Vad är beteendeekonomin och nudge-programmet?
Beteendeekonomin och det s.k. nudge-programmet har aldrig varit hetare än efter Richard H. Thalers ekonomipris år 2017. De har heller aldrig varit mer omdebatterade. Tyvärr är debatten ofta mindre produktiv, då den är behäftad med många felaktiga antaganden och ansenlig begreppsförvirring. Projektets syfte är att utforska vad beteendeekonomi och nudge-programmet är egentligen, samt att utvärdera de argument som framförts för och emot. Forskningsuppgiften är viktig eftersom den utlovar en bättre förståelse för modern ekonomisk vetenskap, var den kommer ifrån och vart den är på väg. Uppgiften är också viktig eftersom flera länder (däribland Sverige) håller på att utveckla s.k. "nudge units" - statliga inrättningar med uppdraget att implementera nudge-programmet - och forskning kan hjälpa oss att förstå dess möjligheter och tillkortakommanden. Projektet kommer utmynna i en bok, som ska publiceras av en internationell akademisk förläggare, och som argumenterar för att beteendeekonomin och nudge-programmet skiljer sig mindre från den mer ortodoxa nationalekonomin än många tror. Slutsatsen är inte att beteendeekonomin är oproblematisk, utan att dess problem är i mångt och mycket desamma föregångarnas. Författaren är både disputerad i både filosofi och nationalekonomi, och har tidigare skrivit en framgångsrik lärobok i beteendeekonomi. Projektet är en syntes av närmare 15 års arbete i ämnet.
Slutredovisning
Projektet, som beviljades 2018-06-07, genomfördes i huvudsak under kalenderåret 2019. Jag var då anställd på Institutet för framtidsstudier i Stockholm. Institutet tillhandahöll nära nog idealiska förhållanden för tvärvetenskaplig, samhällsrelevant forskning på högsta nivå. Tiden där visade sig också vara synnerligen produktiv. Under projektets gång fick jag möjlighet att hålla något tiotal presentationer inför en varierad publik i Sverige och utomlands (se nedan). Två av de längre resorna, till Santa Fe och till San Diego, bekostades av projektet. Inom ramen för projektet planerade jag dessutom en längre tids vistelse vid University of North Carolina–Chapel Hill. Universitetet har en stor grupp filosofer verksamma inom mitt område Philosophy, Politics, and Economics (PPE). Resan var ordnad så att jag under vistelsens gång skulle kunna delta i den stora årliga, internationella PPE-konferensen i New Orleans. Hela resan, som skulle gå av stapeln i mars 2020, fick dock ställas in av uppenbara skäl.
Arbetet har utmynnat i ett manuskript till en bok som ska publiceras av Princeton University Press, med ett förord av den framstående beteendeekonomen George Loewenstein vid Carnegie Mellon University. Boken erbjuder en överblick och en utvärdering av beteendekonomin och det s.k. nudgeprogrammet, som fått så mycket uppmärksamhet på slutet.
Texten är uppdelad i två delar. Den första delen fokuserar på den deskriptiva teorin: försöket att inlemma mer psykologisk teori inom nationalekonomins grundvalar. Den huvudsakliga slutsatser än att denna ambition, trots vad många säger, numera blivit nästan helt accepterad inom den etablerade nationalekonomin. På samma sätt som Milton Friedman hävdade att ”vi alla är Keynesianer nu” så skulle man mycket väl kunna säga att ”vi är alla beteendeekonomer nu.”
Den andra delen fokuserar på tillämpningar av ett mer normativt slag, där den deskriptiva teorin används för att utveckla och motivera en rad politiska och andra insatser – ofta under ”nudge”-flagg. Den huvudsakliga slutsatsen är att nudge-programmet i princip är identisk med idén om design – inklusive industridesign – som ett sätt att befrämja människors välfärd genom att förbättra den värld vi verkar i. Hela programmet visar sig då vara varken så lovande som dess tillskyndare menar eller så hotfullt som kritikerna påstår. Eftersom de principer som design lyder under är intuitivt sannolika och generellt accepterade ger även detta argument stöd för tesen att vi alla är beteendeekonomer nu.
Under tiden har jag dessutom publicerat ett litet antal andra texter, samtliga open access och i allafall i viss mån riktade mot en bredare publik (se nedan). En artikel i Journal of Economic Methodology blev raskt den mest diskuterade artikeln någonsin på sociala medier. En artikel i Filosofisk tidskrift behandlar vissa problem med det förslag om ett kansli för beteendeinsatser som förordats i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). En kort essä i Expressen handlar om ideologiska strömningar i svensk politik.
Förutom själva texterna har projektet lett till ett mycket större och bredare kontaktnät än jag hade tidigare. Vistelsen vid Institutet för framtidsstudier erbjöd goda möjligheter att lära känna, och utbyta erfarenheter med, andra anställda. Det rör sig om ca 50 personer, varav en ansenlig minoritet filosofer som jag. Under interna seminarier, lunch- och fikapauser hade jag möjlighet att dryfta alla möjliga idéer, och den feedback jag fick var ofta ovärderligt. Dessutom har Institutet ett tätt schema av konferenser, workshops och seminarier med externa talare. Som anställd hade jag privilegiet att delta i de flesta av dessa aktiviteter, vilket hjälpte mig skapa nya kontakter med strålande forskare från hela världen.
Vidare har Institutet en mycket professionell medieavdelning, som hjälpt mig höja min profil inom sociala och etablerade medier. Tack vare deras arbete blev jag intervjuad ett par gånger av svenska dagstidningar, och jag fick tillfälle att framträda i både radio och TV. De har gjort reklam för min forskning i social och andra kanaler, vilket hjälpt mig få fler läsare av mina texter och fler följare på Twitter och Instagram. Medieavdelningen kommer dessutom hjälpa till när jag släpper min bok, vilket gör att jag kommer fortsätta dra nytta av deras arbete.
Även om jag numera återgått till min anställning vid Stockholms Universitet kommer jag behålla en affiliering som forskare vid Institutet, vilket förhoppningsvis kommer gagna oss alla både på kort och lång sikt.
BILAGA: PRESENTATIONER
“Nudging – möjlighet eller hot?” Kulturhuset i Borås (2020)
“Are We All Behavioral Economists Now?,” Allied Social Sciences Association Meetings (San Diego, 2020)
“Why the Science of Well-Being Needs the Philosophy of Well-Being — and Vice Versa,” Copenhagen University (2019). Also delivered at the Rotman Institute for Philosophy, University of Western Ontario (2019).
“We’re (Still) All Behavioral Economists Now,” Soul of Economics Conference (University of Zürich, 2019)
“The Objectivity of Rationality,” Objectivity in Social Research Workshop (University of Bergen, 2019)
“Nudging as Design,” Normative Ethics and Welfare Economics Conference (University of Pennsylvania, 2018)
“What is Economics About?,” Stockholm Region Workshop on Economics and Philosophy (Stockholm University, 2018)
“Nudging as Design,” Keynote Address at the Applied Ethics of Nudging Conference (University of Stirling, 2018)
“Why Science Needs Philosophy – And Vice Versa,” Workshop on Economics and Philosophy (Santa Fe, 2018)
Arbetet har utmynnat i ett manuskript till en bok som ska publiceras av Princeton University Press, med ett förord av den framstående beteendeekonomen George Loewenstein vid Carnegie Mellon University. Boken erbjuder en överblick och en utvärdering av beteendekonomin och det s.k. nudgeprogrammet, som fått så mycket uppmärksamhet på slutet.
Texten är uppdelad i två delar. Den första delen fokuserar på den deskriptiva teorin: försöket att inlemma mer psykologisk teori inom nationalekonomins grundvalar. Den huvudsakliga slutsatser än att denna ambition, trots vad många säger, numera blivit nästan helt accepterad inom den etablerade nationalekonomin. På samma sätt som Milton Friedman hävdade att ”vi alla är Keynesianer nu” så skulle man mycket väl kunna säga att ”vi är alla beteendeekonomer nu.”
Den andra delen fokuserar på tillämpningar av ett mer normativt slag, där den deskriptiva teorin används för att utveckla och motivera en rad politiska och andra insatser – ofta under ”nudge”-flagg. Den huvudsakliga slutsatsen är att nudge-programmet i princip är identisk med idén om design – inklusive industridesign – som ett sätt att befrämja människors välfärd genom att förbättra den värld vi verkar i. Hela programmet visar sig då vara varken så lovande som dess tillskyndare menar eller så hotfullt som kritikerna påstår. Eftersom de principer som design lyder under är intuitivt sannolika och generellt accepterade ger även detta argument stöd för tesen att vi alla är beteendeekonomer nu.
Under tiden har jag dessutom publicerat ett litet antal andra texter, samtliga open access och i allafall i viss mån riktade mot en bredare publik (se nedan). En artikel i Journal of Economic Methodology blev raskt den mest diskuterade artikeln någonsin på sociala medier. En artikel i Filosofisk tidskrift behandlar vissa problem med det förslag om ett kansli för beteendeinsatser som förordats i en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). En kort essä i Expressen handlar om ideologiska strömningar i svensk politik.
Förutom själva texterna har projektet lett till ett mycket större och bredare kontaktnät än jag hade tidigare. Vistelsen vid Institutet för framtidsstudier erbjöd goda möjligheter att lära känna, och utbyta erfarenheter med, andra anställda. Det rör sig om ca 50 personer, varav en ansenlig minoritet filosofer som jag. Under interna seminarier, lunch- och fikapauser hade jag möjlighet att dryfta alla möjliga idéer, och den feedback jag fick var ofta ovärderligt. Dessutom har Institutet ett tätt schema av konferenser, workshops och seminarier med externa talare. Som anställd hade jag privilegiet att delta i de flesta av dessa aktiviteter, vilket hjälpte mig skapa nya kontakter med strålande forskare från hela världen.
Vidare har Institutet en mycket professionell medieavdelning, som hjälpt mig höja min profil inom sociala och etablerade medier. Tack vare deras arbete blev jag intervjuad ett par gånger av svenska dagstidningar, och jag fick tillfälle att framträda i både radio och TV. De har gjort reklam för min forskning i social och andra kanaler, vilket hjälpt mig få fler läsare av mina texter och fler följare på Twitter och Instagram. Medieavdelningen kommer dessutom hjälpa till när jag släpper min bok, vilket gör att jag kommer fortsätta dra nytta av deras arbete.
Även om jag numera återgått till min anställning vid Stockholms Universitet kommer jag behålla en affiliering som forskare vid Institutet, vilket förhoppningsvis kommer gagna oss alla både på kort och lång sikt.
BILAGA: PRESENTATIONER
“Nudging – möjlighet eller hot?” Kulturhuset i Borås (2020)
“Are We All Behavioral Economists Now?,” Allied Social Sciences Association Meetings (San Diego, 2020)
“Why the Science of Well-Being Needs the Philosophy of Well-Being — and Vice Versa,” Copenhagen University (2019). Also delivered at the Rotman Institute for Philosophy, University of Western Ontario (2019).
“We’re (Still) All Behavioral Economists Now,” Soul of Economics Conference (University of Zürich, 2019)
“The Objectivity of Rationality,” Objectivity in Social Research Workshop (University of Bergen, 2019)
“Nudging as Design,” Normative Ethics and Welfare Economics Conference (University of Pennsylvania, 2018)
“What is Economics About?,” Stockholm Region Workshop on Economics and Philosophy (Stockholm University, 2018)
“Nudging as Design,” Keynote Address at the Applied Ethics of Nudging Conference (University of Stirling, 2018)
“Why Science Needs Philosophy – And Vice Versa,” Workshop on Economics and Philosophy (Santa Fe, 2018)