Hur fungerar psykologisk behandling? – Underliggande neurobiologiska mekanismer när inlärd rädsla minskas genom talade instruktioner.
Terapeuter förbättrar patienters mentala hälsa genom verbal kommunikation som påverkar patientens tankar och känslor. Vår kunskap om de neurala processerna bakom talad terapi är knapphändig, men det finns vägar framåt. Till exempel har forskning som använder rädslobetingning funnit neurobiologiska mekanismer bakom emotionella minnesprocesser, som kan användas i sådan forskning. Rädslobetingning associerar en rädslorespons till ett stimulus genom att para det med obehag. Responsen kan tas bort genom utsläckning, en procedur där man upprepade gånger visar stimulus utan obehag. Vi har skapat en utsläckningsprocedur som använder verbala instruktioner, reducerar rädsla lika effektivt som vanlig utsläckning, och förefaller vara en valid experimentell modell för imaginativ exponering, en ofta använd psykologisk behandlingsteknik. Denna procedur möjliggör att studera verbala instruktioners påverkan på emotionella minnesprocesser med beprövade metoder inom rädslobetingning. Projektet undersöker om utsläckning genom verbala instruktioner använder samma neurobiologiska mekanismer som vanlig utsläckning, genom att jämföra påverkan av dopamin på minneskonsolideringen efter en utsläckning, samt påverkan av noradrenalin på själva utsläckningsprocessen. Det här projektet bidrar till ett framtida neurobiologiskt ramverk för talad terapi och testar läkemedelsassisterad talad terapi på experimentella rädslominnen, vilket senare kan utökas till kliniska applikationer.
Slutredovisning
Hur fungerar psykologisk behandling? – Underliggande neurobiologiska mekanismer när inlärd rädsla minskas genom talade instruktioner.
Psykologisk behandling är en procedur där en terapeuts verbala kommunikation tillsammans med de mentala processer som induceras i patientens huvud åstadkommer en förbättring i patientens mentala hälsa. Trots mer än ett sekel av psykologisk behandling så känner vi till väldigt lite om de underliggande neurobiologiska mekanismer som får detta att fungera. På senare år så har minnesforskning dock visat på processer som gett oss möjligheten att börja undersöka vilka mekanismer som faktiskt underligger psykologisk behandling.
Många psykologiska behandlingar involverar att förändra påverkan av emotionella minnen på beteende. Till exempel kan en patient sträva efter att förändra den påverkan som emotionella minnen, såsom trauma eller tidigare problembeteenden, har på patientens mående (emotioner) och beteende framöver. För att identifiera mekanismerna bakom sådan psykologisk behandling så är det alltså nödvändigt att undersöka hur verbalt inducerade mentala processer kan förändra den emotionella responsen på ett minne. I linje med detta så har vi tidigare visat att den emotionella responsen från både betingade och naturligt förekommande rädslominnen kan förändras med verbalt inducerad exponering av mentala bilder. I och med detta har vi alltså börjat identifiera metoder som verbalt kan förändra responsen av emotionella minnen och som kan användas i psykologisk behandling. Syftet med det här projektet var att börja kartlägga de neurala mekanismer som är involverade i dessa metoder.
Initialt var det här projektet ämnat att direkt testa den dopaminerga och noradrenerga påverkan på verbalt inducerad rädslominskning genom läkemedelsstudier. Projektet blev dock tvunget att ändra karaktär på grund av covid19-pandemin då alla kliniska studier blev lagda på is under en obestämd tidsrymd. Projektet bytte då mätmetoder och undersökte verbalt inducerad rädslominskning med en hjärnavbildningsapproach där neurala aktiveringar studerades på hela hjärnan.
Projektet utfördas i samarbete med 7 Tesla-enheten i Lund, där neurala aktiveringar under verbalt inducerad rädslominskning mättes med högupplöst funktionell magnetresonanstomografi (fMRI). Specifikt undersöktes följande: (i) Neurala aktiveringar under verbalt inducerad rädslominskning av betingade rädslominnen; (ii) Jämförelse av neural aktivitet och beteende mellan verbalt inducerad och visuellt inducerad rädslominskning (exponering) av naturligt förekommande rädsla (spindelrädsla); (iii) Hållbarhet över tid av verbalt inducerad rädslominskning av naturligt förekommande rädsla (spindelrädsla).
Projektets huvudresultat var att de neurala aktiveringarna för verbalt inducerad och visuellt inducerad rädslominskning föreföll vara desamma. Detta verkade gälla för såväl betingade rädslominnen så som naturligt förekommande rädsla hos deltagare med spindelfobi. Dessa aktiveringar liknande sådana som tidigare noterats för exponering i andra hjärnavbildningsstudier. Ett tredje resultat visade att verbalt och visuellt inducerad rädslominskning även producerade likvärdiga resultat i rädslominskning över tid, vilket observerades när deltagarna med spindelfobi testades med exponering för rädslo-inducerande stimuli samt en approach-avoidance uppgift en vecka efter senare.
Dessa resultat visar att när det kommer till hjärnan mätt med fMRI, så verkar rädsla processas på samma sätt oavsett om den är producerad inifrån genom att tänka på det man är rädd för, eller om den produceras som en respons på stimuli i vår omvärld. Genom det mesta av psykologins historia har man debatterat hur emotioner triggas eller produceras. Att emotioner skapas i hjärnan är nog alla numera överens om, men det här projektets resultat föreslår alltså att hjärnan med egen ansträngning kan skapa emotioner som blir likvärdiga sådana som triggas från en extern källa. Detta är inte tidigare visat i den här utsträckningen och resultatet bidrar till debatten gällande i vilken grad vi har kontroll över våra egna emotioner och upplevelser.
Genom att verbal kommunikation kan skapa emotioner som är mätbara med hjärnavbildning och psykofysiologi så finns också möjligheten att tillhandahålla ett neurobiologiskt ramverk för de psykologiska behandlingar där framkallandet av emotioner är en del av behandlingsmetoden. Till exempel så möjliggör det ett neurobiologiskt ramverk för behandlingar som innehåller inre simuleringar för att främja upplyftande emotioner och beteende, så som behavioural activation therapy eller kognitiv beteendeterapi. Samma sak gäller för behandlingar som använder simuleringar av rädslo-inducerade stimuli i syfte att minska rädsla, så som imaginär exponering i exempelvis prolonged exposure, en ofta använd metod för behandling av trauma. Resultatet för projektet pekar alltså ut en väg där sådana metoder kan testas under mätningar av neural aktivitet och att dessa mätningar kan användas till att identifiera nätverk och neurala strukturer centrala för psykologisk behandling.
Resultaten från projektet uppmuntrar alltså till vidare studier av behandlingsmetoder där verbal kommunikation inducerar emotioner och en förändring av emotioner. Dessa metoder borde undersökas neuralt för att kontrollera förändringen av emotion, i vilken utsträckning dessa metoder är effektiva i att framkalla och förändra emotion, och för att försöka identifiera nätverk och neurala strukturer som är centrala för förändringen av emotion. Datamängden från det här projektet fortsätter analyseras vad gäller sökandet efter nätverk eller neurala strukturer som är centrala för verbalt inducerad exponering och resultat kommer att publiceras efter hand.
Datainsamling i scannern ägde rum 2022 – 2023, under slutfasen av Covid19-pandemin. Efter datainsamling försenades påbörjandet av analysen på grund av problem att flytta och behandla en så stor mängd data. Detta problem löstes 2024 genom ett samarbete med Karolinska institutet, varefter preliminära resultat om rädsloinlärning från projektet presenterade på European Meeting of Human Fear Conditioning 2024. Ett flertal publikationer är under produktion och planeras att publiceras i högt rankade internationella tidskrifter. Projektet startades på Uppsala universitet, men utvecklades alltså att inkludera ett nätverk av forskare också från Lunds universitet och Karolinska institutet och har därmed bred förankring nationellt.
Psykologisk behandling är en procedur där en terapeuts verbala kommunikation tillsammans med de mentala processer som induceras i patientens huvud åstadkommer en förbättring i patientens mentala hälsa. Trots mer än ett sekel av psykologisk behandling så känner vi till väldigt lite om de underliggande neurobiologiska mekanismer som får detta att fungera. På senare år så har minnesforskning dock visat på processer som gett oss möjligheten att börja undersöka vilka mekanismer som faktiskt underligger psykologisk behandling.
Många psykologiska behandlingar involverar att förändra påverkan av emotionella minnen på beteende. Till exempel kan en patient sträva efter att förändra den påverkan som emotionella minnen, såsom trauma eller tidigare problembeteenden, har på patientens mående (emotioner) och beteende framöver. För att identifiera mekanismerna bakom sådan psykologisk behandling så är det alltså nödvändigt att undersöka hur verbalt inducerade mentala processer kan förändra den emotionella responsen på ett minne. I linje med detta så har vi tidigare visat att den emotionella responsen från både betingade och naturligt förekommande rädslominnen kan förändras med verbalt inducerad exponering av mentala bilder. I och med detta har vi alltså börjat identifiera metoder som verbalt kan förändra responsen av emotionella minnen och som kan användas i psykologisk behandling. Syftet med det här projektet var att börja kartlägga de neurala mekanismer som är involverade i dessa metoder.
Initialt var det här projektet ämnat att direkt testa den dopaminerga och noradrenerga påverkan på verbalt inducerad rädslominskning genom läkemedelsstudier. Projektet blev dock tvunget att ändra karaktär på grund av covid19-pandemin då alla kliniska studier blev lagda på is under en obestämd tidsrymd. Projektet bytte då mätmetoder och undersökte verbalt inducerad rädslominskning med en hjärnavbildningsapproach där neurala aktiveringar studerades på hela hjärnan.
Projektet utfördas i samarbete med 7 Tesla-enheten i Lund, där neurala aktiveringar under verbalt inducerad rädslominskning mättes med högupplöst funktionell magnetresonanstomografi (fMRI). Specifikt undersöktes följande: (i) Neurala aktiveringar under verbalt inducerad rädslominskning av betingade rädslominnen; (ii) Jämförelse av neural aktivitet och beteende mellan verbalt inducerad och visuellt inducerad rädslominskning (exponering) av naturligt förekommande rädsla (spindelrädsla); (iii) Hållbarhet över tid av verbalt inducerad rädslominskning av naturligt förekommande rädsla (spindelrädsla).
Projektets huvudresultat var att de neurala aktiveringarna för verbalt inducerad och visuellt inducerad rädslominskning föreföll vara desamma. Detta verkade gälla för såväl betingade rädslominnen så som naturligt förekommande rädsla hos deltagare med spindelfobi. Dessa aktiveringar liknande sådana som tidigare noterats för exponering i andra hjärnavbildningsstudier. Ett tredje resultat visade att verbalt och visuellt inducerad rädslominskning även producerade likvärdiga resultat i rädslominskning över tid, vilket observerades när deltagarna med spindelfobi testades med exponering för rädslo-inducerande stimuli samt en approach-avoidance uppgift en vecka efter senare.
Dessa resultat visar att när det kommer till hjärnan mätt med fMRI, så verkar rädsla processas på samma sätt oavsett om den är producerad inifrån genom att tänka på det man är rädd för, eller om den produceras som en respons på stimuli i vår omvärld. Genom det mesta av psykologins historia har man debatterat hur emotioner triggas eller produceras. Att emotioner skapas i hjärnan är nog alla numera överens om, men det här projektets resultat föreslår alltså att hjärnan med egen ansträngning kan skapa emotioner som blir likvärdiga sådana som triggas från en extern källa. Detta är inte tidigare visat i den här utsträckningen och resultatet bidrar till debatten gällande i vilken grad vi har kontroll över våra egna emotioner och upplevelser.
Genom att verbal kommunikation kan skapa emotioner som är mätbara med hjärnavbildning och psykofysiologi så finns också möjligheten att tillhandahålla ett neurobiologiskt ramverk för de psykologiska behandlingar där framkallandet av emotioner är en del av behandlingsmetoden. Till exempel så möjliggör det ett neurobiologiskt ramverk för behandlingar som innehåller inre simuleringar för att främja upplyftande emotioner och beteende, så som behavioural activation therapy eller kognitiv beteendeterapi. Samma sak gäller för behandlingar som använder simuleringar av rädslo-inducerade stimuli i syfte att minska rädsla, så som imaginär exponering i exempelvis prolonged exposure, en ofta använd metod för behandling av trauma. Resultatet för projektet pekar alltså ut en väg där sådana metoder kan testas under mätningar av neural aktivitet och att dessa mätningar kan användas till att identifiera nätverk och neurala strukturer centrala för psykologisk behandling.
Resultaten från projektet uppmuntrar alltså till vidare studier av behandlingsmetoder där verbal kommunikation inducerar emotioner och en förändring av emotioner. Dessa metoder borde undersökas neuralt för att kontrollera förändringen av emotion, i vilken utsträckning dessa metoder är effektiva i att framkalla och förändra emotion, och för att försöka identifiera nätverk och neurala strukturer som är centrala för förändringen av emotion. Datamängden från det här projektet fortsätter analyseras vad gäller sökandet efter nätverk eller neurala strukturer som är centrala för verbalt inducerad exponering och resultat kommer att publiceras efter hand.
Datainsamling i scannern ägde rum 2022 – 2023, under slutfasen av Covid19-pandemin. Efter datainsamling försenades påbörjandet av analysen på grund av problem att flytta och behandla en så stor mängd data. Detta problem löstes 2024 genom ett samarbete med Karolinska institutet, varefter preliminära resultat om rädsloinlärning från projektet presenterade på European Meeting of Human Fear Conditioning 2024. Ett flertal publikationer är under produktion och planeras att publiceras i högt rankade internationella tidskrifter. Projektet startades på Uppsala universitet, men utvecklades alltså att inkludera ett nätverk av forskare också från Lunds universitet och Karolinska institutet och har därmed bred förankring nationellt.