Tomislav Dulic, Uppsala universitet

Syfte

Projektets syfte var att analysera det massiva våldets dynamik i Bosnien och Hercegovina under kriget på 1990-talet, med tonvikt på relationen mellan politiskt beslutsfattande på makronivå och utbrott av massvåld i lokalsamhället. En uppgift var att studera propagandans funktion och effekter på mobiliseringsprocessen. Utvecklingen skulle relateras till de politiska, sociala och kulturella processer som har präglat det bosnisk-hercegovinska samhället sedan andra världskrigets.

Det faktum att offentliggjord statistik har möjliggjort detaljerade analyser av våldets rumsliga variation resulterade i en ökad betoning på geostatistisk analys och komparation med våldet under andra världskriget än vad som urspruntligen var planerat. Därmed kunde också undersökningens resultat bidra till den internationella forskningsfronten, som på senare år har fokuserat allt mer på disaggregerade geostatistiska analyser av sambandet mellan kontroll över territorium och/eller befolkningar och våld. Det blev på grund av de komparativa aspekterna naturligt att ägna en större del av undersökningen åt analyser av minneskultur i det jugoslaviska samhället och då särskilt hur minnet av tidigare oförrätter kunde utnyttjas i propagandistiskt syfte.

Metod och resultat

Data härrör i första hand från Internationella krigsförbrytartribunalen för fd Jugoslavien (ICTY), men studien baseras även på information från artikeldatabaser (Factiva), statistik över dödade, demografisk statistik, memoarer och sekundärkällor på i huvudsak engelska, serbiska/kroatiska/bosniska. En viktig och tekniskt krävande uppgift var att skanna eller ladda ner och konvertera textdata för skapandet av en sökbar "freeform"-databas (Asksam) bestående av uppskattningsvis 150 tusen sidor text. Relevanta data analyserades med hjälp av olika metoder, såsom källkritik och datorstödd kvalitativ textanalys (MaxQDA, Atlas/ti), "event coding", samt geografisk datahantering (ArcGIS, MapInfo) och regressionsanalyser. Nedan följer en kortare redogörelse för tre av dessa undersökningar.

Geografisk fördelning av våldet mot civila på 1990-talet

Den första studien syftade till att undersöka om den geografiska variationen i våldets intensitet kan förklaras av "etnisk konkurrens" om kommuner utan en tydlig majoritetsbefolkning, eller om variansen i själva verket beror på olika områdens geostrategiska betydelse. En geostatistisk analys visade att våldet i huvudsak förklaras av territoriers strategiska betydelse, men identifierade också en avsevärd skillnad i utsatthet mellan de olika etniska grupperna. Medan serber och kroater verkar ha dödats i egna "säkerhetiserade" kommuner i större utsträckning än bosnjaker tycks dödandet av serber och kroater också ha samvarierat med stridernas intensitet. Anledningen till att vi inte finner en motsvarande trend i bosnjakernas fall är förmodligen att regeringen i Sarajevo var defensivt orienterad och främst ville bevara staten Bosnien och Hercegovinas sammanhållning. De bosnienserbiska och bosnienkroatiska sidorna tillgrep i högre utsträckning "etnisk rensning" för att uppnå demografisk majoritet och därigenom kontroll över områdena ifråga.

En andra studie syftade till att undersöka sambandet mellan kontroll, ideologi och våld genom att använda kriget på 1990-talet och andra världskriget som empiriska fallstudier. Analysen baserades på en jämförelse av två relaterade teoretiska förklaringar till massvåld riktat mot civila. Enligt de teorier som dominerar inom fältet freds- och konfliktforskning bör det urskillningslösa våldet vara minst förekommande i regioner där det råder någon form av paritet i kontroll mellan de krigförande, medan områden som är under full kontroll av någon aktör bör uppvisa lägre andel mördande. Teorier inom "Förintelse- och folkmordsstudier" tenderar at istället betona ideologins betydelse som drivkraft. Inte sällan hänförs massvåldet till ideologier som gör gällande att samhället behöver omformas så att det möjliggör en utopisk framtida tillvaro för den dominerande gruppen. Beroende på uteslutningsmekanismer och intention kan massvåldet i värsta fall resultera i försök att utrota en grupp helt eller till stor del, varvid man kan förvänta sig ett linjärt samband mellan graden av kontroll (i etniska konflikter ofta mätt som demografisk dominans över territorium) och andel dödade.

Undersökningen visade att medan massmorden av på 1990-talet var lägst i de kommuner någondera utgjorde en tydlig demografisk majoritet, förefaller dödandet ha varit särskilt intensivt (mätt som procentuell andel) i regioner som dominerades av en grupp. Resultaten visar att extrema former av massvåld är svåra att förena med den typ av "rational choice"-förklaringar som dominerar den vetenskapliga litteraturen inom fältet "civil war studies". Detta beror på att teorierna ofta baseras på en förenklad syn på nyttomaximering, där säkerhet, kontroll och ekonomiska fördelar nästan alltid anses överordnade ideologiska och andra motiv. Ledande forskare har följaktligen svårt att förklara hur det kan komma sig att en aktör ibland kan vilja utrota en grupp, inklusive de gamla och barn som inte kan anses utgöra ett säkerhetshot. Detta särskilt som det urskillningslösa och systematiska utrotandet ofta tvingar offergruppen att ta till vapen i försvar och därmed ofta får en negativ effekt på säkerhetssituationen.

En tredje studie syftade till att undersöka sambandet mellan politiskt beslutsfattande och utbrottet av krig mellan kroater och muslimer i centrala Bosnien i april 1993. Analysens första del visade att den kroatiska eliten hoppades på en upplösning av Bosnien och Hercegovina, vilket skulle underlätta avskiljande av bosnienkroatiska områden. Emellertid var ledarna i Zagreb också medvetna om att öppen aggression hotade resultera i förlust av internationellt stöd, vilket vore mycket farligt med tanke på att den serbiska minoriteten i Kroatien vid tillfället kontrollerade en tredjedel av landets territorium. Utbrottet av öppna fientligheter i Bosnien och Hercegovina skapade ytterligare komplikationer. Samtidigt som de kroatiska styrkorna var starkare och mer välorganiserade i början av kriget måste man i centrala Bosnien hantera det faktum att regionen var omgiven av bosnjakiska styrkor och bosnjnakisk-dominerade territorier. Spänningarna ökade stadigt under hösten och vintern 1992-1993, för att bryta ut i öppet krig, massakrer och tvångsfördrivning i april. Analysen resulterade i en detaljerad diskussion om hur man kan tolka och förstå betydelsen av ett ursprungligt icke-fientligt uppsåt, vilket är ett viktigt inslag i teorin om det etniska säkerhetsdilemmat. Dessutom visade analysen hur politiska aktörer använde propaganda och "costly signaling" för att spela på osäkerhet, rädsla och fördomar och därigenom pacificera "åskådare".

Publikationer och konferensdeltagande

Den ovan nämnda studien om våldets spridning i Bosnien och Hercegovina skickades in till "peer-review" i september 2011, medan de två senare studierna är i slutfasen av förberedelse. En artikel har publicerats i Europe-Asia Studies och rör framväxten av den mycket speciella formen av totalförsvar som tillämpades inom ramen för det jugoslaviska försvarssystemet. Det hävdas att systemet, som byggde på Friedrich Engels teori om irreguljär krigföring och erfarenheterna från partisankriget under andra världskriget bidrog till att skapa oklarheter rörande skillnaden mellan kombatanter och civila, vilket i kombination med ett mycket decentraliserat försvarssystem bidrog till framväxten av ett etniskt säkerhetsdilemma inför krigsutbrottet 1991. En annan aspekt som resulterade i en publikation rör de nationalistiska myter som baserades på minnet av de omfattande förbrytelser som drabbade folkgrupperna under och efter andra världskriget. I studien analyseras bland annat hur tidigare illdåd användes av medlemmar i diasporan, för att i samband med Jugoslaviens sammanbrott bli en del av mobiliseringsprocessen.

Resultat har också lagts fram och diskuterats på internationella konferenser. En geostatistisk mikro-analys av våldet i centrala Bosnien presenterades vid den årliga International Studies Association-konferensen i New Orleans i februari 2010. Resultat har även presenterats vid Sorbonne i Paris och det papper som rör jämförelsen mellan 1990-talet och andra världskriget har antagits till ISA-konferensen i San Diego i april 2012. Vidare har undersökningen resulterat i en artikel rörande vetenskapliga metoder inom freds- och konfliktforskningen.

Nya forskningsfrågor

Samtidigt som projektet resulterade i en hel del intressanta iakttagelser, gav det också upphov till nya och viktiga frågor som kommer att undersökas i framtiden. En uppgift är att bättre förstå sambandet mellan propaganda, förövarnas beteende och rollen som "åskådare" i lokalsamhället. En annan viktig uppgift blir att göra fördjupade och mer detaljerade geostatistiska analyser av våldet, som även bör inkludera undersökningar av offrens och förövarnas socio-ekonomiska sammansättning, samt de omständigheter under vilka de föll offer.

Problemet är att det ofta är oerhört svårt att hitta den typ av data som behövs för dylika analyser, medan varje försök att mäta attityder i samband med våldsamma omvälvningar är förenat med avsevärda svårigheter. Emellertid finns sådana data i före detta Jugoslavien, som är särskilt detaljerade när det gäller andra världskriget, vilket har föranlett en grupp forskare vid Hugo Valentin-centrum att initiera en större forskningsuppgift. Projektet kommer att kombinera georefererade detaljerade personuppgifter om 1,1 miljoner offer (uppdelat på avlidna och överlevande), förundersöknings- och domstolsprotokoll om närmare 15,000 förövare, samt rapporter om situationen i det bosnisk-hercegovinska lokalsamhället inhämtade från loakala säkerhetsorgan under andra världskriget. En dylik undersökning skulle resultera i en närmast unikt detaljerad analys av våldets mekanismer.

Publikationer

2011. "Peace Research and Source Criticism: Using Historical Methodology to Improve Information Gathering and Analysis", in Kristine Höglund and Magnus Öberg (eds.), Understanding Peace Research: Methods and Challenges (London and New York: Routledge), 35–46.

2010. “Yugoslavs in Arms: Guerrilla Tradition, Total Defence and the Ethnic Security Dilemma”, Europe-Asia Studies, vol. 62, no. 7, 2010, 1051–1072. Samförfattad med R. Kostic.

2009. “Från Bleiburg till Jasenovac: den serbisk-kroatiska historikerstriden och andra världskrigets katastrofer”, in Klas-Göran Karlsson and Ulf Zander, Katastrofernas århundrade (Lund: Studentlitteratur).

"The Geography of Violence in Bosnia and Herzegovina: Securitization of Space and Civilian Deaths during the War of the 1990s". Inskickad för publikation Sept. 2011.

Under slutbearbetning:
"The Logics of Ethnic Violence: Control, Ideology and the Geospatial Distribution of Violence in Bosnia and Herzegovina, 1941-45/1992-95". Samförfattad med Jonathan Hall.

"Perpetuating the Cycle of Fear: Insecurity, Costly Signalling and Violence Against Civilians in Central Bosnia, April 1993"