Texttraditionens möjligheter. Variation och förändring i medeltidens handskriftskultur

Programmet har följt sin ursprungliga plan med några få administrativa justeringar. Dessa gjordes inom ramen för budgetramarna och efter konsultation med RJ. Forskningngsaktiviteterna har i princip följt de lagda planerna samtidigt som en del av de övergripande frågeställningarna har utvecklats och i viss mån ändrat fokus. Vi fick t.ex. möjlighet att ytterligare förstärka det viktiga perspektivet på latinet och de litterära förutsättningarna med utgångspunkt i den europeiska latinspråkliga skriftkulturen, när vi kunde förlänga perioden för vår sjunde medlem, Anna Blennow, helt till slutet av 2025. Under de första två åren samlades gruppen till tre långa arbetsmöten enligt den ursprungliga planen, en vecka i oktober 2018 (Hamar), en andra vecka i februari 2019 (Tübingen) och en tredje vecka i oktober 2019 (Trento).

Vår första konferens arrangerades i november 2018 i Oslo. Den hade som ett viktigt syfte att vidareutveckla våra nätverk med forskare inom våra olika delar av forskningsfältet samtidigt som vi presenterade programmet och dess målsättningar. Konferensen blev lyckad och förde med sig flera nya samarbetsprojekt som vi återkommer till i det följande. Efter mötet i Trento kom vi fram till att de långa arbetsmötena skulle ersättas med kortare möten för att diskutera väldefinierade forskningsfrågor inom programmets olika delprojekt. Under pandemin kom även de kortare mötena att ersättas av mer frekventa möten på Zoom. Sedan våren 2022 har vi åter fått möjlighet att ses på konferenser och arbetsmöten, vilket givetvis var en lättnad och dessutom nödvändigt för utvecklingen av vårt gemensamma arbete. Vi fortsatte emellertid också att använda Zoom för att utveckla våra diskussioner om teori och metod och för arbetsmöten för behandling av arbete utfört inom de individuella delprojekten.

Vi gjorde små förändringar när det gällde tid och organisering av de planerade konferenserna. Den första tematiska konferensen med titeln “Models of Change in Medieval Textual Culture” skulle enligt planen hållas i Stockholm i i september 2020, men på grund av pandemin kunde den inte genomföras. I stället samlades de inviterade föredragshållarna till två digitala workshops under hösten 2020 som en förberedelse inför konferensen som slutligen kunde arrangeras i Stockholm i augusti 2022. De tre följande konferenserna blev därefter arrangerade något senare än vad som var den ursprungliga planen. Den andra konferensen hölls under det samlande begreppet translatio i Venedig i maj 2022. Här samlade vi forskare från olika fält för att diskutera betydelsen av översättning av texter och kultur i vid mening. En tredje konferens om medeltidens nätverk organiserades i Göteborg i augusti 2023. Slutligen behandlade en fjärde konferens frågor om flerspråkighet (bilingualism) och bruket av olika parallella skriftsystem (digraphy) i Skandinavia med en vidare europeisk utblick. Konferenserna har fungerat som viktiga fora för utväxling av information och har dessutom skapat förutsättningar för nätverk och samarbete med forskare från andra språkområden.

I december 2025 organiserade vi en avslutande konferens där vi inviterade forskare som vi samarbetat med inom programmets ramar under hela programperioden. Konferensen var tänkt att fungera både som en avslutning där våra egna resultat presenterades och som en kick-off för fortsatt samarbete i gemensamma forskningsprojekt framöver.

Som redan nämnts involverades latinisten Anna Blennow (Göteborgs universitet) i programmets kärngrupp för hela programperioden. Tvåspråkighet och den latinspråkliga bokkulturen kom därmed att betonas ytterligare i vårt gemensamma arbete. Detta ledde oss till att formulera nya frågeställningar angående betydelsen av både flerspråkighet och bruket av parallella skriftsystem (romerska bokstäver och runor) för förändringsprocesser i medeltidens skriftkultur. Anna Blennow har bidragit till det starka fokus på epigrafi med runor och latinska bokstäver, på latin och folkspråk som vuxit fram inom programmet. Detta fokus styrktes ytterligare när runologen Alessandro Palumbo knöts till programmet. Palumbo har vid slutet av programmets arbetstid fått ett Starting grant från European Research Council (ERC) där samarbetet kommer att fortsätta med Anna Blennow (Göteborg), Elise Kleivane och Johan Bollaert (Oslo).

Den överordnade strukturen i forskningsplanen har upprätthållits genom programmets verksamhetsperiod, men enskilda delar har modifierats genom åren på olika sätt, delvis på grund av kommentarer från externa granskare och vår Advisory Board, delvis som den naturliga utvecklingen inom ett humanistiskt projekt där utforskningen av ett material i regel leder till nya frågeställningar eller vinklingar för att nå nya insikter. Detta gäller i hög grad de överordnade målen som programmet satte upp om att samordna och utveckla resonemang om teori och metod, men är också relevant för utvecklingen av empirin inom de individuella delprojekten.

Ett exempel på en förändrad viktläggning av ett perspektiv är hur vi i utgångsläget ville utforska begreppet europeisering för studiet av processer i skriftbruket. I vårt arbete har vi blivit allt mer medvetna om problemen med detta begrepp. Samtidigt som vi är högst medvetna om frågor angående Skandinaviens del i europeiseringsprocesserna har vi allt mer insett att det är fråga om en betydligt mer komplicerad fråga om utväxling av innovationer och idéer som kan ses som ett nätverk av polysystemiska kulturella relationer involverande personer, texter och handskrifter i samspelet mellan det kosmopolitiska språket (latinet) och folkspråken.

Ytterligare ett exempel på en perspektivförändring inm ett individuellt delprojekt kan vara Jonatan Petterssons forskning på pragmatisk literacy i de framväxande städerna, där den inledningsvis bärande idén var att städerna spelade en väsentlig roll i framväxten av administrativt skriftbruk, något som skulle visa sig inte hade entydigt stöd i empirin. I stället för att hålla fast vid en viss utgångspunkt som inte tycks ge nya eller korrekta insikter visade det sig mer fruktbart att ändra perspektivet och se städerna som en viktig men inte fullt så central aktör i ett större textlandskap. Frågan blev snarare hur städerna tog del i mer omfattande processer för utvecklingen av skriftbruket. Urbaniseringen får därmed mindre utrymme i diskussionen om utvecklingen av administrativt skriftbruk.

En än mer oväntad men högst intressant utveckling är samlingen kring frågorna om epigrafi som påverkade också flera av de andra delprojekten i programmet. Relationen mellan epigrafiska texter med runor eller latinskt alfabete har haft betydelse även för diskussionen om de administrativa texterna. Som följd av interna diskussioner i gruppen har sammanhanget mellan utvecklingen av en “skriftspråkig mentalitet” (‘literate mentality’) – som ofta behandlats avgränsat till administrativa texter – och tankemodeller för studiet av epigrafi t.ex. med begrepp som “epigrafisk sedvänja” (‘epigraphic habit’) blivit tydligt, vilket skapat förutsättningar för teoretiskt nytänkande och nya insikter. De två perspektiven har förenats i vidare studier av materialet med signifikanta implikationer för de resultat vi gemensamt kommit fram till.

Vi har emellertid generellt sett följt de planer som beskrevs vid programmets start. De slutliga resultaten kommer att föreligga i åtta monografier under 2026 och 2027. De viktigaste nya rönen från programmet berör relationen mellan latinsk skriftkultur och framväxten av en skriftkultur på folkspråken. Redan i utgångpunkten pekade vi på vikten av den latinska skriftkulturen och tendensen inom tidigare forskning att skilja på studiet av folkspråken och det gemensamma, lärda latinet. I vår arbetsprocess har denna insikt förstärkts än mer och vi har blivit allt mer uppmärksamma på vikten av att se de två skriftspråken som interrelaterade i litterariseringsprocesserna genom hela medeltiden. Vår övertygelse om vikten av att studera hela skriftkulturen i alla dess uttryck – avseende genrer så väl som medier – om vi skall fördjupa våra insikter i medeltidens textkultur har styrkts. Stor vikt har därför, som redan nämnts, lagts på epigrafi och på administrativt textbruk. De linjer i forskningen som detta inkluderande synsätt har fört med sig har bidragit till innovation inom programmet som kommer att framkomma i de avslutande publikationerna.

De administrativa, dokumentära och juridiska texterna har även de kommit närmare centrum för vårt intresse. När dessa typer av text relateras till de mer traditionellt uppmärksammade texterna i den litterära kanon framträder ofta en mer nyanserad bild av linjer för modifiering och förändring av textkulturen. Här har frågor om urbanisering som nämnts fått ny vinkling. Nätverken av kyrkans män och inom klosterordnarna, inom aristokratin liksom i de framväxande städerna har spelat stor roll för flera av delprojekten, inte minst för diskussionen om just de administrativa texterna.

Det överordnade perspektivet för programmet har därmed flyttat fokus från en traditionell filologisk strävan efter att etablera empiriska resultat (till exempel med frågor som: hur kan handskriften dateras?, innehåller den ett textvittne av textkritiskt värde?, vilken saga har påverkat andra sagor? eller liknande). Dessa frågor är absolut fortfarande relevanta , men de är ofta mindre viktiga för djupare insikter om handskriftskulturen som vi sökt. Viktiga resultat från programmet är snarare de som ger nya insikter i den roll olika sociala grupper spelade inom t.ex. framväxten av administrativa eller dokumenterande texter och hur detta relaterar till framväxten av texter som har rönt större intresse i filologisk forskning, exempelvis islänningasagorna eller de senare östnordiska krönikorna och översättningarna av fransk riddardiktning. När vi omvärderar synen på text öppnar detta för ny förståelse också av vad som avses med författare liksom av hur vi ser på genrer. Våra insikter här förändrar i många avseenden synen på de medeltida texterna generellt, från epigrafiska texter, över de administrativa och dokumenterande texterna som ofta knyts till urbana centra till de mer narrativa texterna. Det blir inte längre avgörande vad som räknas till kanon och vad som traditionellt anses ha mindre intresse för filologsk utforskning.

Vår överordnade syn på medeltidens textkultur har dessutom öppnat nya perspektiv på övergången från denna till den framväxande tryckkulturen mot slutet av medeltiden. Här har vi fokuserat på vad vi ser som intressanta linjer i övergångsprocesserna. Det första gäller kontinuiteten inom en del texttraditioner från handskriftskulturen och långt in i den tidigmoderna tryckkulturen och hur texterna efter hand modifierades i nya sammanhang. Det andra avser den långa traditionen för bibeltexter i medeltidens handskrifter och dess betydelse för efterreformsatoriska tryckta texter och deras bruk.

Vår tillgång till Zoom och våra regelbundna möten har gjort det möjligt för oss att utveckla våra studier i relation till observationspunkter i textlandskapet liksom att anlägga teoretiska perspektiv på begrepp som latinisering, vernakularisering, diversifiering, varians och förändring. Från den teoretiska grunden har varje delprojekt utvecklat sina egna frågeställningar som fortlöpande har publicerats i artikelform i olika sammanhang. De mer slutgiltiga resultaten kommer att publiceras i vår egen skriftserie i monografier unde 2026 och 2027.

De urspungliga frågeställningarna är alltså fortfarande centrala vid programmets avslutning, men de har nyanserats. En central frågeställning som varit relevant för alla delprojekten rör centrum och periferi som det används t.ex. inom polysystemteorin. De tidigare nämnda begreppen har skapat mycket debatt inom medletidsforskningen under senare år och drivit fram många teoretiska frågor i vår interna diskussion. Som ett exempel kan nämnas vår hållning till just centrum och periferi som dynamiska storheter snarare än en fast dikotomi. Frågor om centrum och periferi handlar ofta om olika synsvinklar. En lärd läsare på norra Island var naturligtvis geografiskt långt från centrum samtidigt som han var i centrum som bildad läsare av texter som spreds i handskrifterna och kanske med egen utbildning från Paris eller Bologna. Denna diskussion och medvetandet om ett mer mångfasetterat perspektiv har haft stor betydelse för vår gemensamma hållning liksom för de individuella delprojekten. Begreppen centrum och periferi är nära relaterade till polysystemteorin som också haft stor betydelse för mycket av vårt arbete. I relation till dessa begrepp har vi själva etablerat en idé om observationspunkter i det polysystemiska textlandskapet. Varje observationspunkt kan ses som en nod som relaterar till landskapet både i tid (förtid, samtid och framtid) och rum.

De ovan nämnda forskningsfälten med epigrafi och administrativa texter har fört med sig nya frågeställningar om relationen mellan latin och folkspråk liksom av betydelsen de här textgrupperna haft för utvecklingen av skriftbruket generellt i hela den skandinaviska regionen. I stället för att diskutera dem som avgränsade från de kanoniska texterna har vi involverat dem i våra överordnade frågeställningar vilket har visat sig mycket fruktbart.

Ett gemensamt ämne för samtliga delprojekt har varit betydelsen av de olika nätverk som existerade i medeltidens Skandinavien. Inspirerade av David Wallace som använder begreppet itineraries för spridningen av idéer, texter, handskrifter liksom människor har vi utvecklat våra egna modeller för vidare studier av nätverk och deras roll i processerna i det framväxande bruket av skrift och handskrifter under medeltiden. Vår konferens i Göteborg i augusti 2023 fokuserade helt på nätverkens betydelse för innovation och förändring i skriftkulturen. Vi hade inviterat David Wallace som deltagare på konferensen. Vårt samarbete med Wallace har varit inspirerande och betydelsefullt.

Den sista tematiska konferensen i Oslo 2024 utvecklade vidare en ny tråd för samarbete inom forskning på flerspråkighet och flerskriftlighet. Ett syfte med konferensen var att samla forskare från andra språkområden och perioder för att utväxla erfarenheter och skapa förutsättningar för mer samarbete. Eftersom det här har vuxit fram som en central del av programmets aktiviteter hoppas vi att konferensen kommer att ytterligare styrka internationellt samarbete framöver när programmet nu är avslutat.

Programmet har verkat inom ett högst internationellt forskningsområde och har utvecklat ett starkt internationellt nätverk inom skandinaviska studier, men också inom medeltidsforskningen mer generellt. Till vår första konferens i Oslo 2018 hade vi inviterat forskare från både Europa och Amerika (totalt 25 forskare deltog) inom framför allt vår egen disciplin. Initiativet visade sig vara lyckat och ledde till ett flertal samarbetsprojekt. Vår Advisory Board har bidragit aktivt till vårt arbete och öppnat ytterligare möjligheter för nätverksbygge. Vi inviterade även Itamar Even-Zohar, forskaren som präglade begreppet polysystem, som en viktig samarbetspartner. Han deltog i arbetsmötet i Trento i oktober 2019. Även de fyra tematiska konferenserna har bidragit till at stärka våra nätverk. Till den tematiska konferensen om change inviterade vi ett antal forskare från olika discipliner inom medeltidsforskningen. Ett syfte var återigen att öppna nya möjligheter för internationellt och flerdisciplinärt samarbete. Även de följande tematiska konferenserna följde en liknande modell. I Venedig organiserade vi två konferenser under våren 2022 där medeltidens kompilationer och samlingshandskrifter diskuterades i den första, medan den andra ägnades åt ett annat viktigt tema för programmet, translatio, som omfattar överföring av både texter och kulturella fenomen i vidare mening. Nätverksbyggning har alltså varit viktig genom hela programperioden. I november 2022 arrangerade vi en konferens tillsammans med medeltidslatinister från alla de nordiska länderna. I samband med konferensen etablerades ett informellt nätverk där Anna Blennow och Karl G. Johansson har deltagit för att stärka samordning och mer samarbete mellan forskningen på medeltidslatin och folkspråken. I november 2023 inviterade vi en grupp forskare för att diskutera handskriftskulturens roll i norsk senmedeltid, c. 1350 till 1550 med målsättningen att inspirera till ny forskning fokuserad på en period som traditionellt har rönt mindre intresse och betraktats som en nedgångsperiod. Ett resultat av arbetsmötet är en bok om arkivbildning i vid mening i norsk senmedeltid (utkommer under 2026). En bok med liknande tema men med fokus på isländskt 1400-tal är under produktion efter initiativ från programmet. Boken är resultatet av ett flerdisciplinärt samarbete mellan språkvetare, filologer och historiker från flera europeiska universitet (utkommer under 2026 eller 2027). Sammanfattningsvis har programmet alltså varit aktivt på många områden för att etablera flerdisciplinära samarbetsprojekt, allt med inriktning på att utveckla de frågeställningar som varit centrala genom hela programperioden.

Redan vid programmets inledning hade vi etablerat ett samarbete med det tyska förlaget Walther de Gruyter för att ge ut våra utlovade rapporter i Open Access. Vi etablerade en egen skriftserie, Modes of Modification . Vid programmets avslutning var tre artikelsamlingar publicerade och de två sista artikelsamlingarna är för tillfället under utgivning. De förväntade åtta monografierna är under arbete och kommer att föreligga under 2026 och 2027. Arbetstitlar är:

• Massimiliano Bampi. Working title: The Text as Process: Intertextual Dynamics and Generic Perspectives in Late Medieval Scandinavian Multi-Text Manuscripts
• Stefanie Gropper. Working title: Aspects of Authorship in Icelandic Saga Literature
• Anna Catharina Horn. Working title: Archiving practices in Medieval Scandinavia
• Karl G. Johansson. Working title: People, Texts and Manuscripts in the Scandinavian Middle Ages. Eight Chapters Towards a History of Texts
• Karl G. Johansson. Working title: The Use and Functions of Eddic Poetry in Medieval Manuscript Culture
• Elise Kleivane. Working title: Public and very personal. Writing in medieval Norway – the epigraphic side of the story
• Alessandro Palumbo. Working title: A medieval linguistic landscape: Multilingualism and multiscriptality in Scandinavian epigraphy 1100–1500.
• Jonatan Pettersson. Working title: Documentary Writing in Medieval Scandinavia: Textualisation and Vernacularisation

Det ska också nämnas att det finns en ambition att vidareföra serien. Vi har därför inviterat forskare utanför programmet till att lämna in manus till huvudredaktören (Karl G. Johansson). I nuläget är en extern publikation under arbete.

Programmet har genom hela verksamhetstiden genererat forskning som publicerats i tidskrifter och artikelsamlingar och även i ett par monografier. Dessa arbeten innehåller preliminära resultat som ligger till grund för de slutliga monografierna. Deltagarna har inlett flera samarbeten med externa forskare vilket också har resulterat i flera publikationer. Med denna omfattande publicering utanför det som angavs i ansökan (se Publikationer) har vi deltagit aktivt i den flerdisciplinära forskningsdebatten under programmets åtta år. Gruppens medlemmar har också deltagit i redigering av flera artikelsamlingar i samarbete med externa forskare. Goda exempel på detta är Bampi (2020 och 2021), Gropper (2021), Horn (2020), Johansson (2021), och Kleivane (2021). Vi har också själva tagit initiativ till flera samarbetsprojekt som i flera fall har resulterat i publikationer i samskrivning med externa forskare. Massimiliano Bampi och Karl G. Johansson samskriver t.ex. med professor Lena Rohrbach (Zürich och Basel) ett kapitel om isländska handskrifter från 1400-talet, ett område som hittills rönt mindre intresse inom den filologiska forskningstraditionen.

Under hela perioden har gruppens medlemmar deltagit vid konferenser och seminarier och som inviterade föredragshållare med presentationer av programmets forskning. Från 2020 mycket av vår utåtriktade verksamhet har skett genom digitala media; även under pandemin kunde vi därmed upprätthålla kommunikationen med det omgivande forskningssamhället.

Gruppens medlemmar har genomgående varit aktiva både inom sina respektive forskningsfält och i mer tvärdisciplinära samarbeten. Här presenteras ett urval av de individuella medlemmarnas aktiviteter.

Massimiliano har deltagit i projektet “Emotion and the Medieval Self in Northern Europe” (http://medievalemotion.hi.is/). Inom projektet har han studerat relationen mellan känslor och genre. I samarbete med Anna Katharina Richter (Zürich) arrangerade han The "Eufemiaviser" and the Reception of Courtly Culture in Late Medieval Denmark, Zürich, 13.–14. september 2018. Samarbetet resulterade även i en publikation som innehåller artiklar av Bampi, Johansson och Pettersson (see Publikationer). Tillsammans med Karl G. Johansson organiserade Bampi en workshop i Venedig i mars 2022 om kompilationer och textsamlingar i medeltida handskrifter (Compilations, Collections and the Composite Manuscript in the Middle Ages: Genres on the Move and Networks of Dissemination) med forskare från engelsk, tysk, fransk, italiensk och rysk filologi.

Anna Blennow organiserade en workshop vid Svenska institutet i Rom i mars 2023 om texter om pilgrimsfärder till Rom (Textspår av medeltidens Rom – på besök i pilgrimernas textvärld) med bidrag från bland annat några av gruppens medlemmar. Under sitt arbete i Rom har Blennow utvecklat flera nya kontakter som är relevanta för hennes eget delprojekt och framtida forskningsaktiviteter, som t.ex. vid Norska instituttet i Rom och med kollegor vid Università Gregoriana och Università la Sapienza. Blennow arrangerade i samarbete med programmet ytterligare en workshop vid Svenska institutet i Rom med titeln Medeltida texter i rörelse – nordeuropeiska pilgrimsfärder till Rom. Denna workshop genomfördes inom ramen för hennes tid som gästforskare med finansiering från Riksbankens jubileumsfond. Deltagarna diskuterade texter som beskriver pilgrimsfärder från Norden till Rom i relation ett större europeiskt material. Den inkluderade dessutom en sektion om rungraffiti i Italien liksom en sektion om omnämnande av nordiska pilgrimer i klostrens gästböcker. Slutligen organiserade Blennow en konferens (Medeltida latin i Norden: forskningsläge och framtid) vid Riksarkivet i Stockholm i november 2022 i ett samarbete mellan Stockholms universitet och programmet (se ovan).

Den starka samling för studiet av epigrafi med runor och latinsk skrift som har sin kärna inom programmet har arrangerat ett antal aktiviteter. Anna Blennow och Elise Kleivane organiserade tillsammans med doktoranden Johan Bollaert (23.–24. oktober 2019) en internationell workshop vid Göteborgs universitet om Epigraphy and Visuality – Visual Aspects of Runic and Latin Inscriptions. Tllsammans med Alessandro Palumbo arrangerade de den 17. februari 2021 också en workshop under titlen Epigraphy and Place om klassisk och medeltida epigrafi och teoretiska perspektiv på epigrafi med en internationell grupp av inviterade forskare.

Stefanie Gropper har deltagit i ett stort tyskt samarbetsprojekt finansierat av det tyska forskningsrådet (DFG) från juli 2019 till juni 2023 med förlängning ytterligare fyra år. Groppers projekt i detta sammanhang, om den narrativa rösten i islänningasagorna, involverade finansiering av en postdoc. Projektet var tätt knutet till de frågeställningar Gropper adresserar inom programmet. I den senare perioden utvidgade Gropper sitt material till att också omfatta den stora kompilationen Sturlunga saga från 1200-talet. I samarbete med Judy Quinn vid Cambridge University har Gropper genomfört ett tysk-engelskt samarbetsprojekt (2020–2023) finansierat av tyska och engelska institutioner. Ett delprojekt om islänningasagor som prosimetrum som involverat två postdocs, en i England och en i Tyskland, har behandlat frågor relevanta för hennes delprojekt inom Modes of Modification. Slutligen organiserade Gropper en internationell workshop, The Medieval Author. A Phantasm? i Tübingen den 24.–25. juli 2019. Arrangemanget var i samarbete med Lukas Rösli (Zürich/Berlin) och var utgångspunkten för en publikation som utkom 2021 (se Publikationer)

Anna Catharina Horn har genom åren deltagit i ett samarbete mellan norska universitet för utvecklingen av projekt i samband med 750-årsjubileet för tillkomsten av Magnus lagaböters landslag (MLL) under 2024. I samband med detta har Horn publicerat en digital utgåva av en handskrift av MLL (Holm perg 34 4to) med parallell översättning till modern norska (se: https://clarino.uib.no/menota/catalogue). Tillsammans med Karl G. Johansson arrangerade Horn i oktober 2019 en workshop i Basel i samarbete med Jón Viðar Sigurðsson (Oslo) Lena Rohrbach (Zürich och Basel). Temat för denna workshop var administrativ literacy som den kan studeras i ett jämförande perspektiv i materialet från tre biskopssäten, Skálholt och Hólar på Iceland och Skara i Sverige. Femton forskare (bland dem Blennow, Palumbo och Pettersson) deltog. Arrangemanget har i sin förlängning bidragit till att Lena Rohrbach, Jón Viðar Sigurðsson och Karl G. Johansson tog initiativ till en bok om handskriftskulturen på Island under 1400-talet (utkommer under 2026) och en andra workshop med inriktning på norsk literacy under 1400-talet under ledning Anna Horn och Karl G. Johansson på hösten 2023. Även denna workshop resulterar i en bok som utkommer under 2026.

Karl G. Johansson tog initiativ till ett delprojekt om inflytandet från den viktiga klosterskolan St Victor i Paris för det framväxande skriftbrukets utveckling i Norden. En lyckad ansökan till NOS-HS gjorde det möjligt att arrangera tre konferenser (Odense i juni 2022, Oslo i november 2022 och i Stockholm i maj 2023). Föredragen från de tre konferenserna utgör nu stommen i en publikation från Brepols som utkommer under 2026. Ledningsgruppen för projektet bestod av forskare från England (Siân Grønlie, Oxford University), Danmark (Christian Etheridge, Köpenhamn/Nationalmuseum, Stockholm), Finland (Samu Niskanen, Helsingfors universitetet), Sverige (Roger Andersson, Stockholms universitet) och Norge (Hilde Bliksrud och Karl G. Johansson, Universitetet i Oslo).

Elise Kleivane arrangerade en konferens, Writing and the Vikings, vid University of Nottingham den 16. Mars 2019 i samarbete med Judith Jesch (Nottingham). Konferensen var en del av Kleivanes individuella projekt ‘Between Runes and Manuscripts’ finansierat av det norska forskningsrådet (NFR). Tillsammans med Alessandro Palumbo har hon fått finansiering för att utveckla en databas för latinsk och folkspråklig epigrafi vid Universitetet i Oslo. Denna databas har varit en viktig del i etableringen av en forskningsmiljö med inriktning på epigrafi vid Universitetet i Oslo och Göteborgs universitet.

Jonatan Pettersson har tillsammans med kollegor från Stockholms universitet (Richard Pleijel) och Uppsala universitet (Henrik Williams och Lasse Mårtensson) inlett ett samarbete för att producera en bok med anledning av markeringen av att den första svenska översättningen av Nya Testamentet utkom 1526 för 500 år sedan. Publikationen är nu under tryckning och presenteras vid ett arrangemang i Stockholm i augusti 2026. Tillsammans med Lasse Mårtensson (Uppsala universitet) planerar Pettersson ett parallellt bokprojekt om handskriften Cod Holm A 1 (Kungliga biblioteket i Stockholm) som innehåller medeltida översättningar av bibeltexter och tillkom under året 1526, samma år som den nya översättningen av Nya Testamentet.

Karl G. Johansson inviterade 2018 Alessandro Palumbo till att lämna in en ansökan om en postdoc i Oslo finansierad av Marie Sklodowska Curie Individual Fellowship och i anslutning till Modes of Modification. Palumbo fick finansiering och blev associerad medlem i programmet (2019–2022). Under denna period fick han därefter erbjudande om en tjänst som universitetslektor (førsteamanuensis) vid Universitetet i Oslo, vilket gav honom möjlighet att fortsätta sitt arbete inom programmet fram till 2025. Från januari 2026 leder Palumbo ett eget Starting grant-projekt finansierat av European Research Council (ERC) till 2029. Programmet har lyckats med ansökningar om ytterligare två postdoc-stipendier från Marie Sklodowska Curie Individual Fellowship. Minjie Su med en PhD-avahndling från Oxford University (2020) och Nelson Goering med MPhil och DPhil från University of Oxford i General Linguistics and Comparative Philology fick båda finansiering och är för tillfället anställda vid Universitetet i Oslo.

En styrka i programmet har varit att forskarna som ingår i kärngruppen har bred filologisk kompetens samtidigt som de representerar helt olika delar av det omfattande ämnesområdet, från runologi och latinsk epigrafi till medeltida brev och vidare till reformationstidens handskrifter och de första tryckta böckerna. Detta har gjort det möjligt för oss att diskutera principiella frågeställningar inom fältet på ett fruktbart sätt, särskilt med avseende på teoretiska och metodologiska frågor som har relevans för hela forskningsfältet. Dessutom har diskussionen om gemensamma teoretiska frågor, med t.ex. en modifierad polysystemteori, bidragit till att hålla samman de olika delstudierna av mekanismer för varians och förändring i olika kontexter. Detta blev en nödvändig gemensam utgångspunkt med tanke på de vida perspektiv i tid och rum som programmet har hanterat och som utlovades i den överordnade planen. Det har även varit en styrka att deltagarna var och en har sina egna internationella nätverk vilket har medverkat att ytterligare öppna för samarbeten som hjälpt oss att nå våra mål. Det som kunde framstå som svagheter i programmets organisering var ganska klart för oss redan från början och var på många sätt relaterat till det som stärkte programmet. Den omfattande kompetens som gruppen representerade behövde koordineras för att vi skulle nå den syntes som vi strävade efter eller åtminstone kunna lägga ut riktlinjer för det fortsatta arbetet med texternas historia. De enskilda deltagarna behövde därför finna nya sätt att samarbeta, något som ibland kunde vara en utmaning. Detta gav incitament för att just utveckla gemensam förståelse av frågor om teori och metod genom hela programtiden för att skapa gemensamma ramar för de olika delprojekten. Som nämnts ovan bidrog denna pågående diskussion till att stärka samarbetet i gruppen. Pandemin blev därmed inte enbart ett bakslag för programmet eftersom vi utvecklade bruket av digital kommunikation effektivt i en tät seminarieverksamhet. Från gemensamma seminarier och mer avgränsade möten utvecklades flera samskrivningsprojekt, både med inriktning på teoretiska och metodologiska frågor och på mer materialinriktade studier där två eller flera av gruppens medlemmar samskrev texter. När de individuella monografierna nu börjar ta form fortsätter vi samarbetet genom att läsa och kommentera varandras texter. Vi har stora förväntningar om att detta vill leda till att vi presenterar viktiga och intressanta resultat i relation till de mål vi satte upp för programmet.