Mord och minneskonstruktioner. Rivaliserande berättelser om Caesars död mellan republik och kejsartid
Mitt mål med ett års sabbatical är att slutföra min monografi om Caesars död, en bok som specifikt fokuserar på hur rivaliserande berättelser om mordet skapades, förkastades och etablerades efter den 15 mars 44 f. Kr. I boken ställs forskningsfrågor om hur bilder av mordet konstruerades, förmedlades och omförhandlades, dels av konspiratörerna, dels av Caesars anhängare. Jag analyserar inte enbart antika historiska texter utan lägger också, till skillnad mot äldre forskning, stor vikt vid verbala och visuella strategier som uttrycks genom retoriska iscensättningar, byggande och förstörande av monument och statyer, kroppslig närvaro och materiella aspekter av konkurrerande minnen. I vår samtid av populism, demokratisk kris och snabb spridning av fake news och fake history är det min förhoppning att studien också kan bidra till förståelse för hur samhällen producerar minnesbilder av förflutna händelser genom demagogiska framträdanden, visuellt och muntligt symbolspråk, omvandlingar av stadsbilden, och genom våld.
Slutredovisning
Redovisning sabbatical:
Mord och minneskonstruktioner. Rivaliserande berättelser om Caesars död mellan republik och kejsartid
Ida Östenberg
Projektets viktigaste resultat och publikationer, samt ett resonemang om dessa
Större delen av min sabbatical har jag ägnat åt min monografi Constructing the Ides. Caesar's Death between Republic and Empire. Flera av kapitlen är i det närmaste färdigställda: det gäller avsnitten om Caesars begravning och Antonius framträdande vid detta tillfälle liksom kapitlen om hur den politiska fadersrollen konstruerades efter Caesarmordet. Andra kapitel är långt framskridna: här finns avsnittet om hur topografi, monument och konstverk förmedlade bilder av mordet, liksom kapitlet som behandlar rivaliserande berättelser om dådet som å ena sidan ett berättigat tyrannmord, å andra ett fegt och brottsligt bakhåll.
Förutom monografin har jag skrivit och publicerat flera artiklar och kapitel (se publikationslista) som behandlar plötslig död, elitens begravning, kollektiv sorg, offentliga minnesceremonier och konkurrerande berättelser under den sena republiken och tidiga kejsartiden. I dessa texter analyseras olika aspekter av Caesars död i ett bredare historiskt sammanhang. Ett återkommande tema är hur publika begravningsritualer och minnesceremonier förändrades i och med övergången från ett republikanskt till ett monarkiskt styre; ett annat är hur minnet av Caesarmordet fyllde en högst närvarande, aktiv roll under den julisk-claudiska kejsartiden.
Bland dessa publikationer vill jag särskilt lyfta fram det bidrag jag presenterade som inbjuden keynote-talare på en konferens om republikens ceremonier i Milano VT 2025 och som kommer att publiceras 2026:
Östenberg, I., ‘Displaying the dead, guiding the gaze. Republican Elite Funerals between Domestic and Public Spaces’, i Ceremonies of the Roman Republic: Exploring the Interplay between Public and Private (509-27 BCE)’, eds. Sara Borrello, Valeria Dieci and Laura Fontana (forthcoming, open access).
I min presentation/mitt kapitel analyserar jag de förändringar i romerska offentliga ritualer som jag menar sker med begravningarna av de mördade Clodius (52 f.Kr.) och Caesar (44 f.Kr.). Under begravningarna visades deras blodiga kroppar upp på Forum (tidigare hade de döda tvättats och klätts) och jag resonerar kring hur flera tidigare konsensusskapande kontrollmekanismer nu saknades. Jag analyserar vidare relationen mellan Clodius och Caesars våldsamt tilltygade kroppar och tidens utrensningar (proskriptioner) där de avrättades huvuden spikades upp på rostra – den talarstol på Forum varifrån också begravningsceremonierna leddes. Vidare handlar mitt kapitel om hur kejsar Augustus genom bl.a. militär närvaro återtar kontrollen över begravningsceremonierna. Hanteringen av Caesars död analyseras på så sätt i relation till en längre tidsram. Texten kan läsas separat, men spelar även en central roll i min monografi, där ett av kapitlen behandlar våldets romerska topografi.
Bland övriga resultat märks:
• Jag kan visa att Caesarmordet inte bara beskrevs som ett fadersmord utan även skapade själva idén i Rom om en fäderneslandets fader (parens eller pater patriae). Vidare att Antonius genom tal, monument och mynt inpräntade bilden av Caesar som Roms fader och dådet som ett fadersmord i syfte att förhindra Octavianus från att ensam göra anspråk på att axla rollen som Caesars son och hämnare.
• Jag kan också visa hur konspiratörerna framställde sig som tyrannmördare enligt en grekisk tradition, som går tillbaka till demokratins införande i Athen omkring 500 f.Kr. Förutom Caesarmördarnas filosofiska och retoriska skolning, spelade här monument och skulpturer en väsentlig roll. Detta gäller inte minst den berömda statyn av Tyrannmördarna, som stod i Athen och, som kopia, på Kapitolium i Rom.
Vad projektet resulterat i förutom publikationerna
Särskilt betydelsefullt för min sabbatical var mina två längre utlandsvistelser: en och en halv månad vid American Academy i Rom och en och en halv månad vid Institute of Classical Studies i London.
Under tiden i Rom arbetade jag i den amerikanska akademins särklassiga bibliotek. Jag knöt kontakter med såväl etablerade som yngre forskare och jag deltog i en större internationell konferens. Vidare fick jag under min tid i Rom genom ett specialtillstånd möjlighet att tillsammans med ansvarig arkeolog besöka lämningarna av senatsbyggnaden i Pompejus portik, där Caesarmordet ägde rum. Med arkeologen kunde jag diskutera de nya fynd som tycks bekräfta vad de antika texterna skriver: att senatsbyggnaden efter mordet betraktades som en “förbannad” plats och murades igen. Jag studerade även andra byggnader av betydelse för minnet av Caesarmordet (curian, regian, rostra, Hirtius grav, platsen för Julias tumulus), liksom många av de muséer i staden som hyser för min studie viktiga materiella lämningar.
Även i London hade jag tillgång till ett mycket välförsett bibliotek, beläget i Institute of Classical Studies, liksom till viktiga museer, inte minst British Museum. Jag träffade många forskare, byggde nya nätverk och deltog i gemensamma seminarier. Flera forskare med sin bas i London skriver om närliggande ämnen, varför deras input var särskilt viktig. Min Londonvistelse ledde också till att jag kunde återvända i november i år och hålla ett mycket välbesökt seminarium kring ett av bokens tema. Kommentarerna jag då fick av kollegor var ovärderliga. Jag var samtidigt inbjuden att vara opponent på en avhandling framlagd vid Royal Holloway; också detta kan ses som ett sätt att stärka ett närmare samarbete, som kommer både mig och svensk antikforskning till del.
Eventuellt nya forskningsfrågor
Arbetet under min sabbatical har givit upphov till nya insikter och forskningsfrågor, som både är till nytta för detta projekt men som jag också hoppas kunna utveckla framöver:
Flertalet tidigare studier om Caesarmordet fokuserar på konspiratörernas politiska och filosofiska motiv. I mitt arbete intresserar jag mig istället för hur mordets berättelser konstruerades efteråt; vidare undersöker jag inte enbart (som brukligt) de antika historieförfattarna utan ger även plats åt materiella lämningar och skådespel. En viktig insikt under arbetet har varit den centrala roll romersk tragedi spelade för retorik och politik i den romerska offentligheten. Så kan jag exempelvis visa att Antonius i sitt liktal yttrade välkända repliker ur romerska tragedier, som i och med publikens gensvar underströk att han, Antonius, var den som skulle hämnas Caesar.
Ett annat tema som jag genom mitt sabbatical-projekt fått upp ögonen för är talarstolen, rostra, som minnesskapande plats: här höll Antonius sitt tal och här restes statyer till Caesar efter mordet, liksom senare en staty till Octavianus. Här spikades Ciceros och andra prominenta romares huvuden fast under de utrensningar som följde på Caesarmordet. Framöver skulle jag gärna skriva en platsens biografi över talarstolen, som också kan knytas till samtida frågor såsom free speech, populism och politiskt våld (för övrigt bär talarstolen i det amerikanska representanthuset namnet rostrum efter det romerska exemplet).
Hur resultaten har spridits samt om och hur samverkan skett
Forskningsseminarier: jag presenterade projektet som helhet vid GU i maj 2024. Vidare har jag hållit seminarier och föredrag om delar av projektet vid Lunds universitet, Göteborgs universitet och vid Institute of Classical Studies i London (https://ics.sas.ac.uk/news-events/events/killing-father-fatherland-caesar-cicero-political-parricide-end-republic).
Bland mina texter riktade mot allmänheten kan nämnas följande, där jag diskuterar minnet av Caesarmordet:
Ida Östenberg: “Julius Caesars dödsdag har fått nytt liv i nätkulturens tidsålder”, Dagens Nyheter 15 mars 2024: https://www.dn.se/kultur/ida-ostenberg-julius-caesars-dodsdag-har-fatt-nytt-liv-i-natkulturens-tidsalder/
Ida Östenberg: “Därför tänker Trump och hans män så ofta på romarriket”, Dagens Nyheter 7 juni 2025: https://www.dn.se/kultur/ida-ostenberg-darfor-tanker-trump-och-hans-man-sa-ofta-pa-romarriket/
Jag har också talat på temat i poddar & radio, inte minst i Historia.nu:
1, https://historia.nu/historia-nu/caesar-vs-cicero-den-romerska-republikens-fall/
2, https://historia.nu/historia-nu/caesars-eviga-liv/
3, https://historia.nu/historia-nu/augustus-kamp-for-romerska-dygder/
Jag har även hållit några föreläsningar på temat under min sabbatical:
• För Clios Vänner i Trollhättan i april 2024 om Caesar och antiken idag
• På Örebro stadsbibliotek i september 2024: Caesar, Shakespeare och Trump. Antikens ständiga aktualitet
• På Göteborgs stadsbibliotek i januari 2025 om Caesar och antiken på film och TV.
• I mars 2026 ska jag prata för Växjö Senioruniversitet: Et tu Brute? Julius Caesar från antiken till Trump
Jag har vidare undervisat om Caesars död på en universitetskurs inom ämnet historia, som behandlade politiska mord.
Mord och minneskonstruktioner. Rivaliserande berättelser om Caesars död mellan republik och kejsartid
Ida Östenberg
Projektets viktigaste resultat och publikationer, samt ett resonemang om dessa
Större delen av min sabbatical har jag ägnat åt min monografi Constructing the Ides. Caesar's Death between Republic and Empire. Flera av kapitlen är i det närmaste färdigställda: det gäller avsnitten om Caesars begravning och Antonius framträdande vid detta tillfälle liksom kapitlen om hur den politiska fadersrollen konstruerades efter Caesarmordet. Andra kapitel är långt framskridna: här finns avsnittet om hur topografi, monument och konstverk förmedlade bilder av mordet, liksom kapitlet som behandlar rivaliserande berättelser om dådet som å ena sidan ett berättigat tyrannmord, å andra ett fegt och brottsligt bakhåll.
Förutom monografin har jag skrivit och publicerat flera artiklar och kapitel (se publikationslista) som behandlar plötslig död, elitens begravning, kollektiv sorg, offentliga minnesceremonier och konkurrerande berättelser under den sena republiken och tidiga kejsartiden. I dessa texter analyseras olika aspekter av Caesars död i ett bredare historiskt sammanhang. Ett återkommande tema är hur publika begravningsritualer och minnesceremonier förändrades i och med övergången från ett republikanskt till ett monarkiskt styre; ett annat är hur minnet av Caesarmordet fyllde en högst närvarande, aktiv roll under den julisk-claudiska kejsartiden.
Bland dessa publikationer vill jag särskilt lyfta fram det bidrag jag presenterade som inbjuden keynote-talare på en konferens om republikens ceremonier i Milano VT 2025 och som kommer att publiceras 2026:
Östenberg, I., ‘Displaying the dead, guiding the gaze. Republican Elite Funerals between Domestic and Public Spaces’, i Ceremonies of the Roman Republic: Exploring the Interplay between Public and Private (509-27 BCE)’, eds. Sara Borrello, Valeria Dieci and Laura Fontana (forthcoming, open access).
I min presentation/mitt kapitel analyserar jag de förändringar i romerska offentliga ritualer som jag menar sker med begravningarna av de mördade Clodius (52 f.Kr.) och Caesar (44 f.Kr.). Under begravningarna visades deras blodiga kroppar upp på Forum (tidigare hade de döda tvättats och klätts) och jag resonerar kring hur flera tidigare konsensusskapande kontrollmekanismer nu saknades. Jag analyserar vidare relationen mellan Clodius och Caesars våldsamt tilltygade kroppar och tidens utrensningar (proskriptioner) där de avrättades huvuden spikades upp på rostra – den talarstol på Forum varifrån också begravningsceremonierna leddes. Vidare handlar mitt kapitel om hur kejsar Augustus genom bl.a. militär närvaro återtar kontrollen över begravningsceremonierna. Hanteringen av Caesars död analyseras på så sätt i relation till en längre tidsram. Texten kan läsas separat, men spelar även en central roll i min monografi, där ett av kapitlen behandlar våldets romerska topografi.
Bland övriga resultat märks:
• Jag kan visa att Caesarmordet inte bara beskrevs som ett fadersmord utan även skapade själva idén i Rom om en fäderneslandets fader (parens eller pater patriae). Vidare att Antonius genom tal, monument och mynt inpräntade bilden av Caesar som Roms fader och dådet som ett fadersmord i syfte att förhindra Octavianus från att ensam göra anspråk på att axla rollen som Caesars son och hämnare.
• Jag kan också visa hur konspiratörerna framställde sig som tyrannmördare enligt en grekisk tradition, som går tillbaka till demokratins införande i Athen omkring 500 f.Kr. Förutom Caesarmördarnas filosofiska och retoriska skolning, spelade här monument och skulpturer en väsentlig roll. Detta gäller inte minst den berömda statyn av Tyrannmördarna, som stod i Athen och, som kopia, på Kapitolium i Rom.
Vad projektet resulterat i förutom publikationerna
Särskilt betydelsefullt för min sabbatical var mina två längre utlandsvistelser: en och en halv månad vid American Academy i Rom och en och en halv månad vid Institute of Classical Studies i London.
Under tiden i Rom arbetade jag i den amerikanska akademins särklassiga bibliotek. Jag knöt kontakter med såväl etablerade som yngre forskare och jag deltog i en större internationell konferens. Vidare fick jag under min tid i Rom genom ett specialtillstånd möjlighet att tillsammans med ansvarig arkeolog besöka lämningarna av senatsbyggnaden i Pompejus portik, där Caesarmordet ägde rum. Med arkeologen kunde jag diskutera de nya fynd som tycks bekräfta vad de antika texterna skriver: att senatsbyggnaden efter mordet betraktades som en “förbannad” plats och murades igen. Jag studerade även andra byggnader av betydelse för minnet av Caesarmordet (curian, regian, rostra, Hirtius grav, platsen för Julias tumulus), liksom många av de muséer i staden som hyser för min studie viktiga materiella lämningar.
Även i London hade jag tillgång till ett mycket välförsett bibliotek, beläget i Institute of Classical Studies, liksom till viktiga museer, inte minst British Museum. Jag träffade många forskare, byggde nya nätverk och deltog i gemensamma seminarier. Flera forskare med sin bas i London skriver om närliggande ämnen, varför deras input var särskilt viktig. Min Londonvistelse ledde också till att jag kunde återvända i november i år och hålla ett mycket välbesökt seminarium kring ett av bokens tema. Kommentarerna jag då fick av kollegor var ovärderliga. Jag var samtidigt inbjuden att vara opponent på en avhandling framlagd vid Royal Holloway; också detta kan ses som ett sätt att stärka ett närmare samarbete, som kommer både mig och svensk antikforskning till del.
Eventuellt nya forskningsfrågor
Arbetet under min sabbatical har givit upphov till nya insikter och forskningsfrågor, som både är till nytta för detta projekt men som jag också hoppas kunna utveckla framöver:
Flertalet tidigare studier om Caesarmordet fokuserar på konspiratörernas politiska och filosofiska motiv. I mitt arbete intresserar jag mig istället för hur mordets berättelser konstruerades efteråt; vidare undersöker jag inte enbart (som brukligt) de antika historieförfattarna utan ger även plats åt materiella lämningar och skådespel. En viktig insikt under arbetet har varit den centrala roll romersk tragedi spelade för retorik och politik i den romerska offentligheten. Så kan jag exempelvis visa att Antonius i sitt liktal yttrade välkända repliker ur romerska tragedier, som i och med publikens gensvar underströk att han, Antonius, var den som skulle hämnas Caesar.
Ett annat tema som jag genom mitt sabbatical-projekt fått upp ögonen för är talarstolen, rostra, som minnesskapande plats: här höll Antonius sitt tal och här restes statyer till Caesar efter mordet, liksom senare en staty till Octavianus. Här spikades Ciceros och andra prominenta romares huvuden fast under de utrensningar som följde på Caesarmordet. Framöver skulle jag gärna skriva en platsens biografi över talarstolen, som också kan knytas till samtida frågor såsom free speech, populism och politiskt våld (för övrigt bär talarstolen i det amerikanska representanthuset namnet rostrum efter det romerska exemplet).
Hur resultaten har spridits samt om och hur samverkan skett
Forskningsseminarier: jag presenterade projektet som helhet vid GU i maj 2024. Vidare har jag hållit seminarier och föredrag om delar av projektet vid Lunds universitet, Göteborgs universitet och vid Institute of Classical Studies i London (https://ics.sas.ac.uk/news-events/events/killing-father-fatherland-caesar-cicero-political-parricide-end-republic).
Bland mina texter riktade mot allmänheten kan nämnas följande, där jag diskuterar minnet av Caesarmordet:
Ida Östenberg: “Julius Caesars dödsdag har fått nytt liv i nätkulturens tidsålder”, Dagens Nyheter 15 mars 2024: https://www.dn.se/kultur/ida-ostenberg-julius-caesars-dodsdag-har-fatt-nytt-liv-i-natkulturens-tidsalder/
Ida Östenberg: “Därför tänker Trump och hans män så ofta på romarriket”, Dagens Nyheter 7 juni 2025: https://www.dn.se/kultur/ida-ostenberg-darfor-tanker-trump-och-hans-man-sa-ofta-pa-romarriket/
Jag har också talat på temat i poddar & radio, inte minst i Historia.nu:
1, https://historia.nu/historia-nu/caesar-vs-cicero-den-romerska-republikens-fall/
2, https://historia.nu/historia-nu/caesars-eviga-liv/
3, https://historia.nu/historia-nu/augustus-kamp-for-romerska-dygder/
Jag har även hållit några föreläsningar på temat under min sabbatical:
• För Clios Vänner i Trollhättan i april 2024 om Caesar och antiken idag
• På Örebro stadsbibliotek i september 2024: Caesar, Shakespeare och Trump. Antikens ständiga aktualitet
• På Göteborgs stadsbibliotek i januari 2025 om Caesar och antiken på film och TV.
• I mars 2026 ska jag prata för Växjö Senioruniversitet: Et tu Brute? Julius Caesar från antiken till Trump
Jag har vidare undervisat om Caesars död på en universitetskurs inom ämnet historia, som behandlade politiska mord.