Nästan var femte svensk medborgare är född utomlands eller har föräldrar som båda är det. Detta påverkar naturligtvis det svenska efternamnsbeståndet. Nya namn, från språk med annan fonemuppsättning och fonotax än svenskan, ibland också skrivna med annat alfabet, följer sina bärare in i det nya landet och används i det svenska samhället. Vissa för svenskan främmande ljud eller ljudkombinationer förenklas och diakritiska tecken utelämnas. I detta projekt undersöks hur anpassningen går till, vilket är intressant både som språkvetenskapligt fenomen och för att det är av central betydelse för den svenska namnvården. Många av de ursprungligen invandrade namnen bärs idag av tusentals svenska medborgare, vilket gör att de kommer att vara en del av det svenska namnbeståndet även i framtiden. Rent praktiska frågor, som olika sätt att transkribera namn från andra alfabet, namn med skilda mans- och kvinnoformer och registrering av namn med tecken som inte kan hanteras av det svenska folkbokföringssystemet, kommer också att belysas. Detta har tillämpbar nytta för myndigheternas namnhantering. Eftersom namnfrågor är tätt knutna till identiteten, är projektet viktigt även för namnbärarna själva.