Rättvisa bortom nuet: Restitution och temporaliseringen av historiskt ansvar 1960–1985
Detta projekt undersöker debatter om återlämnande av afrikanska kulturföremål mellan 1960 och 1985 i Frankrike, Västtyskland och internationella organisationer som FN, mot bakgrund av parallellt pågående debatter om hur nazisternas brott skulle hanteras. Studien utforskar hur den juridiska principen om att vissa brott aldrig kan preskriberas, införd som ett etiskt och rättsligt svar på Förintelsen, inte bara formade diskussioner om retroaktiva åtal mot nazistiska förövare utan även påverkade idéer om återlämnande av kulturarv som plundrats under kolonialismen.
Genom att jämföra restitutionsdebatter i FN med debatter i europeiska länder som hanterade naziregimens brott samtidigt med restitutionsfrågor från gamla kolonier, ger projektet ny kunskap om tidigare outforskade kopplingar mellan nazismens och kolonialismens historia. Med hjälp av diskursanalys av FN:s arkivhandlingar, rapporter från regeringar och institutioner samt mediedebatt analyseras hur tidsargument skapade nya sätt att hantera historiska oförrätter, genom att visa hur föreställningar om relationen mellan det förflutna, nuet och framtiden formade juridiska och etiska uppfattningar om rättvisa och ansvar. Projektet belyser hur den tidiga, och av forskningen förbisedda, restitutionsdebatten, som trots att den inte ledde till något återlämnande, utgjorde en del av den förändring som gav upphov till de långa tidsperspektiv som vi idag använder för att diskutera historiskt ansvar och rättvisa mellan generationer.
Genom att jämföra restitutionsdebatter i FN med debatter i europeiska länder som hanterade naziregimens brott samtidigt med restitutionsfrågor från gamla kolonier, ger projektet ny kunskap om tidigare outforskade kopplingar mellan nazismens och kolonialismens historia. Med hjälp av diskursanalys av FN:s arkivhandlingar, rapporter från regeringar och institutioner samt mediedebatt analyseras hur tidsargument skapade nya sätt att hantera historiska oförrätter, genom att visa hur föreställningar om relationen mellan det förflutna, nuet och framtiden formade juridiska och etiska uppfattningar om rättvisa och ansvar. Projektet belyser hur den tidiga, och av forskningen förbisedda, restitutionsdebatten, som trots att den inte ledde till något återlämnande, utgjorde en del av den förändring som gav upphov till de långa tidsperspektiv som vi idag använder för att diskutera historiskt ansvar och rättvisa mellan generationer.