Utvecklingsmässiga och förvärvade skrivsvårigheter – syntes och fördjupning av 20 års forskning
Syftet med denna sabbatical är att syntetisera och fördjupa forskning från fyra tidigare projekt om skrivprocesser och skrivsvårigheter som jag drivit tillsammans med kollegor mellan 2005–2020. I takt med samhällets digitalisering har skrivförmåga blivit allt viktigare och frågor vi har ställt oss är: Hur skiljer sig skriftlig språkproduktion från muntlig, hur påverkas den av genre och skrivredskap, varför är skrivsvårigheter mer utmanande och ihållande än lässvårigheter, och hur kan vi stödja skrivutveckling och skrivande för personer med språkliga funktionshinder? Jämfört med relaterade områden såsom läsning och tal är studier av skriftlig språkproduktion fortfarande relativt nytt och i flera av våra projekt har vi brutit ny mark, framför allt metodologiskt, ofta med komplexa material och fler möjligheter till analyser än de som hunnits med under projekttiden, som resultat. Tillsammans kan dessa material bidra till att besvara ett antal angelägna frågor, och under den sabbaticalperioden planerar jag att skriva fyra artiklar som fokuserar på öka våra kunskaper om skrivsvårigheter, metoder för att analysera dessa. En vistelse vid Oxford Brookes University hos en av de få grupper i världen som bedriver liknande studier kommer att ge möjligheter till kritisk diskussion, eventuellt en kontrastiv artikel, identifiering av nya forskningsinriktningar och ett mer etablerat samarbete mellan våra forskargrupper.
Slutredovisning
Bakgrund
Vid bidragsbeslut 2020 tilldelades jag RJ sabbatical-medel för projektet ”Utvecklingsmässiga och förvärvade skrivsvårigheter – syntes och fördjupning av 20 års forskning”. Detta genomfördes under 2022–2023 och inbegrep bland annat två månadslånga vistelser hos forskargruppen en forskargrupp vid Oxford Brookes University i Storbritannien som leds av professor Vincent Connelly. Detta är en av få andra grupper i världen som intresserat sig för skrivprocesser hos personer med språkliga svårigheter. Projektet gav mig också möjlighet att fördjupa samarbetet med en forskargrupp vid universitetet i Antwerpen, Belgien, som leds av professor Luuk van Waes, och som liksom vår grupp arbetar med utveckling av tangentloggningsmjukvara för studier av skrivprocesser och skrivsvårigheter.
Projektet resulterade i flera vetenskapliga publikationer och konferensbidrag, inklusive ett specialnummer i Frontiers in Psychology, med titeln Analysing Writing Processes of People with Language, Mental, Cognitive or Physical Disorders. Denna introduceras i Van Waes, Wengelin & Henriksson (kommande). Projektet ledde också till starten av en serie workshops som fokuserar på metoder för att undersöka skrivprocesser och skrivsvårigheter. Vidare hölls ett tematiskt symposium om skrivsvårigheter vid konferensen SIG Writing 2022, och två individuella konferenspresentationer. Ett uppföljande tematiskt symposium om skrivteknologier planeras för SIG Writing 2024 med deltagare från både vår grupp från Oxford Brookes. Forskningen delgavs också genom en intervju i Dyslexiförbundets tidning "Läs&Skriv," en populärvetenskaplig artikel i Svenska Dyslexiföreningens tidskrift "Läs- och skrivsvårigheter & Dyslexi," och ett par populärvetenskapliga föreläsningar om vid arrangemang av Svenska Dyslexiföreningen.
Projektets resultat
Syftet med projektet var att utifrån tidigare forskningsprojekt med inriktning på skrivande och skrivsvårigheter belysa hur stavningssvårigheter och strategier hos personer med språkliga svårigheter yttrar sig i skrivprocessen, hur temporala mönster i skrivprocessen skiljer sig mellan personer med och utan språkliga svårigheter som t.ex. dyslexi eller afasi efter stroke, och på vilket sätt moderna och tillgängliga skrivteknologier kan stödja skrivande för skribenter med stora utmaningar i skrivandet.
Utgångspunkten var att tidigare forskning om skrivsvårigheter – bl.a. vår egen och Oxford Brookes-gruppens (Sumner m.fl. 2013; 2014; 2015, O’Rourke, 2020) har antytt att både barn och vuxna med språkliga svårigheter lägger ned mycket möda kognitiva resurser på ordnivå, framför allt på stavning och ordval som ska bidra till att undvika stavfel. I skrivprocessen har detta visat sig genom att skribenterna gör många tvekpauser inne i ord och redigerar stavning i hög utsträckning. (Behrns m.fl. 2008 Wengelin 2002; 2007, Wengelin m.fl. 2014). Detta har i sin tur verkat förklara att de ofta producerar texter med lägre ordvariation och/eller lägre textkvalitet (Kraft m.fl. 2018, Sumner 2013). De här resultaten ligger väl i linje med teoretiska modeller av skrivprocessen (t.ex. Hayes & Berninger 2014) där hypotesen om kognitiv kapacitet (McCutchen, 1996) är central. I korthet innebär den att om lågnivåprocesser som stavning inte har automatiserats i tillräcklig utsträckning och därmed kräver alltför mycket av arbetsminnet blir resurserna för processer på högre nivå, som t.ex. att skapa struktur och röd tråd, otillräckliga. Detta skulle också innebära att om användningen av en pålitlig stavningskontroll eller ett bra taligenkänningsprogram leder till att mindre resurser går åt till stavning, kan de också bidra till en högre textkvalitet. Resultaten från tidigare studier är dock något motstridiga. Connelly m.fl. (2006) fann t.ex. inte att skribenter med läs- och skrivsvårigheter producerade texter med lägre lexikal variation och Torrance m.fl. (2016) observerade att deltagarna med läs- och skrivsvårigheter i deras studie snarare gjorde färre stavningsredigeringar än kontrollgruppen. Det finns många möjliga förklaringar till de motstridiga resultaten, som t.ex. skillnader i språkens ortografiska djup, deltagarnas ålder, skrivuppgifter etc.
Projektet bygger på tangentloggade texter som visar hela skrivprocessen i form av tidsstämplade tangent- och datormusaktiviteter, inklusive pauser och redigeringar, och jag inledde med att undersöka i vilken utsträckning temporala mönster hos mellanstadieelever med läs- och skrivsvårigheter överensstämde med den typ av mönster vi tidigare funnit hos högstadieelever och vuxna med liknande svårigheter. Något förvånande blev effekterna av ordinterna pauser och stavningsredigeringar väldigt svaga för den här gruppen, både när det gällde att skilja eleverna med läs- och skrivsvårigheter från dem utan svårigheter och för att förklara de språkliga egenskaperna i deras texter. Vi kan alltså för närvarande inte hitta några tydliga temporala mönster som på ett robust sätt skulle skilja grupperna åt. Detta föranledde en artikel som sammanfattar kunskaperna om skrivprocesser hos grupper med olika språkrelaterade svårigheter och identifierar behov av vidare forskning (Wengelin, Van Waes & Henriksson, inskickad) samt en metanarrativ litteraturöversikt (Wengelin, Van Waes, Leijten, & Johansson, kommande). Den förstnämnda är inskickad till Frontiers of Psychology, och kommer om den antas att ingå i ett specialnummer med titeln Analysing Writing Processes of People with Language, Mental, Cognitive or Physical Disorders (Van Waes, Henriksson & Wengelin). Den andra belyser hur forskningen om temporala mönster relaterade till skrivprocesser och skrivsvårigheter har utvecklats teoretiskt och metodologiskt i vår och andras forskning sedan en diskussion om pausbegreppet initierades av Wengelin (2006). Den finns för närvarande som manuskript och kommer efter språkgranskning att skickas in till Written Communication.
Vad som däremot stämde överens med tidigare forskning var att mellanstadieeleverna med läs- och skrivsvårigheter lämnade kvar betydligt fler felstavade ord i sina texter än sina jämnåriga kamrater, både i relation till antal ord och i relation till antal gjorda fel. Detta skulle kunna bero på att de inte upptäcker felen, vilket stöds av att de svagaste läsarna lämnade kvar mest fel, eller att de inte störs lika mycket av oro kring stavning medan de skriver utan avvaktar med att kontrollera texten tills den har färdigställts. De här resultaten, har jag redovisat i Wengelin, Frid, Johansson och Johansson (under revidering efter extern granskning) för Reading and Writing An Interdisciplinary Journal. I denna skapar jag även en taxonomi över de olika sätt som stavningssvårigheter materialiseras i skrivprocesser hos personer med olika skrivsvårigheter.
För att belysa hur vi kan underlätta skrivande för personer med stora skrivsvårigheter beforskar vi skrivteknologier. Sådan forskning bidrar också till att förstå skrivprocesserna hos personer med språkliga svårigheter, genom att vi kan observera hur olika delprocesser påverkas. Under min sabbatical undersökte jag bedömd textkvalitet och språkliga egenskaper i texter som dikterats med hjälp av taligenkänning. Att tala in sin text kan utgöra en fördel för skribenter med stora stavningssvårigheter då risken för stavfel i den färdiga texten reduceras markant. Vidare skulle diktering, utifrån hypotesen om kognitiv kapacitet, kunna reducera risken att stavningssvårigheter överbelastar arbetsminnet och påverkar skrivprocessen negativt. Att använda taligenkänning innebär emellertid nya utmaningar, och en sådan är att taligenkänningssystem i stället för att stava fel kan uppfatta det dikterade ordet fel och istället skriva ett annat. Därmed ställs stora krav på skribentens förmåga att kontrolläsa och redigera sin text. Ett intressant resultat av denna delstudie är att de skribenter som var de svagaste läsarna var de som gynnades mest av att få använda taligenkänning. Skillnader i textlängd och textkvalitet som vi fann i texter skrivna av skribenter med och utan läs- och skrivsvårigheter reducerades när de fick använda taligenkänning, trots att taligenkänningssystemets output krävde en del korrigering. De här resultaten rapporterar vi i en artikel (Wengelin, Kraft, Thurfjell & Rack, kommande) som för närvarande finns i manuskriptform och som kommer att skickas in inom kort.
De något motstridiga resultaten från ovanstående studier, att svaga läsare producerar bättre texter med ett taligenkänningssystem vars output krävde en del korrigering (Kraft, 2023), trots att de lämnade kvar många stavfel när de skrev på tangentbord, visar att mer forskning om skrivsvårigheter behövs och antyder att relationen mellan läsande och skrivande är kan vara en framkomlig väg. I Wengelin, Johansson, Frid & Johansson (2023), som publicerades i Reading and Writing föreslår vi en metod för att undersöka hur och i vilken utsträckning skribenter fortsätter att skriva samtidigt som de visuellt uppmärksammar olika aspekter av den redan skrivna texten. Vidare indikerar studierna att skrivprocessanalyser kan bidra även i didaktiska sammanhang. Detta resonerar vi om Wengelin & Johansson (2023). Det är tydligt att det här området är nästan outforskat Ett annat viktigt område att fortsätta med är hur skrivteknologier bäst kan användas för att stödja skrivande hos personer med läs- och skrivsvårigheter, men också för att bida till att förstå skrivsvårigheternas underliggande mekanismer. Arbetet med en projektansökan om detta har påbörjats.
En empirisk studie som jag ursprungligen hade planerat var att undersöka likheter och skillnader mellan förvärvade och utvecklingsmässiga skrivsvårigheter. Av bland annat tekniska skäl visade detta sig vara svårare att genomföra på ett systematiskt och robust sätt än jag hade förutsett och den studien har därför endast inletts. Vi sammanställde en kort översikt över nuläget i Wengelin, Van Waes & Henriksson (under granskning) och jag presenterade en första analys vid konferensen Writing Research Across Borders 2023 (Wengelin, 2023).
Vid bidragsbeslut 2020 tilldelades jag RJ sabbatical-medel för projektet ”Utvecklingsmässiga och förvärvade skrivsvårigheter – syntes och fördjupning av 20 års forskning”. Detta genomfördes under 2022–2023 och inbegrep bland annat två månadslånga vistelser hos forskargruppen en forskargrupp vid Oxford Brookes University i Storbritannien som leds av professor Vincent Connelly. Detta är en av få andra grupper i världen som intresserat sig för skrivprocesser hos personer med språkliga svårigheter. Projektet gav mig också möjlighet att fördjupa samarbetet med en forskargrupp vid universitetet i Antwerpen, Belgien, som leds av professor Luuk van Waes, och som liksom vår grupp arbetar med utveckling av tangentloggningsmjukvara för studier av skrivprocesser och skrivsvårigheter.
Projektet resulterade i flera vetenskapliga publikationer och konferensbidrag, inklusive ett specialnummer i Frontiers in Psychology, med titeln Analysing Writing Processes of People with Language, Mental, Cognitive or Physical Disorders. Denna introduceras i Van Waes, Wengelin & Henriksson (kommande). Projektet ledde också till starten av en serie workshops som fokuserar på metoder för att undersöka skrivprocesser och skrivsvårigheter. Vidare hölls ett tematiskt symposium om skrivsvårigheter vid konferensen SIG Writing 2022, och två individuella konferenspresentationer. Ett uppföljande tematiskt symposium om skrivteknologier planeras för SIG Writing 2024 med deltagare från både vår grupp från Oxford Brookes. Forskningen delgavs också genom en intervju i Dyslexiförbundets tidning "Läs&Skriv," en populärvetenskaplig artikel i Svenska Dyslexiföreningens tidskrift "Läs- och skrivsvårigheter & Dyslexi," och ett par populärvetenskapliga föreläsningar om vid arrangemang av Svenska Dyslexiföreningen.
Projektets resultat
Syftet med projektet var att utifrån tidigare forskningsprojekt med inriktning på skrivande och skrivsvårigheter belysa hur stavningssvårigheter och strategier hos personer med språkliga svårigheter yttrar sig i skrivprocessen, hur temporala mönster i skrivprocessen skiljer sig mellan personer med och utan språkliga svårigheter som t.ex. dyslexi eller afasi efter stroke, och på vilket sätt moderna och tillgängliga skrivteknologier kan stödja skrivande för skribenter med stora utmaningar i skrivandet.
Utgångspunkten var att tidigare forskning om skrivsvårigheter – bl.a. vår egen och Oxford Brookes-gruppens (Sumner m.fl. 2013; 2014; 2015, O’Rourke, 2020) har antytt att både barn och vuxna med språkliga svårigheter lägger ned mycket möda kognitiva resurser på ordnivå, framför allt på stavning och ordval som ska bidra till att undvika stavfel. I skrivprocessen har detta visat sig genom att skribenterna gör många tvekpauser inne i ord och redigerar stavning i hög utsträckning. (Behrns m.fl. 2008 Wengelin 2002; 2007, Wengelin m.fl. 2014). Detta har i sin tur verkat förklara att de ofta producerar texter med lägre ordvariation och/eller lägre textkvalitet (Kraft m.fl. 2018, Sumner 2013). De här resultaten ligger väl i linje med teoretiska modeller av skrivprocessen (t.ex. Hayes & Berninger 2014) där hypotesen om kognitiv kapacitet (McCutchen, 1996) är central. I korthet innebär den att om lågnivåprocesser som stavning inte har automatiserats i tillräcklig utsträckning och därmed kräver alltför mycket av arbetsminnet blir resurserna för processer på högre nivå, som t.ex. att skapa struktur och röd tråd, otillräckliga. Detta skulle också innebära att om användningen av en pålitlig stavningskontroll eller ett bra taligenkänningsprogram leder till att mindre resurser går åt till stavning, kan de också bidra till en högre textkvalitet. Resultaten från tidigare studier är dock något motstridiga. Connelly m.fl. (2006) fann t.ex. inte att skribenter med läs- och skrivsvårigheter producerade texter med lägre lexikal variation och Torrance m.fl. (2016) observerade att deltagarna med läs- och skrivsvårigheter i deras studie snarare gjorde färre stavningsredigeringar än kontrollgruppen. Det finns många möjliga förklaringar till de motstridiga resultaten, som t.ex. skillnader i språkens ortografiska djup, deltagarnas ålder, skrivuppgifter etc.
Projektet bygger på tangentloggade texter som visar hela skrivprocessen i form av tidsstämplade tangent- och datormusaktiviteter, inklusive pauser och redigeringar, och jag inledde med att undersöka i vilken utsträckning temporala mönster hos mellanstadieelever med läs- och skrivsvårigheter överensstämde med den typ av mönster vi tidigare funnit hos högstadieelever och vuxna med liknande svårigheter. Något förvånande blev effekterna av ordinterna pauser och stavningsredigeringar väldigt svaga för den här gruppen, både när det gällde att skilja eleverna med läs- och skrivsvårigheter från dem utan svårigheter och för att förklara de språkliga egenskaperna i deras texter. Vi kan alltså för närvarande inte hitta några tydliga temporala mönster som på ett robust sätt skulle skilja grupperna åt. Detta föranledde en artikel som sammanfattar kunskaperna om skrivprocesser hos grupper med olika språkrelaterade svårigheter och identifierar behov av vidare forskning (Wengelin, Van Waes & Henriksson, inskickad) samt en metanarrativ litteraturöversikt (Wengelin, Van Waes, Leijten, & Johansson, kommande). Den förstnämnda är inskickad till Frontiers of Psychology, och kommer om den antas att ingå i ett specialnummer med titeln Analysing Writing Processes of People with Language, Mental, Cognitive or Physical Disorders (Van Waes, Henriksson & Wengelin). Den andra belyser hur forskningen om temporala mönster relaterade till skrivprocesser och skrivsvårigheter har utvecklats teoretiskt och metodologiskt i vår och andras forskning sedan en diskussion om pausbegreppet initierades av Wengelin (2006). Den finns för närvarande som manuskript och kommer efter språkgranskning att skickas in till Written Communication.
Vad som däremot stämde överens med tidigare forskning var att mellanstadieeleverna med läs- och skrivsvårigheter lämnade kvar betydligt fler felstavade ord i sina texter än sina jämnåriga kamrater, både i relation till antal ord och i relation till antal gjorda fel. Detta skulle kunna bero på att de inte upptäcker felen, vilket stöds av att de svagaste läsarna lämnade kvar mest fel, eller att de inte störs lika mycket av oro kring stavning medan de skriver utan avvaktar med att kontrollera texten tills den har färdigställts. De här resultaten, har jag redovisat i Wengelin, Frid, Johansson och Johansson (under revidering efter extern granskning) för Reading and Writing An Interdisciplinary Journal. I denna skapar jag även en taxonomi över de olika sätt som stavningssvårigheter materialiseras i skrivprocesser hos personer med olika skrivsvårigheter.
För att belysa hur vi kan underlätta skrivande för personer med stora skrivsvårigheter beforskar vi skrivteknologier. Sådan forskning bidrar också till att förstå skrivprocesserna hos personer med språkliga svårigheter, genom att vi kan observera hur olika delprocesser påverkas. Under min sabbatical undersökte jag bedömd textkvalitet och språkliga egenskaper i texter som dikterats med hjälp av taligenkänning. Att tala in sin text kan utgöra en fördel för skribenter med stora stavningssvårigheter då risken för stavfel i den färdiga texten reduceras markant. Vidare skulle diktering, utifrån hypotesen om kognitiv kapacitet, kunna reducera risken att stavningssvårigheter överbelastar arbetsminnet och påverkar skrivprocessen negativt. Att använda taligenkänning innebär emellertid nya utmaningar, och en sådan är att taligenkänningssystem i stället för att stava fel kan uppfatta det dikterade ordet fel och istället skriva ett annat. Därmed ställs stora krav på skribentens förmåga att kontrolläsa och redigera sin text. Ett intressant resultat av denna delstudie är att de skribenter som var de svagaste läsarna var de som gynnades mest av att få använda taligenkänning. Skillnader i textlängd och textkvalitet som vi fann i texter skrivna av skribenter med och utan läs- och skrivsvårigheter reducerades när de fick använda taligenkänning, trots att taligenkänningssystemets output krävde en del korrigering. De här resultaten rapporterar vi i en artikel (Wengelin, Kraft, Thurfjell & Rack, kommande) som för närvarande finns i manuskriptform och som kommer att skickas in inom kort.
De något motstridiga resultaten från ovanstående studier, att svaga läsare producerar bättre texter med ett taligenkänningssystem vars output krävde en del korrigering (Kraft, 2023), trots att de lämnade kvar många stavfel när de skrev på tangentbord, visar att mer forskning om skrivsvårigheter behövs och antyder att relationen mellan läsande och skrivande är kan vara en framkomlig väg. I Wengelin, Johansson, Frid & Johansson (2023), som publicerades i Reading and Writing föreslår vi en metod för att undersöka hur och i vilken utsträckning skribenter fortsätter att skriva samtidigt som de visuellt uppmärksammar olika aspekter av den redan skrivna texten. Vidare indikerar studierna att skrivprocessanalyser kan bidra även i didaktiska sammanhang. Detta resonerar vi om Wengelin & Johansson (2023). Det är tydligt att det här området är nästan outforskat Ett annat viktigt område att fortsätta med är hur skrivteknologier bäst kan användas för att stödja skrivande hos personer med läs- och skrivsvårigheter, men också för att bida till att förstå skrivsvårigheternas underliggande mekanismer. Arbetet med en projektansökan om detta har påbörjats.
En empirisk studie som jag ursprungligen hade planerat var att undersöka likheter och skillnader mellan förvärvade och utvecklingsmässiga skrivsvårigheter. Av bland annat tekniska skäl visade detta sig vara svårare att genomföra på ett systematiskt och robust sätt än jag hade förutsett och den studien har därför endast inletts. Vi sammanställde en kort översikt över nuläget i Wengelin, Van Waes & Henriksson (under granskning) och jag presenterade en första analys vid konferensen Writing Research Across Borders 2023 (Wengelin, 2023).