Egypten som projekt: Drömarbete och maskulinitet i ett projektifierat samhälle
Projektet undersöker sociala och politiska konsekvenser av drömmar om projekt i Kairo. I Egypten, liksom i andra delar av världen, har olika slags projekt blivit ett dominerande sätt att föreställa sig och eftersträva en bättre framtid. Män från olika samhällsklasser utformar småskaliga affärsprojekt för att tjäna pengar och förbättra samhället. Den militärstödda regimen genomför spektakulära megaprojekt för att synliggöra sina nationella utvecklingsambitioner.
Forskningen identifierar projektdrömmar som ett centralt element i samtida ekonomi och samhälle. Hur formar och begränsar projektformen personliga och nationella framtidsutsikter? Vilka sätt att handla och vara uppmuntras, utesluts och heroiseras då samhället ’projektifieras’?
Forskningsprojektet är baserat på tio månaders etnografiskt fältarbete med lägre medelklassmän i Kairo, vilka tänker ut, finansierar och startar småföretagsprojekt. Genom studier av media och pressarkiv utforskas även ett fåtal visionära megaprojekt. Att studera egyptiska projekt som projekt innebär att på empirisk väg analysera det jag kallar 'projektdrömarbete': en kombination av fantasirika drömmar och hårt arbete inom ramen för materiella och juridiska begränsingar, kulturspecifika uppfattningar om värde och genus samt projektformens specifika organisationsstruktur. Studien kastar ljus över utmaningar och möjligheter i den projektifierade ekonomin och över en maskulin idealtyp – projektören – som tycks personifiera president el-Sisis Egypten.
Forskningen identifierar projektdrömmar som ett centralt element i samtida ekonomi och samhälle. Hur formar och begränsar projektformen personliga och nationella framtidsutsikter? Vilka sätt att handla och vara uppmuntras, utesluts och heroiseras då samhället ’projektifieras’?
Forskningsprojektet är baserat på tio månaders etnografiskt fältarbete med lägre medelklassmän i Kairo, vilka tänker ut, finansierar och startar småföretagsprojekt. Genom studier av media och pressarkiv utforskas även ett fåtal visionära megaprojekt. Att studera egyptiska projekt som projekt innebär att på empirisk väg analysera det jag kallar 'projektdrömarbete': en kombination av fantasirika drömmar och hårt arbete inom ramen för materiella och juridiska begränsingar, kulturspecifika uppfattningar om värde och genus samt projektformens specifika organisationsstruktur. Studien kastar ljus över utmaningar och möjligheter i den projektifierade ekonomin och över en maskulin idealtyp – projektören – som tycks personifiera president el-Sisis Egypten.
Slutredovisning
Syfte
Detta projekt syftade till att undersöka sociala och politiska konsekvenser av drömmar om ”projekt” (mashari‘) i 2020-talets Kairo. I Egypten – liksom i många andra delar av världen – har projektformen blivit det dominerande sättet att föreställa sig och förverkliga framtidsambitioner. Män från olika samhällsklasser utvecklar småskaliga affärsprojekt med målet att tjäna pengar och bidra till samhällsutvecklingen. Parallellt initierar den militärstödda regimen spektakulära megaprojekt som ett sätt att manifestera sina nationella utvecklingsvisioner.
Forskningen utgick från frågor som:
- Hur formar och begränsar projektformen personliga och nationella framtidsutsikter?
- Vilka handlingssätt uppmuntras, utesluts eller heroiseras i ett samhälle som alltmer ”projektifieras”?
Studien baserades huvudsakligen på etnografiskt fältarbete – intervjuer och deltagande observationer – med män ur den lägre medelklassen i Kairo som drömmer om, finansierar och etablerar småskaliga företagsprojekt. Jag undersökte exempelvis fotbollsplaner, caféer, taxiverksamheter, restauranger samt anläggningar längs Nilen där bröllopspar fotograferas framför påkostade kulisser. I dessa miljöer analyserade jag hur projektformen paketerar drömmar och strukturerar människors strävan att realisera dem. Därtill dokumenterade jag ett antal av regimens megaprojekt genom analyser av offentliga debatter, medier, pressarkiv och sekundärlitteratur.
De empiriska delstudierna fokuserade sammantaget på ”projektdrömarbete”: en sammansmältning av fantasi och konkret arbete, formad av materiella förutsättningar, juridiska ramverk, kulturspecifika föreställningar om värde och genus samt projektformens organisatoriska logik.
Projektets övergripande ambition var att placera projektdrömmar med olika skalor – från små entreprenörsinitiativ till statliga megaprojekt – inom samma analytiska ram. Genom att läsa små projekt genom stora, och vice versa, blev det möjligt att identifiera gemensamma mönster i hur framtider tänks, formas och styrs i dagens Egypten.
Genomförande
Projektet pågick från mars 2022 till november 2025. Under de första två åren genomförde jag sammanlagt elva månaders fältarbete i Kairo. Arbetet följde i stort min ursprungliga plan: jag följde ett dussintal män som driver olika typer av investeringsprojekt i centrala Kairo och dokumenterade debatter och propaganda kring regimens megaprojekt.
Med tiden kom en allt större del av studien att förläggas till Badr City, en satellitstad i öknen 50 kilometer öster om Kairo. Badr, som planerades redan på 1980-talet, betraktades länge som en ”misslyckad” new town med få invånare och svagt näringsliv. Detta har dock förändrats dramatiskt det senaste decenniet efter att den nuvarande militärregimen beslutade att bygga en ny administrativ huvudstad strax söder om Badr. Staden har därefter expanderat snabbt, med inflyttning, investeringar och ny infrastruktur. Den tidigare spökstaden blomstrar, och Badr har blivit en attraktiv plats för män som vill investera i projekt. Min forskning i Badr ledde till ett fördjupat etnografiskt fokus på projekt i öknen – en utveckling jag inte planerat, men som i efterhand visade sig analytiskt värdefull.
Från maj 2024 ägnade jag mig främst åt dataanalys, konferens- och seminariepresentationer samt skrivarbete. Jag inledde denna fas med fem månader som gästforskare vid Leibniz-Zentrum Moderner Orient i Berlin och gjorde därefter två uppföljande resor till Kairo, i oktober 2024 och april 2025.
Sammanlagt tillbringade jag 13 månader i Kairo, något mer än de ursprungligen planerade tio. Tiden där användes dock även för att skriva, vilket innebär att den effektiva fältarbetstiden mer eller mindre motsvarade planen.
Några resultat och slutsatser
Genom att sammanföra stora och små projektdrömmar kastar forskningen nytt ljus över flera centrala fenomen i dagens Egypten. Stadsplanering, auktoritär styrning och människors strävan efter ett bättre liv tar alla formen av projekt. Studien visar hur storskaliga statliga satsningar och vanligt folks strävan efter stabilitet och värdighet binds samman i en gemensam projektlogik. Trots att projektifiering är en global trend framträder i Egypten en tydlig etnografisk särprägel. Den arabiska termen mashru’ har delvis andra konnotationer än det latinska ”projekt” och betonar framför allt initiering. Min etnografi visar också hur egyptiska projektdrömmar knyts till lokalt idealiserade föreställningar om ”stabilitet” (istiqrar), förstådd som kontrollerad och produktiv rörelse framåt snarare än stillastående.
Forskningen bidrar även med nya perspektiv på attraktionskraften i Egyptens nya ökenstäder. Många av mina informanter lockas av känslan av nystart och renhet som projekten i den tomma öknen förmedlar, något som indirekt stärker regimens legitimitet. Även om den inte kan erbjuda demokrati eller välfärd, lyckas den åtminstone ”få saker gjorda”: militären är bevisligen bra på att starta och driva projekt. Samtidigt visar studien hur dessa ofta sterila miljöer får liv genom småskaliga, informella företagsprojekt. Här framträder en oväntad symbios mellan statliga megaprojekt och individuella initiativ.
Slutligen teoretiserar projektet även projektformen på ett mer abstrakt plan. Tillsammans med min kollega Andrew Graan (Universitetet i Oslo) utvecklar jag idén om ”projektet” som ett antropologiskt forskningsobjekt – en organisationsform som är allestädes närvarande men hittills förbisedd. Våra gemensamma publikationer undersöker bland annat hur projektformen organiserar tid, formar idéer om möjlig samhällsförändring och påverkar både politisk maktutövning och antropologiskt skrivande.
Nya forskningsfrågor
De viktigaste frågeställningar som inte fanns med i den ursprungliga ansökan rör ”Den Nya Republiken”, ett politiskt projekt som syftar till att skapa en ny värld i den egyptiska öknen och som under de senaste fem åren blivit allt centralare för Sisi-regimen. De nya ökenstäder som byggs uttrycker en distinkt framtidsvision och fungerar samtidigt som reflektioner av regimens självförståelse. Att mer noggrant undersöka vad detta militariserade och nationalistiska projekt innebär kommer att vara viktigt för antropologer och statsvetare som studerar Egypten under kommande år. Det finns även ett behov av att systematiskt analysera vad detta projekt – dominerat av militär styrning, säkerhetstänkande och storskalig infrastruktur – kan lära oss om auktoritära politiska system i ett bredare perspektiv.
Samverkan
Projektet har från första början varit knutet till det franska forskningscentret CEDEJ (Centre d’Études et de Documentation Économiques, Juridiques et Sociales). Vid CEDEJ samarbetar jag med flera ledande Mellanösternforskare och deltar i seminarier, läsgrupper och expertpaneler som centret arrangerar. Jag presenterade även delar av min forskning på CEDEJ i juni 2024.
En annan viktig samarbetspartner var Leibniz ZMO i Berlin, där jag tillbringade fem månader som gästforskare sommaren 2024. Under denna period samarbetade jag framför allt med antropologen Samuli Schielke och presenterade min forskning vid två seminarier.
Kommunikation av forskningsresultat
Resultat från projektet har hittills publicerats i fem tidskriftsartiklar, två specialnummer samt ett bokkapitel. Utöver presentationerna vid CEDEJ och ZMO har jag blivit inbjuden att presentera min forskning vid forskarseminarier i Oslo, Utrecht, Stockholm, Uppsala och The American University in Cairo, och jag har hållit ytterligare 13 presentationer vid internationella workshops och konferenser i Europa, USA och Egypten. Under projektets gång har jag även organiserat paneler vid fyra internationella konferenser.
I november 2022 besökte urbanhistorikern Håkan Forsell och journalisten Dan Hallemar mig i Kairo under fyra dagar. Vi besökte flera av de platser där jag bedriver mitt fältarbete och jag introducerade dem till de centrala begrepp och frågor som präglar forskningsprojektet.
Besöket resulterade i två avsnitt av Forsell och Hallemars populära podcast Staden:
- https://www.stadenpodcast.se/avsnitt/kairo-1
- https://www.stadenpodcast.se/avsnitt/kairo
Avsnitten ger en historisk, social och politisk introduktion till Kairo och bidrar till att göra min forskning tillgänglig för en bredare allmänhet.
I maj 2025 organiserade jag en workshop på Uppsala Universitet tillsammans med Andrew Graan (Universitetet i Oslo), finansierad med medel från projektet. Workshoppen, Toward an Anthropology of Projects: Ethnography, Theory, Politics, samlade elva framstående antropologer från Europa och USA som tidigare forskat om olika slags projekt (infrastrukturprojekt, utvecklingsprojekt, entreprenörsprojekt etc.). Syftet var att diskutera hur antropologin kan utvecklas genom att mer explicit analysera projektformen som ett etnografiskt och analytiskt objekt. Workshoppen fungerade som projektets avslutning, med både ett offentligt rundabordssamtal och interna diskussioner. Den kommer att resultera i antologin An Anthropology of Projects, redigerad av Graan och mig. Vi kontaktar nu förlag och planerar publicering under 2027.
Under 2026 kommer jag att skriva en monografi baserad på det material som samlats in under projektets gång. Boken kommer att kombinera tidigare publicerat och nytt material och ge en bred analys av projektdrömmar i dagens Egypten – från militärregimens megaprojekt till vanliga medborgares initiativ, i både den gamla staden längs Nilen till de nya ökenstäderna. Monografin är planerad att publiceras 2028.
Detta projekt syftade till att undersöka sociala och politiska konsekvenser av drömmar om ”projekt” (mashari‘) i 2020-talets Kairo. I Egypten – liksom i många andra delar av världen – har projektformen blivit det dominerande sättet att föreställa sig och förverkliga framtidsambitioner. Män från olika samhällsklasser utvecklar småskaliga affärsprojekt med målet att tjäna pengar och bidra till samhällsutvecklingen. Parallellt initierar den militärstödda regimen spektakulära megaprojekt som ett sätt att manifestera sina nationella utvecklingsvisioner.
Forskningen utgick från frågor som:
- Hur formar och begränsar projektformen personliga och nationella framtidsutsikter?
- Vilka handlingssätt uppmuntras, utesluts eller heroiseras i ett samhälle som alltmer ”projektifieras”?
Studien baserades huvudsakligen på etnografiskt fältarbete – intervjuer och deltagande observationer – med män ur den lägre medelklassen i Kairo som drömmer om, finansierar och etablerar småskaliga företagsprojekt. Jag undersökte exempelvis fotbollsplaner, caféer, taxiverksamheter, restauranger samt anläggningar längs Nilen där bröllopspar fotograferas framför påkostade kulisser. I dessa miljöer analyserade jag hur projektformen paketerar drömmar och strukturerar människors strävan att realisera dem. Därtill dokumenterade jag ett antal av regimens megaprojekt genom analyser av offentliga debatter, medier, pressarkiv och sekundärlitteratur.
De empiriska delstudierna fokuserade sammantaget på ”projektdrömarbete”: en sammansmältning av fantasi och konkret arbete, formad av materiella förutsättningar, juridiska ramverk, kulturspecifika föreställningar om värde och genus samt projektformens organisatoriska logik.
Projektets övergripande ambition var att placera projektdrömmar med olika skalor – från små entreprenörsinitiativ till statliga megaprojekt – inom samma analytiska ram. Genom att läsa små projekt genom stora, och vice versa, blev det möjligt att identifiera gemensamma mönster i hur framtider tänks, formas och styrs i dagens Egypten.
Genomförande
Projektet pågick från mars 2022 till november 2025. Under de första två åren genomförde jag sammanlagt elva månaders fältarbete i Kairo. Arbetet följde i stort min ursprungliga plan: jag följde ett dussintal män som driver olika typer av investeringsprojekt i centrala Kairo och dokumenterade debatter och propaganda kring regimens megaprojekt.
Med tiden kom en allt större del av studien att förläggas till Badr City, en satellitstad i öknen 50 kilometer öster om Kairo. Badr, som planerades redan på 1980-talet, betraktades länge som en ”misslyckad” new town med få invånare och svagt näringsliv. Detta har dock förändrats dramatiskt det senaste decenniet efter att den nuvarande militärregimen beslutade att bygga en ny administrativ huvudstad strax söder om Badr. Staden har därefter expanderat snabbt, med inflyttning, investeringar och ny infrastruktur. Den tidigare spökstaden blomstrar, och Badr har blivit en attraktiv plats för män som vill investera i projekt. Min forskning i Badr ledde till ett fördjupat etnografiskt fokus på projekt i öknen – en utveckling jag inte planerat, men som i efterhand visade sig analytiskt värdefull.
Från maj 2024 ägnade jag mig främst åt dataanalys, konferens- och seminariepresentationer samt skrivarbete. Jag inledde denna fas med fem månader som gästforskare vid Leibniz-Zentrum Moderner Orient i Berlin och gjorde därefter två uppföljande resor till Kairo, i oktober 2024 och april 2025.
Sammanlagt tillbringade jag 13 månader i Kairo, något mer än de ursprungligen planerade tio. Tiden där användes dock även för att skriva, vilket innebär att den effektiva fältarbetstiden mer eller mindre motsvarade planen.
Några resultat och slutsatser
Genom att sammanföra stora och små projektdrömmar kastar forskningen nytt ljus över flera centrala fenomen i dagens Egypten. Stadsplanering, auktoritär styrning och människors strävan efter ett bättre liv tar alla formen av projekt. Studien visar hur storskaliga statliga satsningar och vanligt folks strävan efter stabilitet och värdighet binds samman i en gemensam projektlogik. Trots att projektifiering är en global trend framträder i Egypten en tydlig etnografisk särprägel. Den arabiska termen mashru’ har delvis andra konnotationer än det latinska ”projekt” och betonar framför allt initiering. Min etnografi visar också hur egyptiska projektdrömmar knyts till lokalt idealiserade föreställningar om ”stabilitet” (istiqrar), förstådd som kontrollerad och produktiv rörelse framåt snarare än stillastående.
Forskningen bidrar även med nya perspektiv på attraktionskraften i Egyptens nya ökenstäder. Många av mina informanter lockas av känslan av nystart och renhet som projekten i den tomma öknen förmedlar, något som indirekt stärker regimens legitimitet. Även om den inte kan erbjuda demokrati eller välfärd, lyckas den åtminstone ”få saker gjorda”: militären är bevisligen bra på att starta och driva projekt. Samtidigt visar studien hur dessa ofta sterila miljöer får liv genom småskaliga, informella företagsprojekt. Här framträder en oväntad symbios mellan statliga megaprojekt och individuella initiativ.
Slutligen teoretiserar projektet även projektformen på ett mer abstrakt plan. Tillsammans med min kollega Andrew Graan (Universitetet i Oslo) utvecklar jag idén om ”projektet” som ett antropologiskt forskningsobjekt – en organisationsform som är allestädes närvarande men hittills förbisedd. Våra gemensamma publikationer undersöker bland annat hur projektformen organiserar tid, formar idéer om möjlig samhällsförändring och påverkar både politisk maktutövning och antropologiskt skrivande.
Nya forskningsfrågor
De viktigaste frågeställningar som inte fanns med i den ursprungliga ansökan rör ”Den Nya Republiken”, ett politiskt projekt som syftar till att skapa en ny värld i den egyptiska öknen och som under de senaste fem åren blivit allt centralare för Sisi-regimen. De nya ökenstäder som byggs uttrycker en distinkt framtidsvision och fungerar samtidigt som reflektioner av regimens självförståelse. Att mer noggrant undersöka vad detta militariserade och nationalistiska projekt innebär kommer att vara viktigt för antropologer och statsvetare som studerar Egypten under kommande år. Det finns även ett behov av att systematiskt analysera vad detta projekt – dominerat av militär styrning, säkerhetstänkande och storskalig infrastruktur – kan lära oss om auktoritära politiska system i ett bredare perspektiv.
Samverkan
Projektet har från första början varit knutet till det franska forskningscentret CEDEJ (Centre d’Études et de Documentation Économiques, Juridiques et Sociales). Vid CEDEJ samarbetar jag med flera ledande Mellanösternforskare och deltar i seminarier, läsgrupper och expertpaneler som centret arrangerar. Jag presenterade även delar av min forskning på CEDEJ i juni 2024.
En annan viktig samarbetspartner var Leibniz ZMO i Berlin, där jag tillbringade fem månader som gästforskare sommaren 2024. Under denna period samarbetade jag framför allt med antropologen Samuli Schielke och presenterade min forskning vid två seminarier.
Kommunikation av forskningsresultat
Resultat från projektet har hittills publicerats i fem tidskriftsartiklar, två specialnummer samt ett bokkapitel. Utöver presentationerna vid CEDEJ och ZMO har jag blivit inbjuden att presentera min forskning vid forskarseminarier i Oslo, Utrecht, Stockholm, Uppsala och The American University in Cairo, och jag har hållit ytterligare 13 presentationer vid internationella workshops och konferenser i Europa, USA och Egypten. Under projektets gång har jag även organiserat paneler vid fyra internationella konferenser.
I november 2022 besökte urbanhistorikern Håkan Forsell och journalisten Dan Hallemar mig i Kairo under fyra dagar. Vi besökte flera av de platser där jag bedriver mitt fältarbete och jag introducerade dem till de centrala begrepp och frågor som präglar forskningsprojektet.
Besöket resulterade i två avsnitt av Forsell och Hallemars populära podcast Staden:
- https://www.stadenpodcast.se/avsnitt/kairo-1
- https://www.stadenpodcast.se/avsnitt/kairo
Avsnitten ger en historisk, social och politisk introduktion till Kairo och bidrar till att göra min forskning tillgänglig för en bredare allmänhet.
I maj 2025 organiserade jag en workshop på Uppsala Universitet tillsammans med Andrew Graan (Universitetet i Oslo), finansierad med medel från projektet. Workshoppen, Toward an Anthropology of Projects: Ethnography, Theory, Politics, samlade elva framstående antropologer från Europa och USA som tidigare forskat om olika slags projekt (infrastrukturprojekt, utvecklingsprojekt, entreprenörsprojekt etc.). Syftet var att diskutera hur antropologin kan utvecklas genom att mer explicit analysera projektformen som ett etnografiskt och analytiskt objekt. Workshoppen fungerade som projektets avslutning, med både ett offentligt rundabordssamtal och interna diskussioner. Den kommer att resultera i antologin An Anthropology of Projects, redigerad av Graan och mig. Vi kontaktar nu förlag och planerar publicering under 2027.
Under 2026 kommer jag att skriva en monografi baserad på det material som samlats in under projektets gång. Boken kommer att kombinera tidigare publicerat och nytt material och ge en bred analys av projektdrömmar i dagens Egypten – från militärregimens megaprojekt till vanliga medborgares initiativ, i både den gamla staden längs Nilen till de nya ökenstäderna. Monografin är planerad att publiceras 2028.