Experters roll i demokratiskt beslutfattande diskuteras med allt starkare emfas. Vissa hävdar att respekten för expertkunskap och experters legitimitet minskat väsentligt. Andra menar tvärtom att politiska värden allt oftare får stå tillbaka för vad som framställs som fakta och att detta istället stärkt experternas roll. Båda tendenserna innebär utmaningar för demokratin och kan leda till att populister eller anti-demokratiska teknokrater begränsar kunskapsbaserad offentlig deliberation. Expertmyndigheter med uppgift att kommunicera expertkunskaper spelar en särskilt viktig roll för hur behovet av expertis och värdet av politisk jämlikhet kan balanseras. Baserat på dessa myndigheters rykte som kunskapsproducenter kan de bidra positivt till en väl fungerande deliberation, men de kan också under vissa omständigheter hämma demokratiska diskussioner genom att starkt begränsa vilka policyalternativ som uppfattas som relevanta. Det här projektet undersöker hur expertmyndigheter upprätthåller sitt rykte som experter och hur deras verksamhet påverkar offentliga politiska diskussioner. Projektet använder sig av en kombination av olika koordinerade metoder såsom fallstudier, enkäter och experiment. Genom att utnyttja överlappande litteratur om politiskt psykologi och opinionsbildning, expertis och demokrati, deliberativ teori samt litteratur om myndigheters ryktesbyggande, ska expertmyndigheter inom framför allt hälsa och miljö studeras i Sverige och i Australien.