Fackföreningar och högskolepremien: kollektiva förhandlingar och löneskillnader i kunskapsekonomin
Sjunkande facklig organisering har lett till ökade löneskillnader. Medan de flesta analyser av fackföreningseffekter har fokuserat på lågbetalda anställda, har växande löneskillnader också omfattat ökande skillnader mellan högskole- och icke-högskoleutbildad arbetskraft. Fackföreningarnas roll för utbildningspremien dock inte analyserats.
Utifrån unika data om fackligt medlemskap och organisering, förhandlingsstruktur och utbildningpremia mellan 2002 och 2020 studeras tre frågor:
1. Är utbildningsnivån hos de fackliga medlemmarna relaterad till utbildningspremien? Fackföreningar förväntas öka skillnaderna mellan medlemmar och icke-medlemmar och minska ojämlikheten mellan medlemmarna, men dessa teorier bortser från sammansättningen av medlemskåren och fackliga inverkan kan variera beroende på anslutningsgraden bland outbildad och högutbildad arbetskraft.
2. Är fackföreningarnas organisationsstruktur relaterad till utbildningspremien? Fackförbund kan öka medlemstalen genom att organisera både låg- och höglönade, eller genom att organiserar specifika yrkesgrupper. Valet mellan dessa strategier kan få konsekvenser för fackliga förhandlingsmål, och för utbildningspremien.
3. Är den fackliga utbildningseffekten relaterad till förhandlingsstrukturen? Facklig anslutning och utbildningspremien kan också vara relaterad till formen för löneförhandlingar, främst samordnade löneförhandlingarna. Dessa kan teoretisk minska lönespridningen, en mekanism som här kommer att undersökas empiriskt.
Utifrån unika data om fackligt medlemskap och organisering, förhandlingsstruktur och utbildningpremia mellan 2002 och 2020 studeras tre frågor:
1. Är utbildningsnivån hos de fackliga medlemmarna relaterad till utbildningspremien? Fackföreningar förväntas öka skillnaderna mellan medlemmar och icke-medlemmar och minska ojämlikheten mellan medlemmarna, men dessa teorier bortser från sammansättningen av medlemskåren och fackliga inverkan kan variera beroende på anslutningsgraden bland outbildad och högutbildad arbetskraft.
2. Är fackföreningarnas organisationsstruktur relaterad till utbildningspremien? Fackförbund kan öka medlemstalen genom att organisera både låg- och höglönade, eller genom att organiserar specifika yrkesgrupper. Valet mellan dessa strategier kan få konsekvenser för fackliga förhandlingsmål, och för utbildningspremien.
3. Är den fackliga utbildningseffekten relaterad till förhandlingsstrukturen? Facklig anslutning och utbildningspremien kan också vara relaterad till formen för löneförhandlingar, främst samordnade löneförhandlingarna. Dessa kan teoretisk minska lönespridningen, en mekanism som här kommer att undersökas empiriskt.
Slutredovisning
Slutredovisningen för projektet Fackföreningar och högskolepremien: kollektiva förhandlingar och löneskillnader i kunskapsekonomin (RJ 22-0697)
1.Syfte samt utveckling
Bakgrunden till projektet var den sjunkande fackliga organisationsgraden som i många länder observerats, en utveckling som visat sig leda till ökad löneojämlikhet. Dessutom fanns indikationer på dramatiska förändringar i fackföreningarnas medlems¬sammansättning avseende utbildningsbakgrund och kön, förändringar som dock inte hade dokumenterats systematiskt. Betydelsen av dessa förändringar för utvecklingen av löneojämlikhet hade därmed förblivit outforskad. Projektets övergripande syfte var att dokumentera förändringar i fackföreningarnas medlemsstruktur i industrialiserade länder samt att undersöka sambandet mellan förändringar i medlemskapet, fackföreningarnas organisationsstruktur, förhandlingsarrangemang och utbildningsrelaterade lönepremier.
De huvudsakliga forskningsfrågor som formulerades i ansökan var:
1. Är den genomsnittliga utbildningsnivån bland de fackliga medlemmarna relaterad till utbildningspremien? Fackföreningar förväntas öka ojämlikheten mellan medlemmar och icke-medlemmar och minska skillnaderna mellan medlemmar, men dessa teorier bortser från medlems¬sammansättningen, och fackliga effekter kan bero på den relativa organisationsgraden bland låg- respektive högutbildad arbetskraft.
2. Är effekten av medlemssammansättningen på utbildningspremien relaterad till fackföreningarnas organisatoriska struktur? Fackföreningar kan öka medlemsantalet genom att organisera både låg- och högavlönade, eller genom att organisera specifika yrkesgrupper. Dessa val kan ha betydelse för fackliga förhandlingsmål och strategier samt för den utbildningsrelaterade lönepremien.
3. Är effekten av medlemssammansättningen på utbildningspremien relaterad till förhandlingsstrukturen? Facklig organisering och utbildningspremien kan även vara relaterade via löneförhandlingarnas struktur, exempelvis graden av samordning i löneförhandlingarna. En sådan samordning minskar teoretiskt lönespridningen, en mekanism som här undersöks empiriskt.
Utöver detta nämndes i ansökan sekundära forskningsfrågor rörande löneskillnader efter kön och ålder. Kvinnors utbildningsnivå hade ökat snabbt och gått om mäns, och yngre kohorter hade högre utbildningsnivå än äldre. Dessa förändringar skulle sannolikt också inverka på fackföreningarnas medlems¬sammansättning och i sin tur påverka köns- och åldersrelaterade löneskillnader.
Projektets syfte och forskningsfrågor har i stort sett förblivit oförändrade.
2. Genomförandet
Den empiriska grunden för projektet skulle ugöras av nya och unika paneldata om facklig medlemssammansättning i 29 industrialiserade demokratier under perioden 2002–2020. Jämförbar information om den relativa organisationsgraden bland högskoleutbildad och icke-högskoleutbildad arbetskraft hade fram till nyligen inte funnits tillgänglig. Med utgångspunkt i en metod som utvecklats av OECD (2017) föreslog vi att skatta uppgifter om fackligt medlemskap med hjälp av European Social Survey (ESS), nationella arbetskrafts- eller befolkningsundersökningar samt nationella valundersökningar.
Detta har också gjorts, och vi har kunnat utvidga datainsamlingen bortom vad som ursprungligen bedömdes vara möjligt. Materialet omfattar nu 33 länder; Australien, Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Kanada, Litauen, Mexiko, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Sydkorea, Taiwan, Tjeckien, Tyskland, Ungern, USA och Österrike.
Samtliga studier använde avancerade regressionsmetoder. Inledningsvis analyserades poolad OLS, fixed effects- (FE) och random effects-modeller (RE). De statistiska egenskaperna hos de två förstnämnda modellerna har dock på senare tid kritiserats, och i den första artikeln övergick vi därför till en nyligen utvecklad modifiering av random effects-modeller: så kallade random effects within-between-modeller (REWB). I den andra artikeln gjorde den långsiktiga stabiliteten hos vissa indikatorer REWB-modellen mindre användbar. I stället valde vi att använda Prais–Winsten-regression (PW), en variant av poolad OLS som ofta används i sådana situationer.
För att stärka den kausala tolkningen av regressionsresultaten genomfördes fördjupade analyser av vissa länder som framstod som särskilt analytiskt intressanta, exempelvis på grund av reformer eller deras inflytande på de skattade regressionsparametrarna. Även om dessa analyser inte motsvarar syntetisk kontroll eller processpårning, gav de värdefulla insikter i de processer som låg bakom resultaten.
3. Resonemang kring projektets tre viktigaste resultat
Som nämnts ovan fanns det indikationer på att fackföreningars medlemssammansättning under senare år förändrats i många länder, men systematiska jämförande data hade hittills saknats. Projektets första uppgift var därför att sammanställa detta för så många länder och över så lång tid som möjligt. Detta gjordes för 33 länder under perioden 2002–2020. Materialet visade att andelen högutbildad arbetskraft bland fackliga medlemmar hade ökat från 27 till 47 procent. Den allmänna trenden döljer dock betydande variation mellan länder. Vid periodens slut utgjorde universitetsutbildade ca. hälften av medlemarna i ungefär hälften av länderna. Detta står i skarp kontrast till situationen i de återstående länderna, där andelen medlemmar utan eftergymnasial utbildning visserligen minskade något men fortfarande utgjorde en stabil majoritet på minst 55 procent.
Liknande dramatiska förändringar i medlemssammansättningen observeras även vad gäller kön och ålder, och även här finns stora skillnader mellan länder både i nivåer och trender. Dessa deskriptiva resultat kommer att vara av stor betydelse för både vetenskapliga och policyrelaterade diskussioner om framtida arbetsmarknadsrelationer i industrialiserade länder.
Därutöver analyserade två artiklar konsekvenserna av förändringarna i fackföreningarnas utbildningsmässiga sammansättning för löneojämlikhet. Den första artikeln undersökte det övergripande sambandet mellan andelen universitetsutbildade fackliga medlemmar och den utbildningsrelaterade lönepremien. Med utgångspunkt i den välkända medianväljarteorin, som postulerar att organisations position i en fördelningsfråga kommer att avgöras av den medlem vars åsikter representerar hälften av medlemmarna, formulerade vi hypotesen att en övergång till ett medlemskap som huvudsakligen består av universitetsutbildade skulle leda till en förändring i sambandet mellan fackligt medlemskap och löneojämlikhet. Detta bekräftades i våra resultat. Mer specifikt visar resultaten att en ökning av högutbildad arbetskraft bland fackliga medlemmar initialt minskar utbildningspremien, men att sambandet blir det omvända när de universitetsutbildade utgör merparten av medlemmarna.
Den andra artikeln, som fortfarande är under vetenskaplig granskning, analyserade detta resultat i relation till olika former av centraliserade löneförhandlingar, det vill säga den fackliga och organisatoriska kontext som präglar löneförhandlingar i många länder. Enskilda fackföreningar samordnar där ofta sina krav med andra fackföreningar, och liknande samordning kan även förekomma på arbetsgivarsidan, något som kan tänkas påverka förhandlingsutfallen. Sådan lönekoordination har traditionellt förknippats med minskad löneojämlikhet, särskilt i jämförande studier mellan länder. I linje med medianväljarteorin formulerade vi dock återigen hypotesen att detta kan kastas om när utbildningsnivån bland fackliga medlemmar ökar. Vi fann återigen stöd för hypotesen, men endast i system med okoordinerade löneförhandlingar. Däremot verkar ett omvänt samband mindre vanligt i system som kombinerar bred avtalstäckning med stark branschsamordning. En förändrad medlemssammansättning ledde med andra ord inte till samma ojämlikhetsökande effekt när detta skedde i en kontext av koordinerade löneförhandlingar.
4. Nya forskningsfrågor
Handbokskapitlet ”Trade Unions and Social Policy in Post-industrial Economies: Changing Union Membership Composition and Its Policy Implications” publicerades i en redigerad volym om socialpolitik och sysselsättning. De övriga kapitlen i volymen fokuserade all på olika aspekter av socialpolitik, men inget av dem delade vårt fokus på förändringar i fackföreningarnas medlemssammansättning. Trots att det i princip hade varit motiverat, tillät bokens format och den tillgängliga finansiering tyvärr inte en empirisk analys av konsekvenserna av de förändringar vi dokumenterade.
Vi planerar därför att utvidga analyserna bortom projektets analys av löneeffekter och studera hur förändringar i medlemssammansättningen påverkar utbildnings-, arbetsmarknads- och familjepolitik. En första preliminär skiss till en sådan studie har presenterats vid Institutet för social forskning (SOFI), och en forskningsansökan på temat är under utarbetande.
5. Forskningsdissemination
Utkast till artiklarna har presenterats vid:
• European Network for Social Policy Analysis årliga konferenser 2023 och 2024,
• Swedish Network for Social Policy Analysis årliga konferens 2023,
• Uppsala Center for Labor Studies årliga konferenser 2023 och 2025,
• Labor Movement’s Research Networks konferenser 2024 och 2026.
Samverkan har ännu inte inletts, men sonderingar av olika möjligheter pågår.
6. Publikationslista
Publikationer
• Byun, Young-hwan, and Korpi, Tomas (2025). Trade Unions and Social Policy in Post-industrial Economies: Changing Union Membership Composition and Its Policy Implications, in Ramia, G., Irving, Z., Heins, E., and Velázquez Leyer, R. (eds.), Research Handbook on Social Policy and Employment, pp. 256–272. https://doi.org/10.4337/9781035317943.00028 (öppen tillgång)
• Byun, Young-hwan, and Korpi, Tomas (2025). From compression to dispersion: how union transformation reconfigures wage inequality in the knowledge economy, Socio-Economic Review. https://doi.org/10.1093/ser/mwaf086 (öppen tillgång)
Manuskript
• Byun, Young-hwan, and Korpi, Tomas (2025). When Centralized Bargaining Ceases to Equalize Wages: Its Actors and Institutions in the Knowledge Economy, för närvarande under granskning i British Journal of Political Science
• Byun, Young-hwan, and Korpi, Tomas (2025). Collective wage bargaining, union membership composition and the gender pay gap (preliminary title). Manuskript under förberedelse för inlämning.
1.Syfte samt utveckling
Bakgrunden till projektet var den sjunkande fackliga organisationsgraden som i många länder observerats, en utveckling som visat sig leda till ökad löneojämlikhet. Dessutom fanns indikationer på dramatiska förändringar i fackföreningarnas medlems¬sammansättning avseende utbildningsbakgrund och kön, förändringar som dock inte hade dokumenterats systematiskt. Betydelsen av dessa förändringar för utvecklingen av löneojämlikhet hade därmed förblivit outforskad. Projektets övergripande syfte var att dokumentera förändringar i fackföreningarnas medlemsstruktur i industrialiserade länder samt att undersöka sambandet mellan förändringar i medlemskapet, fackföreningarnas organisationsstruktur, förhandlingsarrangemang och utbildningsrelaterade lönepremier.
De huvudsakliga forskningsfrågor som formulerades i ansökan var:
1. Är den genomsnittliga utbildningsnivån bland de fackliga medlemmarna relaterad till utbildningspremien? Fackföreningar förväntas öka ojämlikheten mellan medlemmar och icke-medlemmar och minska skillnaderna mellan medlemmar, men dessa teorier bortser från medlems¬sammansättningen, och fackliga effekter kan bero på den relativa organisationsgraden bland låg- respektive högutbildad arbetskraft.
2. Är effekten av medlemssammansättningen på utbildningspremien relaterad till fackföreningarnas organisatoriska struktur? Fackföreningar kan öka medlemsantalet genom att organisera både låg- och högavlönade, eller genom att organisera specifika yrkesgrupper. Dessa val kan ha betydelse för fackliga förhandlingsmål och strategier samt för den utbildningsrelaterade lönepremien.
3. Är effekten av medlemssammansättningen på utbildningspremien relaterad till förhandlingsstrukturen? Facklig organisering och utbildningspremien kan även vara relaterade via löneförhandlingarnas struktur, exempelvis graden av samordning i löneförhandlingarna. En sådan samordning minskar teoretiskt lönespridningen, en mekanism som här undersöks empiriskt.
Utöver detta nämndes i ansökan sekundära forskningsfrågor rörande löneskillnader efter kön och ålder. Kvinnors utbildningsnivå hade ökat snabbt och gått om mäns, och yngre kohorter hade högre utbildningsnivå än äldre. Dessa förändringar skulle sannolikt också inverka på fackföreningarnas medlems¬sammansättning och i sin tur påverka köns- och åldersrelaterade löneskillnader.
Projektets syfte och forskningsfrågor har i stort sett förblivit oförändrade.
2. Genomförandet
Den empiriska grunden för projektet skulle ugöras av nya och unika paneldata om facklig medlemssammansättning i 29 industrialiserade demokratier under perioden 2002–2020. Jämförbar information om den relativa organisationsgraden bland högskoleutbildad och icke-högskoleutbildad arbetskraft hade fram till nyligen inte funnits tillgänglig. Med utgångspunkt i en metod som utvecklats av OECD (2017) föreslog vi att skatta uppgifter om fackligt medlemskap med hjälp av European Social Survey (ESS), nationella arbetskrafts- eller befolkningsundersökningar samt nationella valundersökningar.
Detta har också gjorts, och vi har kunnat utvidga datainsamlingen bortom vad som ursprungligen bedömdes vara möjligt. Materialet omfattar nu 33 länder; Australien, Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Kanada, Litauen, Mexiko, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Sydkorea, Taiwan, Tjeckien, Tyskland, Ungern, USA och Österrike.
Samtliga studier använde avancerade regressionsmetoder. Inledningsvis analyserades poolad OLS, fixed effects- (FE) och random effects-modeller (RE). De statistiska egenskaperna hos de två förstnämnda modellerna har dock på senare tid kritiserats, och i den första artikeln övergick vi därför till en nyligen utvecklad modifiering av random effects-modeller: så kallade random effects within-between-modeller (REWB). I den andra artikeln gjorde den långsiktiga stabiliteten hos vissa indikatorer REWB-modellen mindre användbar. I stället valde vi att använda Prais–Winsten-regression (PW), en variant av poolad OLS som ofta används i sådana situationer.
För att stärka den kausala tolkningen av regressionsresultaten genomfördes fördjupade analyser av vissa länder som framstod som särskilt analytiskt intressanta, exempelvis på grund av reformer eller deras inflytande på de skattade regressionsparametrarna. Även om dessa analyser inte motsvarar syntetisk kontroll eller processpårning, gav de värdefulla insikter i de processer som låg bakom resultaten.
3. Resonemang kring projektets tre viktigaste resultat
Som nämnts ovan fanns det indikationer på att fackföreningars medlemssammansättning under senare år förändrats i många länder, men systematiska jämförande data hade hittills saknats. Projektets första uppgift var därför att sammanställa detta för så många länder och över så lång tid som möjligt. Detta gjordes för 33 länder under perioden 2002–2020. Materialet visade att andelen högutbildad arbetskraft bland fackliga medlemmar hade ökat från 27 till 47 procent. Den allmänna trenden döljer dock betydande variation mellan länder. Vid periodens slut utgjorde universitetsutbildade ca. hälften av medlemarna i ungefär hälften av länderna. Detta står i skarp kontrast till situationen i de återstående länderna, där andelen medlemmar utan eftergymnasial utbildning visserligen minskade något men fortfarande utgjorde en stabil majoritet på minst 55 procent.
Liknande dramatiska förändringar i medlemssammansättningen observeras även vad gäller kön och ålder, och även här finns stora skillnader mellan länder både i nivåer och trender. Dessa deskriptiva resultat kommer att vara av stor betydelse för både vetenskapliga och policyrelaterade diskussioner om framtida arbetsmarknadsrelationer i industrialiserade länder.
Därutöver analyserade två artiklar konsekvenserna av förändringarna i fackföreningarnas utbildningsmässiga sammansättning för löneojämlikhet. Den första artikeln undersökte det övergripande sambandet mellan andelen universitetsutbildade fackliga medlemmar och den utbildningsrelaterade lönepremien. Med utgångspunkt i den välkända medianväljarteorin, som postulerar att organisations position i en fördelningsfråga kommer att avgöras av den medlem vars åsikter representerar hälften av medlemmarna, formulerade vi hypotesen att en övergång till ett medlemskap som huvudsakligen består av universitetsutbildade skulle leda till en förändring i sambandet mellan fackligt medlemskap och löneojämlikhet. Detta bekräftades i våra resultat. Mer specifikt visar resultaten att en ökning av högutbildad arbetskraft bland fackliga medlemmar initialt minskar utbildningspremien, men att sambandet blir det omvända när de universitetsutbildade utgör merparten av medlemmarna.
Den andra artikeln, som fortfarande är under vetenskaplig granskning, analyserade detta resultat i relation till olika former av centraliserade löneförhandlingar, det vill säga den fackliga och organisatoriska kontext som präglar löneförhandlingar i många länder. Enskilda fackföreningar samordnar där ofta sina krav med andra fackföreningar, och liknande samordning kan även förekomma på arbetsgivarsidan, något som kan tänkas påverka förhandlingsutfallen. Sådan lönekoordination har traditionellt förknippats med minskad löneojämlikhet, särskilt i jämförande studier mellan länder. I linje med medianväljarteorin formulerade vi dock återigen hypotesen att detta kan kastas om när utbildningsnivån bland fackliga medlemmar ökar. Vi fann återigen stöd för hypotesen, men endast i system med okoordinerade löneförhandlingar. Däremot verkar ett omvänt samband mindre vanligt i system som kombinerar bred avtalstäckning med stark branschsamordning. En förändrad medlemssammansättning ledde med andra ord inte till samma ojämlikhetsökande effekt när detta skedde i en kontext av koordinerade löneförhandlingar.
4. Nya forskningsfrågor
Handbokskapitlet ”Trade Unions and Social Policy in Post-industrial Economies: Changing Union Membership Composition and Its Policy Implications” publicerades i en redigerad volym om socialpolitik och sysselsättning. De övriga kapitlen i volymen fokuserade all på olika aspekter av socialpolitik, men inget av dem delade vårt fokus på förändringar i fackföreningarnas medlemssammansättning. Trots att det i princip hade varit motiverat, tillät bokens format och den tillgängliga finansiering tyvärr inte en empirisk analys av konsekvenserna av de förändringar vi dokumenterade.
Vi planerar därför att utvidga analyserna bortom projektets analys av löneeffekter och studera hur förändringar i medlemssammansättningen påverkar utbildnings-, arbetsmarknads- och familjepolitik. En första preliminär skiss till en sådan studie har presenterats vid Institutet för social forskning (SOFI), och en forskningsansökan på temat är under utarbetande.
5. Forskningsdissemination
Utkast till artiklarna har presenterats vid:
• European Network for Social Policy Analysis årliga konferenser 2023 och 2024,
• Swedish Network for Social Policy Analysis årliga konferens 2023,
• Uppsala Center for Labor Studies årliga konferenser 2023 och 2025,
• Labor Movement’s Research Networks konferenser 2024 och 2026.
Samverkan har ännu inte inletts, men sonderingar av olika möjligheter pågår.
6. Publikationslista
Publikationer
• Byun, Young-hwan, and Korpi, Tomas (2025). Trade Unions and Social Policy in Post-industrial Economies: Changing Union Membership Composition and Its Policy Implications, in Ramia, G., Irving, Z., Heins, E., and Velázquez Leyer, R. (eds.), Research Handbook on Social Policy and Employment, pp. 256–272. https://doi.org/10.4337/9781035317943.00028 (öppen tillgång)
• Byun, Young-hwan, and Korpi, Tomas (2025). From compression to dispersion: how union transformation reconfigures wage inequality in the knowledge economy, Socio-Economic Review. https://doi.org/10.1093/ser/mwaf086 (öppen tillgång)
Manuskript
• Byun, Young-hwan, and Korpi, Tomas (2025). When Centralized Bargaining Ceases to Equalize Wages: Its Actors and Institutions in the Knowledge Economy, för närvarande under granskning i British Journal of Political Science
• Byun, Young-hwan, and Korpi, Tomas (2025). Collective wage bargaining, union membership composition and the gender pay gap (preliminary title). Manuskript under förberedelse för inlämning.