En experimentell undersökning om faktiva meningars prosodi
Faktiva verb, såsom veta, upptäcka, märka, etc, är verb som kompletteras av att-satser, som i ex.(1):
(1) Jan vet att Lena bor i Rom.
När man yttrar en mening som innehåller ett faktivt verb förmedlar man ett implicit innehåll, nämligen att det som att-satsen uttrycker är sant. Meningen i (1) påstår att Jan vet någonting– att Lena bor i Rom– och säger implicit att det som Jan vet är sant.
Syftet med vårt forskningsprojekt är att bidra till en ökad förståelse av faktivitet. Mer specifikt vill vi utforska ett intressant fenomen som har uppmärksammats under senare år: icke-faktiv användning av faktiva verb. Ett faktivt verb som ’know’ på engelska kan förekomma i meningar där det är uppenbart att det som uttrycks av att-satsen inte är sant, som i (2):
(2) Everyone knew that stress caused ulcers, before two doctors proved that ulcers are caused by bacterial infection (Hazlett 2010)
Detta fenomen är mycket omdiskuterat bland lingvister och filosofer. Till skillnad från tidigare forskning, som har fokuserat på engelskans ‘know’ och dess italienska motsvarighet ‘sapere’, planerar vi att undersöka samtliga faktiva verb. Eftersom icke-faktiva användningar av faktiva verb är ett fenomen som förekommer i det talade språket kommer vi undersöka vad faktiva meningar har för satsmelodi (s.k.prosodi) på engelska och på italienska och om betoning och prosodi varierar beroende på om det faktiva verbet används faktivt eller inte. För att undersöka detta kommer vi att genomföra två empiriska studier.
(1) Jan vet att Lena bor i Rom.
När man yttrar en mening som innehåller ett faktivt verb förmedlar man ett implicit innehåll, nämligen att det som att-satsen uttrycker är sant. Meningen i (1) påstår att Jan vet någonting– att Lena bor i Rom– och säger implicit att det som Jan vet är sant.
Syftet med vårt forskningsprojekt är att bidra till en ökad förståelse av faktivitet. Mer specifikt vill vi utforska ett intressant fenomen som har uppmärksammats under senare år: icke-faktiv användning av faktiva verb. Ett faktivt verb som ’know’ på engelska kan förekomma i meningar där det är uppenbart att det som uttrycks av att-satsen inte är sant, som i (2):
(2) Everyone knew that stress caused ulcers, before two doctors proved that ulcers are caused by bacterial infection (Hazlett 2010)
Detta fenomen är mycket omdiskuterat bland lingvister och filosofer. Till skillnad från tidigare forskning, som har fokuserat på engelskans ‘know’ och dess italienska motsvarighet ‘sapere’, planerar vi att undersöka samtliga faktiva verb. Eftersom icke-faktiva användningar av faktiva verb är ett fenomen som förekommer i det talade språket kommer vi undersöka vad faktiva meningar har för satsmelodi (s.k.prosodi) på engelska och på italienska och om betoning och prosodi varierar beroende på om det faktiva verbet används faktivt eller inte. För att undersöka detta kommer vi att genomföra två empiriska studier.
Slutredovisning
Syfte och utveckling
Syftet med vårt projekt är att bidra till en djupare förståelse av faktiva predikat, som 'veta', 'minnas', 'upptäcka', 'inse' osv., vilka typiskt etablerar en implikationsrelation till sanningsvärdet hos den proposition som uttrycks av deras komplementsats (p). Denna implikationsrelation kallas ”faktivitet”. Till exempel säger en mening som (1) att Johan befinner sig i ett kunskapstillstånd och implicerar att innehållet i denna kunskap – propositionen 'Maria bor i Italien' – är sant.
(1) Johan vet att Maria bor i Italien.
Tidigare forskning inom lingvistik och språkfilosofi har uppmärksammat förekomsten av faktiva predikat i icke-faktiva kontexter, det vill säga i kontexter där p är falsk, som i (2):
(2) Everyone knew that stress caused ulcers, before two Australian doctors in the early 80s proved that ulcers are actually caused by bacterial infection. (ex. (1) i Hazlett 2010: 501)
När det gäller italienska har tidigare studier visat att verbet 'sapere' ('veta') är polysemiskt, d.v.s. har både en faktiv och en icke-faktiv betydelse, vilket ger stöd för teorin att detta ord har genomgått en semantisk förändring som lett till en generalisering av dess betydelse i riktning mot 'tro' (Colonna Dahlman & van de Weijer 2019, 2022). Det finns flera empiriska studier som ger anledning att anta att en liknande generaliseringsprocess pågår med det engelska verbet 'know'.
Den icke-faktiva användningen av faktiva predikat är ett fenomen som är typiskt för talspråk, och därför har vårt forskningsprojekt fokuserat på den akustiska realiseringen (särskilt prosodin) hos faktiva predikat i faktiva och icke-faktiva kontexter. Målet var att fastställa om det finns prosodiska korrelat till faktivitet i talat språk, det vill säga om meningar som innehåller faktiva predikat får olika akustisk realisering beroende på om de används i faktiva eller icke-faktiva kontexter. Vi har valt att fokusera på två språk: italienska och engelska.
Projektet är experimentellt och bygger på data insamlade genom två experiment. I experiment 1 fick deltagarna i uppgift att producera meningar, och testet genomfördes med personer som hade italienska och engelska som modersmål. Experiment 2 var inriktat på förståelse och presenterade de svar som spelades in i experiment 1 för nya testpersoner som också hade italienska och engelska som modersmål.
Genomförande och resultat
Experiment 1 genomfördes mellan september 2023 och november 2024. 30 modersmålstalare i italienska och 27 i engelska deltog.
Data samlades in både i Sverige och i Italien. I projektbeskrivningen ansökte vi om medel för att resa till Italien och Storbritannien för datainsamling. Tack vare den internationella miljön vid Lunds universitet visade det sig dock lätt att hitta deltagare i Lund. Detta gjorde det möjligt att arbeta mer miljövänligt och hållbart, att genomföra experimentet i en optimal miljö (Humanistlaboratoriets lokaler vid Lunds universitet), och att rekrytera deltagare med olika geografiska ursprung som representerade olika språkliga varieteter.
Deltagarna genomförde dialoger med experimentledaren. De blev först informerade om en kontext som experimentledaren inte hade tillgång till. Efter att ha tagit del av kontexten fick deltagarna se ett svar som de skulle läsa högt som svar på en fråga från experimentledaren. Deltagarnas uppgift gick ut på att läsa upp svaret på ett sätt som förmedlade ett budskap som stämde överens med den kontexten som de fått information om men som den de talade till inte kände till. Varje dialog förekom en gång i en faktiv kontext och en gång i en icke-faktiv kontext. I hälften av dialogerna användes dessutom det faktiva verbet med en "evidentiell" funktion, för att förmedla en andrahandsuppgift (hearsay), där talaren hänvisar till en annan informationskälla än sig själv.
I analysen fokuserade vi på det faktiva verbet och subjektet i huvudsatsen, och studerade två variabler som är kopplade till akustisk prominens - varaktighet (duration) och tonomfång (pitch range) - för att studera vilka effekterna faktivitet och evidentialitet har på prosodi.
Analysen av experiment 1 visar att det engelska ordet ”knows” är prosodiskt markerat i alla icke-faktiva kontexter, både vad gäller varaktighet och tonomfång, medan det italienska ordet ”sa” inte är prosodiskt markerat i motsvarande italienska yttranden, utan snarare uppvisar en minskad varaktighet och tonomfång i icke-faktiva kontexter. Detta resultat tycks bekräfta att italienska 'sapere' har genomgått och avslutat en semantisk förändring, medan motsvarande förändringsprocess för engelskans 'know' befinner sig i ett tidigare skede. När engelsktalare använder 'know' icke-faktivt känner de ett behov av att signalera att verbet inte används i sin kanoniska faktiva betydelse, och gör detta genom prosodisk markering. Italiensktalare däremot markerar inte verbet prosodiskt, utan använder andra prosodiska ledtrådar för att särskilja yttranden beroende på kontext.
Sammanfattningsvis visar resultaten att både faktivitet och evidentialitet påverkar prosodin i yttranden, i både engelska och italienska.
I december 2024 började vi utforma experiment 2. Ett urval av svar från experiment 1 användes som stimuli. Svarspar från faktiva och icke-faktiva kontexter kombinerades med antingen faktiva eller icke-faktiva kontexter. Deltagarna ombads välja vilket yttrande som lät mest naturligt i den givna kontexten.
Vid skrivande stund har 68 italienska och 26 engelska lyssnare deltagit. Resultaten visar att deltagarna kunde skilja mellan yttranden producerade i faktiva respektive icke-faktiva kontexter och matcha dem med rätt kontext. Deltagarna föredrog generellt yttranden som producerats i samma typ av kontext som de presenterades i. Denna preferens var statistiskt signifikant för båda språken, och skillnaden mellan språken var inte signifikant. Datainsamlingen för engelska deltagare fortsätter under 2026, för att uppnå bättre balans mellan grupperna.
Spridning
Vi har spridit vår forskning genom seminarier vid Lunds universitet och genom deltagande i internationella konferenser, bland annat:
The 5th Experimental Pragmatics in Italy Conference, Venedig, 26–27 september 2024;
XXXI Congresso Internazionale di Linguistica e di Filologia Romanza, Lecce, 30 juni–5 juli 2025;
European Society for Philosophy and Psychology Conference, Warszawa, 2–5 september 2025;
The 11th Experimental Pragmatics Conference, Cambridge, 17–19 september 2025.
Experiment 2 presenterades vid Huminfra-konferensen – den nationella konferensen för digital och experimentell forskning inom humaniora, samhällsvetenskap och juridik – i Stockholm i november 2025, och kommer även att presenteras i Bergen på Congresso degli Italianisti Scandinavi i juni 2026.
Vi har också bjudit in flera internationellt framstående forskare till Lund för diskussioner om vår forskning.
Nya forskningsfrågor
I framtida forskning planerar vi att undersöka tolkningen av icke-faktiva meningar i engelska, svenska och italienska – tre språk som skiljer sig åt i hur de accepterar faktiva verb i icke-faktiva kontexter – genom att studera hjärnaktivitet (”händelserelaterade potentialer”).
Vidare vore det intressant att jämföra italienska data med data från andra språk som, liksom italienska, lätt accepterar motsvarigheten till 'veta' i icke-faktiva kontexter, exempelvis modern grekiska och serbiska.
Referenser
Colonna Dahlman, R. & van de Weijer, J. 2019. Testing factivity in Italian. Experimental evidence for the hypothesis that Italian sapere is ambiguous. Language Sciences 72: 93-103.
Colonna Dahlman, R. & van de Weijer, J. 2022. Cognitive factive verbs across languages. Language Sciences 90: 1-17.
Hazlett, A. 2010. The myth of factive verbs. Philosophy and Phenomenological Research 80: 497–522.
Syftet med vårt projekt är att bidra till en djupare förståelse av faktiva predikat, som 'veta', 'minnas', 'upptäcka', 'inse' osv., vilka typiskt etablerar en implikationsrelation till sanningsvärdet hos den proposition som uttrycks av deras komplementsats (p). Denna implikationsrelation kallas ”faktivitet”. Till exempel säger en mening som (1) att Johan befinner sig i ett kunskapstillstånd och implicerar att innehållet i denna kunskap – propositionen 'Maria bor i Italien' – är sant.
(1) Johan vet att Maria bor i Italien.
Tidigare forskning inom lingvistik och språkfilosofi har uppmärksammat förekomsten av faktiva predikat i icke-faktiva kontexter, det vill säga i kontexter där p är falsk, som i (2):
(2) Everyone knew that stress caused ulcers, before two Australian doctors in the early 80s proved that ulcers are actually caused by bacterial infection. (ex. (1) i Hazlett 2010: 501)
När det gäller italienska har tidigare studier visat att verbet 'sapere' ('veta') är polysemiskt, d.v.s. har både en faktiv och en icke-faktiv betydelse, vilket ger stöd för teorin att detta ord har genomgått en semantisk förändring som lett till en generalisering av dess betydelse i riktning mot 'tro' (Colonna Dahlman & van de Weijer 2019, 2022). Det finns flera empiriska studier som ger anledning att anta att en liknande generaliseringsprocess pågår med det engelska verbet 'know'.
Den icke-faktiva användningen av faktiva predikat är ett fenomen som är typiskt för talspråk, och därför har vårt forskningsprojekt fokuserat på den akustiska realiseringen (särskilt prosodin) hos faktiva predikat i faktiva och icke-faktiva kontexter. Målet var att fastställa om det finns prosodiska korrelat till faktivitet i talat språk, det vill säga om meningar som innehåller faktiva predikat får olika akustisk realisering beroende på om de används i faktiva eller icke-faktiva kontexter. Vi har valt att fokusera på två språk: italienska och engelska.
Projektet är experimentellt och bygger på data insamlade genom två experiment. I experiment 1 fick deltagarna i uppgift att producera meningar, och testet genomfördes med personer som hade italienska och engelska som modersmål. Experiment 2 var inriktat på förståelse och presenterade de svar som spelades in i experiment 1 för nya testpersoner som också hade italienska och engelska som modersmål.
Genomförande och resultat
Experiment 1 genomfördes mellan september 2023 och november 2024. 30 modersmålstalare i italienska och 27 i engelska deltog.
Data samlades in både i Sverige och i Italien. I projektbeskrivningen ansökte vi om medel för att resa till Italien och Storbritannien för datainsamling. Tack vare den internationella miljön vid Lunds universitet visade det sig dock lätt att hitta deltagare i Lund. Detta gjorde det möjligt att arbeta mer miljövänligt och hållbart, att genomföra experimentet i en optimal miljö (Humanistlaboratoriets lokaler vid Lunds universitet), och att rekrytera deltagare med olika geografiska ursprung som representerade olika språkliga varieteter.
Deltagarna genomförde dialoger med experimentledaren. De blev först informerade om en kontext som experimentledaren inte hade tillgång till. Efter att ha tagit del av kontexten fick deltagarna se ett svar som de skulle läsa högt som svar på en fråga från experimentledaren. Deltagarnas uppgift gick ut på att läsa upp svaret på ett sätt som förmedlade ett budskap som stämde överens med den kontexten som de fått information om men som den de talade till inte kände till. Varje dialog förekom en gång i en faktiv kontext och en gång i en icke-faktiv kontext. I hälften av dialogerna användes dessutom det faktiva verbet med en "evidentiell" funktion, för att förmedla en andrahandsuppgift (hearsay), där talaren hänvisar till en annan informationskälla än sig själv.
I analysen fokuserade vi på det faktiva verbet och subjektet i huvudsatsen, och studerade två variabler som är kopplade till akustisk prominens - varaktighet (duration) och tonomfång (pitch range) - för att studera vilka effekterna faktivitet och evidentialitet har på prosodi.
Analysen av experiment 1 visar att det engelska ordet ”knows” är prosodiskt markerat i alla icke-faktiva kontexter, både vad gäller varaktighet och tonomfång, medan det italienska ordet ”sa” inte är prosodiskt markerat i motsvarande italienska yttranden, utan snarare uppvisar en minskad varaktighet och tonomfång i icke-faktiva kontexter. Detta resultat tycks bekräfta att italienska 'sapere' har genomgått och avslutat en semantisk förändring, medan motsvarande förändringsprocess för engelskans 'know' befinner sig i ett tidigare skede. När engelsktalare använder 'know' icke-faktivt känner de ett behov av att signalera att verbet inte används i sin kanoniska faktiva betydelse, och gör detta genom prosodisk markering. Italiensktalare däremot markerar inte verbet prosodiskt, utan använder andra prosodiska ledtrådar för att särskilja yttranden beroende på kontext.
Sammanfattningsvis visar resultaten att både faktivitet och evidentialitet påverkar prosodin i yttranden, i både engelska och italienska.
I december 2024 började vi utforma experiment 2. Ett urval av svar från experiment 1 användes som stimuli. Svarspar från faktiva och icke-faktiva kontexter kombinerades med antingen faktiva eller icke-faktiva kontexter. Deltagarna ombads välja vilket yttrande som lät mest naturligt i den givna kontexten.
Vid skrivande stund har 68 italienska och 26 engelska lyssnare deltagit. Resultaten visar att deltagarna kunde skilja mellan yttranden producerade i faktiva respektive icke-faktiva kontexter och matcha dem med rätt kontext. Deltagarna föredrog generellt yttranden som producerats i samma typ av kontext som de presenterades i. Denna preferens var statistiskt signifikant för båda språken, och skillnaden mellan språken var inte signifikant. Datainsamlingen för engelska deltagare fortsätter under 2026, för att uppnå bättre balans mellan grupperna.
Spridning
Vi har spridit vår forskning genom seminarier vid Lunds universitet och genom deltagande i internationella konferenser, bland annat:
The 5th Experimental Pragmatics in Italy Conference, Venedig, 26–27 september 2024;
XXXI Congresso Internazionale di Linguistica e di Filologia Romanza, Lecce, 30 juni–5 juli 2025;
European Society for Philosophy and Psychology Conference, Warszawa, 2–5 september 2025;
The 11th Experimental Pragmatics Conference, Cambridge, 17–19 september 2025.
Experiment 2 presenterades vid Huminfra-konferensen – den nationella konferensen för digital och experimentell forskning inom humaniora, samhällsvetenskap och juridik – i Stockholm i november 2025, och kommer även att presenteras i Bergen på Congresso degli Italianisti Scandinavi i juni 2026.
Vi har också bjudit in flera internationellt framstående forskare till Lund för diskussioner om vår forskning.
Nya forskningsfrågor
I framtida forskning planerar vi att undersöka tolkningen av icke-faktiva meningar i engelska, svenska och italienska – tre språk som skiljer sig åt i hur de accepterar faktiva verb i icke-faktiva kontexter – genom att studera hjärnaktivitet (”händelserelaterade potentialer”).
Vidare vore det intressant att jämföra italienska data med data från andra språk som, liksom italienska, lätt accepterar motsvarigheten till 'veta' i icke-faktiva kontexter, exempelvis modern grekiska och serbiska.
Referenser
Colonna Dahlman, R. & van de Weijer, J. 2019. Testing factivity in Italian. Experimental evidence for the hypothesis that Italian sapere is ambiguous. Language Sciences 72: 93-103.
Colonna Dahlman, R. & van de Weijer, J. 2022. Cognitive factive verbs across languages. Language Sciences 90: 1-17.
Hazlett, A. 2010. The myth of factive verbs. Philosophy and Phenomenological Research 80: 497–522.