Lise Meitner: En moralsk forskares kamp. Manus for en animerad film om vetenskap, kön och värden.
Lise Meitner (1878 – 1968) vigde sitt liv till fysiken. Hon kom til Berlin i 1900-talets början och sprängde i all tysthet barriärerna mot kvinnor i vetenskapen. Hon blev Tysklands ledande kärnfysiker, ända till nazisternas förföljelser tvingade henne att fly. Meitner miste allt, men livet som flykting i Sverige med förolämpningar och intriger förvärrade skadan och ledde till att hennes självförtroende och rykte krossades. Meitner förblev tyst, även när hon förvägrades ett rättmätigt erkännande för sin roll i en av seklets mest betydelsefulla upptäckter: kärnklyvning. Meitner blev förrådd av sin närmaste Berlin kollega och marginaliserad av sina svenska värdar. Att i tillägg bli förbigången vid utnämningen til Nobelpriset var emellertid inte orsaken till hennes besvikelse, snarare insikten i att stora ändringar i vetenskapskulturen hotade det som i grunden gör vetenskapen tilldragande. För Meitner inkluderade vetenskapen känslan av att tillhöra en gemenskap; en stödjande gemenskap där vänskap och kollegors respekt gick hand i hand med sökandet efter ny kunskap. Hur skulle sådana värden kunna överleva den då framväxande efterkrigstidens ”Big Science” tidsålder?
Detta förslag till projekt innebär författande av ett manus for en 75 minuter lång animerad film, baserad delvis på författarens teaterpjäs "Minns Ni Fröken Meitner/Remembering Miss Meitner" och på hans och andra vetenskapshistorikers forskning.
Slutredovisning
Framsteg gjordes med att utveckla det föreslagna manuset för en animationsfilm om fysikern Lise Meitner (1878-1968).
Meitner vigde sitt liv till fysiken. Hon kom til Berlin i 1900-talets början och sprängde i all tysthet barriärerna mot kvinnor i vetenskapen. Hon blev Tysklands ledande kärnfysiker, ända till nazisternas förföljelser tvingade henne att fly. Meitner miste allt, men livet som flykting i Sverige med förolämpningar och intriger förvärrade skadan och ledde till att hennes självförtroende och rykte krossades. Meitner förblev tyst, även när hon förvägrades ett rättmätigt erkännande för sin roll i en av seklets mest betydelsefulla upptäckter: kärnklyvning. Meitner blev förrådd av sin närmaste Berlin kollega och marginaliserad av sina svenska värdar. Att i tillägg bli förbigången vid utnämningen til Nobelpriset var emellertid inte orsaken till hennes besvikelse, snarare insikten i att stora ändringar i vetenskapskulturen hotade det som i grunden gör vetenskapen tilldragande. För Meitner inkluderade vetenskapen känslan av att tillhöra en gemenskap; en stödjande gemenskap där vänskap och kollegors respekt gick hand i hand med sökandet efter ny kunskap. Hur skulle sådana värden kunna överleva den då framväxande efterkrigstidens ”Big Science” tidsålder?
Många experiment med att strukturera berättelsen och välja teman såväl som episoder avslöjar både svårigheten att hitta en tillfredsställande berättelseform och den rika potentialen att skapa ett fängslande drama. Arbetet fortsätter med manuset, först genom att skriva en detaljerad scen för scen sammanfattning som kan diskuteras med animationskonstnären. Därefter återgår jag till att skriva manus. Det är naturligt att ytterligare flera utkast kommer att behövas innan manuset når tillräcklig mognadhet och kvalitet för att skicka det för utveckling till en film.
Medan jag fortsatte relevant forskning för manus och medan jag skrev preliminära utkast integrerade jag ytterligare teman som gör det möjligt för Meitner-berättelsen att ta upp viktiga frågor i det nuvarande skedet: politiseringen av vetenskapen och farorna med främlingsfientlighet. Ett underliggande tema som utvecklas i manuset visar hur intolerans, rasism och nationalistisk politik kan angripa och korrodera även de högsta vetenskapliga nivåerna och den närmaste vänskapen. Till skillnad från de flesta av sina kollegor granskar Meitner grundligt sin övertygelse, erkänner att hon tidigare har varit politisk naiv och engagerar sig i slutändan politiskt. Hennes okritiska tillbedjan av Max Planck resulterar i dramatiska utmaningar för hennes lojalitet och i tragedi.
Jag kommer att använda min egen tid för att skriva vidare.
Meitner vigde sitt liv till fysiken. Hon kom til Berlin i 1900-talets början och sprängde i all tysthet barriärerna mot kvinnor i vetenskapen. Hon blev Tysklands ledande kärnfysiker, ända till nazisternas förföljelser tvingade henne att fly. Meitner miste allt, men livet som flykting i Sverige med förolämpningar och intriger förvärrade skadan och ledde till att hennes självförtroende och rykte krossades. Meitner förblev tyst, även när hon förvägrades ett rättmätigt erkännande för sin roll i en av seklets mest betydelsefulla upptäckter: kärnklyvning. Meitner blev förrådd av sin närmaste Berlin kollega och marginaliserad av sina svenska värdar. Att i tillägg bli förbigången vid utnämningen til Nobelpriset var emellertid inte orsaken till hennes besvikelse, snarare insikten i att stora ändringar i vetenskapskulturen hotade det som i grunden gör vetenskapen tilldragande. För Meitner inkluderade vetenskapen känslan av att tillhöra en gemenskap; en stödjande gemenskap där vänskap och kollegors respekt gick hand i hand med sökandet efter ny kunskap. Hur skulle sådana värden kunna överleva den då framväxande efterkrigstidens ”Big Science” tidsålder?
Många experiment med att strukturera berättelsen och välja teman såväl som episoder avslöjar både svårigheten att hitta en tillfredsställande berättelseform och den rika potentialen att skapa ett fängslande drama. Arbetet fortsätter med manuset, först genom att skriva en detaljerad scen för scen sammanfattning som kan diskuteras med animationskonstnären. Därefter återgår jag till att skriva manus. Det är naturligt att ytterligare flera utkast kommer att behövas innan manuset når tillräcklig mognadhet och kvalitet för att skicka det för utveckling till en film.
Medan jag fortsatte relevant forskning för manus och medan jag skrev preliminära utkast integrerade jag ytterligare teman som gör det möjligt för Meitner-berättelsen att ta upp viktiga frågor i det nuvarande skedet: politiseringen av vetenskapen och farorna med främlingsfientlighet. Ett underliggande tema som utvecklas i manuset visar hur intolerans, rasism och nationalistisk politik kan angripa och korrodera även de högsta vetenskapliga nivåerna och den närmaste vänskapen. Till skillnad från de flesta av sina kollegor granskar Meitner grundligt sin övertygelse, erkänner att hon tidigare har varit politisk naiv och engagerar sig i slutändan politiskt. Hennes okritiska tillbedjan av Max Planck resulterar i dramatiska utmaningar för hennes lojalitet och i tragedi.
Jag kommer att använda min egen tid för att skriva vidare.