Tonalitet bortom frekvenser

Detta projekt utmanar grunden för den skandinaviska tonalitetsdiskussionen inom traditionsmusik, eftersom det förutsätter att klang och intonation är ömsesidigt sammanflätade, att sång och tal är oskiljaktiga, och att sångare på ett övergripande plan -genom tid och kultur - förenas av sitt dynamiska musikinstrument: människokroppen, som 'spelas' i sociala sammanhang. Specifikt frågar projektet hur vi kan tolka den typ av sångintonation som inte kan beskrivas enligt modal eller funktionsharmonisk tonalitetslära utan att beteckna den som ett "misstag". Forskningen bygger på en teori om tonalitet som ett multidimensionellt dynamiskt kontinuum, vilket yttrar sig i intonationsmönster som saknar a priori-regler (Jonzon 2023), och där successiva intervall, skapade av människokroppen i ett kommunikativt sammanhang, är mer framträdande än tonplatser. Projektet använder den Multimodala Modellen för intonationsanalys (Jonzon 2023), som inte förutsätter något förhandsbestämt intonationsmönster. Istället används en teori där uppmätt tonhöjd är helt orelaterad till upplevd tonhöjd, och som fungerar beskrivande oavsett sociokulturell ram. Projektets analys av tonalitet i ett urval av noggrant utvalda svenska, norska och polska arkivinspelningar uppfyller två kriterier: de är förebilder för samtida studenter inom högre formell utbildning i traditionsmusik, och de innehåller både sång och tal.