper i klassiska språk (och även moderna språk utöver engelska) försvårar möjligheterna att studera antiken eller följa traditioner från antiken fram genom medeltid och tidigmodern tid.

Samtidigt står det klart att europeisk och övrig internationell forskning inte alls på samma sätt släppt banden till de klassiska, medeltida och tidigmoderna tankarna. En berömd forskare i den franska Annalestraditionen, Georges Duby, brukar hävda att det europeiska arvet inte minst består i idéer och strukturer från medeltiden: antikens tankar i kristnad version, byar och städer, kyrkan och universiteten som institutioner, den romerska rätten. En annan världsberömd medeltidsforskare, Aron Gurevic, hävdar att den europeiska äldre historien inte kan förstås rätt om man inte inkluderar de mönster som återfinns i de nordiska länderna. Ja, han har till och med utvunnit briljanta resultat om människors mentaliteter under medeltiden just genom att börja sina studier i \'periferierna\', i norr och öster, istället för det traditionella fokus på Frankrike-England-Tyskland. Det är kort sagt livsviktigt att vi inte förlorar vår kompetens vad gäller humanistisk och religionsvetenskaplig grundforskning rörande skandinaviska förhållanden för äldre tid, samtidigt som detta bör sättas in i ett komparativt europeiskt perspektiv. [– – –] "