Proveniens i 1800-talets Europa: Forskningspraktik och begrepp
Syftet med projektet är att undersöka begreppet proveniens och proveniensforskningens uppkomst i 1800-talets Europa, för att på så sätt ganska dessas betydelse. Proveniens är ett föremåls historia berättad genom dess ägarföljd, och proveniensforskning har nyligen getts vetenskaplig status; främst p.g.a. Nazi-Tysklands konststölder är det ett högaktuellt begrepp, och ett inflytelserikt forskningsfält. Däremot har begreppets och forskningens egna historia sällan berörts, vilka därför studeras i detta projekt: genom att analysera Beda Dudíks (Mähren/Österrike), Carl Schirrens (Baltikum/Livland/Ryssland) och Franz Hiplers (Ermland/Preussen) proveniensforskning, cirka 1850–1900. På grund av svenska regenters plundringar under 1600-talet var dessa forskare och deras regioner beroende av historiska källor i utländska arkiv och bibliotek. Detta beroende är centralt för projektets analys av proveniens. Studiens viktigaste källor är de publikationer där Dudík, Schirren och Hipler presenterar sin forskning. I projektet förstås proveniens som en tolkningsprocess, som bestäms genom forskningspraktiker, och kan förändras över tid och rum, eftersom proveniens är beroende av sitt sammanhang. Proveniensbestämning är därmed komplicerat och kan orsaka konflikter. Sammantaget förklarar projektet uppkomsten och betydelsen av proveniens i historien, och är ett viktigt idéhistoriskt bidrag till pågående debatter om proveniens, och till de discipliner där begreppet används.
Slutredovisning
Projektets ursprungliga syfte var att undersöka proveniens, som ett begrepp och en forskningspraktik som uppstod i 1800-talets Europa. Under projektets gång har syftet utvigats till att även omfatta proveniens som en organisationsprincip, vilken succesivt kom att tillämpas i europeiska arkiv under 1800-talet. Projektet utgick från tre fallstudier av regionala aktörer vilka var beroende av källor i utländska arkiv och bibliotek för att kunna bedriva sin historievetenskapliga forskning: Beda Dudík (Mähren/Österrike), Carl Schirren (Livland/Ryssland) och Franz Hipler (Ermland/Ostpreussen), mellan åren 1850–1900. Dessa historiker har fungerat som ingångar till de komplexa regionala kontexter som de representerade och utgick ifrån. Med tiden har dock projektet kommit att utforska mer övergripande och principiella frågor rörande representativitet, makt och historievetenskapens materiella resurser kontra historikers föreställningar om det förflutna. Detta framkommer tydligt när projektets viktigaste resultat presenteras nedan.
Projektet inleddes 2021 och genomförandet har påverkats av Corona-pandemin. Inledningsvis kunde enbart källmaterial i svenska arkiv eller som är tillgängligt online sammanställas och analyseras. Under 2022 och 2023 kunde de planerade arkivresorna till tyska Bundesarchiv i Koblenz och Archiv der Erzdiözese Ermland i den polska staden Olsztyn genomföras. Vid halvtidsredovisningen menade bedömargruppen att mer vikt borde läggas på projektets teoretiska aspekter. Under återstoden av projekttiden har därför särskilt möda lagts på att teoretisera proveniens och den frånvaro av historia som orsakade proveniensforskning.
Projektets viktigast resultat är, för det första, att det förklarar varför och hur proveniensforskning uppstod i Europa under 1800-talet. För det andra visar projektet att behovet av proveniens som begrepp, forskningspraktik och organisationspraktik orsakades av arkivariers och historikers olika upplevelser av frånvaro. Därför visar projektet hur denna frånvaro kan teoretiseras och analyseras. För det tredje problematiserar projektet marginalisering, makt och det nationella perspektivets hegemoni inom historisk forskning. Detta görs genom att studera regionala aktörer som i regel tillhörde en bildad elit, samtidigt som de representerade föråldrade maktstrukturer och en historieskrivning som hade svårt att hävda sig i förhållande till konkurrerande nationella narrativ.
Med Beda Dudíks proveniensforskning i Sverige 1851 och i Rom 1853 som utgångspunkt, belyser projektet denna forskningspraktiks oumbärlighet för lärda som kämpade med att underbygga regional historiografi. Genom att analysera Dudíks klassifikationspraktiker visar projektet att proveniens var och är en föränderlig och kontextberoende kategori. Vetenskaplig historieskrivning var beroende av källor och arkiv, och proveniensforskning orsakades av regioners brist på historiska resurser. Proveniensforskning var en allmän angelägenhet, både Dudík och Schirren skrev om sina resor och fynd i dagspressen, medan Hipler till största del bedrev sin proveniensforskning via ombud, vilket hans omfattande korrespondens vittnar om. Samtliga aktörer vittnar om en ny syn på kulturarv, som på grund av 1800-talets revolutioner och krig gjordes till en allmän egendom som folket hade rätt till. Tillika fetischerades handskrifter och arkivhandlingar kollektivt på grund av tidens oroligheter.
Detta för oss till europeiska erfarenheter av frånvaro i arkiv och av arkiv. Dessa var vanliga från slutet av 1700-talet och framåt, då europeiska arkiv centraliserades, nationaliserades och dessutom hotades av omfattande förstörelse och konfiskationer i samband med krig och revolutioner. Projektet analyserar därför vad denna frånvaro innebar, och hur den kan teoretiseras. Det senare tar sin utgångspunkt i arkivteoretiska diskussioner, enligt vilka frånvaro kan förstås som tystnad i arkiven, och hur fantasier om arkivhandlingar kan ha kreativa effekter. Projektet bidrar till denna teoretisering genom att understryka frånvarons materiella aspekter: den arkivarie eller historiker som upplevde frånvaro försökte som regel att materialisera den, till exempel genom att utföra proveniensforskning, förhandla restitutioner och sammanställa källpublikationer. Dessa åtgärder har utan tvekan genererat ny kunskap om arkiv, dessas tidigare förflyttningar och materiella förluster. Samtidigt visar projektet hur proveniensforskning kunde leda till att både kunskap och handlingar gick förlorade, och att restitutioner kunde orsaka materiellt överflöd så väl som att nyförvärvade samlingar snabbt kunde falla i glömska.
Genom att fokusera på regionala och överstatliga aktörer aktualiserar projektet principiella frågor om marginalisering och makt inom historisk forskning på ett nytt sätt. Dessa tysktalande aktörer tillhörde samhällets övre och bildade skikt i Central- och Östeuropa, samtidigt som de upplevde att deras föreställda gemenskap var underordnad eller hotades av andra gruppers nationella eller imperialistiska intressen. Influerad av genus- och postkoloniala perspektiv synliggör projektet geografiska och vetenskapliga maktstrukturer inom Europa, och alternativa historiografiska narrativ. Projektet belyser inte minst hur detta är sammanflätat med historieskrivningens institutionella struktur. Enligt Peter Fritzsche (2005) har starka nationella institutioner – som arkiv – påverkat det historiska tänkandet genom att utesluta eller dölja källor som skulle kunna hota idén om ett gemensamt förflutet. Att aktivt välja bort nationella perspektiv i forskningen förändrar inte bara vad för slags historia vi skriver, det blottlägger även den nationella historieskrivningens begränsningar.
Sammanfattningsvis visar projektets resultat att studier av regionala eller överstatliga aktörer, deras historiska anspråk och deras frånvarande källor – i relation till nationella samlingar, geopolitiska konflikter och inomeuropeiska koloniala strukturer– är grundläggande för att förstå proveniensbegreppets och -forskningens uppkomst. Avslutningsvis knyter projektet an till proveniensbegreppets och -forskningens användning i dagens samhälle. Ett viktigt relevanssammanhang utgörs av naturvetenskapliga områden som biomedicin. Det europeiska proveniensbegreppet och dess tillhörande forskning, så som det uppstått och utvecklas från 1800-talet och framåt, har över tid rört sig från arkivens, historiografins och konstens värld via arkeologin och antropologin till biomedicinen och datavetenskapen. Det rör sig därmed om något så ovanligt som ett humanvetenskapligt begrepp och en metod vilken kommit att tillämpas inom naturvetenskaplig och teknisk forskning. Denna omständighet motiverar idé- och vetenskapshistoriska studier som bortser från gränsen mellan humaniora och naturvetenskap.
Projektet har genererat nya forskningsfrågor som rör förhållandet mellan frånvaro, kunskap och okunskap. Projektet menar att frånvaro kan ses som en analytisk möjlighet snarare än ett hinder. Frånvarostudier skulle kunna fungera som ett innovativt tvärvetenskapligt fält för forskare som intresserar sig för hur kunskapens materiella resurser och institutionella infrastruktur samspelar med idéer, fantasier och lögner om desamma. Den typen av studier skulle kunna ge resultat och perspektiv som vore värdefulla för dagsaktuella strider om vad som är fakta och åsikter i den politska diskursen.
Projektet har kontinuerligt presenterats på konferenser, workshops och seminarier, både i Sverige och utomlands. Två exempel är “The Archives and Timescales of Heimat History: Moravia and Livonia”, vid Lifetimes Conference i Oslo 2023 och “Provenance and the Multiple Timescales of Nineteenth-Century Archives and Historiography” vid the European Society for the History of Science i Bryssel 2022. En keynote-föreläsning om Tyska Ordens arkivfragment i Riksarkivet gavs 2024 på konferensen Die Archive des Deutschen Ordens i Berlin, och föredraget kommer att publiceras 2026. Som en avslutning på projektet organiserades i juni 2025 workshopen “Samlingar, proveniens och narrativ: en arkiv- och bibliotekshistorisk workshop” på Hagströmerbiblioteket, organiserad tillsammans med Hjalmar Fors. Internationell samverkan har bland annat skett genom arbets- och läsgruppen “Identity in Histories of Science, Medicine, and Heritage”, tillsammans med Lara Keuck och Jenny Bangham. Vi samskriver för närvarande en artikel om mobilisering av identitet inom vetenskap, medicin och museal verksamhet. Här ansvarar jag för ett avsnitt om proveneinsforskning på mänskliga kvarlevor.
Förutom de artiklar och bokkapitel som skrivits inom ramen för projektet har ett bokmanus med arbetstiteln ”Provenance – A History of Absence, Materiality and Science” sammanställts, där ungefär 20 procent återstår att skriva. Ett book proposal har presenterats på det vetenskapshistoriska seminariet i Uppsala i juni 2023, en reviderad version av detta kommer att ventileras på två högre seminarier under november 2025: museologi vid Umeå universitet och i idéhistoria vid Södertörns högskola.
Projektet inleddes 2021 och genomförandet har påverkats av Corona-pandemin. Inledningsvis kunde enbart källmaterial i svenska arkiv eller som är tillgängligt online sammanställas och analyseras. Under 2022 och 2023 kunde de planerade arkivresorna till tyska Bundesarchiv i Koblenz och Archiv der Erzdiözese Ermland i den polska staden Olsztyn genomföras. Vid halvtidsredovisningen menade bedömargruppen att mer vikt borde läggas på projektets teoretiska aspekter. Under återstoden av projekttiden har därför särskilt möda lagts på att teoretisera proveniens och den frånvaro av historia som orsakade proveniensforskning.
Projektets viktigast resultat är, för det första, att det förklarar varför och hur proveniensforskning uppstod i Europa under 1800-talet. För det andra visar projektet att behovet av proveniens som begrepp, forskningspraktik och organisationspraktik orsakades av arkivariers och historikers olika upplevelser av frånvaro. Därför visar projektet hur denna frånvaro kan teoretiseras och analyseras. För det tredje problematiserar projektet marginalisering, makt och det nationella perspektivets hegemoni inom historisk forskning. Detta görs genom att studera regionala aktörer som i regel tillhörde en bildad elit, samtidigt som de representerade föråldrade maktstrukturer och en historieskrivning som hade svårt att hävda sig i förhållande till konkurrerande nationella narrativ.
Med Beda Dudíks proveniensforskning i Sverige 1851 och i Rom 1853 som utgångspunkt, belyser projektet denna forskningspraktiks oumbärlighet för lärda som kämpade med att underbygga regional historiografi. Genom att analysera Dudíks klassifikationspraktiker visar projektet att proveniens var och är en föränderlig och kontextberoende kategori. Vetenskaplig historieskrivning var beroende av källor och arkiv, och proveniensforskning orsakades av regioners brist på historiska resurser. Proveniensforskning var en allmän angelägenhet, både Dudík och Schirren skrev om sina resor och fynd i dagspressen, medan Hipler till största del bedrev sin proveniensforskning via ombud, vilket hans omfattande korrespondens vittnar om. Samtliga aktörer vittnar om en ny syn på kulturarv, som på grund av 1800-talets revolutioner och krig gjordes till en allmän egendom som folket hade rätt till. Tillika fetischerades handskrifter och arkivhandlingar kollektivt på grund av tidens oroligheter.
Detta för oss till europeiska erfarenheter av frånvaro i arkiv och av arkiv. Dessa var vanliga från slutet av 1700-talet och framåt, då europeiska arkiv centraliserades, nationaliserades och dessutom hotades av omfattande förstörelse och konfiskationer i samband med krig och revolutioner. Projektet analyserar därför vad denna frånvaro innebar, och hur den kan teoretiseras. Det senare tar sin utgångspunkt i arkivteoretiska diskussioner, enligt vilka frånvaro kan förstås som tystnad i arkiven, och hur fantasier om arkivhandlingar kan ha kreativa effekter. Projektet bidrar till denna teoretisering genom att understryka frånvarons materiella aspekter: den arkivarie eller historiker som upplevde frånvaro försökte som regel att materialisera den, till exempel genom att utföra proveniensforskning, förhandla restitutioner och sammanställa källpublikationer. Dessa åtgärder har utan tvekan genererat ny kunskap om arkiv, dessas tidigare förflyttningar och materiella förluster. Samtidigt visar projektet hur proveniensforskning kunde leda till att både kunskap och handlingar gick förlorade, och att restitutioner kunde orsaka materiellt överflöd så väl som att nyförvärvade samlingar snabbt kunde falla i glömska.
Genom att fokusera på regionala och överstatliga aktörer aktualiserar projektet principiella frågor om marginalisering och makt inom historisk forskning på ett nytt sätt. Dessa tysktalande aktörer tillhörde samhällets övre och bildade skikt i Central- och Östeuropa, samtidigt som de upplevde att deras föreställda gemenskap var underordnad eller hotades av andra gruppers nationella eller imperialistiska intressen. Influerad av genus- och postkoloniala perspektiv synliggör projektet geografiska och vetenskapliga maktstrukturer inom Europa, och alternativa historiografiska narrativ. Projektet belyser inte minst hur detta är sammanflätat med historieskrivningens institutionella struktur. Enligt Peter Fritzsche (2005) har starka nationella institutioner – som arkiv – påverkat det historiska tänkandet genom att utesluta eller dölja källor som skulle kunna hota idén om ett gemensamt förflutet. Att aktivt välja bort nationella perspektiv i forskningen förändrar inte bara vad för slags historia vi skriver, det blottlägger även den nationella historieskrivningens begränsningar.
Sammanfattningsvis visar projektets resultat att studier av regionala eller överstatliga aktörer, deras historiska anspråk och deras frånvarande källor – i relation till nationella samlingar, geopolitiska konflikter och inomeuropeiska koloniala strukturer– är grundläggande för att förstå proveniensbegreppets och -forskningens uppkomst. Avslutningsvis knyter projektet an till proveniensbegreppets och -forskningens användning i dagens samhälle. Ett viktigt relevanssammanhang utgörs av naturvetenskapliga områden som biomedicin. Det europeiska proveniensbegreppet och dess tillhörande forskning, så som det uppstått och utvecklas från 1800-talet och framåt, har över tid rört sig från arkivens, historiografins och konstens värld via arkeologin och antropologin till biomedicinen och datavetenskapen. Det rör sig därmed om något så ovanligt som ett humanvetenskapligt begrepp och en metod vilken kommit att tillämpas inom naturvetenskaplig och teknisk forskning. Denna omständighet motiverar idé- och vetenskapshistoriska studier som bortser från gränsen mellan humaniora och naturvetenskap.
Projektet har genererat nya forskningsfrågor som rör förhållandet mellan frånvaro, kunskap och okunskap. Projektet menar att frånvaro kan ses som en analytisk möjlighet snarare än ett hinder. Frånvarostudier skulle kunna fungera som ett innovativt tvärvetenskapligt fält för forskare som intresserar sig för hur kunskapens materiella resurser och institutionella infrastruktur samspelar med idéer, fantasier och lögner om desamma. Den typen av studier skulle kunna ge resultat och perspektiv som vore värdefulla för dagsaktuella strider om vad som är fakta och åsikter i den politska diskursen.
Projektet har kontinuerligt presenterats på konferenser, workshops och seminarier, både i Sverige och utomlands. Två exempel är “The Archives and Timescales of Heimat History: Moravia and Livonia”, vid Lifetimes Conference i Oslo 2023 och “Provenance and the Multiple Timescales of Nineteenth-Century Archives and Historiography” vid the European Society for the History of Science i Bryssel 2022. En keynote-föreläsning om Tyska Ordens arkivfragment i Riksarkivet gavs 2024 på konferensen Die Archive des Deutschen Ordens i Berlin, och föredraget kommer att publiceras 2026. Som en avslutning på projektet organiserades i juni 2025 workshopen “Samlingar, proveniens och narrativ: en arkiv- och bibliotekshistorisk workshop” på Hagströmerbiblioteket, organiserad tillsammans med Hjalmar Fors. Internationell samverkan har bland annat skett genom arbets- och läsgruppen “Identity in Histories of Science, Medicine, and Heritage”, tillsammans med Lara Keuck och Jenny Bangham. Vi samskriver för närvarande en artikel om mobilisering av identitet inom vetenskap, medicin och museal verksamhet. Här ansvarar jag för ett avsnitt om proveneinsforskning på mänskliga kvarlevor.
Förutom de artiklar och bokkapitel som skrivits inom ramen för projektet har ett bokmanus med arbetstiteln ”Provenance – A History of Absence, Materiality and Science” sammanställts, där ungefär 20 procent återstår att skriva. Ett book proposal har presenterats på det vetenskapshistoriska seminariet i Uppsala i juni 2023, en reviderad version av detta kommer att ventileras på två högre seminarier under november 2025: museologi vid Umeå universitet och i idéhistoria vid Södertörns högskola.