Ihågkom oss till liv - Sårbara minnen i ett blivande monument, minnesmärke och museum
Detta projekt syftar till att följa utvecklingen av ett svenskt Förintelsemuseum, ett monument över den svenska kolonialismen och ett minnesmärke över massmördaren Peter Mangs offer. Jag vill närma mig dessa projekt utifrån en förståelse av dem som ett slags minnesarbete som syftar till att uppmärksamma ett samhälleligt sår. Vilket möjliggör en undersökning av hur sårbarhet är förbundet med frågor om hågkomst, kulturarv och offentliga rum.
De tre projekten är väldigt olika i termer av skala, tidslighet och uppdragsgivare men de kan förstås genom en gemensam ram av hur ett samhälle hanterar minnet av sårbara liv i offentliga minnesarbeten. Två centrala aspekter är att jag följer processerna kring dessa projekt, snarare än att i efterhand granska dess resultat, samt att forskningsprojektet består av en empirisk del och en kritisk reflektion kring de tre projekten utifrån det teoretiska ramverket.
Forskningen adresserar hur samtida diskussioner av offentlig hågkomst kan förstås i relation till begreppen sårbarhet och sörjbarhet, uppdragsgivarens roll, hur framtida minnespraktiker kan vara öppna för en variation av estetiska uttryck, röster och erfarenheter och hur dess projekt kan ses som ett slags etiskt svar till det förflutna, i en teoretisk mening likväl som i relation till de samtida protester som Black Lives Matter och definitionen av kulturarv.
Slutredovisning
Projektet Ihågkom oss till liv – sårbara minnen i ett minnesmärke, monument och museum syftade till att gripa in i och undersöka ett pågående skeende samt utveckla både ett praktiskt arbete och en teoretisk diskurs kring minnesarbeten. Under projektets gång har både den vetenskapliga litteraturen och de konkreta praktikerna kring monument och minnesarbetens roll, funktion och process förändrats. Projektet följde tre pågående minnesarbeten: två monument och ett museum. Det sistnämnda, Sveriges museum om Förintelsen, öppnade i temporära lokaler i Stockholm 2023. Ett av monumenten är under produktion och invigs 2026 som ett antirasistiskt monument i Malmö. Den andra processen, kring ett monument om Sveriges inblandning i den transatlantiska slavhandeln, avbröts men kommer att realiseras som ett offentligt konstverk i Göteborg.
Mina forskningsfrågor syftade till en bred förståelse av monument och hur minnesarbeten genomförs – hur de beställs, finansieras och gestaltas. I projektets inledning pågick en intensiv debatt om hur koloniala och svåra arv lever kvar i våra offentliga rum. De protester som drevs för att ta bort statyer och monument inom ramen för Black Lives Matter kom i Sverige att påverka utvecklingen av nya processer kring monument. Projektet kunde följa och studera denna utveckling i realtid. Jag har föreläst för uppdragsgivare och deltagit i publika program kring de monument som projektet följt, samt ytterligare exempel, såsom HBTQI+ monumentet som invigdes 2023 i Göteborg. För det antirasistiska monumentet deltog jag även i juryarbetet – ytterligare ett sätt att konkret och direkt inkorporera forskningsresultat i projekten.
Som forskare har jag följt utvecklingen av Sveriges museum om Förintelsen, från utredningsarbetet till etableringen. Baserat på detta har jag formulerat en vision för museet och anställdes under projektets gång som strateg för museiutveckling. På så sätt har forskningen bidragit – och fortsätter att bidra – till museets utveckling.
Projektets viktigaste slutsatser kan sammanfattas enligt följande:
Diskursen kring sårbarhet och sörjbarhet aktualiserades genom den globala rörelsen Black Lives Matter. I Sverige ledde detta till ett förnyat intresse för att skapa monument tillägnade tidigare marginaliserade grupper. Även om projekten initierades före BLM, påverkades både diskurserna och realiserandet av dem – exempelvis Antirasistiskt monument i Malmö, HBTQI+ monumentet och Romanoparken: Sång om en plats i Göteborg.
En ny metod för monumentarbete har utvecklats i svensk kontext, där processen tillåts vara flerårig och komplex. Man arbetar stegvis, med konstnärliga förstudier och offentliga samtal innan uppdraget ges till konstnären. Uppdragsgivarens roll är avgörande för både vad projektet blir och hur det utformas – tydligt i exempelvis Antirasistiskt monument och HBTQI+ monumentet.
Sveriges museum om Förintelsen är landets första minnesmuseum – en kategori historiska museer som aktivt arbetar med demokratifrågor och svåra arv. Denna definition av museet är ett direkt resultat av forskningen.
Inom kulturella minnesstudier kan diskursen kring sårbarhet med fördel kompletteras med begrepp som omsorg, ansvar och etisk svarsbarhet. Först när denna linje dras både teoretiskt och praktiskt kan sårbarhet och sårbara minnen värnas.
Minnesarbeten bör inte betraktas som punktinsatser utan som långsiktiga, temporala åtaganden och processer för att vara verkningsfulla.
Projektets resultat inkluderar både populärvetenskapliga texter och presentationer, peer-review-artiklar samt konkreta bidrag till de processer som undersökts. Tillsammans med Statens konstråd arrangerade projektet i november 2023 konferensen Public Memory – Monuments and Difficult Heritages. Inför denna publicerades antologin Public Memory, Public Art: Reflections on Monuments and Memorial Art Today (red. Enqvist, Modig, Katz Thor & Zawieja, Art & Theory (ENG) och Statens konstråd (SVE), 2022).
Utöver denna antologi är jag bland annat medredaktör för en vetenskaplig antologi om minnesarbeten och deras relation till fascistiska arv. Jag har även författat bidrag till en lärobok om Förintelsen, en populärvetenskaplig antologi om historiebruk och en essäsamling om monument, utgiven i Tyskland. Jag har samarbetat med Goethe-institutet i en workshop, varit medarrangör till MSA Nordic Biannual Conference 2024: The Art of Conviviality och presenterat projektet nationellt vid filmvetenskap, konstvetenskap och Critical Heritage på Stockholms universitet, estetik på Södertörns högskola, judiska studier vid Uppsala universitet samt Tema Q & REMESO vid Linköpings universitet. Internationellt har projektet presenterats vid University of Illinois, University of Texas Dallas, Parrahesia Institute Berlin och House of Sweden i Washington.
Våren 2022 var jag gästforskare vid Columbia University, institutionen för English and Comparative Literature, med professor Marianne Hirsch. Jag presenterade mitt projekt vid deras Cultural Memory Seminar i dialog med professor emeritus James E. Young. Tredje uppgiften har varit central i detta projekt; jag har medverkat i poddar, offentliga samtal, radio och dagspress. Jag har även deltagit i nätverk för Förintelseforskning i Sverige, är co-chair för Memory Studies Association Nordic och har presenterat på konferenser både nationellt och internationellt. Sammanfattningsvis har projektet bidragit till utvecklingen av det kulturella minnesforskningsfältet i Sverige.
Mina forskningsfrågor syftade till en bred förståelse av monument och hur minnesarbeten genomförs – hur de beställs, finansieras och gestaltas. I projektets inledning pågick en intensiv debatt om hur koloniala och svåra arv lever kvar i våra offentliga rum. De protester som drevs för att ta bort statyer och monument inom ramen för Black Lives Matter kom i Sverige att påverka utvecklingen av nya processer kring monument. Projektet kunde följa och studera denna utveckling i realtid. Jag har föreläst för uppdragsgivare och deltagit i publika program kring de monument som projektet följt, samt ytterligare exempel, såsom HBTQI+ monumentet som invigdes 2023 i Göteborg. För det antirasistiska monumentet deltog jag även i juryarbetet – ytterligare ett sätt att konkret och direkt inkorporera forskningsresultat i projekten.
Som forskare har jag följt utvecklingen av Sveriges museum om Förintelsen, från utredningsarbetet till etableringen. Baserat på detta har jag formulerat en vision för museet och anställdes under projektets gång som strateg för museiutveckling. På så sätt har forskningen bidragit – och fortsätter att bidra – till museets utveckling.
Projektets viktigaste slutsatser kan sammanfattas enligt följande:
Diskursen kring sårbarhet och sörjbarhet aktualiserades genom den globala rörelsen Black Lives Matter. I Sverige ledde detta till ett förnyat intresse för att skapa monument tillägnade tidigare marginaliserade grupper. Även om projekten initierades före BLM, påverkades både diskurserna och realiserandet av dem – exempelvis Antirasistiskt monument i Malmö, HBTQI+ monumentet och Romanoparken: Sång om en plats i Göteborg.
En ny metod för monumentarbete har utvecklats i svensk kontext, där processen tillåts vara flerårig och komplex. Man arbetar stegvis, med konstnärliga förstudier och offentliga samtal innan uppdraget ges till konstnären. Uppdragsgivarens roll är avgörande för både vad projektet blir och hur det utformas – tydligt i exempelvis Antirasistiskt monument och HBTQI+ monumentet.
Sveriges museum om Förintelsen är landets första minnesmuseum – en kategori historiska museer som aktivt arbetar med demokratifrågor och svåra arv. Denna definition av museet är ett direkt resultat av forskningen.
Inom kulturella minnesstudier kan diskursen kring sårbarhet med fördel kompletteras med begrepp som omsorg, ansvar och etisk svarsbarhet. Först när denna linje dras både teoretiskt och praktiskt kan sårbarhet och sårbara minnen värnas.
Minnesarbeten bör inte betraktas som punktinsatser utan som långsiktiga, temporala åtaganden och processer för att vara verkningsfulla.
Projektets resultat inkluderar både populärvetenskapliga texter och presentationer, peer-review-artiklar samt konkreta bidrag till de processer som undersökts. Tillsammans med Statens konstråd arrangerade projektet i november 2023 konferensen Public Memory – Monuments and Difficult Heritages. Inför denna publicerades antologin Public Memory, Public Art: Reflections on Monuments and Memorial Art Today (red. Enqvist, Modig, Katz Thor & Zawieja, Art & Theory (ENG) och Statens konstråd (SVE), 2022).
Utöver denna antologi är jag bland annat medredaktör för en vetenskaplig antologi om minnesarbeten och deras relation till fascistiska arv. Jag har även författat bidrag till en lärobok om Förintelsen, en populärvetenskaplig antologi om historiebruk och en essäsamling om monument, utgiven i Tyskland. Jag har samarbetat med Goethe-institutet i en workshop, varit medarrangör till MSA Nordic Biannual Conference 2024: The Art of Conviviality och presenterat projektet nationellt vid filmvetenskap, konstvetenskap och Critical Heritage på Stockholms universitet, estetik på Södertörns högskola, judiska studier vid Uppsala universitet samt Tema Q & REMESO vid Linköpings universitet. Internationellt har projektet presenterats vid University of Illinois, University of Texas Dallas, Parrahesia Institute Berlin och House of Sweden i Washington.
Våren 2022 var jag gästforskare vid Columbia University, institutionen för English and Comparative Literature, med professor Marianne Hirsch. Jag presenterade mitt projekt vid deras Cultural Memory Seminar i dialog med professor emeritus James E. Young. Tredje uppgiften har varit central i detta projekt; jag har medverkat i poddar, offentliga samtal, radio och dagspress. Jag har även deltagit i nätverk för Förintelseforskning i Sverige, är co-chair för Memory Studies Association Nordic och har presenterat på konferenser både nationellt och internationellt. Sammanfattningsvis har projektet bidragit till utvecklingen av det kulturella minnesforskningsfältet i Sverige.