Trösklar i etik
Frågor som rör trösklar uppkommer inom många olika moralfilosofiska områden. Trots detta saknas en mer generell, enhetlig och systematisk utredning av trösklar i etik. En sådan utredning är vad detta projekt erbjuder. Hänvisningar till trösklar inom etik är ofta intuitivt rimliga och i linje med sunt förnuft, men anklagas ofta för att vara godtyckliga. Vi menar att denna avfärdande attityd vid en närmare granskning visar sig grundlös inom en rad olika områden. Ett exempel är kollektivt handlande, där det ofta antas att en enskild individs handling inte kan göra någon skillnad för utfallet. Vi avser att visa att en individuell handling i många fall orsakar att en tröskel passeras. Ett annat exempel är teorier om välfärd och förpliktelser gentemot framtida generationer. Här är vårt mål att visa att icke-godtyckliga trösklar i motsats till vad som brukar hävdas kan lösa flera centrala problem. Ett ytterligare exempel är ”satisficing consequentialism”, som medför att en handling är tillåten om utfallet är ”tillräckligt bra”. Den vanligaste invändningen mot denna teori är att det är omöjligt att fastställa en icke-godtycklig tröskel för tillåtna handlingar. Vi avser att visa hur en sådan tröskel faktiskt kan fastställas. Det förväntade resultatet av projektet är således att trösklar inom etiken är betydligt mer försvarbara än vad som tidigare antagits; trösklar kan faktiskt lösa en rad olika omdiskuterade etiska problem.
Slutredovisning
Vetenskaplig slutredovisning av RJ-projekt P21-0462, ”Trösklar i etik”
Syfte och utveckling
Frågor som rör trösklar uppkommer inom många olika moralfilosofiska områden. Trots detta har det saknats en generell och systematisk utredning av trösklar i etik. Projektets syfte har varit att i möjligaste mån erbjuda en sådan. Tre delområden urskildes i projektbeskrivningen: ”Collective impact cases”, ”Theories of welfare and future generations” och “Other areas”. Beträffande det sistnämnda delområdet har huvudfokus kommit att ligga på trösklar inom teorier om skada och gynnande och teorier om moraliskt ansvar. Detta delområde har visat sig ännu mer fruktbart än vad vi initialt förutsåg.
Genomförande
Projektet har präglats av ett nära samarbete mellan projektdeltagarna. Som framgår av publikationslistan är många uppsatser gemensamt författade av två av deltagarna, och i några fall av alla tre. Ett antal uppsatser är också samförfattade med andra forskare vid Filosofiska institutionen i Uppsala. En målsättning har varit att i största möjliga utsträckning publicera projektets forskningsresultat i välrenommerade internationella facktidskrifter med peer review. För närvarande har projektet genererat 14 sådana publikationer. Detta antal kan förväntas öka ytterligare, eftersom flera uppsatser i nuläget är under granskning eller under arbete. Ett par uppsatser har också publicerats i internationella antologier.
Viktigaste resultat
Vi har här valt ut ett resultat inom varje delområde.
Collective impact cases: I projektbeskrivningen skisserades ett argument för att åtminstone någon individuell handling måste påverka utfallet, med avseende på välfärd, i ”Drops of Water” och strukturellt liknande fall. Detta argument har utarbetats i detalj. Dessutom har vi formulerat två nya argument, som i olika avseenden är förbättringar av det tidigare skisserade argumentet. I ett av de nya argumenten har premissen om transitivitet hos relationen ”innehåller mindre lidande än” ersatts av en premiss, kallad ”Permutation”, som innebär att om två utfall bara skiljer sig åt beträffande vilken individ som befinner sig på vilken välfärdsnivå, så innehåller de två utfallen lika stor total välfärd. Denna premiss är, menar vi, mycket rimlig i sig, och den gör dessutom argumentet immunt mot invändningar som rests mot olika transitivitetsprinciper. Det andra nya argumentet förutsätter inte den Paretoprincip som nämndes i projektbeskrivningen, utan bygger helt och hållet på antagandet att relationen ”har högre välfärd än” är acyklisk bland individer. Detta antagande accepteras av nästan alla filosofer, och vi visar dessutom att det följer från en variant av Permutation tillsammans med en logiskt svagare Paretoprincip, innebärande att om alla inblandade personer har det bättre i utfall X än i utfall Y, så är den totala välfärden större i X än i Y.
Theories of welfare and future generations: Det kanske viktigaste resultatet inom denna del av projektet är ett bevis för att alla teorier om värdet av populationer, som uppfyller några enkla och plausibla axiom, kan representeras av en additiv kvotskalefunktion. Eftersom axiomen ifråga är förenliga med lexikografiska ordningar av välfärdsnivåer är detta bevis ett viktigt steg i det argument för en lexikografisk populationsteori som skisserades i projektbeskrivningen. Några matematiska detaljer i det formella beviset återstår ännu att färdigställa.
Other areas: En enkel och av många filosofer omfattad teori om skada och gynnande hävdar att en viss händelse skadar (gynnar) en person om och endast hon skulle ha haft det bättre (sämre) om händelsen inte inträffat. Denna teori, ofta benämnd ”CCA”, placerar alltså tröskeln mellan skada och gynnande vid den välfärdsnivå personen skulle ha befunnit sig på om händelsen inte inträffat. Vi har inom projektet framfört flera nya argument mot CCA, och kritiserat föreslagna svar på välkända invändningar mot teorin. Dessutom har vi kritiserat försök att försvara och komplettera CCA genom att hänvisa till ”plural” skada; dvs. att flera händelser tillsammans kan skada en person, även om ingen enskild händelse utgör en skada. Som ett alternativ till CCA har inom projektet alternativa teorier om skada, däribland ”the Negative Impact on Well-Being Account” (NIWA), utvecklats.
Nya forskningsfrågor
Nedan beskrivs en fråga inom varje delområde.
Collective impact cases: Vi anser oss ha givit starka argument för att relationen ”har lika hög välfärd som” är transitiv i ”collective impact cases”. En viktig och hittills förbisedd fråga som då uppstår är vilka ytterligare villkor som måste vara uppfyllda för att vi ska kunna sluta oss till att varje individuell handling gör en välfärdsrelevant skillnad i den relevanta typen av fall.
Theories of welfare and future generations: Givet att de enda populationsetiska teorier som undviker ett antal mycket omdiskuterade omöjlighetsteorem är sådana som antar en lexikografisk ordning av välfärdsnivåer, och att sådana teorier kan ges en enkel additiv representation, så uppstår frågan om det trots detta finns skäl att förneka additivitet. Additiva teorier har flera egenskaper de flesta populationsetiker finner attraktiva, t.ex. ”separerbarhet”, och standardargumentet mot additiva teorier, nämligen att de implicerar den ”motbjudande slutsatsen”, drabbar inte lexikografiska additiva teorier. En viktig fråga är därför om det finns andra tungt vägande skäl mot att acceptera additivitet.
Other areas: Som nämnts ovan har flera försvarare av CCA som en teori om skada försökt försvara och komplettera denna teori genom att utarbeta teorier om plural skada. Vi anser att plural skada är ett viktigt fenomen, men att de ganska få analyser av detta fenomen som hittills föreslagits inte är övertygande. Vi har inom projektet påbörjat arbetet med att utarbeta en mer plausibel analys.
Spridning av resultat och samverkan
Att forskningsresultaten i stor utsträckning publicerats i högt ansedda internationella facktidskrifter och med öppen tillgång, säkerställer att de får god spridning inom forskarsamhället. Många av projektets publikationer har redan citerats och diskuterats av ett flertal internationellt ledande forskare. Flera ledande forskare inom projektets områden har också presenterat arbeten vid institutionens högre seminarium i praktisk filosofi. Bland dessa forskare kan nämnas Jacob Nebel (NYU), Julia Nefsky (Toronto), Elliott Thornley (Oxford), Travis Timmerman (Seton Hall) och Patrick Todd (Edinburgh/Lund). Av relevans för internationell samverkan är också att två av projektdeltagarna, Erik Carlson och Jens Johansson, tillsammans med Olle Risberg är redaktörer för Oxford Handbook of Philosophy of Harm, som kommer att ges ut av Oxford University Press under 2026. Denna volym innehåller bidrag från över 20 internationellt ledande forskare.
Syfte och utveckling
Frågor som rör trösklar uppkommer inom många olika moralfilosofiska områden. Trots detta har det saknats en generell och systematisk utredning av trösklar i etik. Projektets syfte har varit att i möjligaste mån erbjuda en sådan. Tre delområden urskildes i projektbeskrivningen: ”Collective impact cases”, ”Theories of welfare and future generations” och “Other areas”. Beträffande det sistnämnda delområdet har huvudfokus kommit att ligga på trösklar inom teorier om skada och gynnande och teorier om moraliskt ansvar. Detta delområde har visat sig ännu mer fruktbart än vad vi initialt förutsåg.
Genomförande
Projektet har präglats av ett nära samarbete mellan projektdeltagarna. Som framgår av publikationslistan är många uppsatser gemensamt författade av två av deltagarna, och i några fall av alla tre. Ett antal uppsatser är också samförfattade med andra forskare vid Filosofiska institutionen i Uppsala. En målsättning har varit att i största möjliga utsträckning publicera projektets forskningsresultat i välrenommerade internationella facktidskrifter med peer review. För närvarande har projektet genererat 14 sådana publikationer. Detta antal kan förväntas öka ytterligare, eftersom flera uppsatser i nuläget är under granskning eller under arbete. Ett par uppsatser har också publicerats i internationella antologier.
Viktigaste resultat
Vi har här valt ut ett resultat inom varje delområde.
Collective impact cases: I projektbeskrivningen skisserades ett argument för att åtminstone någon individuell handling måste påverka utfallet, med avseende på välfärd, i ”Drops of Water” och strukturellt liknande fall. Detta argument har utarbetats i detalj. Dessutom har vi formulerat två nya argument, som i olika avseenden är förbättringar av det tidigare skisserade argumentet. I ett av de nya argumenten har premissen om transitivitet hos relationen ”innehåller mindre lidande än” ersatts av en premiss, kallad ”Permutation”, som innebär att om två utfall bara skiljer sig åt beträffande vilken individ som befinner sig på vilken välfärdsnivå, så innehåller de två utfallen lika stor total välfärd. Denna premiss är, menar vi, mycket rimlig i sig, och den gör dessutom argumentet immunt mot invändningar som rests mot olika transitivitetsprinciper. Det andra nya argumentet förutsätter inte den Paretoprincip som nämndes i projektbeskrivningen, utan bygger helt och hållet på antagandet att relationen ”har högre välfärd än” är acyklisk bland individer. Detta antagande accepteras av nästan alla filosofer, och vi visar dessutom att det följer från en variant av Permutation tillsammans med en logiskt svagare Paretoprincip, innebärande att om alla inblandade personer har det bättre i utfall X än i utfall Y, så är den totala välfärden större i X än i Y.
Theories of welfare and future generations: Det kanske viktigaste resultatet inom denna del av projektet är ett bevis för att alla teorier om värdet av populationer, som uppfyller några enkla och plausibla axiom, kan representeras av en additiv kvotskalefunktion. Eftersom axiomen ifråga är förenliga med lexikografiska ordningar av välfärdsnivåer är detta bevis ett viktigt steg i det argument för en lexikografisk populationsteori som skisserades i projektbeskrivningen. Några matematiska detaljer i det formella beviset återstår ännu att färdigställa.
Other areas: En enkel och av många filosofer omfattad teori om skada och gynnande hävdar att en viss händelse skadar (gynnar) en person om och endast hon skulle ha haft det bättre (sämre) om händelsen inte inträffat. Denna teori, ofta benämnd ”CCA”, placerar alltså tröskeln mellan skada och gynnande vid den välfärdsnivå personen skulle ha befunnit sig på om händelsen inte inträffat. Vi har inom projektet framfört flera nya argument mot CCA, och kritiserat föreslagna svar på välkända invändningar mot teorin. Dessutom har vi kritiserat försök att försvara och komplettera CCA genom att hänvisa till ”plural” skada; dvs. att flera händelser tillsammans kan skada en person, även om ingen enskild händelse utgör en skada. Som ett alternativ till CCA har inom projektet alternativa teorier om skada, däribland ”the Negative Impact on Well-Being Account” (NIWA), utvecklats.
Nya forskningsfrågor
Nedan beskrivs en fråga inom varje delområde.
Collective impact cases: Vi anser oss ha givit starka argument för att relationen ”har lika hög välfärd som” är transitiv i ”collective impact cases”. En viktig och hittills förbisedd fråga som då uppstår är vilka ytterligare villkor som måste vara uppfyllda för att vi ska kunna sluta oss till att varje individuell handling gör en välfärdsrelevant skillnad i den relevanta typen av fall.
Theories of welfare and future generations: Givet att de enda populationsetiska teorier som undviker ett antal mycket omdiskuterade omöjlighetsteorem är sådana som antar en lexikografisk ordning av välfärdsnivåer, och att sådana teorier kan ges en enkel additiv representation, så uppstår frågan om det trots detta finns skäl att förneka additivitet. Additiva teorier har flera egenskaper de flesta populationsetiker finner attraktiva, t.ex. ”separerbarhet”, och standardargumentet mot additiva teorier, nämligen att de implicerar den ”motbjudande slutsatsen”, drabbar inte lexikografiska additiva teorier. En viktig fråga är därför om det finns andra tungt vägande skäl mot att acceptera additivitet.
Other areas: Som nämnts ovan har flera försvarare av CCA som en teori om skada försökt försvara och komplettera denna teori genom att utarbeta teorier om plural skada. Vi anser att plural skada är ett viktigt fenomen, men att de ganska få analyser av detta fenomen som hittills föreslagits inte är övertygande. Vi har inom projektet påbörjat arbetet med att utarbeta en mer plausibel analys.
Spridning av resultat och samverkan
Att forskningsresultaten i stor utsträckning publicerats i högt ansedda internationella facktidskrifter och med öppen tillgång, säkerställer att de får god spridning inom forskarsamhället. Många av projektets publikationer har redan citerats och diskuterats av ett flertal internationellt ledande forskare. Flera ledande forskare inom projektets områden har också presenterat arbeten vid institutionens högre seminarium i praktisk filosofi. Bland dessa forskare kan nämnas Jacob Nebel (NYU), Julia Nefsky (Toronto), Elliott Thornley (Oxford), Travis Timmerman (Seton Hall) och Patrick Todd (Edinburgh/Lund). Av relevans för internationell samverkan är också att två av projektdeltagarna, Erik Carlson och Jens Johansson, tillsammans med Olle Risberg är redaktörer för Oxford Handbook of Philosophy of Harm, som kommer att ges ut av Oxford University Press under 2026. Denna volym innehåller bidrag från över 20 internationellt ledande forskare.