Örats politik i Egypten: En ljudstudie om konkurrerande maskuliniteter
I detta projekt utforskas vibrationernas antropologi med fokus på Kairo och maskulinitet i förändring. Syftet är att med hjälp av ljudetnografi söka nya perspektiv på hur vissa skapade ljud och lyssnande skapar föreställningar om maskulinitet i Egypten i en instabil värld - en värld där rädsla och osäkerhet växer. Detta 3-åriga innovativa projekt sammanför forskning om maskuliniteter, affekt, materialitet (där ljud ingår då dess vibrationer går att mäta), tillsammans med den framväxande litteraturen om lyssnande. Lyssnande (ljudetnografi) till olika konstruerade maskulina ljud är både det ämne som jag planerar att närmare studera liksom är en av de primära metoder jag kommer att använda mig av. Det finns en tydlig relation mellan ljud och maskuliniteter i Egypten. Olika typer av skapade ljud från militären är tydliga exempel, men det finns även konkurrerande ”maskulina” ljud i det urbana rummet, såsom fotbollsfantasterna ULTRAS slogans, eller religiösa kassettbandspredikningar som kan höras på offentliga platser. Den föreslagna studien kommer att utforska dessa skiftande ljudrum, som inte enbart kan kopplas till modernitet och medborgarskap, liksom till ’korrekt’ Islam, vilket andra forskare tidigare har noterat, utan till produktionen av hegemoniska maskuliniteter, vilket samtidigt innebär ständig produktion och kontroll av andra underordnande maskuliniteter i samhället.
Slutredovisning
P17-0290:1 Örats politik i Egypten: En ljudstudie om konkurrerande maskuliniteter
Detta projekt är nu avslutat. Inom projektet har vibrationernas antropologi utforskats med fokus på Kairo och maskulinitet i förändring. Syftet har varit att med hjälp av ljudetnografi söka nya perspektiv på hur vissa skapade ljud och lyssnande skapar föreställningar om maskulinitet – politiska aktivister – i Egypten i en instabil värld - en värld där rädsla och osäkerhet växer. Detta innovativa projekt har sammanfört forskning om maskuliniteter, affekt, materialitet (där ljud ingår då dess vibrationer går att mäta), tillsammans med den framväxande litteraturen om lyssnande. Lyssnande (ljudetnografi) till olika konstruerade maskulina ljud är både det ämne som närmare studerats liksom har varit en av de primära metoder jag använt mig av. Det finns en tydlig relation mellan ljud och maskuliniteter i Egypten. Olika typer av skapade ljud från militären är tydliga exempel, men det finns även konkurrerande ”maskulina” ljud i det urbana rummet, skapade av via politiska aktivister, musiker, poeter, gatuhandlare eller genom religiösa kassettbandspredikningar som kan höras på offentliga platser (eller shaabi-pop, punk, hip-hop, hårdrock via hörlurar). Studien har utforskat skiftande ljudrum, som inte enbart kan kopplas till modernitet och medborgarskap, liksom till korrekt Islam, vilket andra forskare tidigare har noterat, utan till produktionen av hegemoniska maskuliniteter, liksom produktionen av alternativa maskuliniteter, vilket samtidigt innebär ständig produktion, kontroll och motstånd av andra typer av maskuliniteter i samhället.
Inga förändringar har skett, förutom kortare fältarbete mellan 2018-2021, men detta fältarbete utfördes istället under 2017, 2022 och 2023. Fältarbete utfördes under 5 månader från september 2017 tills i slutet av januari 2018, några veckor i oktober 2019, 3 månader från mars tills i slutet av maj 2022, och några veckor i mars 2023. Jag har inte kunnat fokusera på kategorin Muslimska brödraskapets (MB) maskuliniteter i detalj på grund av säkerhetsproblem och för att de numera är förbjudna av dagens regim, samt på grund av etik och säkerhetsfrågor i relation till dem och mig. Men jag har skrivit om den politiska spänningen mellan dessa två politiska oppositioner, om människors uppfattning om dem och tidigare interaktioner dem emellan.
Jag har inkluderat tidigare manliga fångar utifrån lyssnande liksom ljud. Genom min betoning på ljud och lyssnande så är det möjligt att komma bortom konventionella förhållningssätt till människors upplevelser av fängelser, och öppnar även upp utrymme för att undersöka de omedvetna krafter som har en djupgående inverkan på vårt tänkande och våra beslut i ögonblick av intensitet. Att tvingas in i ensamhet i månader eller tvingas trängas i fullsatta celler, nekade familjebesök, ständigt hotade, förnedrade och att utsättas för institutionaliserat akustiskt våld eller bevista utrymmen av oönskade tystnader förändrar och förstör fångars kroppar. Den soniska atmosfären och avsaknaden av ljud i fängelset bidrar till en hög grad av en känsla av förskjutning långt efter att fångarna släpps. Den soniska infrastrukturen av tortyr i fängelse under dagens autokratiska regim provocerar fram känslomässiga reaktioner av inte bara förlust och icke-tillhörighet utan också paranoia, depression och till och med dödsvärldar. Den disciplinerande effekten med hjälp av tortyr, kontroller och beväpnad personal genomsyrar alla dessa kroppar och ljudet av våld skapar en ständig atmosfär av osäkerhet. Affekt materialiseras i fångars kroppar långt efter att de har lämnat fängelset – effekten av ljudinfrastrukturer producerar porösa och trasiga kroppar (i alla bemärkelser). Dessutom har dessa soniska erfarenheter kvardröjande affektiv kraft, förkroppsligade minnen bevaras och kommuniceras genom affektiva relationer till specifika objekt, minnen som kan dyka upp i ett helt annat sammanhang än fängelsekontexten. Revolutionen finns kvar och består i dessa mäns kroppar. Detta är något som kan likna sinnenas biopolitik (Howes och Classen 2014). Detta är också ett exempel på vad Achille Mbembe benämner som nekropolitik, vilket är nya former av social existens där en del av befolkningen utsätts för specifika livsvillkor, vilket i slutändan ger dessa män en status som om de vore levande döda (2019: 92). Det är näst intill omöjligt att motstå eller att glömma statens ljud på grund av dagliga soniska påminnelser i och utanför fängelset (se Charles Hirschkind 2004: 132). På liknande sätt, leder skiftet i Kairos maskulina ljudbild från revolutionen och framåt till en överdriven spänning av det slag Hirschkind beskriver. Denna ljudbild kan dock kopplas inte bara till modernt medborgarskap (och ’riktig’ islam) utan även till osäkra stigmatiserade porösa politiska maskuliniteter (Malmström 2019). Den omformar aktivt maskuliniteterna och den omformar nationen. Men det gör även något ytterligare – det dödar det potentiella jaget. Tidigare politiska fångar är både traumatiserade och livrädda för att bli fängslade igen, så de navigerar inte staden som de gjorde innan fängelseupplevelsen. De undviker tystnaden på kaféer och barer (där statens öra alltid är närvarande genom lokala spioner), de undviker tysta gryningsgator eftersom dessa män lätt kan försvinna under tvång (säkerhetspolisen), eller de undviker staden eftersom vissa ljud påminner ex-fångarna om tidigare fientliga miljöer, inklusive tortyr och tidigare trauman. Vad värre är, männen känner sig inte trygga hemma. När någon oväntat knackar på ytterdörren, särskilt tidigt på morgonen eller mycket sent, kan det vara statens säkerhetspolis som knackar på. Ex-fångarna försöker hålla sig så osynliga som möjligt, både i metaforisk och konkret mening. Ljudet av liv för dessa män förvandlas ständigt till ljudet av död; där önskan om att försvinna för att inte försvinna igen producerar ”spökkroppar” främmande från inte bara det ”nya Egypten” (vilket omfattar en permanent förlust av hoppet om ett nytt nationellt hem) utan också från familjen och det egna jaget.
Efter diskussioner med Eva Stensköld, så valde jag att spendera mest av min tid i New York som gästprofessor på Columbia University, och därefter CUNY, GC där jag kunnat utveckla mitt teoretiska ramverk tillsammans med likasinnade forskare. Jag har även följt till exempel affektseminarium och Boas seminarium på Columbia University, liksom Memeacs seminarium på CUNY, GC. Jag har även samarbetat med forskare såsom Brian Boyd, Brian Larkin, Lila Abu-Lughod, Beth Baron, Marc Michael, Talal Asad, Maria Jose de Abreau, Abou Farman, Helga Tawil Souri, Jared S McCormick, Arjun Appadurai i relation till ljud, materialitet och affekt-studier, liksom i relation to regionala studier (Egypten, men också MENA regionen i allmänhet), och då inte enbart på Columbia University, utan också på New York University, The New School, liksom på CUNY. Mina internationella nätverk har utvecklats mycket genom min tid i NYC liksom till exempel organiserandet av workshopen “Touching Sound” (i samarbete med Professor Jonas Otterbeck) på Aga Khan University i London.
Efter en öppen hjärt-operation i december 2021, så krävdes sjukskrivning under tre månader, vilket senarelade projektet, liksom frigjorde ytterligare medel. Lunds universitet var inte villiga att låta mig utnyttja de restrerande medel. Efter kort möte med Eva Stensköld och senare Frederik Persson-Lahusen accepterades förflyttningen till Aga Khan University i London.
Det är inga större ekonomiska förändringar inom projektet förutom inom fältarbete och mer tid som gästforskare i New York, vilket Eva Stensköld accepterade innan det beslutet togs.
Jag har nyttjat tid till att skriva och publicera artiklar, kapitel, en bok, en pod. Jag har även organiserat en större workshop, färdigställt och publicerat ett ljudverk tillsammans med professor Brian Boyd, som arbetar på antropologiska institutionen, Columbia University.
Under 2018, så publicerade jag podden “Sounds of Economic Collapse in Egypt” för tidskriften Cultural Anthropology: https://culanth.org/fieldsights/sounds-of-economic-collapse-in-egypt.
Under 2019, så publicerade jag boken The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt för Unversity of California: https://www.ucpress.edu/book/9780520304338/the-streets-are-talking-to-me .
Under 2019, så publicerade jag ett kapitel i Handbook for Cities in the Middle East (redaktörer Haim Yacobi and Mansour Nasasra, efter tidigare inbjudan), tilsammans med professor Mark LeVine. Artikeln heter “Understanding the Materiality of Suspicion: Affective Politics in Mena Cities”. j
Under 2019, så organiserade jag en ljud-workshop som heter Touching sound: Politics and Passion i London tilsammans med professor Jonas Otterbeck på Aga Khan University, London. Efter workshopen så skrev jag en rapport tillsammans med professor Mark Levine.
Under 2021, så publicerade jag en rapport tillsammans med professor Mark LeVine “Touching Sound: Passion and Global Politics Workshop Report” för Abdou Filali-Ansary Occasional Papers No. 7. The Aga Khan University (International) in the United Kingdom. Institute for the Study of Muslim Civilisations (AKU-ISMC).
Under 2021, så publicerade jag ett kapitel I boken Methodological Approaches to Societies in Transformation: How to Make Sense of Change (redaktörer Aymon Kreil, Yasmine Berriane, Annuska Derks and Dorothea Lüddeckens, efter tidigare inbjudan). Kapitlet heter “The Affects of Change: An Ethnography of the Affective Experiences of the 2013 Military Intervention in Egypt”.
Under 2021, så publicerade jag en artikel “Making and UnMaking Masculinities in Cairo through Sonic Infrastructural Violence” för tidskriften Urban Studies (Speciellt nummer Infrastructural Stigma and Urban Vulnerability, redaktörer Hanna Baumann and Haim Yacobi, efter tidigare inbjudan).
Under 2021, så skrev jag en artikel “The Desire to Disappear in Order Not to Disappear: Cairene Ex-Prisoners after the 25 Jan “Revolution” för The Cambridge Journal of Anthropology (Speciellt nummer: Beyond Revolution: Reshaping Nationhood through Senses and Affects, redaktör Myriam Lamrani, efter tidigare inbjudan).
Under 2022, så publicerade jag ett ljudverk, inclusive foton och experimentell text “Ghost City, Tear Gas, Novel Rhythm, Nowhere to Go” tillsammans med professor Brian Boyd (ljudredigering) för Sonic Worlding: Norient.
Under 2023, så publierade jag en artikel för Public Culture. Artikeln heter “Navigating the Ocean of Suspicion: Affective Politics and Materiality in Sisi’s Cairo”.
Konferenser och workshops-organisering
Under 2019, så organiserade jag en konversationsserie som heter “Passion and Global Politics” tillsammans med följande professorer: Arjun Appadurai, Farha Ghannam, Charles Hirshkind, Stefania Pandulfo, and Jessica Winegar. The Center for Middle Eastern Studies, Lund University, 30 September, 16 och 31 Oktober, 7 November, och 17 December. Jag integrerade mina rön och RJ-projektet denna samtalsserie om passion i relation till samtida global politik, med fokus på Mellanöstern, Nordafrika och medborgare i diasporan som ägde rum under hösten 2019.
Under 2019, så organiserade jag en workshop “Touching Sound: Passion and Global Politics” tillsammans med professor Jonas Otterbeck. Följande professorer, konstnärer och musiker var inbjudna: Cristina Moreno Almeida, Tom Rice, Sama Alshahibi, Michael Frishkopf, Robert Saunders, Deborah Kapchan, Anja Franck, Darci Sprengel, Anne-Mette Kirkegaard, Martin Sköld, Marc Michael, Ziad Fahmy, Mark LeVine, Ted Swedenburg, Shayna Silverstein, Lara Baladi, Steve Lyon, Torbjörn Ebbot Lundberg, Stefan Williamson Fa och Michael Muhammad Knight. The Centre for Advanced Middle Eastern Studies, Lund Universitet och Aga Khan University, London, U.K., 10-12 Oktober. CMES sponsrade workshopen i London med 150 000 SEK (och Aga Khan University bidrog med 150 000 SEK). Aga Khan Universitet är samma universitet dit jag flyttade efter min hjärtoperation (omständigheter som beskrivs ovan).
Två artiklar kommer bli publicerade under 2023 och en är inlämnad för granskning
1. En kommer att bli publicerad av Anthropology Now. Artikeln heter “The Seismic Quieting of the World: Abrupt Altered Rhythm in Cairo and in New York”.
2. En annan artikel kommer att bli publicerad för JMEWS, Third Space Section. Artikeln heter “Sacral Sound, Unbearable Noise and Cairene Activist Masculinities”.
3. Den sista artikeln har lämnats in till The Journal of Material Culture. Artikeln heter “Listening to Images in Egypt: President Sisi, the Father, the Husband and the Military Man”.
Konferenser
Under 2022, “On Digital Ethnography & MENA Landscapes (Anthropology)”. Deltagarna var förutom mig: Carl Rommel, Farha Ghannam, Hsain Ilahiane, Karem Irene Said, Heba Ghannam och Sa’ed Atshan, Denver, USA.
Under 2021, “Navigating the Ocean of Suspicion: Affective Politics and Ambivalent Cairene Masculinities”. Gender and Politics in the Middle East and North Africa: A Decade after the Arab Uprisings. The Program on Governance and Local Development på Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige (zoom).
Under 2019, “Urban Bodies in the Cityscape of Cairo: Passion, Despair and Entanglement. Affective Societies.” Affective Politics and Political Transformation in Turkey and Egypt. Freie Universität, Berlin, Tyskland.
Under 2019, “African Cities and Materiality of Suspicion”, roundtable. Co-organizer and chair: Lucia Sorbera (The University of Sydney), Mark LeVine (University of California, Irvine), Maria Frederika Malmström (Lund University/Columbia University), Lucia Sorbera (The University of Sydney), Michael Uwemedimo (King’s College London). The 4th Annual Lagos Studies Association Conference, Lagos, Nigeria.
Under 2019, “Navigating the Ocean of Suspicion: Affective Politics and Materiality in Cairo.” SIEF2019 14th Congress: Track Changes: Reflecting on a Transforming World. Santiago de Compostela, Spanien.
Under 2018, “‘The Streets are Talking to Me’: The Embodied Aftermaths of the Egyptian Intense Revolt.” BASE möte: Bodies, Affects, Senses and Emotions, Barcelona, Spanien.
Under 2018, “‘The Streets are Talking to Me’: The Embodied Aftermaths of the Egyptian Intense Revolt.” WOCMES, Sevilla, Spanien.
Inbjuden för presentation
Under 2023, “Masculinities, Bodies and Necrocapitalism in Today/s Cairo.” 3 maj, Aga Khan University’s Institute for the Study of Muslim Civilisations, London, England.
Under 2023, “The living dead or the sonic story of male bodies behind bars in Egypt.” 19 April, Swarthmore College, Swarthmore, USA.
Under 2023, The Listening Academy workshop together with Brandon LaBelle et al. 10-18 Mars, Kairo, Egypten.
Under 2022, “The living dead or the sonic story of male bodies behind bars.” December 15, School of Global Studies, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige.
Under 2022, “The living dead or the sonic story of male bodies behind bars.” 23 November, Aga Khan University’s Institute for the Study of Muslim Civilisations, London, UK, England.
Under 2022, Guestföreläsare om antropologiska metoder. 8 November, The Aga Khan University’s Institute for the Study of Muslim Civilisations, London, England.
Under 2022, Book-konversation “Radius: A Story of Feminist Revolution” tillsammans med författaren Yasmin El-Rifae och professor Lucia Sorbera. October 25, Memeac, CUNY, GC, NYC, USA.
Under 2022, “The Living Dead or the Sonic Story of Male Bodies Behind Bars.” 25 maj, Oxford Middle East Centre, University of Oxford, Oxford, England.
Under 2022, “The National Prison of Politics: Masculinities, Affect and Everyday Authoritarianism.” 28 April, Arab Crossroads, New York University, Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten.
Under 2022, “Urban Bodies in the Cityscape of Cairo: Passion, Despair and Entanglement.” 27 April, Arab Crossroads, New York University, Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten.
Under 2022, “The Living Dead or the Sonic Story of Male Bodies Behind Bars.” 19 April 19, The American University of Beirut, Beirut, Libanon.
Under 2021, The Listening Academy tillsammans med Brandon LaBelle et al. 19-23 juli, Berlin, Tyskland.
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt tillsammans med studenter, 13 Maj, University of Sydney, Sydney, Australien. (zoom),
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt tillsammans med studenter, 21 April, Cornell University Cornell, USA, (zoom).
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt tillsammans med studenter, 13 April, NorthWestern University, Chicago, USA (zoom).
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt, 9 April, NYC, USA (zoom).
Under 2021, CMES Publikt Seminarium om Arabiska våren 10 år efter. Panel-diskussion tillsammans med professorerna Mohammed Almahfali, Mark LeVine, Kholoud Mansour, och diplomaten Charlotta Sparre, Moderator: Karin Aggestam, Lunds universitet, Lund, Sverige (zoom).
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: University of Virginia, Charlottesville, USA, 23 Mars (zoom).
Under 2020, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: New York University, Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten, 4 November (zoom).
Under 2020, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: New York University Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten, 22 April (zoom).
Under 2020, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: CUNY, GC, 19 Februari; (övriga inställda på grund av covid-19: Swarthmore College, 26 Mars; Columbia University, 1 April; Cornell University, 9 April; New York University Abu Dhabi, Abud Dhabi, Förenade Arabemiraten, 13-20 April).
Under 2019, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: Göteborgs bokmässa, 28 September; Oxford University, 8 Oktober; Uppsala University, 6 November; Stockholm University, 11 November; The École Normale Supérieure, 3 December; University of Gothenburg, 9 December, Lund University, 16 December, Ghent University, Belgien,18 December.
Under 2019, “Urban Bodies in the Cityscape of Cairo: Passion, Despair and Entanglement. Institute for the Study of Muslim Civilisations.” The Aga Khan University, London, England.
Under 2018, “Navigating the Ocean of Suspicion: Affective Politics and Materiality in Cairo.” Institute for the Study of Muslim Civilisations, The Aga Khan University, London, England.
Det viktigaste resultatet hittills är att det sedan hösten 2017 är möjligt att förstå förlorat förtroende och hopp, såväl som kroniska tillstånd av politisk utmattning, rädsla, misstänksamhet och misstro på alla nivåer, inklusive i relation till det egna jaget. Det har varit möjligt att förstå den höga nivån av stress och hopplöshet, den dagliga paniken och den nya känslan av ”Om du rör mig kommer jag att explodera” genom mitt teoretiska fokus. Mitt argument är att de politiska könade kropparna har förändrats. Från kollektiva (2011) till individuella (idag). Från en kollektiv självsäker kropp i hopp om förändring och en föreställd ljus bättre framtid till en individuell osäker kropp fylld av kontroll och misstänksamhet och med en hopplöshet inför framtiden. Dessa män har inte bara tappat hoppet, utan också förlorat tron på framtiden. Det jag upplevde under hösten 2017 och vintern 2018 var en oskyddad och ”politiskt stympad” manskropp som var i ett konstant paniktillstånd, på grund av den ekonomiska kollapsen för gemene man under 2016 och på grund av politiskt förtryck. Detta var en deprimerad, stressad, stukad och nedstämd maskulin kropp, en kropp fråntagen röst, och en kropp som försökte kontrollera det enda som kan kontrolleras: de egna fysiska kroppen, antingen genom att bygga muskler i gymmen eller genom att arbeta hårdare än någonsin tidigare för att kunna leva upp till dominerande genusideologier; att vara familjeförsörjare, att vara en riktig ”riktig” man. Kombinationen av en kollaps av vardagsekonomin och ett totalt förtryck av politiska kroppar, särskilt manliga kroppar, verkar vara det perfekta receptet för regimen i syfte att förstöra varje enad opposition eller fantasi om en alternativ bättre framtid.
Maskuliniteter produceras inte bara genom ideologier, utan genom affekt, inklusive ljudaffekt. Mitt projekt har arbetat mot att utveckla vår förståelse av hur materialiteten (eller vibrationerna) av ljud spelar en central roll i processerna för maskulin subjektivitet. Jag har också visat hur statens olika strategiska ageranden utvecklar en form av ny patriarkal stat, med hjälp av dess repressiva politik, inklusive soniska infrastrukturer (se Cardoso, 2019a, 2019b). Om vi uppmärksammar kroppens sinnen som respons på politisk sonisk affekt kan vi nå svar om dessa sker under tider av kaos, osäkerhet och politisk instabilitet (Malmström, 2014). Ljudlandskap kan som sagt användas som en form av politisk kontroll och förtryck. Mitt tidigare fältarbete i Egypten visade på hur människor genom till exempel ljudmotstånd navigerar i landskap av otrygghet och våld samt hur de kräver plats för alternativa versioner av manligt genus. Männen i Kairo gör anspråk på det egna soniska utrymmet på en mängd olika soniska vis. Sedan 2011, har alternativa ljud ”exploderat” i Egypten och har blivit ett nödvändigt politiskt transformativt verktyg, men också som en form av terapeutiskt verktyg. I ett samtal med etnomusikologen Darci Sprengel, som också är verksam i Egypten, ocberättade om hur hon utforskat ljud som en sorts konstnärlig terapi i syfte att omvandla allmänhetens känsla. En av hennes samtalspartner använder till och med musik för att gå in i ett tillstånd av trans för att kunna bli av med de panikattacker han började få sedan 2013 till följd av det politiska och sociala våldet (samtal, 9 december 2018). Hiphop, punk och hårdrock är en del av den nuvarande avantgarderörelsen, där vissa musiker tvingas arbeta i diasporan, medan andra anonymt laddar upp de soniska politiska budskapen på YouTube. Politiska aktivister lyssnar på dessa sånger hemma och till och med offentligt (via hörlurar) eller är själva en del av sådana musikkonstellationer (även teater, film och poesi). Även om statens mål är att producera specifika maskuliniteter och utrota oönskade sådana, är de ”gamla revolutionärerna” som sagt inte passiva. Dessa män försöker lyssna på sina egna skapade världar och försöker hålla sig döva för regimens ljudintrång så mycket som möjligt. Men det är ingen okomplicerad process, och även om de medvetet försöker stå emot dominerande soniska diskurser, är det inte lätt att stå emot sonisk affektiv politik. Om vi jämför vissa mäns upplevelser med andras mäns upplevelser, avslöjas omedelbara förkroppsligade svar på till exempel böneropet. Vi kan följa hur sakrala ljud förvandlas till oljud och ljud förvandlas till sakrala ljud. Männen upplever bönens soniska uppmaning på helt olika sätt. Responsen av affekt är därför alltid oförutsägbart – effekterna kan uppfattas som statliga övergrepp eller relationell individuell lättnad eller bara kaos. Ljud i deltagande demokrati beror på kollektivitet (Kunreuther 2018), likväl samhällen som är styrda av diktatorer. Männen i Kairo navigerar i den alltmer statligt kontrollerade stadsbilden, men gör också anspråk på utrymme, inte bara för att kunna göra motstånd och förbli trygga, utan för uppbyggnaden till önskade subjekt. Den nuvarande militärregimen i Egypten använder sig av soniska (såväl som andra) strategier för att motarbeta alternativa maskuliniteter som blev tydliga under och efter revolutionen den 25 januari, 2011. Jag hävdar att statsapparaten, för att kunna behålla makten, strävar efter att disciplinera dessa manliga kroppar till lydiga militärnationalistiska manliga kroppar (se Rice 2003: 4). Samtidigt uppfattas som sagt ljudatmosfärerna olika av olika män, även om de tillhör samma politisk kategori, klass och generation. Frågor som har utvecklats är: Hur förmedlar vibrationer medvetenhet, strategi eller motstånd? Hur formar och/eller begränsar ljud såväl individers som gruppers handlingar? På vilka sätt är ljud viktiga stimuli av vardagliga upplevelser och hur/varför inducerar ljud starka affektiva tillstånd? Hur påverkar ett lyssnande ljud och tystnader? Som vi vet vid det här laget använder statsmaktens institutioner i Egypten ljud som en politisk representation samtidigt som de kontrollerar, övervakar, begränsar, hotar och söker omvandla vissa män genom soniska infrastrukturer. Det är en pågående sensorisk process som produceras genom örats politik, för att använda Hirschkinds (2004) terminologi (jfr Trnka et al., 2013), samtidigt som männen i fokus ständigt bestrider och förhandlar normativa könsuppdelade kroppar (jfr Anand, 2017; Von Schnitzler, 2016). Såsom Appadurai (1986) argumenterat, i samband med olika slags navigering/”migration”, framträder hem som en betydande trop. De män jag känner försöker lyssna på sina egna skapade världar, försöker förbli tysta liksom döva för regimens ljud så mycket som möjligt. De gör ständigt motstånd genom att uttrycka sin egen existens, genom att återskapa sig själva genom att lyssna på sina manliga kamrater och genom agera genom ett specifikt subjekt med hjälp av ljud. Det är såklart omöjligt att återskapa sig själv till samma person som de var vid punkten av revolutionen under 2011, såsom Butler (1990, 1993) och andra forskare har lärt oss: det är omöjligt att korsa gatan precis på samma vis som män gjorde tidigare metaforiskt och konkret sett, vilket innebär att genusförändringar sker kontinuerligt (på gott och ont). Det sätt på vilket aktivistmän i Kairo dagligen disciplineras att lyssna på den autokratiska regimens distinkt formade stadsbild påverkar inte bara männens genus och vidare kropp, men också hur dessa platser låter sig höras (jfr Ree, 1999).
Detta projekt är nu avslutat. Inom projektet har vibrationernas antropologi utforskats med fokus på Kairo och maskulinitet i förändring. Syftet har varit att med hjälp av ljudetnografi söka nya perspektiv på hur vissa skapade ljud och lyssnande skapar föreställningar om maskulinitet – politiska aktivister – i Egypten i en instabil värld - en värld där rädsla och osäkerhet växer. Detta innovativa projekt har sammanfört forskning om maskuliniteter, affekt, materialitet (där ljud ingår då dess vibrationer går att mäta), tillsammans med den framväxande litteraturen om lyssnande. Lyssnande (ljudetnografi) till olika konstruerade maskulina ljud är både det ämne som närmare studerats liksom har varit en av de primära metoder jag använt mig av. Det finns en tydlig relation mellan ljud och maskuliniteter i Egypten. Olika typer av skapade ljud från militären är tydliga exempel, men det finns även konkurrerande ”maskulina” ljud i det urbana rummet, skapade av via politiska aktivister, musiker, poeter, gatuhandlare eller genom religiösa kassettbandspredikningar som kan höras på offentliga platser (eller shaabi-pop, punk, hip-hop, hårdrock via hörlurar). Studien har utforskat skiftande ljudrum, som inte enbart kan kopplas till modernitet och medborgarskap, liksom till korrekt Islam, vilket andra forskare tidigare har noterat, utan till produktionen av hegemoniska maskuliniteter, liksom produktionen av alternativa maskuliniteter, vilket samtidigt innebär ständig produktion, kontroll och motstånd av andra typer av maskuliniteter i samhället.
Inga förändringar har skett, förutom kortare fältarbete mellan 2018-2021, men detta fältarbete utfördes istället under 2017, 2022 och 2023. Fältarbete utfördes under 5 månader från september 2017 tills i slutet av januari 2018, några veckor i oktober 2019, 3 månader från mars tills i slutet av maj 2022, och några veckor i mars 2023. Jag har inte kunnat fokusera på kategorin Muslimska brödraskapets (MB) maskuliniteter i detalj på grund av säkerhetsproblem och för att de numera är förbjudna av dagens regim, samt på grund av etik och säkerhetsfrågor i relation till dem och mig. Men jag har skrivit om den politiska spänningen mellan dessa två politiska oppositioner, om människors uppfattning om dem och tidigare interaktioner dem emellan.
Jag har inkluderat tidigare manliga fångar utifrån lyssnande liksom ljud. Genom min betoning på ljud och lyssnande så är det möjligt att komma bortom konventionella förhållningssätt till människors upplevelser av fängelser, och öppnar även upp utrymme för att undersöka de omedvetna krafter som har en djupgående inverkan på vårt tänkande och våra beslut i ögonblick av intensitet. Att tvingas in i ensamhet i månader eller tvingas trängas i fullsatta celler, nekade familjebesök, ständigt hotade, förnedrade och att utsättas för institutionaliserat akustiskt våld eller bevista utrymmen av oönskade tystnader förändrar och förstör fångars kroppar. Den soniska atmosfären och avsaknaden av ljud i fängelset bidrar till en hög grad av en känsla av förskjutning långt efter att fångarna släpps. Den soniska infrastrukturen av tortyr i fängelse under dagens autokratiska regim provocerar fram känslomässiga reaktioner av inte bara förlust och icke-tillhörighet utan också paranoia, depression och till och med dödsvärldar. Den disciplinerande effekten med hjälp av tortyr, kontroller och beväpnad personal genomsyrar alla dessa kroppar och ljudet av våld skapar en ständig atmosfär av osäkerhet. Affekt materialiseras i fångars kroppar långt efter att de har lämnat fängelset – effekten av ljudinfrastrukturer producerar porösa och trasiga kroppar (i alla bemärkelser). Dessutom har dessa soniska erfarenheter kvardröjande affektiv kraft, förkroppsligade minnen bevaras och kommuniceras genom affektiva relationer till specifika objekt, minnen som kan dyka upp i ett helt annat sammanhang än fängelsekontexten. Revolutionen finns kvar och består i dessa mäns kroppar. Detta är något som kan likna sinnenas biopolitik (Howes och Classen 2014). Detta är också ett exempel på vad Achille Mbembe benämner som nekropolitik, vilket är nya former av social existens där en del av befolkningen utsätts för specifika livsvillkor, vilket i slutändan ger dessa män en status som om de vore levande döda (2019: 92). Det är näst intill omöjligt att motstå eller att glömma statens ljud på grund av dagliga soniska påminnelser i och utanför fängelset (se Charles Hirschkind 2004: 132). På liknande sätt, leder skiftet i Kairos maskulina ljudbild från revolutionen och framåt till en överdriven spänning av det slag Hirschkind beskriver. Denna ljudbild kan dock kopplas inte bara till modernt medborgarskap (och ’riktig’ islam) utan även till osäkra stigmatiserade porösa politiska maskuliniteter (Malmström 2019). Den omformar aktivt maskuliniteterna och den omformar nationen. Men det gör även något ytterligare – det dödar det potentiella jaget. Tidigare politiska fångar är både traumatiserade och livrädda för att bli fängslade igen, så de navigerar inte staden som de gjorde innan fängelseupplevelsen. De undviker tystnaden på kaféer och barer (där statens öra alltid är närvarande genom lokala spioner), de undviker tysta gryningsgator eftersom dessa män lätt kan försvinna under tvång (säkerhetspolisen), eller de undviker staden eftersom vissa ljud påminner ex-fångarna om tidigare fientliga miljöer, inklusive tortyr och tidigare trauman. Vad värre är, männen känner sig inte trygga hemma. När någon oväntat knackar på ytterdörren, särskilt tidigt på morgonen eller mycket sent, kan det vara statens säkerhetspolis som knackar på. Ex-fångarna försöker hålla sig så osynliga som möjligt, både i metaforisk och konkret mening. Ljudet av liv för dessa män förvandlas ständigt till ljudet av död; där önskan om att försvinna för att inte försvinna igen producerar ”spökkroppar” främmande från inte bara det ”nya Egypten” (vilket omfattar en permanent förlust av hoppet om ett nytt nationellt hem) utan också från familjen och det egna jaget.
Efter diskussioner med Eva Stensköld, så valde jag att spendera mest av min tid i New York som gästprofessor på Columbia University, och därefter CUNY, GC där jag kunnat utveckla mitt teoretiska ramverk tillsammans med likasinnade forskare. Jag har även följt till exempel affektseminarium och Boas seminarium på Columbia University, liksom Memeacs seminarium på CUNY, GC. Jag har även samarbetat med forskare såsom Brian Boyd, Brian Larkin, Lila Abu-Lughod, Beth Baron, Marc Michael, Talal Asad, Maria Jose de Abreau, Abou Farman, Helga Tawil Souri, Jared S McCormick, Arjun Appadurai i relation till ljud, materialitet och affekt-studier, liksom i relation to regionala studier (Egypten, men också MENA regionen i allmänhet), och då inte enbart på Columbia University, utan också på New York University, The New School, liksom på CUNY. Mina internationella nätverk har utvecklats mycket genom min tid i NYC liksom till exempel organiserandet av workshopen “Touching Sound” (i samarbete med Professor Jonas Otterbeck) på Aga Khan University i London.
Efter en öppen hjärt-operation i december 2021, så krävdes sjukskrivning under tre månader, vilket senarelade projektet, liksom frigjorde ytterligare medel. Lunds universitet var inte villiga att låta mig utnyttja de restrerande medel. Efter kort möte med Eva Stensköld och senare Frederik Persson-Lahusen accepterades förflyttningen till Aga Khan University i London.
Det är inga större ekonomiska förändringar inom projektet förutom inom fältarbete och mer tid som gästforskare i New York, vilket Eva Stensköld accepterade innan det beslutet togs.
Jag har nyttjat tid till att skriva och publicera artiklar, kapitel, en bok, en pod. Jag har även organiserat en större workshop, färdigställt och publicerat ett ljudverk tillsammans med professor Brian Boyd, som arbetar på antropologiska institutionen, Columbia University.
Under 2018, så publicerade jag podden “Sounds of Economic Collapse in Egypt” för tidskriften Cultural Anthropology: https://culanth.org/fieldsights/sounds-of-economic-collapse-in-egypt.
Under 2019, så publicerade jag boken The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt för Unversity of California: https://www.ucpress.edu/book/9780520304338/the-streets-are-talking-to-me .
Under 2019, så publicerade jag ett kapitel i Handbook for Cities in the Middle East (redaktörer Haim Yacobi and Mansour Nasasra, efter tidigare inbjudan), tilsammans med professor Mark LeVine. Artikeln heter “Understanding the Materiality of Suspicion: Affective Politics in Mena Cities”. j
Under 2019, så organiserade jag en ljud-workshop som heter Touching sound: Politics and Passion i London tilsammans med professor Jonas Otterbeck på Aga Khan University, London. Efter workshopen så skrev jag en rapport tillsammans med professor Mark Levine.
Under 2021, så publicerade jag en rapport tillsammans med professor Mark LeVine “Touching Sound: Passion and Global Politics Workshop Report” för Abdou Filali-Ansary Occasional Papers No. 7. The Aga Khan University (International) in the United Kingdom. Institute for the Study of Muslim Civilisations (AKU-ISMC).
Under 2021, så publicerade jag ett kapitel I boken Methodological Approaches to Societies in Transformation: How to Make Sense of Change (redaktörer Aymon Kreil, Yasmine Berriane, Annuska Derks and Dorothea Lüddeckens, efter tidigare inbjudan). Kapitlet heter “The Affects of Change: An Ethnography of the Affective Experiences of the 2013 Military Intervention in Egypt”.
Under 2021, så publicerade jag en artikel “Making and UnMaking Masculinities in Cairo through Sonic Infrastructural Violence” för tidskriften Urban Studies (Speciellt nummer Infrastructural Stigma and Urban Vulnerability, redaktörer Hanna Baumann and Haim Yacobi, efter tidigare inbjudan).
Under 2021, så skrev jag en artikel “The Desire to Disappear in Order Not to Disappear: Cairene Ex-Prisoners after the 25 Jan “Revolution” för The Cambridge Journal of Anthropology (Speciellt nummer: Beyond Revolution: Reshaping Nationhood through Senses and Affects, redaktör Myriam Lamrani, efter tidigare inbjudan).
Under 2022, så publicerade jag ett ljudverk, inclusive foton och experimentell text “Ghost City, Tear Gas, Novel Rhythm, Nowhere to Go” tillsammans med professor Brian Boyd (ljudredigering) för Sonic Worlding: Norient.
Under 2023, så publierade jag en artikel för Public Culture. Artikeln heter “Navigating the Ocean of Suspicion: Affective Politics and Materiality in Sisi’s Cairo”.
Konferenser och workshops-organisering
Under 2019, så organiserade jag en konversationsserie som heter “Passion and Global Politics” tillsammans med följande professorer: Arjun Appadurai, Farha Ghannam, Charles Hirshkind, Stefania Pandulfo, and Jessica Winegar. The Center for Middle Eastern Studies, Lund University, 30 September, 16 och 31 Oktober, 7 November, och 17 December. Jag integrerade mina rön och RJ-projektet denna samtalsserie om passion i relation till samtida global politik, med fokus på Mellanöstern, Nordafrika och medborgare i diasporan som ägde rum under hösten 2019.
Under 2019, så organiserade jag en workshop “Touching Sound: Passion and Global Politics” tillsammans med professor Jonas Otterbeck. Följande professorer, konstnärer och musiker var inbjudna: Cristina Moreno Almeida, Tom Rice, Sama Alshahibi, Michael Frishkopf, Robert Saunders, Deborah Kapchan, Anja Franck, Darci Sprengel, Anne-Mette Kirkegaard, Martin Sköld, Marc Michael, Ziad Fahmy, Mark LeVine, Ted Swedenburg, Shayna Silverstein, Lara Baladi, Steve Lyon, Torbjörn Ebbot Lundberg, Stefan Williamson Fa och Michael Muhammad Knight. The Centre for Advanced Middle Eastern Studies, Lund Universitet och Aga Khan University, London, U.K., 10-12 Oktober. CMES sponsrade workshopen i London med 150 000 SEK (och Aga Khan University bidrog med 150 000 SEK). Aga Khan Universitet är samma universitet dit jag flyttade efter min hjärtoperation (omständigheter som beskrivs ovan).
Två artiklar kommer bli publicerade under 2023 och en är inlämnad för granskning
1. En kommer att bli publicerad av Anthropology Now. Artikeln heter “The Seismic Quieting of the World: Abrupt Altered Rhythm in Cairo and in New York”.
2. En annan artikel kommer att bli publicerad för JMEWS, Third Space Section. Artikeln heter “Sacral Sound, Unbearable Noise and Cairene Activist Masculinities”.
3. Den sista artikeln har lämnats in till The Journal of Material Culture. Artikeln heter “Listening to Images in Egypt: President Sisi, the Father, the Husband and the Military Man”.
Konferenser
Under 2022, “On Digital Ethnography & MENA Landscapes (Anthropology)”. Deltagarna var förutom mig: Carl Rommel, Farha Ghannam, Hsain Ilahiane, Karem Irene Said, Heba Ghannam och Sa’ed Atshan, Denver, USA.
Under 2021, “Navigating the Ocean of Suspicion: Affective Politics and Ambivalent Cairene Masculinities”. Gender and Politics in the Middle East and North Africa: A Decade after the Arab Uprisings. The Program on Governance and Local Development på Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige (zoom).
Under 2019, “Urban Bodies in the Cityscape of Cairo: Passion, Despair and Entanglement. Affective Societies.” Affective Politics and Political Transformation in Turkey and Egypt. Freie Universität, Berlin, Tyskland.
Under 2019, “African Cities and Materiality of Suspicion”, roundtable. Co-organizer and chair: Lucia Sorbera (The University of Sydney), Mark LeVine (University of California, Irvine), Maria Frederika Malmström (Lund University/Columbia University), Lucia Sorbera (The University of Sydney), Michael Uwemedimo (King’s College London). The 4th Annual Lagos Studies Association Conference, Lagos, Nigeria.
Under 2019, “Navigating the Ocean of Suspicion: Affective Politics and Materiality in Cairo.” SIEF2019 14th Congress: Track Changes: Reflecting on a Transforming World. Santiago de Compostela, Spanien.
Under 2018, “‘The Streets are Talking to Me’: The Embodied Aftermaths of the Egyptian Intense Revolt.” BASE möte: Bodies, Affects, Senses and Emotions, Barcelona, Spanien.
Under 2018, “‘The Streets are Talking to Me’: The Embodied Aftermaths of the Egyptian Intense Revolt.” WOCMES, Sevilla, Spanien.
Inbjuden för presentation
Under 2023, “Masculinities, Bodies and Necrocapitalism in Today/s Cairo.” 3 maj, Aga Khan University’s Institute for the Study of Muslim Civilisations, London, England.
Under 2023, “The living dead or the sonic story of male bodies behind bars in Egypt.” 19 April, Swarthmore College, Swarthmore, USA.
Under 2023, The Listening Academy workshop together with Brandon LaBelle et al. 10-18 Mars, Kairo, Egypten.
Under 2022, “The living dead or the sonic story of male bodies behind bars.” December 15, School of Global Studies, Göteborgs universitet, Göteborg, Sverige.
Under 2022, “The living dead or the sonic story of male bodies behind bars.” 23 November, Aga Khan University’s Institute for the Study of Muslim Civilisations, London, UK, England.
Under 2022, Guestföreläsare om antropologiska metoder. 8 November, The Aga Khan University’s Institute for the Study of Muslim Civilisations, London, England.
Under 2022, Book-konversation “Radius: A Story of Feminist Revolution” tillsammans med författaren Yasmin El-Rifae och professor Lucia Sorbera. October 25, Memeac, CUNY, GC, NYC, USA.
Under 2022, “The Living Dead or the Sonic Story of Male Bodies Behind Bars.” 25 maj, Oxford Middle East Centre, University of Oxford, Oxford, England.
Under 2022, “The National Prison of Politics: Masculinities, Affect and Everyday Authoritarianism.” 28 April, Arab Crossroads, New York University, Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten.
Under 2022, “Urban Bodies in the Cityscape of Cairo: Passion, Despair and Entanglement.” 27 April, Arab Crossroads, New York University, Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten.
Under 2022, “The Living Dead or the Sonic Story of Male Bodies Behind Bars.” 19 April 19, The American University of Beirut, Beirut, Libanon.
Under 2021, The Listening Academy tillsammans med Brandon LaBelle et al. 19-23 juli, Berlin, Tyskland.
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt tillsammans med studenter, 13 Maj, University of Sydney, Sydney, Australien. (zoom),
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt tillsammans med studenter, 21 April, Cornell University Cornell, USA, (zoom).
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt tillsammans med studenter, 13 April, NorthWestern University, Chicago, USA (zoom).
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt, 9 April, NYC, USA (zoom).
Under 2021, CMES Publikt Seminarium om Arabiska våren 10 år efter. Panel-diskussion tillsammans med professorerna Mohammed Almahfali, Mark LeVine, Kholoud Mansour, och diplomaten Charlotta Sparre, Moderator: Karin Aggestam, Lunds universitet, Lund, Sverige (zoom).
Under 2021, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: University of Virginia, Charlottesville, USA, 23 Mars (zoom).
Under 2020, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: New York University, Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten, 4 November (zoom).
Under 2020, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: New York University Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten, 22 April (zoom).
Under 2020, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: CUNY, GC, 19 Februari; (övriga inställda på grund av covid-19: Swarthmore College, 26 Mars; Columbia University, 1 April; Cornell University, 9 April; New York University Abu Dhabi, Abud Dhabi, Förenade Arabemiraten, 13-20 April).
Under 2019, Bokpresentation The Streets Are Talking to Me: Affective Fragments in Sisi’s Egypt: Göteborgs bokmässa, 28 September; Oxford University, 8 Oktober; Uppsala University, 6 November; Stockholm University, 11 November; The École Normale Supérieure, 3 December; University of Gothenburg, 9 December, Lund University, 16 December, Ghent University, Belgien,18 December.
Under 2019, “Urban Bodies in the Cityscape of Cairo: Passion, Despair and Entanglement. Institute for the Study of Muslim Civilisations.” The Aga Khan University, London, England.
Under 2018, “Navigating the Ocean of Suspicion: Affective Politics and Materiality in Cairo.” Institute for the Study of Muslim Civilisations, The Aga Khan University, London, England.
Det viktigaste resultatet hittills är att det sedan hösten 2017 är möjligt att förstå förlorat förtroende och hopp, såväl som kroniska tillstånd av politisk utmattning, rädsla, misstänksamhet och misstro på alla nivåer, inklusive i relation till det egna jaget. Det har varit möjligt att förstå den höga nivån av stress och hopplöshet, den dagliga paniken och den nya känslan av ”Om du rör mig kommer jag att explodera” genom mitt teoretiska fokus. Mitt argument är att de politiska könade kropparna har förändrats. Från kollektiva (2011) till individuella (idag). Från en kollektiv självsäker kropp i hopp om förändring och en föreställd ljus bättre framtid till en individuell osäker kropp fylld av kontroll och misstänksamhet och med en hopplöshet inför framtiden. Dessa män har inte bara tappat hoppet, utan också förlorat tron på framtiden. Det jag upplevde under hösten 2017 och vintern 2018 var en oskyddad och ”politiskt stympad” manskropp som var i ett konstant paniktillstånd, på grund av den ekonomiska kollapsen för gemene man under 2016 och på grund av politiskt förtryck. Detta var en deprimerad, stressad, stukad och nedstämd maskulin kropp, en kropp fråntagen röst, och en kropp som försökte kontrollera det enda som kan kontrolleras: de egna fysiska kroppen, antingen genom att bygga muskler i gymmen eller genom att arbeta hårdare än någonsin tidigare för att kunna leva upp till dominerande genusideologier; att vara familjeförsörjare, att vara en riktig ”riktig” man. Kombinationen av en kollaps av vardagsekonomin och ett totalt förtryck av politiska kroppar, särskilt manliga kroppar, verkar vara det perfekta receptet för regimen i syfte att förstöra varje enad opposition eller fantasi om en alternativ bättre framtid.
Maskuliniteter produceras inte bara genom ideologier, utan genom affekt, inklusive ljudaffekt. Mitt projekt har arbetat mot att utveckla vår förståelse av hur materialiteten (eller vibrationerna) av ljud spelar en central roll i processerna för maskulin subjektivitet. Jag har också visat hur statens olika strategiska ageranden utvecklar en form av ny patriarkal stat, med hjälp av dess repressiva politik, inklusive soniska infrastrukturer (se Cardoso, 2019a, 2019b). Om vi uppmärksammar kroppens sinnen som respons på politisk sonisk affekt kan vi nå svar om dessa sker under tider av kaos, osäkerhet och politisk instabilitet (Malmström, 2014). Ljudlandskap kan som sagt användas som en form av politisk kontroll och förtryck. Mitt tidigare fältarbete i Egypten visade på hur människor genom till exempel ljudmotstånd navigerar i landskap av otrygghet och våld samt hur de kräver plats för alternativa versioner av manligt genus. Männen i Kairo gör anspråk på det egna soniska utrymmet på en mängd olika soniska vis. Sedan 2011, har alternativa ljud ”exploderat” i Egypten och har blivit ett nödvändigt politiskt transformativt verktyg, men också som en form av terapeutiskt verktyg. I ett samtal med etnomusikologen Darci Sprengel, som också är verksam i Egypten, ocberättade om hur hon utforskat ljud som en sorts konstnärlig terapi i syfte att omvandla allmänhetens känsla. En av hennes samtalspartner använder till och med musik för att gå in i ett tillstånd av trans för att kunna bli av med de panikattacker han började få sedan 2013 till följd av det politiska och sociala våldet (samtal, 9 december 2018). Hiphop, punk och hårdrock är en del av den nuvarande avantgarderörelsen, där vissa musiker tvingas arbeta i diasporan, medan andra anonymt laddar upp de soniska politiska budskapen på YouTube. Politiska aktivister lyssnar på dessa sånger hemma och till och med offentligt (via hörlurar) eller är själva en del av sådana musikkonstellationer (även teater, film och poesi). Även om statens mål är att producera specifika maskuliniteter och utrota oönskade sådana, är de ”gamla revolutionärerna” som sagt inte passiva. Dessa män försöker lyssna på sina egna skapade världar och försöker hålla sig döva för regimens ljudintrång så mycket som möjligt. Men det är ingen okomplicerad process, och även om de medvetet försöker stå emot dominerande soniska diskurser, är det inte lätt att stå emot sonisk affektiv politik. Om vi jämför vissa mäns upplevelser med andras mäns upplevelser, avslöjas omedelbara förkroppsligade svar på till exempel böneropet. Vi kan följa hur sakrala ljud förvandlas till oljud och ljud förvandlas till sakrala ljud. Männen upplever bönens soniska uppmaning på helt olika sätt. Responsen av affekt är därför alltid oförutsägbart – effekterna kan uppfattas som statliga övergrepp eller relationell individuell lättnad eller bara kaos. Ljud i deltagande demokrati beror på kollektivitet (Kunreuther 2018), likväl samhällen som är styrda av diktatorer. Männen i Kairo navigerar i den alltmer statligt kontrollerade stadsbilden, men gör också anspråk på utrymme, inte bara för att kunna göra motstånd och förbli trygga, utan för uppbyggnaden till önskade subjekt. Den nuvarande militärregimen i Egypten använder sig av soniska (såväl som andra) strategier för att motarbeta alternativa maskuliniteter som blev tydliga under och efter revolutionen den 25 januari, 2011. Jag hävdar att statsapparaten, för att kunna behålla makten, strävar efter att disciplinera dessa manliga kroppar till lydiga militärnationalistiska manliga kroppar (se Rice 2003: 4). Samtidigt uppfattas som sagt ljudatmosfärerna olika av olika män, även om de tillhör samma politisk kategori, klass och generation. Frågor som har utvecklats är: Hur förmedlar vibrationer medvetenhet, strategi eller motstånd? Hur formar och/eller begränsar ljud såväl individers som gruppers handlingar? På vilka sätt är ljud viktiga stimuli av vardagliga upplevelser och hur/varför inducerar ljud starka affektiva tillstånd? Hur påverkar ett lyssnande ljud och tystnader? Som vi vet vid det här laget använder statsmaktens institutioner i Egypten ljud som en politisk representation samtidigt som de kontrollerar, övervakar, begränsar, hotar och söker omvandla vissa män genom soniska infrastrukturer. Det är en pågående sensorisk process som produceras genom örats politik, för att använda Hirschkinds (2004) terminologi (jfr Trnka et al., 2013), samtidigt som männen i fokus ständigt bestrider och förhandlar normativa könsuppdelade kroppar (jfr Anand, 2017; Von Schnitzler, 2016). Såsom Appadurai (1986) argumenterat, i samband med olika slags navigering/”migration”, framträder hem som en betydande trop. De män jag känner försöker lyssna på sina egna skapade världar, försöker förbli tysta liksom döva för regimens ljud så mycket som möjligt. De gör ständigt motstånd genom att uttrycka sin egen existens, genom att återskapa sig själva genom att lyssna på sina manliga kamrater och genom agera genom ett specifikt subjekt med hjälp av ljud. Det är såklart omöjligt att återskapa sig själv till samma person som de var vid punkten av revolutionen under 2011, såsom Butler (1990, 1993) och andra forskare har lärt oss: det är omöjligt att korsa gatan precis på samma vis som män gjorde tidigare metaforiskt och konkret sett, vilket innebär att genusförändringar sker kontinuerligt (på gott och ont). Det sätt på vilket aktivistmän i Kairo dagligen disciplineras att lyssna på den autokratiska regimens distinkt formade stadsbild påverkar inte bara männens genus och vidare kropp, men också hur dessa platser låter sig höras (jfr Ree, 1999).