Fredrik Bertilsson

Humanistisk kunskap i den svenska försvarsforskningen: Humanvetenskapen vid FOA 5

Detta projekt handlar om den humanistiska kunskapens samhällsgenomslag. Projektet studerar hur humanistisk kunskap utvecklade en modern roll som aktör i samhällsutvecklingen under efterkrigstiden. Det fokuserar på försök att tillämpa humanistisk kunskap för att hantera kriser och katastrofer samt bygga säkra och hållbara samhällen. Enligt en vanlig uppfattning förlorade humanistisk kunskap mycket av sin genomslagskraft under andra halvan av 1900-talet. Den drivande hypotesen i detta projekt är istället att humanistisk kunskap utvecklades på arenor mellan universitetet, politiken, den offentliga sektorn, industrin och samhället. Dessa arenor definierades inte explicit som humanistiska. De har i stort sett förbigåtts i forskningen om den humanistiska kunskapens samhällsgenomslag. Detta projekt studerar en sådan arena. Syftet med projektet är att studera humanistisk kunskap i den svenska försvarsforskningen under Kalla kriget. Projektet fokuserar på Försvarets forskningsanstalt (FOA) och Avdelningen för Humanvetenskap (FOA 5), åren 1974–1989. Projektet undersöker kunskap som FOA 5 producerade om det mänskliga samhället, hur forskningen organiserades, prioriterades och omsattes samt vilket genomslag den fick. Målsättningen med projektet är att skapa ny kunskap om betydelsen av humanistisk kunskap i den svenska sektorsforskningen och i byggandet av det moderna Sverige. Projektet bygger på och bidrar till det teoretiska begreppet samproduktion.
Slutredovisning
Målsättningen med projektet “Humanities Knowledge in Swedish Defense Research: Human Sciences at FOA 5” har varit att skapa nya insikter om betydelsen av humanistisk kunskap i svensk sektorsforskning och i byggandet av det moderna Sverige. Syftet har varit att studera humanistisk kunskap i svensk försvarsforskningen under kalla kriget, med fokus på Försvarets forskningsanstalt (FOA) och Avdelningen för humanvetenskap (FOA 5).

I stort sett har projektet följt syftet och målsättningen som beskrevs i projektansökan. Jag har i flera artiklar undersökt utvecklingen och användningen av kunskap som vanligen kopplas till humaniora kring exempelvis historia, filosofi, språk och kulturstudier såsom etnologi. Jag har fokuserat på kunskap som riktade sig till det civila försvaret och hanteringen av risker och hot i fredstid såsom industriella haverier, problem i elförsörjningen och stora olyckor. Analyserna har informerats av foucauldiansk teoribildningen inom governmentality och biopolitik snarare än samproduktion som var den ursprungliga planen. Avgränsningarna har också förskjutits. Empiriskt sträcker sig projektet in på 1990-talet och gör tydligare kopplingar till situationen idag. Forskningsresultaten har publicerat i akademiska tidskrifter och antologier som riktar sig till något olika forskningssammanhang både nationellt och internationellt. Alla publikationer är fritt tillgängliga. Projektet har främst byggt på nationellt material i form av publicerad forskning och annat FOA-material, statliga utredningar och policydokumentation samt intervjuer.

Projektet har för det första bidragit till nya insikter om hur humanistisk kunskap har organiserats och utvecklats i policynära forskningsmiljöer vid FOA under efterkrigstiden. Projektet visar att humanistisk kunskap utvecklades vid forskningsinstitutioner utanför universiteten som inte beskrevs som humanistiska. Projektet bidrar till en bättre bild av hur humanistisk kunskap har fungerat i en skärningspunkt mellan universiteten, staten och samhället. Samtidigt lämnas ett bidrag till en bättre förståelse för hur kunskap och expertis utvecklades i svenska staten mer generellt. Jag har belyst det utrymme som fanns för forskare vid FOA att kritiskt granska statens maktutövning inom ramen för ett tillämpat uppdrag. Jag synliggör förhållandet och kopplingarna mellan den kritiskt granskande uppgiften och arbetet med att förbättra det svenska försvaret. Delar av den forskning som utvecklades och användes inom ramen för det svenska försvaret avsåg att främja demokratin och den kritiska, offentliga debatten. Projektet uppmärksammar svårigheterna med att använda kategorier som utvecklats för universitetssammanhang för att studera inflytandet av humaniora i policynära verksamheter utanför universitet.

För det andra har projektet belyst inflytandet av humanistisk kunskap i förhållande till säkerhets- och beredskapspolicy. Enligt en vanlig uppfattning ger humaniora främst ett ”outsider-perspektiv” på politisk styrning. Det här projektet ger en annan bild. Projektet kastar ljus på bland annat hur kunskap som vuxit fram inom humanistiska discipliner har kommit att fungera som verktyg för svenska staten kring hanteringen av vilseledande information och så kallade informationskampanjer. Färdigheter för att tolka text, bilder och symboler – som är en hörnsten inom humaniora – är centrala även inom det svenska psykologiska försvaret. En av publikationerna visar exempelvis hur traditionella vetenskapliga metoder i historia och filosofi har fått bäring på svensk säkerhetspolicy. Det gällde i det fallet att förse enskilda individer och befolkningen med särskilda förmågor kring källkritik, textbedömning och argumentationsanalys för att bemästra en oförutsägbar politisk utveckling. Samtidigt antyds den potential som finns inom humanistiska discipliner i förhållande nutida beredskapssammanhang och utmaningar. Projektet bidrar med empiriska insikter i en pågående diskussion kring vad som konstituerar relevant kunskap för till exempel säkerhetsanalyser, riskbedömning och krishantering, där humanistisk expertis inte vanligen står i fokus.

För det tredje har projektet skapat ny kunskap om den svenska försvarsforskningen och dess roll i svenska samhället. Främst har jag fokuserat på försvarsforskningen i förhållande till det civila försvaret i Sverige. Givet det civila försvaret omfattning och utbredning var den humanistiska kunskapen aktiv i sammanhang som hade stor betydelse i det svenska samhället. Projektet bidrar med insikter om betydelsen av humanistisk kunskap inom områden som vanligen förknippas med teknisk kunskap och naturvetenskaplig expertis. Det bidrar till nya insikter om kunskapsförsörjningen och kompletterar tidigare forskning som gett viktiga resultat om relationerna mellan FOA och offentlig sektor samt försvarsforskningens förhållande till militären och militärindustrin.

Projektet bidrar till forskning som bedrivs både i Sverige och utomlands om processer och aktörer som har avancerat humanioras betydelse och inflytande. I stället för att fokusera uteslutningen av humaniora blottläggs allt fler sammanhang där humanister faktiskt har haft betydelse och hur det inflytandet har fungerat. Det här projektet bidrar med nya fallstudier, empiriska belägg och infallsvinklar samt till att möjliggöra jämförelser mellan länder.

Jag har deltagit i flera forskningssamarbeten som har synliggjort humanioras både historiska och nutida betydelse utanför universitet. Forskningsresultaten kopplas till humanioras nutida och historiska organisation och genomslag. Bland annat gäller det arbeten med Centrum för kunskapshistoria, Lunds universitet, forskningsplattformen ”Making Universities Matter” vid Lunds universitet och KTH, och ett forskningssamarbete om humanioras historia, organisation och genomslag som har organiserats av forskare vid den idéhistoriska institutionen på Uppsala universitet.

Projektet har en grundläggande internationell komponent genom de institutionella kontakter som finns mellan Avdelningen för historiska studier på KTH och dess kontaktnät med forskare och forskningsinstitutioner utomlands. Dessvärre ledde covidpandemin till att flera nationella och internationella konferenser ställdes in. Projektresultaten har bland annat kommunicerats till en publik utanför universitet KTH:s digitala kanaler för distribuering av forskningsresultat. En gästblogg på Humtank, den svenska tankesmedjan för forskning och utbildning inom humaniora, har gett projektet en bredare förankring i arbetet med att utveckla och stärka humanioras nuvarande ställning.

Flera nya frågor har utvecklats om kunskapsbehovet hos olika delar av försvaret och beredskap vad gäller bland annat betydelsen samt möjliga bidrag från humanistisk kunskap i förhållande utmaningar eller direkta kriser som extrema väderlekar ger upphov till.
Bidragsförvaltare
KTH
Diarienummer
P18-0780:1
Summa
SEK 2 217 000,000
Stödform
RJ Projekt
Ämne
Idé- och lärdomshistoria
År
2018