Maria Törnqvist

Sociologi för scen: Närhet och intimitet i världens ensammaste land

Målsättningen med projektet "Sociologi för scen" är att förstärka och förnya forskningskommunikation och samverkan med övriga samhället genom en forskningsbaserad teateruppsättning. Detta kommer att genomföras i samarbete med dramatikern och regissören Paula Stenström Öhman samt scenkompaniet Lumor. Med utgångspunkt i det pågående forskningsprojektet "Intimitetens sociala former" (finansierat av Vetenskapsrådet) är syftet att tillsammans skapa en uppsättning som på ett kreativt och nydanande sätt förmedlar sociologiska frågeställningar och forskning för en bredare målgrupp.
Slutredovisning
Projektets syfte och utveckling under projektperioden
Syftet med kommunikationsprojektet har varit att förmedla resultat om närhet och gemenskap i samtidens Sverige utifrån det pågående forskningsprojektet ”Intimitetens sociala former” (Vetenskapsrådet dnr 421-2014-1465). Sammantaget har ambitionen varit att erbjuda en kalejdoskopisk mångröstad teaterföreställning om ett grundläggande mänskligt behov och människors olika sätt att fylla det. I centrum står makt och beroende men också meningsfullhet och möjligheten att finna samhörighet och gemenskap. Ytterst handlar det om den eviga frågan hur vi ska leva våra liv med andra.
En utgångspunkt för kommunikationsprojektet har varit att frågor om intimitet passar väl för den dramatiska scenens mångsinnliga uttryck. I samhällsvetenskapliga publikationer suddas ofta de individuella rösterna ut till förmån för generaliserande beskrivningar. Genom att iscensätta forskningsteman ville vi förmedla en del av de insikter som kommit ur projektet på ett mer direkt sätt och därmed beröra och inspirera människor utanför akademin till att diskutera frågor om intimitet.
Teaterprojektet har inneburit en ovärderlig möjlighet för oss forskare att sprida vår forskning men också att arbeta med frågeställningarna på ett nytt sätt. Genom de dramatiserade rösterna har vi fått en ny lins för att ytterligare undersöka komplexa närhetsrelationer. En ny sorts intimitet har vuxit fram i scenrummet, inte bara mellan olika delar av vårt forskningsprojekt, utan mer generellt mellan forskning och teater, och mellan skådespelare och publik. Via skådespelarna visade sig forskningsprojektets intervjupersoner åter få kropp och sattes i fantasifull dialog med varandra. Ljud, ljus och dekor bidrog ytterligare till att ta betraktaren till de miljöer som undersöks och skapa en känslomässig inlevelse med projektets teman. Även abstrakta teoretiska resonemang kunde bryta igenom med hjälp av teaterns kreativa uttryck. Sammanfattningsvis har dramatiseringen erbjudit ett ömsesidigt utbyte av kunskap och insikter där fler aktörer och arenor än de forskningsbaserade har bjudits in att delta och där målsättningen att nå ut till en bredare publik har infriats.


Kort om genomförandet samt en diskussion om projektets mål nåddes

Projektets genomförande
För att bevara och accentuera den rytm, humor och allvar som finns i forskningsprojektets material krävdes en dramatiker som kan hantera det dokumentära och samtidigt ta sig konstnärliga friheter för att skapa en gestaltning med eget liv och nerv. Forskningsgruppen valde att inleda en dialog med dramatikern och regissören Paula Stenström Öhman som har flera rosade pjäser bakom sig. Kännetecknande för Stenström Öhman är att utifrån ett minutiöst forskningsarbete skapa föreställningar som starkt berör och problematiserar brännande samtidsfrågor.
Projektmedlen var i första ämnade för manusskrivande. I samråd med forskargruppen (Redmalm, Palm, Holmberg och Törnqvist) har Paula Stenström Öhman bearbetat projektets publicerade artiklar, opublicerade papers samt delar av avidentifierat intervjumaterial och fältanteckningar och skapat det fristående dramatiska verket Ocean. Forskarna har bidragit med bakgrundsinformation samt kontinuerlig diskussion och återkoppling under processen, dock är Stenström Öhman ytterst ansvarig för verket och har själv valt fokus och framställningsform under arbetet. Det visade sig svårt att fläta ihop samtliga delstudier, istället tog Stenström Öhman i första hand fasta på materialet som handlade om kollektivboende (Törnqvist och Stenström Öhman genomförde även två intervjuer ihop) och stödgrupper för sexmissbruk. Samtidigt utgick Stenström Öhman även från studiens bredare teoretiska ramverk och tog även del av insikter om sorg och förlust (Redmalm).
I ett tidigt skede av manusprocessen tog Stenström Öhman kontakt med Unga Klara, sedan januari 2018 nationalscen för barn och unga med ett tätt samarbete med skolor, för att undersöka om intresse kring samarbete fanns. Det blev strax klart att föreställningen skulle gå upp på Unga Klara någon gång under våren 2018. 8 januari ägde kollationeringsmötet rum, dvs ett första möte med alla medverkande i föreställningen (skådespelare, ljus, ljud, producent, forskarteam, VD osv) för ett första genomdrag av manus. Under den fortsatta repetitionsprocessen deltog forskningsteamet under två repetitioner. Vi även besökt Unga Klara för samtal om forskningsprojektet med ensemblen och regissören, samt om ensemblens erfarenheter från förarbetet med uppsättningen. Drygt två månader senare, 15 mars var det premiär inför en spänd och förväntansfull publik. Pjäsen fick positiv kritik i flera stora dagstidningar, inklusive SvD, DN och Expressen.
Pjäsen har spelats fyrtio gånger under en två månaders period. Den visades både kvällstid och dagtid (dagtid främst för skolklasser, årskurs åtta och uppåt). Totalt har 2 705 personer inklusive 35 skolor sett föreställningen (alltså varit i salong, inte enbart köpt biljett). Av dessa är 1 401 ungdomar, 1 190 vuxna och 114 seniorer. Att pjäsen riktades både till unga och äldre såg vi som en styrka – det var första gången som forskarna i gruppen bidragit till att kommunicera forskningsinsikter riktade till yngre. En teaterpedagog vid Unga Klara utvecklade en lärarhandledning för lärare att använda i sina klasser efter att de sett pjäsen. Handledningens fokus låg på de normer och förväntningar som finns knutna till begreppet intimitet (Redmalm träffade pedagogen för att diskutera processen, 22/5 2018).
Efter en av föreställningarna organiserades ett panelsamtal mellan oss (Redmalm och Törnqvist) och regissören (Stenström Öhman) vid Unga Klara. Frågor om intimitet samt samarbetet mellan teater och forskning diskuterades (10/4 2018).
I samband med uppsättningen har vi i forskningsgruppen skrivit en essä till programbladet (”Stunder av total sammansmältning”). Under föreställningens gång har vi också samlat in intimitetsberättelser från publiken som ska resultera i en publikation. Sammantaget har ett hundratal vittnesmål kommit in.

Etiska riktlinjer
Vetenskapsrådets forskningsetiska riktlinjer har beaktats vid genomförandet av projektet. Detta innefattar en anonym hantering av intervjuer så att ingen informant kan bli identifierad. Informanterna är informerade om att deras medverkan i projektet kan resultera i konstnärlig verksamhet, såsom dramatik. En del av budgeten söktes för forskningsgruppens medverkan, delvis av etiska skäl, för att säkra att forskningsresultat och material hanteras varsamt och i linje med forskningsetiska riktlinjer. Det slutgiltiga manuset är till övervägande del fiktivt och endast löst baserad på det ursprungliga materialet. För att säkra detta skrevs ett etikbaserat kontrakt mellan forskningsgruppen och Stenström Öhman.

Utvärdering av kommunikationsprojektet
Projektgruppen har genomfört en utvärderingsdiskussion med tre externa forskare: fil dr Anna Adeniji , lektor genus, Södertörn, docent Stina Bergman Blix, lektor sociologi, Uppsala universitet och docent Anna Lund, lektor sociologi, Stockholms universitet. Dessa valdes pga deras expertis dels inom samverkan mellan forskning/kulturliv/föreningsliv (Adeniji), dels forskningsexpertis gällande konstnärlig scenverksamhet (Bergman Blix och Lund). Forskargruppen har sett föreställningen, två av dem lyssnade även till panelsamtalet med Redmalm, Törnqvist och regisören på Unga Klara (10/4 2018). I form av ett kritiskt samtal mellan oss (Redmalm och Törnqvist) diskuterades förtjänster och brister, genomförande och process samt lärdomar inför framtida samverkansprojekt (22/5 2018).

Erfarenheter och lärdomar
Endast en av fyra i forskargruppen har tidigare erfarenhet av nära samverkan med scenkonst (Redmalm). Detta har gjort att kommunikationsprojektet bidragit med många lärdomar, men också en del utmaningar. Samarbetet med dramatikern och regissören präglades av en kontinuerlig diskussion för att hitta ramarna för inspel och kompromisser. Hur fri ska konstnären vara visavi forskningsprojektet? Vad blir bra teater? Och hur gör man för att inte skriva publiken på näsan samtidigt som man kommunicerar sin forskning? Sådana frågor kom upp i arbetet med manus och även i författandet av essän till programbladet. Ylva Lagercrantz kommenterade just denna aspekt av projektet i en recension i SvD 17 mars 2018 och menade att samarbetet mellan dramatiker och forskare riskerade att resultera i ”didaktisk nyttoteater för skolelever”. Dock underströk Lagercrantz att pjäsen lyckas undvika detta bland annat för att pjäsen visar olika former av och perspektiv på intimitet, och intimitetens paradoxer.
På grund av dessa erfarenheter ser vi kommunikationsprojektet som en berikande process som lärt oss oerhört mycket. Några lärdomar att dela med sig av är, för det första, vikten av tydlighet. Vi skrev ett avtal gällande den forskningsetiska biten men hade även kunnat, inser vi i efterhand, skriva avtal också kring samarbetet. Samtidigt är det osäkert om vi hade haft lika ingående samtal om relationen mellan konst och vetenskaplig kunskap om vi från början hade dragit gränserna för alla inblandades roller. En annan lärdom gäller mellan vilka parter samverkan sker. Vi valde att ta kontakt med en dramatiker/regissör som i sin tur kontaktade en konstnärlig institution (Unga Klara), ett alternativ, med möjligen tydligare ramar och regler, hade varit att bjuda upp en institution som i sin tur hade bjudit in en dramatiker/regissör. De stora institutionerna har viss vana av att samarbeta med forskare och har därför redan en diskussion igång om allt ifrån det praktiska, till etiska frågor och rättighetsaspekter. En stor fördel med att arbeta med Stenström Öhman, en etablerad dramatiker vars pjäser vi sett och uppskattat, var dock att vi redan på förhand hade en idé om vilken typ av föreställning det skulle kunna bli och att vårt material skulle kunna passa hennes historier och dramatiska tilltal.
Bidragsförvaltare
Institutet för Framtidsstudier
Diarienummer
KOM16-1384:1
Summa
SEK 450 000,000
Stödform
Kommunikationsprojekt
Ämne
Sociologi (exklusive socialt arbete, socialpsykologi och socialantropologi)
År
2016