Vetenskapshistorisk hattparad: Forskarutbildningarna i det svenska högskolesystemets historia
Detta projekt studerar spridningen av en central universitetsinstitution, doktorsgraden, och hur denna process har samspelat med den politiska utformningen av det svenska högskolesystemet. Utifrån ett idéhistoriskt perspektiv utforskas hur en mängd professionsutbildningsanstalter genom utdragna processer kämpade för en egen disputationsrätt, vilken kunde ge status och resurser genom erkännandet av den vetenskapliga förmågan. Denna avgränsade tematik utgör ett prisma, genom vilket större skeenden speglas, som det högre utbildningssystemets expansion och omvandling. Den primära undersökningsperioden löper från 1870, då filosofie doktorsgraden infördes, till 1969, då en mängd doktorsgrader ersattes av en uniform doktorsexamen. Under dessa 100 år blev ingenjörer, veterinärer, agronomer, ekonomer, tandläkare, jägmästare och farmaceuter sanktionerade som vetenskapliga forskare. Doktorsgraden fick återverkningar på aktiviteterna inom de läroanstalter som fick tillgång till den, samtidigt som allt nytt innehåll omsider kom att få återverkningar på doktorsinstitutionen och de äldre universiteten. Till slut blev forskarutbildningen – i bestämd form singularis – benämningen på en samling inbördes disparata verksamheter som blev föremål för uniforma regleringar. Projektet ger ett korrektiv till en helt universitetscentrerad historieskrivning om den högre utbildningen och nya perspektiv på en institution som är central för det moderna samhällets professionella kunskapsförsörjning.
Slutredovisning
Målet med mitt RJ Sabbatical-projekt var slutföra ett syntetiserande arbete om det svenska högskolesystemets historia och att redovisa resultatet i en monografi. Forskningsarbetet genomfördes under 2022, då jag under våren var gästforskare i Oslo, med anknytning till NIFU, Nordisk institutt for studier av innovasjon, forskning og utdanning, och till Senter for teknologi, innovasjon og kultur, TIK, vid Universitetet i Oslo, som är den största nordiska miljön för teknik- och vetenskapsstudier.
Resultatet av detta arbete är studien ”Vetenskapshistorisk hattparad: Forskarutbildningarna i det svenska högskolesystemets historia”, utgiven av Makadam förlag i två volymer. Boken finns öppet tillgänglig via hemsidan för Kriterium, som även kvalitetsgranskat framställningen i en peer review-process. Inriktningen antyds av den ursprungliga projektbeskrivningen ovan; hos Kriterium finns en kortare sammanfattning och i själva boken en längre på engelska.
Här kan sägas att undersökningens grundläggande frågeställningar är enkla: vilka institutioner önskade en doktorsgrad och när gjorde de det, hur argumenterade de och varför gav de sig ut på en hattjakt med goda potentialer att bli tids- och resursslukande? Men även om frågorna är enkla är studieobjektet vittfamnande och svårfångat. För att greppa det har jag laborerat med en tolkningsram som knyter samman fem infallsvinklar: ett systemperspektiv på högre utbildning; institutionalistiska perspektiv på systemets delar och komponenter; ett professionssociologiskt perspektiv på aktörer; marginalistiska perspektiv på gränsdragningar och inmutningen av kunskapsdomäner; språkbrukshistoriska perspektiv på aktörers verbala redskap i argumentationen för resurser till sina institutioner. En föreställning om resultatet av mötet mellan dessa perspektiv och ett omfattande primärmaterial ges av innehållsförteckningen, med årtal för nya doktorsgrader och annat tillagda inom parentes.
1 Inledning
2 Akademikerna (fil. dr 1870)
3 Kirurgerna (disputation 1874, promotion 1906)
4 Teknikerna (1927)
5 Veterinärerna (1935)
6 Agronomerna (1942)
7 Ekonomerna (1946)
8 Tandläkarna (1950)
9 Jägmästarna (1950)
10 Farmaceuterna (1954)
11 Reformerna (forskarutbildning 1969, -98; universitets- och högskolestatuter 1956, -64, -77, -93)
12 Konstnärerna (2009)
13 Konklusioner
Mina ansträngningar inriktades på att tydliggöra de perspektiv och teman som knyter samman fallstudierna till en helhet, dels i Inledning och Konklusioner, dels i de enskilda kapitlen däremellan. Arbetet blev krävande genom mängden material, men också genom min strävan att leva upp till de anspråk som ligger i ambitionen att ta ett helhetsgrepp om ett system som omfattar så många delar. Den största avvikelsen från de ursprungliga planerna blev att historien om de konstnärliga läroanstalternas inkorporering i högskolan och införandet av en konstnärlig doktorsexamen fick bilda ett kapitel för sig. Detta dels för att denna process är föga utforskad, dels för att detta möte mellan utbildningstraditioner med olika inriktningar är ett så fascinerande exempel på komplexiteten i dagens högskola.
Den potentiella betydelsen av mitt arbete tänker jag kan ligga i denna föga kända historia, liksom i den kartläggning av andra läroanstalter som bör bli till nytta för efterkommande, men framför allt i det helhetsgrepp som genom att inbegripa fackhögskolor och praktikerutbildningar innebär en utmaning för en helt universitetscentrerad historieskrivning om högre utbildning. Jag har presenterat mitt arbete vid seminarier då jag var i Oslo men även på andra håll liksom vid olika konferenser, då jag som regel utvecklat någon viss del av det.
Ett annat resultat är boken ”Vetenskap och affärer: Ekonomutbildningens akademisering speglad i Handelshögskolans bana genom 1900-talets första hälft”, utgiven av Makadam förlag 2023, men inte öppet tillgänglig i och med att den formellt ligger utanför själva projektet samtidigt som den är tätt knuten till det. Bakgrunden till denna bok är att fascinationen inför historien bakom införandet av en ekonomie doktorsgrad, i kombination med mina svårigheter att få grepp om detta skeende, gjorde att manuskriptet till detta kapitel svällde över alla bräddar. Efter ett omtumlande seminarium vid Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, blev lösningen på detta problem att förse manuset med en inledning respektive avslutning för att kunna ge ut det som en liten bok innan jag skar ned texten till rimliga proportioner för den stora boken. Även detta resultat har jag presenterat i olika sammanhang, bland annat 2023 vid en egen session under den konferens som Föreningen företagsekonomi i Sverige organiserar årligen.
Vad gäller samverkan har jag vidareutvecklat de stimulerande kontakterna med Oslo. Som framgått ovan har jag samverkat med fler aktörer som befinner sig inom högskolans värld, men klart utanför historikerns hemmaplan. Till exempel har jag föreläst om högskolans organisation och styrning i historiskt perspektiv vid högskolepedagogiska kurser och chefsutbildningar som Göteborgs universitet ordnar. Det har jag under 2024 även gjort vid andra lärosäten, som Jönköping University och Högskolan i Borås, liksom vid en träff för ett nätverk för chefer vid fakultetskanslier. Det har varit uppiggande att se hur mycken häpenhet och nyfikenhet historiska perspektiv kan väcka.
Resultatet av detta arbete är studien ”Vetenskapshistorisk hattparad: Forskarutbildningarna i det svenska högskolesystemets historia”, utgiven av Makadam förlag i två volymer. Boken finns öppet tillgänglig via hemsidan för Kriterium, som även kvalitetsgranskat framställningen i en peer review-process. Inriktningen antyds av den ursprungliga projektbeskrivningen ovan; hos Kriterium finns en kortare sammanfattning och i själva boken en längre på engelska.
Här kan sägas att undersökningens grundläggande frågeställningar är enkla: vilka institutioner önskade en doktorsgrad och när gjorde de det, hur argumenterade de och varför gav de sig ut på en hattjakt med goda potentialer att bli tids- och resursslukande? Men även om frågorna är enkla är studieobjektet vittfamnande och svårfångat. För att greppa det har jag laborerat med en tolkningsram som knyter samman fem infallsvinklar: ett systemperspektiv på högre utbildning; institutionalistiska perspektiv på systemets delar och komponenter; ett professionssociologiskt perspektiv på aktörer; marginalistiska perspektiv på gränsdragningar och inmutningen av kunskapsdomäner; språkbrukshistoriska perspektiv på aktörers verbala redskap i argumentationen för resurser till sina institutioner. En föreställning om resultatet av mötet mellan dessa perspektiv och ett omfattande primärmaterial ges av innehållsförteckningen, med årtal för nya doktorsgrader och annat tillagda inom parentes.
1 Inledning
2 Akademikerna (fil. dr 1870)
3 Kirurgerna (disputation 1874, promotion 1906)
4 Teknikerna (1927)
5 Veterinärerna (1935)
6 Agronomerna (1942)
7 Ekonomerna (1946)
8 Tandläkarna (1950)
9 Jägmästarna (1950)
10 Farmaceuterna (1954)
11 Reformerna (forskarutbildning 1969, -98; universitets- och högskolestatuter 1956, -64, -77, -93)
12 Konstnärerna (2009)
13 Konklusioner
Mina ansträngningar inriktades på att tydliggöra de perspektiv och teman som knyter samman fallstudierna till en helhet, dels i Inledning och Konklusioner, dels i de enskilda kapitlen däremellan. Arbetet blev krävande genom mängden material, men också genom min strävan att leva upp till de anspråk som ligger i ambitionen att ta ett helhetsgrepp om ett system som omfattar så många delar. Den största avvikelsen från de ursprungliga planerna blev att historien om de konstnärliga läroanstalternas inkorporering i högskolan och införandet av en konstnärlig doktorsexamen fick bilda ett kapitel för sig. Detta dels för att denna process är föga utforskad, dels för att detta möte mellan utbildningstraditioner med olika inriktningar är ett så fascinerande exempel på komplexiteten i dagens högskola.
Den potentiella betydelsen av mitt arbete tänker jag kan ligga i denna föga kända historia, liksom i den kartläggning av andra läroanstalter som bör bli till nytta för efterkommande, men framför allt i det helhetsgrepp som genom att inbegripa fackhögskolor och praktikerutbildningar innebär en utmaning för en helt universitetscentrerad historieskrivning om högre utbildning. Jag har presenterat mitt arbete vid seminarier då jag var i Oslo men även på andra håll liksom vid olika konferenser, då jag som regel utvecklat någon viss del av det.
Ett annat resultat är boken ”Vetenskap och affärer: Ekonomutbildningens akademisering speglad i Handelshögskolans bana genom 1900-talets första hälft”, utgiven av Makadam förlag 2023, men inte öppet tillgänglig i och med att den formellt ligger utanför själva projektet samtidigt som den är tätt knuten till det. Bakgrunden till denna bok är att fascinationen inför historien bakom införandet av en ekonomie doktorsgrad, i kombination med mina svårigheter att få grepp om detta skeende, gjorde att manuskriptet till detta kapitel svällde över alla bräddar. Efter ett omtumlande seminarium vid Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet, blev lösningen på detta problem att förse manuset med en inledning respektive avslutning för att kunna ge ut det som en liten bok innan jag skar ned texten till rimliga proportioner för den stora boken. Även detta resultat har jag presenterat i olika sammanhang, bland annat 2023 vid en egen session under den konferens som Föreningen företagsekonomi i Sverige organiserar årligen.
Vad gäller samverkan har jag vidareutvecklat de stimulerande kontakterna med Oslo. Som framgått ovan har jag samverkat med fler aktörer som befinner sig inom högskolans värld, men klart utanför historikerns hemmaplan. Till exempel har jag föreläst om högskolans organisation och styrning i historiskt perspektiv vid högskolepedagogiska kurser och chefsutbildningar som Göteborgs universitet ordnar. Det har jag under 2024 även gjort vid andra lärosäten, som Jönköping University och Högskolan i Borås, liksom vid en träff för ett nätverk för chefer vid fakultetskanslier. Det har varit uppiggande att se hur mycken häpenhet och nyfikenhet historiska perspektiv kan väcka.