Projektet ”Att handla med sex: reglering, liberalisering eller kriminalisering? Prostitutionspolitik i Sverige 1930-2000” har varit förlagt till ekonomisk-historiska institutionen vid Stockholms universitet. Projektet påbörjades i januari 2003 och avslutades formellt i december 2007. Projektledare, Yvonne Svanström, har under perioden arbetat på olika procentsatser inom projektet, samt varit helt föräldraledig under perioden 1 januari 2004 till 30 oktober 2004, samt ytterligare en månad år 2005. Projektet har producerat en monografi och en antologi (den senare i samarbete med FD Anna Jansdotter i det av Riksbankens jubileumsfond finansierade projektet Den (själv)biografiska produktionen av den prostituerade kvinnan vid sekelskiftet 1900), fyra peer reviewed artiklar på engelska, samt ytterligare tre artiklar på svenska och en rapport (i samarbete med ED Charlotte Holgersson, Handelshögskolan i Stockholm). Ytterligare en artikel som drar samman den statliga utvecklingen i frågan under 1900-talet kommer att skickas för peer review under våren 2009, och ännu en artikel som jämför utvecklingen i Nederländerna och Sverige påbörjas under våren 2009 och ska skickas för peer review hösten 2009. Båda artiklarna skrivs på engelska. Under vårterminen 2009 har jag fått möjlighet till en forskningsvistelse vid sociologiska institutionen, Essex universitet, Storbritannien. Målet med vistelsen är att producera ett bokmanus där hela projektet knyts samman.
Olika delresultat från projektet har väckt internationellt intresse, och jag har vid ett flertal tillfällen blivit intervjuad eller haft möten med forskare från Europa och Asien, där prostitutionspolitik i ett jämförande perspektiv har stått i fokus. Projektet har även presenterats vid diverse konferenser och i samband med olika föredrag (se redogörelse nedan).
Ett övergripande syfte med projektet var att undersöka hur prostitution diskuterats i Sverige under perioden 1930-2000, med särskilt fokus på den statliga politiken. Bakgrunden var den unika lagstiftning som infördes 1999 och som kriminaliserade endast köpet av s.k. sexuella tjänster. Hur kan denna unika politik kan förstås ur ett historiskt perspektiv – under vilka omständigheter har den vuxit fram? Därtill var syftet att undersöka hur autonoma (utomparlamentariska) grupper förhållit sig till frågan, särskilt från 1970-talet och framåt, men även att titta närmare på den socialdemokratiska kvinnorörelsen som varit mycket aktiv i frågan under 1990-talet. Varken statens eller kvinnorörelsernas förhållningssätt till prostitution är speciellt diskuterade eller undersökta i historisk forskning. Vidare var syftet att sätta den svenska utvecklingen i ett komparativt perspektiv, då särskilt i relation till europeiska länder som under samma period valt att legalisera prostitution. Framförallt skulle den tyska och nederländska staten undersökas under perioden 1980 och framåt, då både länder reglerat prostitution med arbetsrättslig lagstiftning och legaliserat bordellsystemet. Både Nederländerna och Sverige förde fram de olikartade lagstiftningarna som feministiska och i de prostituerade kvinnornas intresse.

Vetenskapliga resultat

Projektet har genererat vetenskapliga resultat på tre olika plan: teoretiskt och metodologiskt men framförallt empiriskt. På ett teoretiskt plan har projektet visat en långsiktig strukturomvandling som innehåller både förändring och kontinuitet, både när det gäller politikens innehåll, aktörer och dess formulering. På ett metodologiskt plan har projektet visat behovet av långa tidsperspektiv för att förstå politisk och samhällelig förändring. Vidare har det länderkomparativa inslaget visat behovet av jämförelser för att komma utanför en nationell historieskrivning när det gäller könspolitisk förändring. Rent empiriskt är den svenska statens förhållningssätt i frågor om prostitution under perioden 1900-2000 för första gången kartlagd och analyserad.

Teoretiska utgångspunkter och teoriutveckling
De teoretiska utgångspunkterna innebar att ta avstamp i de många gånger motstridiga feministiska teoribildningarna om prostitution: att se prostitution som exploatering eller som arbete. Man kan hårdraget säga att dessa två teoretiska utgångspunkter har tjänat som idealtyper för att tolka statlig politik och kvinnorörelsers agerande. Däremot finns färre studier som rör en långsiktig process när det gäller frågor om kommersiell sexualitet – vare sig angående staters och statens ändrade förhållningssätt, eller hur samhället förändras över en längre period.
Projektets långa tidsperspektiv har fått både teoretisk och metodologisk betydelse. Teoretiskt har det inneburit att för att förstå statens förhållande till prostitution måste frågan även i den svenska (välfärds)kontexten kopplas till frågor om kön, ekonomi och tillgången till arbete. Det blir också tydligt att frågor om politisk förändring när det gäller prostitution måste kopplas till kön, politiskt deltagande (både inom och utom staten) och uppfattningar om vad som är arbete. Detta blir inte minst viktigt för att förstå hur frågor om sexualitet, kön och våld har kunnat politiseras i olika historiska kontexter. Att uppmärksamma att staten inte är statisk, utan har förändrats till sin sammansättning (dvs. t.ex. att fler kvinnor deltar i politiken och att politiska krav som ofta kopplas till den privata sfären har fått större utrymme under den period som studerats inom ramen för projektet) är viktigt för att förstå politisk och samhällelig förändring över tid. Däremot kan man inte använda en enkel könsmaktsanalys av staten för att förstå dess förändring i relation till prostitution – detta blir inte minst tydligt i en länderkomparativ undersökning då vitt skilda krav angående prostitution förts fram av kvinnor i de olika staternas riksdagar. Snarare måste en historisk förståelse av vilka feministiska frågor som är möjliga att få gehör för under olika perioder, den historiska kontextens betydelse samt vilka aktörer som då är aktiva, fördjupas för att förstå hur staters agerande i sexualpolitiska frågor ska tolkas. Denna förståelse kan inte nås genom studier som endast koncentrerar sig på de senaste decenniernas könspolitiska förändring inom den svenska staten.

Metodologiska resultat
Resultatet av projektet visar på två metodologiska resultat. Det första är de långa linjernas betydelse när det gäller att diskutera politiska förändringar, som också får teoretisk betydelse för hur man ska förstå förändring. Inte minst gäller detta frågor som av tradition varit svåra att politisera och som ansetts vara ”privata”, såsom sexualitet och kvinnors kroppsliga integritet. Det kan tyckas paradoxalt med tanke på den långa tradition av svensk statlig kontroll i samma frågor, där lagstiftning rörande utomäktenskaplig sexualitet, reproduktion och äktenskap har haft en framskjuten plats. Frågorna har dock inte varit på den politiska agendan. Det som blir tydligt med ett långt tidsperspektiv är att kravet på att kriminalisera kunden i prostitution, något som realiserades i lagstiftning 1999, även i den svenska debatten är ett gammal feministiskt krav som förnyas under olika perioder och drivs av andra aktörer, snarare än ett resultat av en socialdemokratisk klass- och könsutjämnande politik av sen 1900-talsmodell. Istället kan man se tendenser till att denna politik t.o.m. kunnat gå på kollisionskurs med de feministiska kraven.
Det komparativa inslaget har i första hand använts för att belysa det svenska fallet, men då projektets resultat även finns som del i flera antologier med ett länderkomparativt anslag (Svanström 2004a och 2006b) blir det jämförande resultatet för frågor om prostitution i ett större internationellt forskningssammanhang av vikt. Inte minst blir det tydligt hur kvinnorörelser och feministiska krav formuleras olika i olika länder vid samma tid. Man kan se hur påfallande likheter i politisk hållning mellan länders tidiga regleringspolitik när det gäller prostitution ersätts av skilda förhållningssätt till frågan under olika välfärdspolitiska regimer. Det finns även demografiska och historiska skillnader och likheter som har betydelse för förståelsen av prostitutionspolitiken som blir tydliga dels vid en länderkomparation men också vid en komparation över tid.

Empiriska resultat
De empiriska resultaten redogörs för mer i detalj under olika underrubriker nedan. 
Huvudsyftet med projektet var att undersöka den svenska statens förhållningssätt i förhållande till prostitution. Vikten av att se förändringarna inom staten för ett förändrat förhållningssätt har framkommit under projektets gång, där inte minst betydelsen av kön för att politisera frågor om sexualitet har blivit tydligt. Det är i första hand kvinnor, inom och utom staten, som drivit frågan om att kriminalisera köpet av sexuella tjänster. Det finns dock ingen enkel könsanalys att göra i frågan, då det även i Nederländerna som legaliserat prostitution (så även i Tyskland), funnits kvinnor som fört frågan om legalisering. Snarare bör man koppla frågor om kvinnorörelser och deras argument till frågor om hur välfärdsstater är organiserade efter kön. I ett land som Sverige där kvinnor utgjort en stor andel av arbetskraften, både i det agrara, industriella och postindustriella samhället, och detta deltagande och deras inkomst och sociala medborgerliga rättigheter varit individbaserade, är det månne svårare att argumentera för att prostitution kan ses som ett arbete. När det gäller denna fråga finns dock mer arbete att göra, och en av de kommande artiklarna kommer att diskutera detta (Svanström, kommande b)
Det finns ingen linjär utveckling i svensk statlig prostitutionspolitik som leder fram till dagens lagstiftning – snarare tvärtom. Däremot finns linjen om efterfrågan, dvs. kundens ansvar för prostitutionens fortbestånd, som ett tydligt inslag i den svenska kvinnorörelsen – både inom den utomparlamentariska rörelsen, men även inom de politiska kvinnoförbunden. När det gäller de senare är det påfallande att det först under senare period, från tidigt 1990-tal och framåt, som det socialdemokratiska kvinnoförbundet kan sägas bli tongivande i debatten. Under tidigare perioder har det snarare varit liberala kvinnor och centerpartistiska kvinnor i riksdagen som drivit frågan om kundens ansvar. Den svenska prostitutionspolitiken är således inget socialdemokratiskt legat, utan snarare ett förhållningssätt som understundom gått på tvärs mot partiets hållning – så även under det sena 1990-talet. 
Den svenska staten och prostitution 1918-2000
Staten och dess prostitutionspolitik har varit huvudfokus i forskningsprojektet, och det är också där den största forskningsinsatsen gjorts.
Efter en sju år lång utredning avskaffades den kommunalt reglementerade prostitutionen 1918 (lagförändringen genomfördes 1919). Prostitution skulle därefter kontrolleras genom lösdrivarlagstiftningen. Att avskaffa reglementeringen var dock inte självklart, då både utredningen och flera remissinstanser argumenterade för en reviderad form av reglementering. Istället för reglementeringen infördes emellertid en smittskyddslagstiftning som innebar att alla medborgare, oavsett kön, hade anmälningsplikt vid misstanke om sexuellt överförbara sjukdomar. Lagen var en tvångslagstiftning men med fokus på sjukdomens kontroll, snarare än en ordningskontroll av offentliga kvinnor som reglementeringen över tid utvecklats till. Konsekvensen blev att staten tog ett steg tillbaka i att övervaka prostitution under en period där krav på regleringar när det gällde kvinnor och sexualitet ägde rum i länder utan ett reglementeringsförflutet (t.ex. olika stater i Nordamerika).
Den forskning som berör den tidiga välfärdsstaten, både dess framsida och dess baksida, har i ringa utsträckning berört prostitution. Det är på många sätt förvånande då en mängd statliga utredningar berör just frågor om prostitution under första hälften av 1900-talet. Inte mindre än åtta utredningar om lösdriveri, fattigvård, homosexualitet och sinnessjukdom tar upp frågor om prostitution fram till 1964 då lösdrivarlagen ersattes med lagen om samhällsfarlig asocialitet (som snabbt blev obsolet). Prostitution har under hela denna period, med ett fåtal avvikelser, setts som en fråga om heterosexuell kommersialiserad sexualitet, där män är köpare och kvinnor säljare (Svanström 2006a, 2006c).
Det finns intressanta svängningar i hur de statliga utredningarna behandlar prostitution och de som är involverade i prostitution under denna period. Inledningsvis är förvånande nog kopplingen mellan prostitution och arbete mycket framträdande. I flera undersökningar under 1920-talet, en period av flera ekonomiska kriser, blir prostituerade kvinnors kopplingar till en ”vanlig” arbetsmarknad avgörande för hur de bör betraktas av staten. Begrepp som ”hel-” och ”halvprostituerade” införs, och avgörande för åtgärdsförslagen när det gäller prostitution är synsättet om kvinnors kopplingar till en reguljär arbetsmarknad är en kontrollerande faktor eller om det snarare är att betrakta som ett sätt för kvinnor att sprida omoral till samhället i stort. Det finns en uppenbar ambivalens i statens förhållningssätt, där förståelsen av prostitutionens existens är en blandning av otillfredsställande ekonomiska villkor för kvinnor samt ”vissa” kvinnors förvärvade eller nedärvda disposition för prostitution. Lösningar på prostitutionen som samhällsproblem blir en blandning av korrektion och arbetsfängelse.
Under 1930- och 1940-talen försvinner kopplingarna till arbetslivet i de utredningar där prostitution berörs och, i enlighet med tidsandan där frågor om social hygien stod högt på den politiska och vetenskapliga agendan, sker en svängning mot mer individorienterade förklaringsformer och förslag till lösningar. Sterilisering och hospitalisering utan angiven tidsbegränsning är förslag som förs fram. Däremot finns fortfarande otillräckliga försörjningsformer för kvinnor med som en delförklaring till prostitutionens existens, men fokus i utredningarna är att förklara prostitution genom kvinnors psykopatologiska drag som gör dem predisponerade för prostitution. 
Under 1950-talet sker en viss förändring i hur prostitution diskuteras i de statliga utredningarna, som får sitt slutliga uttryck i den utredning som slutligen innebär att lösdrivarlagen avskaffas 1964. Den förändring som sker kan karaktäriseras som att prostitution i högre utsträckning ses som ett samhällshot: prostitution innebär en ”samhällsfarlig asocialitet” som kan leda till kriminalitet. Kopplingen till kriminalitet fanns även i tidigare utredningar men inte lika uttalat. Det är dock fortfarande säljarna, dvs. kvinnorna, som utgör samhällshotet, snarare än köparna. I samband med utredningar om homosexualitetens avkriminalisering finns diskussioner om manlig homosexuell prostitution. Det är intressant att notera att till skillnad från heterosexuell prostitution där kvinnor är säljare och under perioden betraktas som mer eller mindre patologiska finns inte samma förståelse av män som säljer till män. Snarare ses dessa (unga) män som rationella, ekonomiska aktörer som drygar ut sin inkomst. Om än i nedtonad form ses snarare köparna, de homosexuella männen, som orsaker till prostitutionens förekomst (Svanström 2004b och 2006c).
Statens deltagande och påverkan på de utredningar som genomfördes under första hälften av seklet kan också ses via dess tillsättningar av sakkunniga och ordförande i utredningarna och det är påfallande hur skilda professioner tillsätts som sakkunniga under olika perioder av 1900-talet. Föga förvånande är det således t.ex. läkare och fängelsepersonal som får stort utrymme under det tidiga 1900-talet, medan experter inom rättspykiatri och forskare med kopplingar till Sveriges rasbiologiska institut konsulteras under den senare perioden.
I de parlamentariska diskussioner som fördes i samband med dessa utredningar och de förslag till lagförändringar som lagts fram har ytterst lite yttrats i frågor om prostitution – huvudfokus var trots allt lösdrivarlagens vara eller icke vara. Ett överraskande resultat var dock det försök till en förändring i frågefokus som initierades av liberala kvinnliga riksdagsledamöter under 1950-talet. Dessa kvinnor argumenterade för att prostitution måste ses som efterfrågestyrt, och en förståelse och förändring av prostitutionens roll i samhället kunde inte nås förrän fokus i frågan förändrades. Detta försök fick inga direkta återverkningar i riksdagsdebatten. Däremot visar det hur gamla krav från den autonoma liberala kvinnorörelsen på 1880-talet om prostitution som efterfrågestyrd, som återigen togs upp av en likaledes liberal kvinnorörelse på 1920-talet, och på 1950-talet hade flyttat in och hördes i den inomparlamentariska diskussionen. Genomgående i de utredningar som genomfördes fram till och med 1964, samt de inomparlamentariska diskussioner som fördes i frågan, är att prostitution ses som en fara både för samhället och för kvinnorna själva. Under denna inledande period är det tydligt att kvinnoemancipatoriska eller feministiska tolkningar av prostitution har svårt att få gehör (Svanström 2005).
Det finns ett tydligt brott i hur staten hanterat prostitutionsfrågan mellan den tidiga perioden som kan sägas sträcka sig till mitten på 1960-talet och avslutas med att lösdrivarlagstiftningen avskaffas, och den andra hälften av 1900-talet. Inte minst karaktäriseras perioden 1950-60-tal av en ”statlig tystnad” i frågor om prostitution. Att 1960-talet karaktäriserades av en liberalisering i frågor om sexualitet är tidigare känt. Detta gällde även i hög grad den statliga politiken – dock i första hand när det gällde frågor om pornografi (som formulerades som frågor om tryckfrihet). Här gjordes dock inga särskilda kopplingar till prostitution. Det är under denna period som den utomparlamentariska debatten tar mycket utrymme i media. Här finns, för första gången, inslag av argument som pläderar för att se prostitution som ett yrke genom att hävda behovet av statliga bordeller. Det liberala debattklimatet till trots är det staten som förs fram som garant för att bordeller skulle kunna fungera, en statlig kontroll över sexualiteten sågs som nödvändig. De motioner från liberalt håll som fördes fram i riksdagen i samma ärende i början av 1970-talet får snarare ses som en förlängning av 1960-talets utomparlamentariska diskussioner. Det är dock under 1970-talet som prostitution återigen blir en politisk fråga, inte bara i riksdagsdebatten utan även i samhället i stort. Det är också under samma period som kvinnorörelsen i högre utsträckning deltar i debatten (Svanström 2004a, 2004b, Svanström kommande b).
När det gäller statens agerande i prostitutionsfrågan är det i mitten av 1970-talet som frågan återigen blir aktuell. Flera händelser i samhället (Rapporten Svarta affärer från Malmö, uppmärksammade reportage i tv och dagstidningar, aktioner från organisationer som t.ex. Kamp mot porr och prostitution (där flera kända samhällsdebattörer deltog)) gjorde att diskussionerna i riksdagen och kraven på förändring i mycket högre utsträckning än tidigare knöts till den pågående samhällsdebatten. Olika tema som togs upp i den tidiga debatten med krav på utredningar i frågan var ungdomsprostitution, en eventuellt ökande prostitution och sexklubbar. Kopplingarna till en svart marknad och kriminalitet lyftes också upp. Oavsett partitillhörighet kopplades emellertid prostitution i debatten till en ovälkommen konsekvens av en kommersialisering av samhället. I mycket högre utsträckning än tidigare formulerades frågan om prostitution som ett samhällsproblem snarare än ett samhällshot, och det var i första hand de personer, kvinnor, som var involverade i samhället som skulle hjälpas till en drägligare tillvaro genom samhällsåtgärder. Den första egentliga utredning som hade prostitution som huvudtema tillsattes också under 1970-talet, 1978 (1910 års utredningsämne var egentligen smittosamma könssjukdomars spridning men kom praktiken att handla om prostitution) och kom med sitt slutbetänkande tre år senare (SOU 1981:71). Liksom 1910 års utredning, och den kommande utredningen som tillsattes 1993, kantades utredningen av konflikter mellan utredare och experter, och resulterade också i två skilda publikationer, och där experterna (alla utom en) inte deltog i själva slutbetänkandet.
Här ses ett skifte i hur prostitution förstås: det ses i första hand som en samhällsfråga, en strukturell fråga, och prostitution ses som en effekt av ett kommersialiserat samhälle och orättvisa könsroller. Både utredare och experter tar avstånd från kriminalisering som en möjlig åtgärd, särskilt lyfter man inom expertgruppen fram att man inte bör kriminalisera endast den ena parten – oavsett vilken. Själva betänkandet argumenterar dock utifrån ett individualliberalt perspektiv genom att samtidigt hävda att säljare och köpare av fri vilja går in i prostitution (Svanström 2004a, 2006b, kommande a).
Remissvaren på utredningen visar den ytterligare svängning som redan påbörjats, där flera av remissinstanserna efterfrågar en kriminalisering av endast den köpande parten. Här visas återigen att de kvinnopolitiska förbund som var tidiga med att se prostitution som en efterfrågestyrd verksamhet var liberala kvinnor och centerkvinnor som i sina remissvar krävde en kriminalisering av enbart köparen och som även motionerade i frågan. Det lagförslag som fördes fram och gick igenom var ett förbud mot offentliga pornografiska visningar, i realiteten sexklubbar. Vid presentationen av propositionen argumenterar den borgerliga regeringen för att prostitution måste ses som en humanistisk fråga, inte en kvinnofråga, och argumenterar för att prostitution inte är rimligt i det pågående arbetet mot ett jämställt samhälle. Samtidigt påpekas att kvinnan är den strukturellt underordnade i prostitution, vilket ger intrycket av en dubbelhet i regeringens argumentation. 
Skiftet mot att argumentera för en kriminalisering av den köpande parten i prostitution inträffar i början av 1980-talet. Under perioden 1983-1993 presenterades mer än 50 partimotioner angående prostitution i riksdagen. Cirka 30 av dessa föreslog en kriminalisering av endast köparen. Dessa kom från representanter från alla partier, ibland från grupper av kvinnor, ibland från både kvinnor och män, men inte från endast män. I detta sammanhang förtjänar det att nämnas att det första initiativet i form av en motion till att kriminalisera kunden togs av en moderat riksdagsman redan 1982 under motionstiden i samband med SOU 1981:71. Ingen föreslog att endast säljaren skulle kriminaliseras. I riksdagen var ämnet formulerat som en feministisk fråga, där prostitution sågs som ett utnyttjande av kvinnan. Mindre kopplingar till en jämställdhetsdiskurs gjordes också. En ny utredning som tillsattes 1993 kom med ett slutbetänkande 1995 (SOU 1995:15) och förslaget var att det som då hade bytt namn till ”könsköp” skulle kriminaliseras. ”Könsköp” som begrepp skulle inkludera båda parter i prostitution, och även kunna användas om homosexuell prostitution. Prostitution placerades tydligt inom en jämställdhetsram där skälen för att kriminalisera båda parter underbyggdes med just argument för jämställdhet – båda parter var lika skyldiga. På sätt och vis blir frågan i utredningen ”könsneutraliserad” och har inte längre med kön och makt att göra, utan med jämställdhet – friställt från ekonomiska och kulturella könsstrukturer i samhället. Utredningen var emellertid inte i samklang med resten av samhället: den kritiserades hårt både i remissförfarandet, i media och i riksdagen. Endast två av 64 remissinstanser stödde förslaget, och i riksdagen fortsatte motionerandet med krav på att endast kriminalisera kunden. Under 1990-talet syns också ett samgående av kvinnor över partigränserna, där man i två gemensamma motioner kräver att endast kunden ska kriminaliseras. I riksdagen återformuleras frågan nu som en feministisk fråga som ställs i motsats mot ett förenklat jämställdhetsbegrepp, där maktförhållandena mellan könen har glömts bort (Svanström 20042, 2004b, 2006b).
Lagförslaget om att kriminalisera köpet av sexuella tjänster presenterades 1999. Det skrevs in i den proposition som kallades ”Kvinnofrid” och som också behandlade sexuellt våld och sexuella trakasserier. Riksdagsdebatten angående propositionen blev dock högljudd, och redan tidigare hade diskussionen om prostitution internationaliserats: den placerades i ett europeiskt perspektiv där den ökade förekomsten av trafficking togs upp. Det påpekades också att andra stater i EU gick i en motsatt riktning mot den svenska där prostitution professionaliserades som sexarbete. Debatten var mer upphettad än tidigare, men det är intressant att notera att förespråkare för sexarbetslinjen endast fanns utanför riksdagen, inte i riksdagen. I den svenska riksdagen fanns en enighet över partigränserna om att den riktningen inte var önskvärd, men oenighet i hur den svenska staten lagstiftningsmässigt skulle förhålla sig till prostitution. När förslaget att kriminalisera kunden i prostitution röstades igenom var det i första hand moderater och vissa folkpartister som röstade emot, medan kristdemokrater avstod från att rösta. En intressant paradox är dock att vad som kriminaliseras kallas köpet av ”sexuella tjänster”: ett postindustriellt tjänstesamhälles språkbruk har influerat lagstiftarna och det är således köpet av en tjänst som formuleras som kriminellt (Svanström 20042, 2004b, 2006b, kommande a).

Kvinnorörelser och prostitution cirka 1900-2000
Den del av forskningen som rör kvinnorörelsen har i viss mån diskuterats i flera av de artiklar som rör statens utveckling under perioden. Däremot finns det både möjlighet och anledning att vidareutveckla mer av de tentativa resultat som redovisas här (vilket också görs i en av de artiklar som är under utveckling, se publikationslista).
Viss forskning har lyft fram statsfeminismen som en drivande kraft bakom sexköpslagens tillkomst (och även andra förändringar som lett till jämställdhet). Med statsfeminism menas då oftast kvinnor inom staten, antingen i statlig tjänst, på s.k. policyplatser (som JÄMO), eller i riksdagen. Denna forskning menar också att den autonoma kvinnorörelsen har koopterats av den svenska staten som genom jämställdhetspolitiken har avradikaliserat den. Med ett längre tidsperspektiv på frågor som varit i fokus hos kvinnorörelsen kan en sådan bild både nyanseras och problematiseras. Den svenska autonoma kvinnorörelsen har, menar tidigare forskning, i första hand satt kvinnors arbete som en huvudpunkt på dagordning, och frågor om sexualitet har varit av mindre intresse. Om man har ett längre tidsperspektiv visar det sig dock att kvinnorörelsen i slutet av 1870-talet var mycket aktiv i frågor om prostitution, och redan då argumenterade för att sätta efterfrågan i prostitution i fokus. Det var i första hand den internationella rörelsen Federationen som drev dessa krav, och representanter för organisationen fanns också med i den första utredningen om prostitution som tillsattes 1902. Organisationen förändrades dock i mer samhällsbevarande och sedlighetsorienterad riktning, men organisationen ”Frisinnade kvinnor” var återigen aktiva och mycket radikala i samband med flera av lösdriveriutredningarna på 1920-talet (Svanström 2004a, 2006a och 2006c, 2007b).
Även socialdemokratiska kvinnoförbundet uppmärksammade lösdriveriutredningarna, där man bland annat berörde vad man kallade orättvisan i att endast den ena parten, säljaren, skulle drabbas av lagen och man deltog även tillsammans med just Frisinnade kvinnors riksförbund i en uppvaktning av socialministern för att prostitution inte skulle inbegripas i lösdrivarlagen. Socialdemokratiska kvinnoförbundet konstaterade i slutet av 1930-talet att endast aktioner mot och för kundkretsen kunde lösa vad man kallade prostitutionsproblemet, men man finner också stöd för ett mer socialpsykiatriskt och socialhygieniskt inslag när det gäller kvinnor i prostitution. Det är emellertid endast i relation till de pågående lösdriveriutredningarna som frågan aktualiseras inom Socialdemokratiska kvinnoförbundet under första hälften av 1900-talet. Som tidigare påpekats var det också liberala kvinnor i riksdagen som yttrade sig i frågor om prostitution. 
Det var först på 1970-talet som protesterna mot den omdebatterade och kritiserade sexualbrottsutredningen blev en vattendelare i svensk politik, då flera kvinnogrupper – både autonoma grupper och olika partipolitiska kvinnogrupper – gick samman och protesterade. Det är också nu som frågor om ungdomsprostitution och sexklubbar blir aktuella, både inom den autonoma kvinnorörelsen, hos Socialdemokratiska kvinnoförbundet och inom andra kvinnogrupper. Sexualbrottsutredningen sammanföll även med flera händelser som uppmärksammades i media: rapporten Svarta affärer, tv-programmet Studio S samt Geijer-affären som alla bidrog till att prostitution, pornografi och kopplingarna till politik tydliggjordes. 
I det sexualpolitiska program som Socialdemokratiska kvinnoförbundet antog 1984 slår man fast att kriminalisera kunden kan vara ett sätt för samhället att visa sitt avståndstagande, men sociala insatser måste genomföras och socialtjänstlagen utnyttjas. Socialdemokratiska kvinnoförbundet agerade när det gäller sexköpslagen mot partiledningen och genomförde ett lobbyarbete inom partiet inför socialdemokratiska kongressen 1997. Detta gav tillräckligt mycket stöd hos partiets manliga medlemmar för att en kriminalisering av kunden skulle bli partiets linje i riksdagen. I ett långsiktigt perspektiv framstår emellertid andra kvinnoförbund som tidigare mer aktiva i denna fråga: Centerns kvinnoförbund var tidigt aktivt i frågor om prostitution, och Centerns kvinnliga riksdagsledamöter var bland dem som var först ut att kräva en kriminalisering av kunden i prostitution. När det ”policy window” öppnade sig som innebar en möjlighet till en lagändring var dock Socialdemokratiska kvinnoförbundet sedan länge drivande i frågan (Svanström 2006b, kommande b).
Komparation med Nederländerna
Den svenska utvecklingen har i projektet delvis jämförts med Nederländerna. Anledningen till valet av just Nederländerna härrör från de båda ländernas skenbart likartade historia och utveckling när det gäller prostitution. Både Sverige och Nederländerna har en historia av reglementerad prostitution som avreglerades i början av 1900-talet. Båda länderna är också väl utvecklade välfärdsstater. 
Sett till 1900-talet kan den nederländska politiken sägas präglas av en pragmatisk hållning till prostitution, medan den svenska präglats av en abolitionistisk politisk hållning. Även om dessa länder ytligt sätt har många likheter, finns det dock historiska skillnader som också påverkar förhållningssättet till prostitution: prostitution är ett relativt sett litet fenomen i Sverige, sannolikt beroende på den agrara karaktär landet länge hade som innebar små städer. Prostitution är första hand ett stadsfenomen, och Nederländerna är sedan länge en urbaniserad nation. Trafficking har varit en politisk fråga i Nederländerna betydligt längre än i många andra länder, och frågor om ras, etnicitet och kvinnors arbete har kopplats till frågor om prostitution på ett sätt som inte gjorts i den svenska politiska debatten förrän nyligen och när frågan aktualiserades inom kvinnorörelsen i början av 1980-talet fick dessa frågor stort utrymme i Nederländerna. Under vissa perioder i nederländsk historia har dock frågan diskuterats som exploatering och våld mot kvinnor, framförallt inom kvinnorörelsen. 
Några hypoteser om skillnaderna mellan dessa länder har också genererats ur denna jämförelse: olika välfärdsmodellers utformning i relation till kön har betydelse för hur man ser på prostitution. Nederländernas familjebaserade välfärdsmodell och den svenska individbaserade modellen påverkar synen på kvinnor, kvinnors arbete och vad som kan räknas som arbete vilket i sin tur också skapar skillnader mellan kvinnor – vem kan förväntas eller avkrävas att ta ett arbete som prostituerad? Att frågan dock inte är enkel, oavsett lagstiftning och välfärdssystem, visas dock t.ex. genom att man i Nederländerna, trots den arbetsrättsliga lagstiftningen, inte kan åläggas att arbeta som sexarbetare av arbetsförmedlingen. Dessa hypoteser kommer att utvecklas och diskuteras vidare (Svanström kommande b).

Nya forskningsfrågor som genererats av projektet
Det tidiga engagemanget hos centerkvinnorna i frågor kring prostitution genererade en forskningsansökan som ville undersöka det politiska engagemanget hos kvinnor i jordbruket: ”Bondmora och kvinnokämpe? Kvinnors ekonomiska och politiska roll i svenskt lantbruk 1950-2000”. Projektet fick goda vitsord i Vetenskapsrådets sökomgång 2006. 
Vid samma sökomgång beviljades dock ett annat projekt: ”Arbete – ett omtvistat begrepp? Genuskodningen i 1900-talets politiska ekonomi” där frågorna genererats ur det riksbanksfinansierade projektet som redovisas här. Syftet med projektet är att undersöka hur vissa aktiviteter definierats som arbete i olika kontexter under 1900-talet. Det finns ”common sense” uppfattningar om vad arbete är, där bland annat en nationalekonomisk diskurs om ”produktivt” och ”improduktivt” arbete stakat ut ramarna för samtalet. Genom att särskilt undersöka hur sysslor som traditionellt utförts av kvinnor i skärningspunkten privat/offentligt har diskuterats i ett politiskt och ekonomiskt samtal kommer projektet att ge kunskap om samhälleliga maktförhållanden. 
Det är inom det vidare området ”omsorgsarbete” undersökningen kommer att fokuseras. Tre områden kommer att studeras ur ett genusteoretiskt perspektiv: fostermoderskap, hushållsarbete samt sexuellt umgänge – alla aktiviteter som på olika sätt diskuteras polariserat som arbete eller inte arbete, betalt eller obetalt och i termer av exploatering eller frivillighet i relation till klass, ras/etnicitet och kön. Genom att använda en begreppshistorisk ansats vill projektet visa hur ordet arbete är ett omtvistat begrepp som varierar beroende på vem som talar, ur vilken position någon talar samt när och hur begreppet används.

Avvikelser
Till skillnad från originalansökans formulering så har tidsperspektivet utsträckts i tid, både bakåt och framåt, och omfattar som helhet perioden 1918-2005. Inledningsvis var även avsikten att ha viss komparation med Tyskland. Detta har valts bort då ett avhandlingsprojekt vid idéhistoriska institutionen i Göteborg, lett av Susanne Dodillet, har denna inriktning. Arbetsmängden bedömdes också bli för stor.
Andra autonoma organisationer, som t.ex. RFSU, skulle inkluderas i undersökning. Här finns allt material som rör perioden 1930-2000 insamlat (med fokus på perioden 1970-2000) men är inte bearbetat. Det material som rör kvinnorörelsen är delvis bearbetat, och har delvis använts i vissa artiklar. Det finns dock gott underlag för flera artiklar på detta material. 
Medias behandling av prostitutionsfrågan har delvis diskuterats i Svanström 2004a och Holgersson och Svanström 2004d. Däremot har den mediastorm som blåste under 1970-talet inte diskuterats i någon artikel. Under projektets gång har dock flera monografier och artiklar av andra forskare berört detta tema.
Den slutgiltiga tidsplanen skiljer sig från den ursprungliga på grund av föräldraledighet och deltagande i andra projekt.
 
Projektets två viktigaste publikationer
Jag har i denna sammanställning valt ut de två publikationer som fått mest uppmärksamhet som en indikation på hur viktiga de varit.
Den publikation som väckt mest uppmärksamhet i det internationella forskarsamhället och genererat mest kontakt med internationella forskare är ”Criminalising the john: a Swedish gender model?” i Joyce Outshoorn (red.), The Politics of Prostitution: Women’s Movements, Democratic States, and the Globalisation of Sex Commerce, Cambridge: Cambridge University Press, 2004a. Artikeln ingår i en länderkomparativ antologi som också innebar att samma typer av variabler skulle jämföras i de olika länderna: kvinnorörelsen, s.k. Women’s Policy Agencies samt hur frågor om prostitution formulerades under olika perioder. Då den svenska linjen i frågor om prostitution internationellt sett fortfarande är relativt unik, har artikeln fått stor betydelse.
Den publikation som nationellt sett väckt mest uppmärksamhet är "Offentliga kvinnor: Prostitution i Sverige 1812-1918", Stockholm: Ordfront förlag, 2006a. Boken är en popularisering av min avhandling, som sträckte sig till 1880. I publikationen utökades den tidsperiod som undersöktes med ytterligare 40 år, och sträckte sig således fram till 1918, det år då den reglementerade prostitutionen avskaffades i Sverige, och i ett avslutningskapitel drogs trådarna fram till dagens politik. Det är främst de tre sista kapitlen i publikationen som jag räknar till detta projekt. Boken uppmärksammades i de flesta större dagstidningar och används på flera håll i undervisning på högskole- och universitetsnivå. Denna publikation, tillsammans med övriga publikationer i projektet (publicerade och kommande) innebär att cirka 200 år av svensk prostitutionspolitik är kartlagd.

Forskningspresentationer (konferenser och offentliga föreläsningar, samt kurser)
25 Nordiska historikermötet, Stockholms universitet, Stockholm, 4-8 augusti 2004. Deltog i presentation av ”Än män då? Kön och feminism i Sverige under 150 år” där jag presenterade ett långtidsperspektiv på sexköp.
Åttonde Nordiska kvinnohistorikerkonferensen, Åbo, Finland, 12–14 augusti 2005. Deltog i roundtable på temat ”I prostitutionskontrollens utkanter: Norden 1880-1940”.
Högre seminariet, Ekonomisk historiska institutionen, Stockholms universitet, 4 maj 2006. Titel på papper: “Neither Vagrant Nor Working Girl: The Swedish State, Vagrancy and Prostitution 1920-1964”.
European Social Science History Conference (ESSHC 2006), Amsterdam, Nederländerna, 21-25 mars, 2006 Titel på papper: “Neither Vagrant nor Working Girl. The Swedish State and Prostitution 1920-1964”. Kommentator: Sonya Michel.
XXIa Nordiska Medicinhistoriska Kongressen, Umeå 13-16 Juni, 2007. Presentation: ”Från venerisk smitta till mentalt störd – prostitution i Sverige 1920-1950”.
European Social Science History Conference (ESSHC 2008), Lissabon, Portugal, 27 februari-2 mars, 2008 Titel på papper: “From prostitution to sexual services during the 20th century - a changing concept within the Swedish political economy”. Kommentator: Lex Herma van Voss.
IX Nordiska kvinnohistorikermötet, Reykjavik 11-13 augusti 2008. Titel på papper: “From prostitution to sexual services - changing concepts within the Swedish 20th century social and political economy”. Kommentator: Christina Florin.

Offentliga föreläsningar
Prostitution som marknad? Torsken i debatt och forskning ur ett feministiskt perspektiv, Karin Westman Berg dagen 20 år, Uppsala universitet, 8 mars 2003
Att sälja sex. Makten över minnet, föredrag på Stockholms universitet för gymnasieelever, tema: Rekrytering och mångfald, 7 april 2003
Kontinuitet och förändring. Prostitution och kvinnohandel under 150 år, 1 december, 2004, föreläsning för jämställdhetshandläggare, Regeringskansliet, Stockholm.
Prevention of prositution and trafficking of women in Sweden, 12 maj 2005, föredrag för Members of the Republic of Korea National Assembly, Koreanska ambassaden, Stockholm
Radikala läkare mot prostitution: Karolina Widerström och Jöns Johansson i kampen mot reglementeringen, 9 december 2006, Karolina Widerström 150 år, Kvinnliga akademikers förening, Svenska läkaresällskapets hus, Stockholm.
Sedlighet och radikalitet: sexualitet i 1880-talets offentlighet, föredrag för anställda på Riksteatern, Östgötateatern och Stockholms stadsteater (SPETS-projektet), Norrköpings stadsteater, 29 maj 2007
Sedlighet och radikalitet: kampen mot prostitution i 1880-talets offentlighet, Historiska föreningen, Uppsala universitet, 7 december 2007.

Deltagande i nätverk
Research Network on Gender and the State (RNGS) är ett stort nätverk av forskare vars forskningsinriktning berör staten ur ett genusperspektiv. De olika grupperna inom nätverket träffas vid olika forskningsrelaterade konferenser. Huvudansvariga, så kallade convenors, är Dorothy McBride, professor i Political Science vid the Dorothy F. Schmidt College of Arts and Letters, Florida Atlantic University, USA; Amy Mazur, professor i Political Science vid Washington State University, USA; Joyce Outshoorn, professor i Women's Studies vid the Joke Smit Centre for Research in Women's Studies vid Leiden University, Nederländerna, Joni Lovenduski, professor i Politics at Birkbeck College, Storbritannien samt Marila Guadagnini vid the Political Science Faculty vid universitetet i Turin, Italien. Arbetet har genomförts enligt ett komparativt program där varje forskare hade en viss ram att följa när det gällde vilka variabler som skulle samlas in. Materialet rör 14 länder under en period av 30 år, och datamaterialet (där kvalitativt material har omvandlats till kvantitativa variabler) finns tillgängligt för forskare på nätverkets hemsida. Hemsideadress http://libarts.wsu.edu/polisci/rngs/index.html Jag deltog med ett kapitel i den publikation som rörde prostitution: ”Criminalising the john: a Swedish gender model?” i Joyce Outshoorn (red.), The Politics of Prostitution: Women’s Movements, Democratic States, and the Globalisation of Sex Commerce, Cambridge: Cambridge University Press, 2004.
Tillsammans med FD Anna Jansdotter, historiska institutionen i Lund, initierade jag ett nordiskt samarbetsprojekt med forskare i Danmark, Finland och Norge: I prostitutionskontrollens utkanter. Norden 1880-1940. Ytterligare har varit deltagare FD Merete Bøge-Pedersen, extern lektor vid historiska institutionen, Aarhus Universitet i Danmark, doktorand Marlene Spanger, extern lektor vid Kultur- og Sprogmødestudier, Roskilde universitetscenter i Danmark, Pirjo Markkola, docent vid institutionen för historievetenskap vid Tammerfors universitet, Finland samt FD Elisabeth Koren, historia vid Rokkansenteret vid Bergens universitet i Norge. En en antologi gavs ut under hösten 2007: Anna Jansdotter och Yvonne Svanström (red.) Sedligt, renligt, lagligt: Prostitution i Norden 1880-1940, Göteborg; Stockholm: Makadam förlag, 2007. Antologin gavs ut med tryckbidrag från Riksbankens jubileumsfond för Anna Jansdotters projekt Den (själv)biografiska produktionen av den prostituerade kvinnan vid sekelskiftet 1900. Vi deltar båda med varsitt kapitel samt har tillsammans skrivit inledningen till antologin som tjänar som en forskningsöversikt.

Kurser konstruerade på basis av forskningen och dess resultat
”Att handla med sex: politik och ekonomi under 200 år” (7,5 hp) (eftermiddagskurs, utanför gängse utbildning på grundnivå) På kursen ingick två av artiklarna: Svanström 2006a, Svanström 2004a. 
”Kvinnohandel – historiskt, ekonomiskt, politiskt under 200 år” (7,5 hp), kurs på avancerad nivå. På kursen ingick artiklarna Svanström 2006a, 2004c.

Kort redogörelse för övriga kostnader
Dessa har uppgått till cirka 60 274 kronor. De stora posterna utgörs av två bärbara datorer, den första inköpt vid projektets början 2003 á 19 700 kronor (och avskriven för samma summa) samt ytterligare en bärbar dator för 15 000 :- under år 2007. Den första datorn har även lagats vid två tillfällen för cirka 8 000 kronor. En digitalkamera har även inköpts för cirka 3 000 kronor. I övrigt består posterna av böcker och tidskrifter (drygt 10 000 kronor), kopiering (3 600 kronor), diverse förbrukningsartiklar (skrivarpatroner, kontorsmateriel m.m.) samt läkemedelsersättning.