Proba: Berättelsen om den första kristna kvinnliga poeten
Syftet med projektet är att färdigställa monografin "Proba: The Story of the First Christian Woman Poet", som ska publiceras i Oxford University Press serie "Women in Antiquity". Proba var en romersk trehundratspoet och hon tillhörde en politiskt inflytelserik senatorfamilj. Hennes utbildning i grammatik, retorik och bibliska skrifter återspeglas i hennes kristna epos, Cento Vergilianus, det tidigast kända litterära verket av en kristen kvinna. Dikten, en cento (latin för 'lapptäcke'), återbrukar omarrangerade verser från Vergilius "Eklogerna", "Georgica" och "Aeneiden" för att skildra bibliska händelser. Dikten ramas in av prologer, digressioner och en avslutande prolog där författaren ger sig till känna. Verket har bevarats i över hundra medeltida och tidigmoderna handskrifter och Proba anfördes ofta som exempel i diskussioner om kvinnors utbildning. "Proba: The Story of the First Christian Woman Poet" är avsedd att vara en vetenskaplig biografi som utforskar Probas liv, verk, sociokulturella sammanhang och litterära arv. Den sökande har tidigare forskat om Proba och ansöker nu om sex månaders forskningstid, från januari till juli 2025. Under denna period planeras två forskningsbesök vid Oxford Centre for Late Antiquity och Classical Centre vid Corpus College, Oxford University, för vetenskapligt utbyte och färdigställande av manuskriptet. Under hösten ska manuskriptet redigeras och korrekturläsas, med deadline för inlämning den 1 mars 2026.
Slutredovisning
Viktiga resultat och publikationer
– Monografi (manus): Proba: The Story of the First Christian Woman Poet (OUP, Women in Antiquity).
Boken består av fyra kapitel om den romerska poeten Faltonia Betitia Proba (född omkring 320), som komponerade en kristen dikt vars knappt sjuhundra verser till allra största del är hämtade från Publius Vergilius Maros tre diktverk Eklogerna, Georgica och Aeneiden. Verket är ett så kallat cento, en lapptäcksdikt – en genre som var på modet under senantiken, en period präglad av nya materiella villkor för bokproduktion och läsande. Probas cento är det äldsta bevarade verk av detta slag som framställer den romerska nationalskalden som kristen före sin tid. Dikten inleds med orden: ”Jag ska berätta att Vergilius sjöng om Kristi fromma dåd.”
Boken behandlar hennes liv, den samtida litterära miljön, hennes dikt och dess efterliv. De två första kapitlen bygger på historisk analys, medan de två senare baseras på filologiska och litteraturvetenskapliga metoder. Källmaterialet omfattar (1) Probas Cento Vergilianus, som studeras ur flera olika perspektiv med särskild koncentration på berättelsestruktur, form, poetisk självframställning och intertextualitet. (2) Texthistoria och reception – handskrifter, tidiga tryck samt olika typer av explicita och implicita omnämnanden. (3) Historiska och prosopografiska belägg som belyser Proba och hennes familjs levnad: epigrafik, arkeologiska fynd, manliga familjemedlemmars ämbetskarriärer och släktförbindelser.
Boken ifrågasätter föreställningen att Proba avfärdades av samtida kyrkliga auktoriteter, och det på två sätt: För det första visar undersökningen att den klassiska bildningstraditionen som hennes dikt representerar förblev levande längre in i den kristna eran och var betydligt mindre kontroversiell än vad forskare länge antagit. För det andra dateras Cento Vergilianus här, på delvis nya grunder, något tidigare och mer preciserat än tidigare – till 350-talet. Detta innebär att Probas dikt tillkom under en period då det fortfarande var allmänt accepterat att integrera klassisk romersk mytologi och föreställningsvärld med kristet tänkande. En mer ortodox, asketiskt präglad kristendom artikulerades först senare – av kyrkofäderna Hieronymus och Ambrosius på 380-talet. Mot denna bakgrund måste föreställningen att Probas kristna Vergiliusbruk möttes med kyrkligt misstroende omvärderas, eftersom den vilar på ett kronologiskt felslut.
Vidare visar boken hur Proba agerade offentligt i 350-talets Rom. Arkeologiska fynd, tidiga källor och textanalys ger vid handen att hon tillsammans med sin make fungerade som kulturmecenater. Gemensamt finansierade de uppförandet av ett mindre badkomplex med tillhörande vattenförsörjning i Ostia samt byggandet av en av de tidigaste kristna kyrkorna i Rom – belägen mitt i stadens antika centrum mellan Palatinen och Circus Maximus. Även Probas dikt bör förstås som en del av denna strävan att befästa familjens, Petroniernas, position under ett synnerligen turbulent skede i Roms historia.
Något säkert födelsedatum för Proba finns inte, men genom analys av hennes manliga släktingars karriärer kan hennes födelse med relativt stor säkerhet placeras omkring 315–320. Med utgångspunkt i sönernas tjänstgöringsår kan även hennes giftermål och familjebildning med fog dateras till cirka 340–345. Hennes far och farfar var verksamma under kejsar Konstantin, den förste romerske härskare som aktivt främjade kristendomen och inledde kristnandet av den romerska statsapparaten. Probas manliga släktingar spelade en aktiv roll i denna omvandling, och båda hennes söner – liksom deras barn och barnbarn – var inflytelserika politiker i Romarriket som alla bekände sig till den kristna tron. Mot denna bakgrund framstår det som högst sannolikt att även Proba själv aktivt verkade i samma riktning.
Samtidigt omprövar boken den seglivade uppfattningen att Proba skrev Cento Vergilianus för att undervisa sina söner i kristendom – en tolkning som i grund och botten vilar på epilogen, där Proba vänder sig till sin ”kära make” och uppmanar honom att förbli i den kristna tron och verka för att även deras efterkommande gör detsamma. Passagen utgör visserligen en indikation på att Proba redan var gift när hon komponerade sin dikt, men innebär inte automatiskt att verket uteslutande var avsett som undervisning i hemmet, vilket många forskare har antagit sedan utgivaren av den första textkritiska utgåvan föreslog detta 1888. Med tanke på sönernas karriärer och den romerska utbildningsväsendets struktur är det orimligt att anta att deras skolning vilade på moderns dikt. Betydligt mer sannolikt är att de erhöll en kvalificerad utbildning hos privatanställda lärare i grammatik, retorik och filosofi.
Cento Vergilianus utgör i sig ett belägg för att familjen – både den Proba föddes in i och den hon bildade – värdesatte lärdom för kvinnor såväl som män. Den lärda dikten, uppbyggd av citat inte endast ur Vergilius utan även ur silverålderns poeter som Lukanus och Statius samt ur tidiga kristna författare som Lactantius och Juvencus, vittnar om att Proba förblev intellektuellt aktiv och att familjen högt värderade bildning och litteratur. Texten uttrycker dessutom en uttalad poetisk ambition om litterär odödlighet – en strävan som är oförenlig med en roll som pedagogiskt verksam men marginaliserad hemmalärare. Såväl diktens innehåll som de externa beläggen pekar på en publik som vida överskrider hemmets sfär, och på en författarroll som inte låter sig reduceras till hemundervisning. Den äldre tolkningen framstår därmed som förenklande och otillräckligt förankrad i källmaterialet.
En slutsats som står i bättre överensstämmelse med källmaterialet är att Proba skriver in både sig själv och sin dikt i den romerska exempla-traditionen. Detta framgår tydligt i en passage som följer efter hennes skildring av Kristi dop: här avbryter hon berättelsen, vänder sig direkt till publiken, redogör för sin egen omvändelse och uppmanar åhörarna att följa hennes exempel. Dikten och Probas självgestaltning kan därmed läsas som ett exemplum som troligen framfördes inom den egna kretsen – maken och sönerna med familjer – men som även cirkulerade utanför denna. I senare generationer framträder kvinnor i släkten som framstående kristna gestalter: Anicia Faltonia Proba, Tyrrania och Demetrias. Den yngre Proba och hennes dotterdotter Demetrias brevväxlar med kyrkofäderna Augustinus och Hieronymus om tro och bön, sannolikt med en auktoritet som delvis grundar sig i minnet av en anfaders offentligt artikulerade omvändelse.
Slutligen talar en samlad bedömning av källmaterialet för att Proba sannolikt genomgick samtliga steg i den traditionella romerska utbildningen – grammatik, retorik och filosofi. Hennes fall utgör därmed ett unikt exempel på hur en kvinnlig aristokrats utbildning i senantiken kan ha organiserats, och ger ett värdefullt bidrag till vår kunskap om kvinnors utbildningsmöjligheter i antiken.
– Översiktsartikel: ”Faltonia Betitia Proba”, Greek and Roman Humanities Encyclopedia, publiceras i Trends in Classics, De Gruyter–Brill. Artikeln presenterar studiens huvudresultat i standardreferensformat för bred akademisk användning.
– Populärvetenskap: ”Den lärda romarinnan som banade väg för kristendomen”, Svensk filosofi, 15 april 2025. Populärvetenskaplig presentation på svenska av forskningens centrala frågeställningar, med särskilt fokus på Probas utbildningsväg.
Övriga resultat, spridning och samarbeten
Forskningsvistelser och samarbeten
Längre forskningsvistelser i Oxford med aktivt deltagande i Oxford Centre for Late Antiquity (OCLA). Under våren 2025 vistades jag i Oxford vid tre tillfällen – en längre forskningsvistelse samt två kortare besök. Jag följde ”Late Roman Seminar” vid Corpus Christi College och presenterade min forskning om Proba vid ett av vårterminens seminarier. Jag deltog även löpande i övriga OCLA-arrangemang och etablerade forskningskontakter genom seminarier, luncher och enskilda möten. Dessa kontakter upprätthålls fortsatt. Jag förblir affilierad med OCLA och kommer att följa seminarieserien på distans framgent.
Presentationer och föreläsningar
– 27 feb. 2025: seminarium, ”Proba and Education in Late Antiquity”, Late Roman Seminar, Corpus Christi College.
– 21 maj 2025: ”Proba”, offentlig föreläsning, Norrlands nation, Uppsala (inbjudan av Uppsalas studentföreningar Humfem och Litteraterna).
– 17 sep. 2025: plenarföreläsning ”Playing with Virgil: Faltonia Betitia Proba’s Christian Cento”, samt workshop, ”Game Session: Composing a Cento” med ERC-projetet JEUX, Universitet i Oslo.
– 7 okt. 2025: seminarium, ”The Early Life of a Christian Poet”, Swedish Collegium for Advanced Studies, Uppsala.
– 6 mars 2026 (kommande): plenarföreläsning, ”Proba: The First Christian Woman Poet”, Classics Departmental Colloquium, Yale University.
Uppdrag
– 25 apr. 2025: biträdande handledare och granskare i disputationskommitté för Cristalle Watsons avhandling Hermeneutical Strategies and Interpretatio Christiana in Proba’s Cento Vergilianus de laudibus Christi, University of British Columbia, Vancouver.
Nya forskningsfrågor
– Vilka mönster kan identifieras när romerska makar framträder som gemensamma kulturmecenater (byggnadsinskrifter, donationer, stiftelser, bokgåvor), och vad avslöjar dessa mönster om maktrelationer och rollfördelning inom äktenskapet under denna period? Hur positionerar sig paret Proba–Adelphius i detta sammanhang?
– Hur och i vilka skeden av 300-talets kvinnliga utbildning integrerades filosofiska – särskilt nyplatonska – begrepp, och på vilket sätt vittnar Cento Vergilianus och dess reception om denna integration av läsning, skrivande och teologisk reflektion?
– Hur kan en sammanhållen studie som samlar 300-talets kvinnliga intellektuella (exempelvis Proba, Paula, Melania och Marcella) belysa såväl variation som gemensamma drag i utbildning, nätverk och genreval samt deras roller i formandet av en romersk-kristen litterär kultur?
– Monografi (manus): Proba: The Story of the First Christian Woman Poet (OUP, Women in Antiquity).
Boken består av fyra kapitel om den romerska poeten Faltonia Betitia Proba (född omkring 320), som komponerade en kristen dikt vars knappt sjuhundra verser till allra största del är hämtade från Publius Vergilius Maros tre diktverk Eklogerna, Georgica och Aeneiden. Verket är ett så kallat cento, en lapptäcksdikt – en genre som var på modet under senantiken, en period präglad av nya materiella villkor för bokproduktion och läsande. Probas cento är det äldsta bevarade verk av detta slag som framställer den romerska nationalskalden som kristen före sin tid. Dikten inleds med orden: ”Jag ska berätta att Vergilius sjöng om Kristi fromma dåd.”
Boken behandlar hennes liv, den samtida litterära miljön, hennes dikt och dess efterliv. De två första kapitlen bygger på historisk analys, medan de två senare baseras på filologiska och litteraturvetenskapliga metoder. Källmaterialet omfattar (1) Probas Cento Vergilianus, som studeras ur flera olika perspektiv med särskild koncentration på berättelsestruktur, form, poetisk självframställning och intertextualitet. (2) Texthistoria och reception – handskrifter, tidiga tryck samt olika typer av explicita och implicita omnämnanden. (3) Historiska och prosopografiska belägg som belyser Proba och hennes familjs levnad: epigrafik, arkeologiska fynd, manliga familjemedlemmars ämbetskarriärer och släktförbindelser.
Boken ifrågasätter föreställningen att Proba avfärdades av samtida kyrkliga auktoriteter, och det på två sätt: För det första visar undersökningen att den klassiska bildningstraditionen som hennes dikt representerar förblev levande längre in i den kristna eran och var betydligt mindre kontroversiell än vad forskare länge antagit. För det andra dateras Cento Vergilianus här, på delvis nya grunder, något tidigare och mer preciserat än tidigare – till 350-talet. Detta innebär att Probas dikt tillkom under en period då det fortfarande var allmänt accepterat att integrera klassisk romersk mytologi och föreställningsvärld med kristet tänkande. En mer ortodox, asketiskt präglad kristendom artikulerades först senare – av kyrkofäderna Hieronymus och Ambrosius på 380-talet. Mot denna bakgrund måste föreställningen att Probas kristna Vergiliusbruk möttes med kyrkligt misstroende omvärderas, eftersom den vilar på ett kronologiskt felslut.
Vidare visar boken hur Proba agerade offentligt i 350-talets Rom. Arkeologiska fynd, tidiga källor och textanalys ger vid handen att hon tillsammans med sin make fungerade som kulturmecenater. Gemensamt finansierade de uppförandet av ett mindre badkomplex med tillhörande vattenförsörjning i Ostia samt byggandet av en av de tidigaste kristna kyrkorna i Rom – belägen mitt i stadens antika centrum mellan Palatinen och Circus Maximus. Även Probas dikt bör förstås som en del av denna strävan att befästa familjens, Petroniernas, position under ett synnerligen turbulent skede i Roms historia.
Något säkert födelsedatum för Proba finns inte, men genom analys av hennes manliga släktingars karriärer kan hennes födelse med relativt stor säkerhet placeras omkring 315–320. Med utgångspunkt i sönernas tjänstgöringsår kan även hennes giftermål och familjebildning med fog dateras till cirka 340–345. Hennes far och farfar var verksamma under kejsar Konstantin, den förste romerske härskare som aktivt främjade kristendomen och inledde kristnandet av den romerska statsapparaten. Probas manliga släktingar spelade en aktiv roll i denna omvandling, och båda hennes söner – liksom deras barn och barnbarn – var inflytelserika politiker i Romarriket som alla bekände sig till den kristna tron. Mot denna bakgrund framstår det som högst sannolikt att även Proba själv aktivt verkade i samma riktning.
Samtidigt omprövar boken den seglivade uppfattningen att Proba skrev Cento Vergilianus för att undervisa sina söner i kristendom – en tolkning som i grund och botten vilar på epilogen, där Proba vänder sig till sin ”kära make” och uppmanar honom att förbli i den kristna tron och verka för att även deras efterkommande gör detsamma. Passagen utgör visserligen en indikation på att Proba redan var gift när hon komponerade sin dikt, men innebär inte automatiskt att verket uteslutande var avsett som undervisning i hemmet, vilket många forskare har antagit sedan utgivaren av den första textkritiska utgåvan föreslog detta 1888. Med tanke på sönernas karriärer och den romerska utbildningsväsendets struktur är det orimligt att anta att deras skolning vilade på moderns dikt. Betydligt mer sannolikt är att de erhöll en kvalificerad utbildning hos privatanställda lärare i grammatik, retorik och filosofi.
Cento Vergilianus utgör i sig ett belägg för att familjen – både den Proba föddes in i och den hon bildade – värdesatte lärdom för kvinnor såväl som män. Den lärda dikten, uppbyggd av citat inte endast ur Vergilius utan även ur silverålderns poeter som Lukanus och Statius samt ur tidiga kristna författare som Lactantius och Juvencus, vittnar om att Proba förblev intellektuellt aktiv och att familjen högt värderade bildning och litteratur. Texten uttrycker dessutom en uttalad poetisk ambition om litterär odödlighet – en strävan som är oförenlig med en roll som pedagogiskt verksam men marginaliserad hemmalärare. Såväl diktens innehåll som de externa beläggen pekar på en publik som vida överskrider hemmets sfär, och på en författarroll som inte låter sig reduceras till hemundervisning. Den äldre tolkningen framstår därmed som förenklande och otillräckligt förankrad i källmaterialet.
En slutsats som står i bättre överensstämmelse med källmaterialet är att Proba skriver in både sig själv och sin dikt i den romerska exempla-traditionen. Detta framgår tydligt i en passage som följer efter hennes skildring av Kristi dop: här avbryter hon berättelsen, vänder sig direkt till publiken, redogör för sin egen omvändelse och uppmanar åhörarna att följa hennes exempel. Dikten och Probas självgestaltning kan därmed läsas som ett exemplum som troligen framfördes inom den egna kretsen – maken och sönerna med familjer – men som även cirkulerade utanför denna. I senare generationer framträder kvinnor i släkten som framstående kristna gestalter: Anicia Faltonia Proba, Tyrrania och Demetrias. Den yngre Proba och hennes dotterdotter Demetrias brevväxlar med kyrkofäderna Augustinus och Hieronymus om tro och bön, sannolikt med en auktoritet som delvis grundar sig i minnet av en anfaders offentligt artikulerade omvändelse.
Slutligen talar en samlad bedömning av källmaterialet för att Proba sannolikt genomgick samtliga steg i den traditionella romerska utbildningen – grammatik, retorik och filosofi. Hennes fall utgör därmed ett unikt exempel på hur en kvinnlig aristokrats utbildning i senantiken kan ha organiserats, och ger ett värdefullt bidrag till vår kunskap om kvinnors utbildningsmöjligheter i antiken.
– Översiktsartikel: ”Faltonia Betitia Proba”, Greek and Roman Humanities Encyclopedia, publiceras i Trends in Classics, De Gruyter–Brill. Artikeln presenterar studiens huvudresultat i standardreferensformat för bred akademisk användning.
– Populärvetenskap: ”Den lärda romarinnan som banade väg för kristendomen”, Svensk filosofi, 15 april 2025. Populärvetenskaplig presentation på svenska av forskningens centrala frågeställningar, med särskilt fokus på Probas utbildningsväg.
Övriga resultat, spridning och samarbeten
Forskningsvistelser och samarbeten
Längre forskningsvistelser i Oxford med aktivt deltagande i Oxford Centre for Late Antiquity (OCLA). Under våren 2025 vistades jag i Oxford vid tre tillfällen – en längre forskningsvistelse samt två kortare besök. Jag följde ”Late Roman Seminar” vid Corpus Christi College och presenterade min forskning om Proba vid ett av vårterminens seminarier. Jag deltog även löpande i övriga OCLA-arrangemang och etablerade forskningskontakter genom seminarier, luncher och enskilda möten. Dessa kontakter upprätthålls fortsatt. Jag förblir affilierad med OCLA och kommer att följa seminarieserien på distans framgent.
Presentationer och föreläsningar
– 27 feb. 2025: seminarium, ”Proba and Education in Late Antiquity”, Late Roman Seminar, Corpus Christi College.
– 21 maj 2025: ”Proba”, offentlig föreläsning, Norrlands nation, Uppsala (inbjudan av Uppsalas studentföreningar Humfem och Litteraterna).
– 17 sep. 2025: plenarföreläsning ”Playing with Virgil: Faltonia Betitia Proba’s Christian Cento”, samt workshop, ”Game Session: Composing a Cento” med ERC-projetet JEUX, Universitet i Oslo.
– 7 okt. 2025: seminarium, ”The Early Life of a Christian Poet”, Swedish Collegium for Advanced Studies, Uppsala.
– 6 mars 2026 (kommande): plenarföreläsning, ”Proba: The First Christian Woman Poet”, Classics Departmental Colloquium, Yale University.
Uppdrag
– 25 apr. 2025: biträdande handledare och granskare i disputationskommitté för Cristalle Watsons avhandling Hermeneutical Strategies and Interpretatio Christiana in Proba’s Cento Vergilianus de laudibus Christi, University of British Columbia, Vancouver.
Nya forskningsfrågor
– Vilka mönster kan identifieras när romerska makar framträder som gemensamma kulturmecenater (byggnadsinskrifter, donationer, stiftelser, bokgåvor), och vad avslöjar dessa mönster om maktrelationer och rollfördelning inom äktenskapet under denna period? Hur positionerar sig paret Proba–Adelphius i detta sammanhang?
– Hur och i vilka skeden av 300-talets kvinnliga utbildning integrerades filosofiska – särskilt nyplatonska – begrepp, och på vilket sätt vittnar Cento Vergilianus och dess reception om denna integration av läsning, skrivande och teologisk reflektion?
– Hur kan en sammanhållen studie som samlar 300-talets kvinnliga intellektuella (exempelvis Proba, Paula, Melania och Marcella) belysa såväl variation som gemensamma drag i utbildning, nätverk och genreval samt deras roller i formandet av en romersk-kristen litterär kultur?