Huvudsyftet för projektet är att åstadkomma en ny redogörelse för semantiska grundbegrepp som sanning hos en sats, referens till och intension för ett uttryck, och därigenom en ny redogörelse för vad språklig mening är. Dessa begrepp förklaras genom den funktion de fyller i teorier som förklarar varför språklig kommunikation i så hög grad faktiskt är framgångsrik. Tanken är att en sådan teori som central del måste innehålla en starkt kompositionell semantisk teori, dvs. en teori som visar både hur meningen hos ett sammansatt språkligt uttryck beror på meningen hos uttryckets delar och arten av sammansättning samt hur uttrycket för en tanke beror på uttrycken för tankens delar och arten av sammansättning. En sådan teori kan förklara både hur en talare effektivt kan finna ett lämpligt uttryck för en ny tanke samt hur en mottagare effektivt kan finna en adekvat tolkning av en ny sats som talaren yttrat. Detta anspråk på förklaringskraft skall underbyggas genom att visa att teorier av detta slag uppfyller de vanligaste vetenskapsteoretiska modellerna för vetenskaplig förklaring. För detta krävs ett klargörande både av explanandum, dvs. av vad framgångsrik kommunikation är, och av hur en semantisk teori kan ingå i en teori som utgör explanans.