"Mamabies" hos Afro-Balocherna: Social status och kulturarv hos en lågkastbefolkning i Iran
Föreslaget projekt handlar om sånger som sjungs av kvinnor för kvinnor under graviditeten samt under och efter förlossningen. Jag kommer att kalla dessa sånger "mamabies". Mamabies reciteras bland afro-balucherna längs kusten i sydöstra Iran (med afro-balucher menas människor i Iran som har afrikanskt ursprung och som har tillägnat sig språket baluchi). Till skillnad från vaggvisor är mamabies belagda endast bland afro-balucher. Ingen forskning har gjorts på området. Dessa mamabies representerar en starkt hotad del av det kulturella arvet hos afro-balucherna.
Projektets mål är att för första gången systematiskt digitalisera och analysera sångernas form och innehåll. Dokumentationen av dem och en textuell och kontextuell analys kommer att ge viktiga perspektiv på lingvistisk och kulturell dynamik i den aktuella regionen. Jag avser att undersöka hypotesen att denna tradition är av afrikanskt ursprung, på samma sätt som t.ex. tron på besatthet av andar och vissa helandeceremonier.
De första två åren kommer fältdata att samlas in, digitaliseras, transkriberas, översättas och arkiveras (steg 1). Transkriberingen och översättningen av sångerna kommer att göra det möjligt för oss att analysera teman och motiv (steg 2). Det sista året kommer resultatet att publiceras i bokform och i tidskriftsartiklar. Enligt principerna för "Open science" kommer insamlade data att göras fritt tillgängliga i ELDP-arkivet (steg 3).
Slutredovisning
Detta projekt avsåg att dokumentera och analysera ”mamabies” (en term myntad av författaren), en hotad tradition av rituella sånger framförda av afro balochiska (AfB) samhällen i Sistan och Balochistan provinsen i Iran. Begreppet “Afro Baloch” syftar på personer med afrikansk härkomst i Iran som har anammat balochi, ett indoiranskt språk. Mamabies sångerna, som sjungs under graviditet, förlossning och eftervård, fungerar som andliga åkallelser, emotionella utlopp och gemenskapsritualer, och är djupt rotade i en muntlig tradition. Projektets syfte var att både bevara detta hotade kulturarv och undersöka dess sociala, språkliga och spirituella dimensioner.
Även om det ursprungliga fokuset främst var språkligt och etnografiskt, breddades forskningsområdet under projektets gång. Musikologisk analys tillkom, särskilt med avseende på östafrikanska musikaliska influenser i sångerna. Studien utvecklade även ett tydligare engagemang kring frågor om kön, ritualframförande och marginaliserade rösters roll i att bevara och överföra kulturellt minne.
Metodologin kombinerade deltagarobservation, etnografiska intervjuer samt ljud och videoinspelningar av sånger. Fältstudier genomfördes under 2018–2023 i flera kustbyar i södra Balochistan. Forskningen följde strikta etiska standarder, inklusive informerat samtycke, anonymitetsoption och rättvis ersättning för alla deltagare. Äldre kvinnor, särskilt från AfB samhällen, var de viktigaste kunskapsbärarna och utövarna.
En viktig del av projektet var involveringen och utbildningen av lokala samhällsmedlemmar i insamling av data. Detta deltagande tillvägagångssätt förbättrade tillgång och förtroende under fältarbetet och bidrog till att stärka lokal kapacitet för kulturdokumentation. Projektet påverkades kraftigt av COVID 19 pandemin, då många sångerskor tyvärr avled innan de hann nås. Jag anpassade mig till lockdown restriktionerna genom att träna lokala communitymedlemmar, vilka spelade en avgörande roll i att fortsätta dokumentationen trots svårigheterna.
Projektet inkluderade även digital arkivering och transkribering av mamabies inspelningarna samt utvecklingen av två online korpusar. Dessa material har kuraterats för långsiktig tillgänglighet och är avsedda att stödja framtida ansträngningar för kulturbevarande och akademisk forskning.
Forskningsresultaten visar att mamabies är rituella ceremoniella sånger framförda uteslutande av kvinnor, för kvinnor, inom kvinnodominerade rum. Till skillnad från vaggvisor riktar sig mamabies sångerna inte till barn, utan till mödrar och erbjuder skydd, spirituell styrka och emotionell lättnad under sårbara moderskapsperioder. Framförandestilen är oackompanjerad (utan musikaliska instrument) och långsam, med fokus på röst och andetag.
Mamabies sångerna är rika på religiösa åkallelser, poetisk metaforik och moralreflektion. De anropar ofta helgon, förmedlar etiska värden kopplade till gemenskapslivet och utforskar teman som dödlighet, generationstillgång och spirituellt skydd. Vissa texter bär även spår av historiskt trauma, inklusive referenser som ekar slavtidens varaktiga inverkan.
Traditionellt framförda i olika skeden av moderskapscykeln, har dessa ritualer avsevärt minskat. Idag lever mamabies sånger främst kvar i minnet, och när de sjungs sker det oftast först efter förlossning – och bara i ett fåtal kustbyar av äldre kvinnor. Denna nedgång speglar en bredare erosion av muntlig överföring, formad av urban migration, sjukhusburen förlossning, medicinalisering av moderskapsvård, förändrade könsroller och fortsatt marginalisering av AfB samhällen.
Sångerna är relativt korta och kännetecknas av frekvent upprepning. Närmare analys av mamabies texterna avslöjar att AfB kvinnliga sångerskor fungerade som broar till samhället, vilket framförde poeters ideologier inlärda genom muntlig tradition. För många ledande sångerskor var mamabies framföranden också en källa till inkomst genom uppträdanden vid lokala baloch eftervårdsceremonier utanför deras egna samhällen. Texterna speglar skiftande islamisk ideologi, inklusive uttryck för längtan, minne och begär. Jag fann inte många uttalat afrikanska element i mamabies sångerna; dock utmärker sig en sång genom sina referenser till parfymer från Zanzibar, vilket antyder en subtil sensorisk koppling till östafrikanskt arv.
Ur ett musikologiskt perspektiv, trots att AfB samhällen i stor utsträckning har antagit balochi som språk, har några bevarat musikaliska strukturer som nära anknyter till östafrikanska traditioner. Många mamabies använder en pentatonisk skala (kännetecknande för östafrikansk musik), samt tillämpar en call and response form och polyrhythmisk struktur, båda definierande drag i regionens musikaliska uttryck.
Sammanfattningsvis är mamabies sångerna långt mer än folkliga rester. De utgör en kraftfull förening av ritualvård, spirituellt uttryck och kvinnlig motståndskraft, djupt rotade i AfB kvinnors levda erfarenheter och historiska minnen. Eftersom yngre generationer glider längre bort från denna tradition, ökar risken för kulturellt förlust. Denna studie bidrar till att bevara en utdöende kvinno¬centrerad muntlig tradition där röst, minne och ritual sammanstrålar på tysta men bestående sätt.
Projektet öppnar flera nya forskningsriktningar. En fråga rör hur hotade muntliga traditioner kan återupplivas utan att de kommersialiseras. En annan fokuserar på kvinnligt lett ritualframförandes roll i att stödja spirituell hälsa i marginaliserade samhällen. Dessutom väcker AfB samhällets språkliga variation bredare frågor om identitet, språkcontact och kulturell hybriditet. En synnerligen intressant framtida bana är att undersöka de kognitiva mekanismer som gör det möjligt för enskilda eller samhällen att behålla musikaliska strukturer även efter att man förlorat sitt ursprungs¬språk.
Resultaten från projektet har spridits via prestigefyllda konferenser, seminarier och workshops med fokus på muntliga traditioner och iranstudier, samt genom offentliga föreläsningar. Två populärvetenskapliga artiklar har skickats till nationella/internationella plattformar, inklusive Språktidningen. Resultaten har publicerats eller håller på att publiceras i i i form av en bok, en monografi och sex artiklar i fackgranskade tidskrifter samt genom etablerade förlag. Ljud och videoinspelningar har dokumenterats och arkiverats i både digitala och öppet tillgängliga arkiv (se Publikationer). Etisk tillgång till utvalda inspelningar säkerställer att både akademiska aktörer och samhällsintressenter kan dra nytta av forskningen.
Projektet har även innefattat samarbete med iranstudierinstitut i Iran, Europa, Kanada och USA; musikinstitut i östra och södra Afrika, Tyskland och Sverige; regionala forskare; samt kvinnors muntliga historiesatsningar.
Lika viktigt var det arbete som utfördes inom communityn. Utöver att utbilda yngre medlemmar i dokumentationsteknik utvecklades en förenklad sångmall för att stödja kulturell kontinuitet och intergenerationellt lärande. Dessa material delades med lokala äldre och lärare för att hjälpa till att återinföra mamabies traditioner i tillgängliga format.En kopia av de inspelade sångerna, i CV-format, delades också ut till sångerskorna.
Även om det ursprungliga fokuset främst var språkligt och etnografiskt, breddades forskningsområdet under projektets gång. Musikologisk analys tillkom, särskilt med avseende på östafrikanska musikaliska influenser i sångerna. Studien utvecklade även ett tydligare engagemang kring frågor om kön, ritualframförande och marginaliserade rösters roll i att bevara och överföra kulturellt minne.
Metodologin kombinerade deltagarobservation, etnografiska intervjuer samt ljud och videoinspelningar av sånger. Fältstudier genomfördes under 2018–2023 i flera kustbyar i södra Balochistan. Forskningen följde strikta etiska standarder, inklusive informerat samtycke, anonymitetsoption och rättvis ersättning för alla deltagare. Äldre kvinnor, särskilt från AfB samhällen, var de viktigaste kunskapsbärarna och utövarna.
En viktig del av projektet var involveringen och utbildningen av lokala samhällsmedlemmar i insamling av data. Detta deltagande tillvägagångssätt förbättrade tillgång och förtroende under fältarbetet och bidrog till att stärka lokal kapacitet för kulturdokumentation. Projektet påverkades kraftigt av COVID 19 pandemin, då många sångerskor tyvärr avled innan de hann nås. Jag anpassade mig till lockdown restriktionerna genom att träna lokala communitymedlemmar, vilka spelade en avgörande roll i att fortsätta dokumentationen trots svårigheterna.
Projektet inkluderade även digital arkivering och transkribering av mamabies inspelningarna samt utvecklingen av två online korpusar. Dessa material har kuraterats för långsiktig tillgänglighet och är avsedda att stödja framtida ansträngningar för kulturbevarande och akademisk forskning.
Forskningsresultaten visar att mamabies är rituella ceremoniella sånger framförda uteslutande av kvinnor, för kvinnor, inom kvinnodominerade rum. Till skillnad från vaggvisor riktar sig mamabies sångerna inte till barn, utan till mödrar och erbjuder skydd, spirituell styrka och emotionell lättnad under sårbara moderskapsperioder. Framförandestilen är oackompanjerad (utan musikaliska instrument) och långsam, med fokus på röst och andetag.
Mamabies sångerna är rika på religiösa åkallelser, poetisk metaforik och moralreflektion. De anropar ofta helgon, förmedlar etiska värden kopplade till gemenskapslivet och utforskar teman som dödlighet, generationstillgång och spirituellt skydd. Vissa texter bär även spår av historiskt trauma, inklusive referenser som ekar slavtidens varaktiga inverkan.
Traditionellt framförda i olika skeden av moderskapscykeln, har dessa ritualer avsevärt minskat. Idag lever mamabies sånger främst kvar i minnet, och när de sjungs sker det oftast först efter förlossning – och bara i ett fåtal kustbyar av äldre kvinnor. Denna nedgång speglar en bredare erosion av muntlig överföring, formad av urban migration, sjukhusburen förlossning, medicinalisering av moderskapsvård, förändrade könsroller och fortsatt marginalisering av AfB samhällen.
Sångerna är relativt korta och kännetecknas av frekvent upprepning. Närmare analys av mamabies texterna avslöjar att AfB kvinnliga sångerskor fungerade som broar till samhället, vilket framförde poeters ideologier inlärda genom muntlig tradition. För många ledande sångerskor var mamabies framföranden också en källa till inkomst genom uppträdanden vid lokala baloch eftervårdsceremonier utanför deras egna samhällen. Texterna speglar skiftande islamisk ideologi, inklusive uttryck för längtan, minne och begär. Jag fann inte många uttalat afrikanska element i mamabies sångerna; dock utmärker sig en sång genom sina referenser till parfymer från Zanzibar, vilket antyder en subtil sensorisk koppling till östafrikanskt arv.
Ur ett musikologiskt perspektiv, trots att AfB samhällen i stor utsträckning har antagit balochi som språk, har några bevarat musikaliska strukturer som nära anknyter till östafrikanska traditioner. Många mamabies använder en pentatonisk skala (kännetecknande för östafrikansk musik), samt tillämpar en call and response form och polyrhythmisk struktur, båda definierande drag i regionens musikaliska uttryck.
Sammanfattningsvis är mamabies sångerna långt mer än folkliga rester. De utgör en kraftfull förening av ritualvård, spirituellt uttryck och kvinnlig motståndskraft, djupt rotade i AfB kvinnors levda erfarenheter och historiska minnen. Eftersom yngre generationer glider längre bort från denna tradition, ökar risken för kulturellt förlust. Denna studie bidrar till att bevara en utdöende kvinno¬centrerad muntlig tradition där röst, minne och ritual sammanstrålar på tysta men bestående sätt.
Projektet öppnar flera nya forskningsriktningar. En fråga rör hur hotade muntliga traditioner kan återupplivas utan att de kommersialiseras. En annan fokuserar på kvinnligt lett ritualframförandes roll i att stödja spirituell hälsa i marginaliserade samhällen. Dessutom väcker AfB samhällets språkliga variation bredare frågor om identitet, språkcontact och kulturell hybriditet. En synnerligen intressant framtida bana är att undersöka de kognitiva mekanismer som gör det möjligt för enskilda eller samhällen att behålla musikaliska strukturer även efter att man förlorat sitt ursprungs¬språk.
Resultaten från projektet har spridits via prestigefyllda konferenser, seminarier och workshops med fokus på muntliga traditioner och iranstudier, samt genom offentliga föreläsningar. Två populärvetenskapliga artiklar har skickats till nationella/internationella plattformar, inklusive Språktidningen. Resultaten har publicerats eller håller på att publiceras i i i form av en bok, en monografi och sex artiklar i fackgranskade tidskrifter samt genom etablerade förlag. Ljud och videoinspelningar har dokumenterats och arkiverats i både digitala och öppet tillgängliga arkiv (se Publikationer). Etisk tillgång till utvalda inspelningar säkerställer att både akademiska aktörer och samhällsintressenter kan dra nytta av forskningen.
Projektet har även innefattat samarbete med iranstudierinstitut i Iran, Europa, Kanada och USA; musikinstitut i östra och södra Afrika, Tyskland och Sverige; regionala forskare; samt kvinnors muntliga historiesatsningar.
Lika viktigt var det arbete som utfördes inom communityn. Utöver att utbilda yngre medlemmar i dokumentationsteknik utvecklades en förenklad sångmall för att stödja kulturell kontinuitet och intergenerationellt lärande. Dessa material delades med lokala äldre och lärare för att hjälpa till att återinföra mamabies traditioner i tillgängliga format.En kopia av de inspelade sångerna, i CV-format, delades också ut till sångerskorna.