Klimatetik och framtida generationer
Den övergripande frågan för forskningsprogrammet är vad vi bör göra åt klimatförändringarna givet att våra val inte bara påverkar livsvillkoren för framtida generationer utan också vilka och hur många människor som kommer att existera. Korrekta beslut om klimatförändringarna kräver inte bara förståelse för naturvetenskapliga fakta utan även förståelse för vilka värden och normativa principer som står på spel. Borde vi exempelvis sträva efter en större eller mindre befolkning? Hur mycket ekologiskt utrymme och andra naturresurser bör vi spara åt människor som kommer att leva långt efter vi dött? Frågor som dessa utgör en stor utmaning för våra vanliga principer om värde och rättvisa då dessa inte utformats med framtida generationer i åtanke. De ger därför otydlig eller kontraintuitiv vägledning och ibland t o m paradoxala resultat kring vårt ansvar för framtida generationer. Programmet samlar en grupp mycket framstående filosofer och samhällsvetare som tillsammans ska undersöka de värden och principer som bör reglera relationerna mellan generationer. Viktiga teoretiska och praktiska problem inom populationsetiken, rättviseteorin och klimatetiken kommer att behandlas. Programmet ska också undersöka under vilka omständigheter människor bryr sig mer eller mindre om framtida generationer och klimatförändringarna och när de är beredda att göra en uppoffring för framtida människors skull, vilket
är relevant för implementering av principerna.
Slutredovisning
Syfte och utveckling
Det övergripande målet var att integrera och utveckla de mest betydelsefulla insikterna om klimatetik i olika ämnesområden och givet olika angreppssätt. I programmet sammanfördes normativ forskning inom filosofi, ekonomi och statsvetenskap med empirisk forskning inom ekonomi, sociologi och demografi. En miljö skapades där ledande forskare inom klimatetik från hela världen har kunnat samarbeta över ämnesdiscipliner. Programmet har gjort Institutet för Framtidsstudier (IFFS) till ett av världens ledande centra för klimatetisk forskning.
Genomförandet
Programmets kärngrupp bestod av 33 forskare, varav ungefär hälften var lokaliserade på IFFS. Det interdisciplinära samarbetet och spridningen av resultat främjades genom vetenskapliga möten på IFFS och via videomöten. Totalt arrangerades 32 workshops och fyra större vetenskapliga konferenser. Alla forskare i kärngruppen, plus ett flertal externa forskare, har regelbundet under längre eller kortare perioder besökt IFFS, som fungerat som det sammanhållande navet för den internationella forskargruppen. Programmet leddes av PI Gustaf Arrhenius och två Co-PIs, Krister Bykvist och Göran Duus-Otterström, med stöd av en projektkoordinator. Den löpande verksamheten organiserades av en styrgrupp, inkluderande de juniora forskarna i programmet, som haft månatliga möten under hela programperioden.
Resultat och slutsatser
Frågorna som behandlades i programmet kan delas in i tre områden: (1) Populationsetik; (2) Klimaträttvisa; och (3). Från teori till praktik. Nedan beskrivs översiktligt några viktigare resultat inom respektive område.
1. Populationsetik
Den övergripande frågan var hur man ska värdera framtida liv i våra beslut och framtida scenarier där antalet människor, deras välfärd och deras identiteter varierar. Frågan behandlades i ljuset av de populationsetiska omöjlighetsteorem som visar att våra genomtänkta grundläggande värderingar inom området är motsägelsefulla och därför inte kan vara handlingsvägledande. Programmet har undersökt nya sätt att komma förbi detta problem. Resultaten har mestadels varit negativa. Ett resultat är att introduktion av osäkerhet i populationsetiken inte hjälper oss undvika omöjlighetsresultaten. De ursprungliga omöjlighetsresultaten är lika problematiska för utvärderingen av klimatpolitiska åtgärder som präglas av osäkerhet och risk. Dessutom tillkommer nya omöjlighetsresultat. Ett annat viktigt resultat är att vi inte kan undvika omöjlighetsteorem bara genom att omformulera frågan i normativa termer.
Ett mer lovande resultat är att paradoxerna kan undvikas om mängden genomförbara alternativ begränsas, vilket är ett mer realistiskt antagande. Frågan är hur sådana begräsningar kan rättfärdigas, en tidigare ej undersökt fråga, och positiva resultat om detta framkom i programmet som öppnar för vidare forskning. Programmet har också undersökt den metodologisk statusen hos de villkor för acceptabla teorier som genererar omöjlighetsresultaten. I dessa resultat ser man på villkoren som något som en teori antingen uppfyller eller inte uppfyller. Programmet undersökte ett alternativt synsätt där man ser villkoren som ideal som en teori kan realisera i mindre eller högre grad. Detta synsätt mildrar konsekvenserna av omöjlighetsteoremen, för vissa teorier uppfyller villkoren till en högre grad än andra och bör därför ha förtur som handlingsvägledande principer.
Programmet har genomfört nydanande empiriska undersökningar av människors uppfattningar inom klimatetiken. Undersökningarna utfördes i Sverige, Spanien, Kina, och Korea. Vi fann ett tydligt engagemang hos allmänheten för framtida generationer, men också en utbredd misstro om den faktiska nyttan av en framtidsorienterad policy. Slutsatsen, som har stor policy-relevans, är att människor bryr sig om framtida generationer men litar inte på att de styrande kommer att fullfölja de framtidsorienterade politiska besluten.
2. Klimaträttvisa
Fokuset var på hur fördelar och nackdelar i hanteringen av klimatkrisen ska bokföras och fördelas på ett rättvist sätt inom och mellan generationer. Programmet har särskilt utforskat olika historiska principer för ansvarsfördelning, som principen att förorenaren eller förmånstagaren betalar. Ett viktigt resultat är att dessa principer är mer robusta mot invändningar än man brukar anta. Resultatet ger stöd åt tanken att klimaträttvisa åtminstone delvis handlar om korrektiv rättvisa, dvs. gottgörande.
Programmet har också brutit ny mark gällande rätten att släppa ut växthusgaser. Nya skäl för både utsläppsegalitarism och utsläppsufficientarianism har framkommit och visar att debatten om dessa till stor del avgörs av om man utgår från en fördefinierad kolbudget eller inte. Vidare har programmet utforskat argumenten för att bokföra utsläpp i konsumtionsledet. Ett viktigt resultat här är att trots att konsumtionsbaserade utsläppsmått är mer distributivt rättvisa, då de skulle tillskriva rikare aktörer större ansvar, så finns det skäl att oroa sig för hur miljöeffektiva de skulle vara, bland annat eftersom de skulle sätta fler utsläpp utom räckhåll för direkt reglering av stater.
Arbetet med hur framtida människors intressen ska omhändertas i demokratiskt beslutsfattande följde två spår: dels undersökningar av principer för demokratisk inkludering, dels undersökningar av sätt att göra demokratier mer känsliga för framtida personers intressen eller politiska preferenser. Ett resultat var att det inte räcker med institutionella reformer, såsom ombudsmän eller framtidsråd, för att åstadkomma långsiktighet, även kortsiktighetens grundorsaker behöver bekämpas. Till exempel kräver långsiktighet både att man ger människor en trygg ekonomisk situation och att man slutar diskontera framtida nytta i beslutsfattande. Ett intressant formellt resultat visar att den inflytelserika påverkanprincipen för demokratisk inkludering kan leda till den från populationsetiken välkända motbjudande slutsatsen när den tillämpas intergenerationellt - en överraskande koppling mellan demokratisk teori och populationsetik.
3: Från teori till praktik
Huvudfrågorna i detta område handlade om hur vi bör vi agera när vi är osäkra om vilka klimatetiska teorier vi ska tillämpa; vilka är de demografiska konsekvenserna av klimatförändringar och hur klimatet påverkas av demografiska skeenden; och hur kan man förändra människors miljövärderingar och attityder.
Den första frågan har utforskats utförligt och en bok om ämnet publicerades inom programmet. Forskarna utvecklade en ny teori om hur man bör agera under moralisk osäkerhet och tillämpade den på fall inom klimatetik där man är osäkra om hur man bör värdera framtida liv och om värdet av förändringar i populationsstorleken.
Gällande den andra frågan har programmets demografer skapat en modell över hur populationsstorlek, populationsökning och välfärd ömsesidigt påverkar varandra. Ett annat resultat, givet vissa okontroversiella antaganden från demografisk teori, är att om alla reproducerar sig över ersättningsnivån skulle detta snabbt skapa stora ojämlikheter m a p framtida generationers möjligheter att reproducera sig. Detta resultat är i konflikt med det vanliga etiska antagandet att det finns en universell rättighet att reproducera sig.
Vad gäller den sista frågan och med avseende på policys för att reducera antingen den globala uppvärmningen eller den offentliga skulden är en viktig upptäckt att individers förtroende för det politiska systemet påverkar deras (a) tillit till politikens effektivitet och (b) vilja att göra uppoffringar för andra. Det överraskande resultatet är att diskonteringen har så pass liten effekt att människor som tror att framtida generationer kommer att vara rikare visar större, inte mindre, vilja att göra uppoffringar för dessa. Detta tyder på att det är avgörandet att stärka det politiskt förtroende för att motivera människor att göra uppoffringar för framtiden.
Nya forskningsfrågor
Många nya forskningsfrågor har framkommit i programmet vilket även visar sig i att det har genererat nitton större spin-off-projekt, nya forskningsprojekt som fått extern finansiering för att bygga vidare på frågorna och forskningsmiljön som programmet skapat. Några exempel på frågeställningar inom dessa nya projekt är ‘Hur påverkar klimatförändringen icke-mänskliga djur?’, ‘Hur ska vi hantera katastrofala klimatrisker?’, ‘Hur ska vi handla under djup osäkerhet om framtiden?’, ‘Hur bör individer, grupper, och stater koordinera sina handlingar för att motverka klimatförändringen?’, ‘Bör vi diskontera värdet på välfärden hos framtida generationer i integrerade klimatmodeller?’, ‘Hur effektiva och genomförbara är så kallade ‘klimatklubbar?’
Spridning och samverkan
Forskningen har spridits genom 231 vetenskapliga artiklar, 70 kapitel i antologier och handböcker och över 300 vetenskapliga presentationer. Elva vetenskapliga böcker har publicerats eller antagits för publicering, däribland Population Ethics, Moral Uncertainty och What We Owe Future People, på OUP. Sex antologier med utvalda vetenskapliga artiklar från programmet har sammanställts, tryckts upp, och gjorts fritt tillgängliga. Programmets hemsida, climateethics.se, och nyhetsbrev har varit effektiva kanaler för att nå ut med material och för att kommunicera nyheter till övriga forskarvärlden.
Forskarna har deltagit flitigt i media, vilket resulterat i över 200 intervjuer, paneldiskussioner, föredrag, och op-eds. Lett av IFFS redaktör Magnus Linton publicerades boken Klimat och moral av Natur & Kultur 2021. Programmet har därtill samverkat och arrangerat öppna events med bland andra Fri Tanke, Internetstiftelsen, Klimatpolitiska rådet, och Almedalen. I ett uppmärksammat samarbete med konstvärlden deltog forskarna i arbetet med att skapa det 8 meter höga konstverket Tipping Point. På den internationella miljökonferensen Stockholm +50 höll programmet seminarieserier i samverkan med Formas och Global Challenges Foundation.
Det övergripande målet var att integrera och utveckla de mest betydelsefulla insikterna om klimatetik i olika ämnesområden och givet olika angreppssätt. I programmet sammanfördes normativ forskning inom filosofi, ekonomi och statsvetenskap med empirisk forskning inom ekonomi, sociologi och demografi. En miljö skapades där ledande forskare inom klimatetik från hela världen har kunnat samarbeta över ämnesdiscipliner. Programmet har gjort Institutet för Framtidsstudier (IFFS) till ett av världens ledande centra för klimatetisk forskning.
Genomförandet
Programmets kärngrupp bestod av 33 forskare, varav ungefär hälften var lokaliserade på IFFS. Det interdisciplinära samarbetet och spridningen av resultat främjades genom vetenskapliga möten på IFFS och via videomöten. Totalt arrangerades 32 workshops och fyra större vetenskapliga konferenser. Alla forskare i kärngruppen, plus ett flertal externa forskare, har regelbundet under längre eller kortare perioder besökt IFFS, som fungerat som det sammanhållande navet för den internationella forskargruppen. Programmet leddes av PI Gustaf Arrhenius och två Co-PIs, Krister Bykvist och Göran Duus-Otterström, med stöd av en projektkoordinator. Den löpande verksamheten organiserades av en styrgrupp, inkluderande de juniora forskarna i programmet, som haft månatliga möten under hela programperioden.
Resultat och slutsatser
Frågorna som behandlades i programmet kan delas in i tre områden: (1) Populationsetik; (2) Klimaträttvisa; och (3). Från teori till praktik. Nedan beskrivs översiktligt några viktigare resultat inom respektive område.
1. Populationsetik
Den övergripande frågan var hur man ska värdera framtida liv i våra beslut och framtida scenarier där antalet människor, deras välfärd och deras identiteter varierar. Frågan behandlades i ljuset av de populationsetiska omöjlighetsteorem som visar att våra genomtänkta grundläggande värderingar inom området är motsägelsefulla och därför inte kan vara handlingsvägledande. Programmet har undersökt nya sätt att komma förbi detta problem. Resultaten har mestadels varit negativa. Ett resultat är att introduktion av osäkerhet i populationsetiken inte hjälper oss undvika omöjlighetsresultaten. De ursprungliga omöjlighetsresultaten är lika problematiska för utvärderingen av klimatpolitiska åtgärder som präglas av osäkerhet och risk. Dessutom tillkommer nya omöjlighetsresultat. Ett annat viktigt resultat är att vi inte kan undvika omöjlighetsteorem bara genom att omformulera frågan i normativa termer.
Ett mer lovande resultat är att paradoxerna kan undvikas om mängden genomförbara alternativ begränsas, vilket är ett mer realistiskt antagande. Frågan är hur sådana begräsningar kan rättfärdigas, en tidigare ej undersökt fråga, och positiva resultat om detta framkom i programmet som öppnar för vidare forskning. Programmet har också undersökt den metodologisk statusen hos de villkor för acceptabla teorier som genererar omöjlighetsresultaten. I dessa resultat ser man på villkoren som något som en teori antingen uppfyller eller inte uppfyller. Programmet undersökte ett alternativt synsätt där man ser villkoren som ideal som en teori kan realisera i mindre eller högre grad. Detta synsätt mildrar konsekvenserna av omöjlighetsteoremen, för vissa teorier uppfyller villkoren till en högre grad än andra och bör därför ha förtur som handlingsvägledande principer.
Programmet har genomfört nydanande empiriska undersökningar av människors uppfattningar inom klimatetiken. Undersökningarna utfördes i Sverige, Spanien, Kina, och Korea. Vi fann ett tydligt engagemang hos allmänheten för framtida generationer, men också en utbredd misstro om den faktiska nyttan av en framtidsorienterad policy. Slutsatsen, som har stor policy-relevans, är att människor bryr sig om framtida generationer men litar inte på att de styrande kommer att fullfölja de framtidsorienterade politiska besluten.
2. Klimaträttvisa
Fokuset var på hur fördelar och nackdelar i hanteringen av klimatkrisen ska bokföras och fördelas på ett rättvist sätt inom och mellan generationer. Programmet har särskilt utforskat olika historiska principer för ansvarsfördelning, som principen att förorenaren eller förmånstagaren betalar. Ett viktigt resultat är att dessa principer är mer robusta mot invändningar än man brukar anta. Resultatet ger stöd åt tanken att klimaträttvisa åtminstone delvis handlar om korrektiv rättvisa, dvs. gottgörande.
Programmet har också brutit ny mark gällande rätten att släppa ut växthusgaser. Nya skäl för både utsläppsegalitarism och utsläppsufficientarianism har framkommit och visar att debatten om dessa till stor del avgörs av om man utgår från en fördefinierad kolbudget eller inte. Vidare har programmet utforskat argumenten för att bokföra utsläpp i konsumtionsledet. Ett viktigt resultat här är att trots att konsumtionsbaserade utsläppsmått är mer distributivt rättvisa, då de skulle tillskriva rikare aktörer större ansvar, så finns det skäl att oroa sig för hur miljöeffektiva de skulle vara, bland annat eftersom de skulle sätta fler utsläpp utom räckhåll för direkt reglering av stater.
Arbetet med hur framtida människors intressen ska omhändertas i demokratiskt beslutsfattande följde två spår: dels undersökningar av principer för demokratisk inkludering, dels undersökningar av sätt att göra demokratier mer känsliga för framtida personers intressen eller politiska preferenser. Ett resultat var att det inte räcker med institutionella reformer, såsom ombudsmän eller framtidsråd, för att åstadkomma långsiktighet, även kortsiktighetens grundorsaker behöver bekämpas. Till exempel kräver långsiktighet både att man ger människor en trygg ekonomisk situation och att man slutar diskontera framtida nytta i beslutsfattande. Ett intressant formellt resultat visar att den inflytelserika påverkanprincipen för demokratisk inkludering kan leda till den från populationsetiken välkända motbjudande slutsatsen när den tillämpas intergenerationellt - en överraskande koppling mellan demokratisk teori och populationsetik.
3: Från teori till praktik
Huvudfrågorna i detta område handlade om hur vi bör vi agera när vi är osäkra om vilka klimatetiska teorier vi ska tillämpa; vilka är de demografiska konsekvenserna av klimatförändringar och hur klimatet påverkas av demografiska skeenden; och hur kan man förändra människors miljövärderingar och attityder.
Den första frågan har utforskats utförligt och en bok om ämnet publicerades inom programmet. Forskarna utvecklade en ny teori om hur man bör agera under moralisk osäkerhet och tillämpade den på fall inom klimatetik där man är osäkra om hur man bör värdera framtida liv och om värdet av förändringar i populationsstorleken.
Gällande den andra frågan har programmets demografer skapat en modell över hur populationsstorlek, populationsökning och välfärd ömsesidigt påverkar varandra. Ett annat resultat, givet vissa okontroversiella antaganden från demografisk teori, är att om alla reproducerar sig över ersättningsnivån skulle detta snabbt skapa stora ojämlikheter m a p framtida generationers möjligheter att reproducera sig. Detta resultat är i konflikt med det vanliga etiska antagandet att det finns en universell rättighet att reproducera sig.
Vad gäller den sista frågan och med avseende på policys för att reducera antingen den globala uppvärmningen eller den offentliga skulden är en viktig upptäckt att individers förtroende för det politiska systemet påverkar deras (a) tillit till politikens effektivitet och (b) vilja att göra uppoffringar för andra. Det överraskande resultatet är att diskonteringen har så pass liten effekt att människor som tror att framtida generationer kommer att vara rikare visar större, inte mindre, vilja att göra uppoffringar för dessa. Detta tyder på att det är avgörandet att stärka det politiskt förtroende för att motivera människor att göra uppoffringar för framtiden.
Nya forskningsfrågor
Många nya forskningsfrågor har framkommit i programmet vilket även visar sig i att det har genererat nitton större spin-off-projekt, nya forskningsprojekt som fått extern finansiering för att bygga vidare på frågorna och forskningsmiljön som programmet skapat. Några exempel på frågeställningar inom dessa nya projekt är ‘Hur påverkar klimatförändringen icke-mänskliga djur?’, ‘Hur ska vi hantera katastrofala klimatrisker?’, ‘Hur ska vi handla under djup osäkerhet om framtiden?’, ‘Hur bör individer, grupper, och stater koordinera sina handlingar för att motverka klimatförändringen?’, ‘Bör vi diskontera värdet på välfärden hos framtida generationer i integrerade klimatmodeller?’, ‘Hur effektiva och genomförbara är så kallade ‘klimatklubbar?’
Spridning och samverkan
Forskningen har spridits genom 231 vetenskapliga artiklar, 70 kapitel i antologier och handböcker och över 300 vetenskapliga presentationer. Elva vetenskapliga böcker har publicerats eller antagits för publicering, däribland Population Ethics, Moral Uncertainty och What We Owe Future People, på OUP. Sex antologier med utvalda vetenskapliga artiklar från programmet har sammanställts, tryckts upp, och gjorts fritt tillgängliga. Programmets hemsida, climateethics.se, och nyhetsbrev har varit effektiva kanaler för att nå ut med material och för att kommunicera nyheter till övriga forskarvärlden.
Forskarna har deltagit flitigt i media, vilket resulterat i över 200 intervjuer, paneldiskussioner, föredrag, och op-eds. Lett av IFFS redaktör Magnus Linton publicerades boken Klimat och moral av Natur & Kultur 2021. Programmet har därtill samverkat och arrangerat öppna events med bland andra Fri Tanke, Internetstiftelsen, Klimatpolitiska rådet, och Almedalen. I ett uppmärksammat samarbete med konstvärlden deltog forskarna i arbetet med att skapa det 8 meter höga konstverket Tipping Point. På den internationella miljökonferensen Stockholm +50 höll programmet seminarieserier i samverkan med Formas och Global Challenges Foundation.