Samla social digital fotografi
Vid museer och arkiv saknas en klar bild av det sociala digitala fotografiets funktion som minne och verktyg för kommunikation, samt vilken inverkan det har på insamling, förvaltning och förmedling av kulturhistorisk fotografi. Socialt digitalt fotografi är fotografi som producerats för och delats i sociala medier. Trots flödet av användargenererat innehåll i sociala medier ökar minnesinstitutionernas svårigheter att samla in, beroende på det digitala fotografiets flyktighet men också på minnesinstitutionernas auktoritativa roll. Tidigare forskning har till stor del inriktats på digitala fotografiers identitetsskapande roll och användning av bild i sociala medier. Insamling av digital bild till museer/arkiv har hittills inte utforskats vilket gör projektet unikt ur forskningssynpunkt. Syftet med projektet är att ta fram övergripande rekommendationer för insamling och förmedling av socialt digitalt fotografi, samt utforska metoder för att demokratiskt inkludera brukarna i skapandet av kulturarv. Projektet avser undersöka behovet av förändrade digitala infrastrukturer, men inte specifikt diskutera digital långtidslagring. De fyra medverkande nordiska institutionerna ska tillsammans med Socialantropologiska institutionen,SU, genomföra empiriska delprojekt där olika aspekter av insamling och urvalsmetoder utforskas. Materialet analyseras och ligger till grund för metodutveckling och rekommendationer. Resultaten kommuniceras löpande samt i en avslutande konferens och antologi.
Slutredovisning
Projektets syfte och utveckling
Forskningsprojektet Collecting Social Photo (CoSoPho) har utforskat insamling av social digital fotografi vid arkiv och museer. Termen social digital fotografi syftar på samtida fotografiska bilder, tagna med mobiltelefoner, som ofta delas i sociala medier.
Projektets tre forskningsfrågor:
Hur kan policyer och metoder för datainsamling anpassas för att skapa relevanta och tillgängliga samlingar av social digital fotografi?
Hur kan digitala arkiv, samlingsdatabaser och gränssnitt anpassas på ett relevant sätt – med tanke på det sociala digitala fotografiets karaktär och det digitala sammanhanget – för att tjäna olika intressenter och slutanvändare?
Hur kan museer och arkiv förändra sin roll i relation till brukarna för att demokratiskt öka brukarnas inflytande i produktionen av det gemensamma kulturarvet?
Projektet har utförts helt enligt projektplanen. Fokus har legat på att inhämta nya kunskaper genom empiriska fallstudier, insamling av fotografi, samt att utveckla en ny digital tjänst för insamling. Fallstudierna visade sig vara centrala för att utveckla metoder och genomfördes under projektets första två år. Genom insikter från nätverkande, genom att organisera och delta i seminarier och utföra fallstudier gjordes små förändringar i projektet, även om de övergripande initiala målen för projektet har uppfyllts.
Genomförande av projektet
De deltagande museerna och arkiven, Nordiska museet, Stockholms läns museum, Finlands fotografiska museum och Aalborg Stadsarkiv, samarbetade med Socialantropologiska institutionen vid Stockholms universitet i projektet. En referensgrupp av forskare från olika akademiska områden var rådgivande.
I linje med forskningsfrågorna fokuserade projektet på att utföra empiriska fallstudier samt att utveckla ett digitalt verktyg för insamling, en prototyp. Detta har kombinerats med kunskapsutbyte, samverkan och spridning av resultat inom såväl den internationella arkiv- och museisektorn som akademin. De nära kontakterna med internationella kollegor har gett snabb feedback och nya insikter genom hela projektet. Kombinationen av dessa aktiviteter var nödvändig för att utveckla rekommendationer för insamling av social digital fotografi.
Parallellt med att utföra fallstudier ville projektet utforska digitala infrastrukturer för insamling och spridning. Detta gjordes genom att anordna två internationella service design-workshops i Helsingfors och i Stockholm, där man utforskade hur museer och arkiv kan använda digital teknik för att samla in och sprida denna typ av fotografi. En öppen inbjudan resulterade i att kollegor och forskare från hela världen deltog.
Genom workshoparna blev det uppenbart att brist på digitala infrastrukturer och gränssnitt utgör ett stort hinder för insamling. Som ett resultat utvecklades en prototyp, en webbapp, som gör det möjligt för människor att enkelt bidra med sina fotografier till museer och arkiv. En förutsättning var att den skulle vara enkel att använda för både publiken och anställda vid museer och arkiv. Webbappen är producerad med öppen källkod. Den producerades med fortsatt utveckling i åtanke. En version 2.0 släpps i slutet av 2021.
Projektgruppen arbetade mycket med att sprida projektidéerna genom många olika föredrag, föreläsningar, paneldiskussioner, blogginlägg och artiklar. Två seminarier genomfördes för referensgruppen, samt workshops med juridisk rådgivning för projektgruppen. Teamet deltog också i workshops anordnade av andra museer och universitet. Under hela projektperioden fanns ett växande internationellt intresse för projektet och dess teman.
Antologin Connect to Collect - Approaches to Collecting Social Digital Photography in Museums and Archives, med den fristående bilagan Recommendations for Collecting Social Digital Photography in Museums and Archives har publicerats som open access på DiVA, med 2 165 nedladdningar i slutet av november 2021. Slutresultatet har också presenterats genom två onlineevenemang: ett webbseminarium om webbappen i maj 2020 och den avslutande projektkonferensen med inbjudna talare den 19-20 oktober 2020.
De tre viktigaste resultaten och slutsatserna
Resultaten av detta projekt syftar till att inspirera minnesinstitutioner att uppfylla sitt uppdrag att samla in och bevara framväxande former av visuellt digitalt arv. Genom att öppet dela med sig av sina erfarenheter bidrar projektet med kunskap om hur minnesinstitutioner kan dokumentera samtida kulturella former och praktiker. Rekommendationerna som avslutar detta projekt är baserade på en solid kunskapsbas som pekar ut hur och varför fotografering i sociala medier är en form av visuellt digitalt arv av stor relevans för minnesinstitutioner.
De tre viktigaste slutsatserna är:
1) Insamling måste anpassas till publiken och till valda teman. Detta påverkar valet av metoder och tjänster för insamling och utformningen av insamlingsprojektet. Detta kräver i sin tur digital kompetens och samarbete på tvärs inom institutionen.
2) Insamlingstjänster måste finnas på plats. Digitalt födda samtida sociala fotografier behöver digitala strukturer för att samlas in av museer och arkiv. Dessa tjänster måste anpassas till nuvarande standarder för metadata och digitala filformat, såväl som till gällande lagar. De flesta institutioner kan inte utveckla dessa tjänster själva. Därför måste de utvecklas och underhållas i tvärinstitutionella samarbetsformer.
3) Social digital fotografi är en central del av kulturarvet. Den omfattar olika aspekter av vårt dagliga liv, både ur ett individuellt och ett kollektivt perspektiv. Den ersätter många typer av arkivkällor, visuella och textbaserade, och den ger oöverträffade möjligheter att dokumentera vårt samtida samhälle. Att samla på ett strukturerat, etiskt och medvetet sätt är därför något som behöver utvecklas ytterligare under det kommande decenniet.
Projektets bidrag till institutionernas verksamheter och implementering av resultat
På Nordiska museet har projektet banat väg för ytterligare insamling, till exempel insamling om Covid-19-pandemin. Projektet har lett till en växande medvetenhet om fältets betydelse samt praktisk erfarenhet och insamlat material. Även insamlingstjänsten Minnen har vidareutvecklats med utgångspunkt i resultaten från projektet.
På Finlands fotografiska museum ses nu insamling av social digital fotografi och dokumentering av sociala medier som en permanent del av insamlingsarbetet. Att konsultera och ge råd till museer i frågor som rör insamling av social digital fotografi har blivit en del av museets arbete som nationellt fotomuseum. Museet kommer att fortsätta utveckla metoder för medskapande och delaktighet som en del av förvärvsprocessen.
På Stockholms läns museum ingår nu medskapande som metod och att dokumentera fotografiska praktiker på sociala medier i museets strategi för insamling och dokumentation. Att samla in social digital fotografi har blivit en integrerad praxis på museet, och samlingarna av digitalt födda fotografier har fått ett ökat värde.
På Aalborg Stadsarkiv är insamling av social digital fotografi nu en permanent del av den aktiva samlingen av privata arkiv. Erfarenheterna från projektet har använts vid utformning av samlingen av Covid-19-relaterat material under 2021. Som referens i en nationell arbetsgrupp av arkiv och museer bidrar arkivet till att utveckla användarcentrerade metoder.
Oförutsedda problem
Oförutsedda utmaningar som projektet har ställts inför var främst:
1) Att samla in genom att skörda stora mängder fotografier är inte möjligt, av etiska och juridiska skäl. Detta gör insamling i samarbete med bidragsgivaren nödvändig, vilket i sin tur kräver kompetens i deltagande metoder vid museer och arkiv.
2) Diskussioner kring urval pågick under hela projektet och slutsatserna är att gamla urvalskriterier för analog fotografering behöver ändras på grund av det sociala digitala fotografiets karaktär.
3) Metoderna varierar beroende på vilken gemenskap och bidragsgivare som valts samt ämne. Eftersom detta är ett fält av snabba förändringar förändras också fotografiska praktiker ständigt, det sker en konstant förändring av attityden till sociala medier hos bidragsgivarna. Det innebär att institutionen ständigt behöver vara beredd att utveckla och anpassa metoder.
Nya forskningsfrågor utarbetade av teamet:
Hur påverkar designprocessen vem som bidrar och vad som samlas in när man utvecklar plattformar som öppnar upp för en mängd olika sätt att bidra?
Vilka mått kan användas för att utvärdera användbarheten hos digitala plattformar för kulturarvsinstitutioner, forskare och allmänheten?
Hur möts etiska övervägandena i databas- och plattformsdesign allmän forskningsetik och etiska musei- och arkivpraxis? (Särskilt relaterat till datasäkerhet och övervakning)
Inkluderande metoder är centrala för att samla in social digital fotografi – hur påverkar olika metoder policys och praxis, särskilt när man samlar in från minoriteter, urfolk eller barn och ungdomar?
Hur kan forskare använda samlingar av social digital fotografi för att fördjupa vår kunskap om det samtida samhället och ett kulturarv under uppbyggnad?
Spridning av projektets resultat
Projektet har presenterats regelbundet vid olika relevanta konferenser och seminarier i Norden, Europa, Storbritannien, USA och Kanada, inom områden som arkiv och museistudier, visuell antropologi, historia, konsthistoria, fotohistoria och sociala medier forskning. Eftersom listan över konferenser, presentationer och publikationer är många, bifogas de till denna rapport som separata dokument.
Forskningsprojektet Collecting Social Photo (CoSoPho) har utforskat insamling av social digital fotografi vid arkiv och museer. Termen social digital fotografi syftar på samtida fotografiska bilder, tagna med mobiltelefoner, som ofta delas i sociala medier.
Projektets tre forskningsfrågor:
Hur kan policyer och metoder för datainsamling anpassas för att skapa relevanta och tillgängliga samlingar av social digital fotografi?
Hur kan digitala arkiv, samlingsdatabaser och gränssnitt anpassas på ett relevant sätt – med tanke på det sociala digitala fotografiets karaktär och det digitala sammanhanget – för att tjäna olika intressenter och slutanvändare?
Hur kan museer och arkiv förändra sin roll i relation till brukarna för att demokratiskt öka brukarnas inflytande i produktionen av det gemensamma kulturarvet?
Projektet har utförts helt enligt projektplanen. Fokus har legat på att inhämta nya kunskaper genom empiriska fallstudier, insamling av fotografi, samt att utveckla en ny digital tjänst för insamling. Fallstudierna visade sig vara centrala för att utveckla metoder och genomfördes under projektets första två år. Genom insikter från nätverkande, genom att organisera och delta i seminarier och utföra fallstudier gjordes små förändringar i projektet, även om de övergripande initiala målen för projektet har uppfyllts.
Genomförande av projektet
De deltagande museerna och arkiven, Nordiska museet, Stockholms läns museum, Finlands fotografiska museum och Aalborg Stadsarkiv, samarbetade med Socialantropologiska institutionen vid Stockholms universitet i projektet. En referensgrupp av forskare från olika akademiska områden var rådgivande.
I linje med forskningsfrågorna fokuserade projektet på att utföra empiriska fallstudier samt att utveckla ett digitalt verktyg för insamling, en prototyp. Detta har kombinerats med kunskapsutbyte, samverkan och spridning av resultat inom såväl den internationella arkiv- och museisektorn som akademin. De nära kontakterna med internationella kollegor har gett snabb feedback och nya insikter genom hela projektet. Kombinationen av dessa aktiviteter var nödvändig för att utveckla rekommendationer för insamling av social digital fotografi.
Parallellt med att utföra fallstudier ville projektet utforska digitala infrastrukturer för insamling och spridning. Detta gjordes genom att anordna två internationella service design-workshops i Helsingfors och i Stockholm, där man utforskade hur museer och arkiv kan använda digital teknik för att samla in och sprida denna typ av fotografi. En öppen inbjudan resulterade i att kollegor och forskare från hela världen deltog.
Genom workshoparna blev det uppenbart att brist på digitala infrastrukturer och gränssnitt utgör ett stort hinder för insamling. Som ett resultat utvecklades en prototyp, en webbapp, som gör det möjligt för människor att enkelt bidra med sina fotografier till museer och arkiv. En förutsättning var att den skulle vara enkel att använda för både publiken och anställda vid museer och arkiv. Webbappen är producerad med öppen källkod. Den producerades med fortsatt utveckling i åtanke. En version 2.0 släpps i slutet av 2021.
Projektgruppen arbetade mycket med att sprida projektidéerna genom många olika föredrag, föreläsningar, paneldiskussioner, blogginlägg och artiklar. Två seminarier genomfördes för referensgruppen, samt workshops med juridisk rådgivning för projektgruppen. Teamet deltog också i workshops anordnade av andra museer och universitet. Under hela projektperioden fanns ett växande internationellt intresse för projektet och dess teman.
Antologin Connect to Collect - Approaches to Collecting Social Digital Photography in Museums and Archives, med den fristående bilagan Recommendations for Collecting Social Digital Photography in Museums and Archives har publicerats som open access på DiVA, med 2 165 nedladdningar i slutet av november 2021. Slutresultatet har också presenterats genom två onlineevenemang: ett webbseminarium om webbappen i maj 2020 och den avslutande projektkonferensen med inbjudna talare den 19-20 oktober 2020.
De tre viktigaste resultaten och slutsatserna
Resultaten av detta projekt syftar till att inspirera minnesinstitutioner att uppfylla sitt uppdrag att samla in och bevara framväxande former av visuellt digitalt arv. Genom att öppet dela med sig av sina erfarenheter bidrar projektet med kunskap om hur minnesinstitutioner kan dokumentera samtida kulturella former och praktiker. Rekommendationerna som avslutar detta projekt är baserade på en solid kunskapsbas som pekar ut hur och varför fotografering i sociala medier är en form av visuellt digitalt arv av stor relevans för minnesinstitutioner.
De tre viktigaste slutsatserna är:
1) Insamling måste anpassas till publiken och till valda teman. Detta påverkar valet av metoder och tjänster för insamling och utformningen av insamlingsprojektet. Detta kräver i sin tur digital kompetens och samarbete på tvärs inom institutionen.
2) Insamlingstjänster måste finnas på plats. Digitalt födda samtida sociala fotografier behöver digitala strukturer för att samlas in av museer och arkiv. Dessa tjänster måste anpassas till nuvarande standarder för metadata och digitala filformat, såväl som till gällande lagar. De flesta institutioner kan inte utveckla dessa tjänster själva. Därför måste de utvecklas och underhållas i tvärinstitutionella samarbetsformer.
3) Social digital fotografi är en central del av kulturarvet. Den omfattar olika aspekter av vårt dagliga liv, både ur ett individuellt och ett kollektivt perspektiv. Den ersätter många typer av arkivkällor, visuella och textbaserade, och den ger oöverträffade möjligheter att dokumentera vårt samtida samhälle. Att samla på ett strukturerat, etiskt och medvetet sätt är därför något som behöver utvecklas ytterligare under det kommande decenniet.
Projektets bidrag till institutionernas verksamheter och implementering av resultat
På Nordiska museet har projektet banat väg för ytterligare insamling, till exempel insamling om Covid-19-pandemin. Projektet har lett till en växande medvetenhet om fältets betydelse samt praktisk erfarenhet och insamlat material. Även insamlingstjänsten Minnen har vidareutvecklats med utgångspunkt i resultaten från projektet.
På Finlands fotografiska museum ses nu insamling av social digital fotografi och dokumentering av sociala medier som en permanent del av insamlingsarbetet. Att konsultera och ge råd till museer i frågor som rör insamling av social digital fotografi har blivit en del av museets arbete som nationellt fotomuseum. Museet kommer att fortsätta utveckla metoder för medskapande och delaktighet som en del av förvärvsprocessen.
På Stockholms läns museum ingår nu medskapande som metod och att dokumentera fotografiska praktiker på sociala medier i museets strategi för insamling och dokumentation. Att samla in social digital fotografi har blivit en integrerad praxis på museet, och samlingarna av digitalt födda fotografier har fått ett ökat värde.
På Aalborg Stadsarkiv är insamling av social digital fotografi nu en permanent del av den aktiva samlingen av privata arkiv. Erfarenheterna från projektet har använts vid utformning av samlingen av Covid-19-relaterat material under 2021. Som referens i en nationell arbetsgrupp av arkiv och museer bidrar arkivet till att utveckla användarcentrerade metoder.
Oförutsedda problem
Oförutsedda utmaningar som projektet har ställts inför var främst:
1) Att samla in genom att skörda stora mängder fotografier är inte möjligt, av etiska och juridiska skäl. Detta gör insamling i samarbete med bidragsgivaren nödvändig, vilket i sin tur kräver kompetens i deltagande metoder vid museer och arkiv.
2) Diskussioner kring urval pågick under hela projektet och slutsatserna är att gamla urvalskriterier för analog fotografering behöver ändras på grund av det sociala digitala fotografiets karaktär.
3) Metoderna varierar beroende på vilken gemenskap och bidragsgivare som valts samt ämne. Eftersom detta är ett fält av snabba förändringar förändras också fotografiska praktiker ständigt, det sker en konstant förändring av attityden till sociala medier hos bidragsgivarna. Det innebär att institutionen ständigt behöver vara beredd att utveckla och anpassa metoder.
Nya forskningsfrågor utarbetade av teamet:
Hur påverkar designprocessen vem som bidrar och vad som samlas in när man utvecklar plattformar som öppnar upp för en mängd olika sätt att bidra?
Vilka mått kan användas för att utvärdera användbarheten hos digitala plattformar för kulturarvsinstitutioner, forskare och allmänheten?
Hur möts etiska övervägandena i databas- och plattformsdesign allmän forskningsetik och etiska musei- och arkivpraxis? (Särskilt relaterat till datasäkerhet och övervakning)
Inkluderande metoder är centrala för att samla in social digital fotografi – hur påverkar olika metoder policys och praxis, särskilt när man samlar in från minoriteter, urfolk eller barn och ungdomar?
Hur kan forskare använda samlingar av social digital fotografi för att fördjupa vår kunskap om det samtida samhället och ett kulturarv under uppbyggnad?
Spridning av projektets resultat
Projektet har presenterats regelbundet vid olika relevanta konferenser och seminarier i Norden, Europa, Storbritannien, USA och Kanada, inom områden som arkiv och museistudier, visuell antropologi, historia, konsthistoria, fotohistoria och sociala medier forskning. Eftersom listan över konferenser, presentationer och publikationer är många, bifogas de till denna rapport som separata dokument.